Jag hade rejält höga förväntningar på denna Oscars-vinnande film då jag hört gott om den, och att den är gjord av Pete Docter som tidigare regisserat höjdare som Inside out och Monsters Inc. Men då glömde jag kanske att det är en Pixarfilm och de är sannerligen "hit or miss". Tiden då jag hyllade allt Pixar släppte ut i världen är sedan länge passé.
Ack, detta var ett rejält sömnpiller som dock blev klart bra under sita halvtimmen. Det tog mig till tredje försöket innan jag tog mig igenom filmen. På grund av somnade hela tiden. Och då var det inte för att jag var speciellt trött utan när jag stängde av de två första gångerna slog jag över och tittade på något annat som den mycket vederkvickande serien Cruising with Jane McDonald.
Jag är själv förvånad över detta då Docters tidigare filmer har humor, värme och ett stort hjärta. Och Soul har ett tema och handling som passar in på hans tidigare filmer. Jag är ju för bövelen intresserad av musik och vad musiken gör med oss människor. Men denna gång blev jag besviken.
Det känns som att Docter har försökt att återskapa magin från Inside out där själva idén var så bra och där både humorn och det psykologiska djupet kom naturligt. Grundstoryn i Soul känns en aningens krystad, den förefaller mig inte lika naturlig. Och jag ställer mig fel typ frågor när jag ser filmen. Tyvärr greppar den inte tag i mim själ och drar med mig i en virvelvind av känslor.
Sista delen av filmen känns dock mycket starkare, oklart varför, för jag fattar inte riktigt hur de får ihop storyn rent intellektuellt. Nu några dagar efter jag såg filmen kan jag knappt förnimma mig vad som hände i slutet. Fick Joe ett nytt liv och dessutom i sin egen kropp? Och vad hände med 22? Drog hon till Kina? Så hon hamnade i en "sweat shop" fylld med barnarbetare? Onajs.
Nej, ibland funkar det tydligen inte. Var väl antagligen mig det var fel på. Jag var kanske på fel humör. Alla tre gångerna.
Betyg: 2/5
Idag sampostar jag med "Jojjenito - om film". Hoppa över dit och kolla in vad han tyckte om Själen.
 |
| Dessa scener påminde mig den fantastiska animerade kortfilmen World of tomorrow |
Om man jämför med Inside Out som ju Soul påminner om så är det lite Pete Docter light över det här. Gapet är för stort mellan världen i NY och de andra magiska världarna. Jag tyckte inte heller fick ihop budskapet. Skulle man hitta sin spark eller inte. För Joe blev det ju ett sorts antiklimax. När han fick sin chans att spela så var det som att luften gick ur honom. Jaha, var det inte mer liksom. Å andra sidan så lärde han sig då leva i nuet och uppskatta små vardagssaker mer.
SvaraRaderaJa, Joe fick en andra chans av cheferna där uppe. Nytt liv och tillbaka i sin kropp. Kanske för att han hjälpte till med 22 kan jag tänka mig. Mmm, jag noterade också att 22 gled ner mot Kina och tänkte att "ja, det var ju lite typiskt".
Mycket Peter Docter light skulle jag säga till och med. Det känns som att manus inte är lika genomtänkt som det var för Inside out. Han har kanske stressat fram ett nytt manus till och med?
RaderaJa stackars 22, hon fann sin "spark" men oklart om det blev så himla bra för henne. Men Disney fick väl antagligen fler kineser att köpa filmen... Cashen måste in!
Jag gillade filmen starkt. Fick ett par aha-upplevelser under tittandet om liv kontra död. Hela filmen kändes också som en typ av tripp, jag tycker också om att dom tagit ut svängarna i animeringen. Hel-spejsad. Men visst är den otydligare än tidigare bra filmer. Blir sugen på att se om nu när jag läst din recension Henke.
SvaraRaderaHej Henrik. Kul att den funkade så bra för dig. Har du sett Docters Inside out? Den är ett snäpp bättre om du frågar mig. En annan av de senare Pixar som är uppskattad är Coco. Nästa vecka bjuds det på top 10-lista över Pixar-filmer (jag sett). :-)
RaderaJa, har sett Inside Out. Gillade också den. Men Coco har jag missat. Tur att det finns Disney+. Ser fram emot listan. Keep Up The Good Work!
SvaraRaderaHi5 på den. Tack! :-)
Radera