måndag 30 december 2013

Decennier: Sammanfattning 1940-talet


Så har vi klarat av det tredje decenniet i detta projekt. 40-talet är i böckerna! Några decennier in och projektet antar större och större former. Jag såg sex filmer från 20-talet, vilket sedan ökade till elva filmer från 30-talet och nu har jag sett hela femton filmer från 40-talet. Som sig bör avslutar jag decenniet med en topplista över de filmer jag sett, se nedan.

40-talet har bjudit på en redig spridning i hur bra filmerna är (jag upplevt dem). Det underliga är att det varit så svårt att förutspå vilka som skulle bli toppar och botten. Jag har denna månad varit så fokuserad på Decennier att jag nästan inte sett en enda film från 2013. Detta blir ohållbart och därför har jag och Movies-Noir beslutat att ta ett uppehåll under januari månad och förbereda oss inför "oscars season". Decennier återkommer i februari med 50-talet. Därefter kommer vi köra Decennier max varannan månad.

I slutet av januari annonserar vi de fyra gemensamma 50-talsfilmerna och vi blir så glada när bloggande vänner väljer att hänga på och se och skriva om våra fredagsfilmer! Skicka ett mail till någon av oss om ni vill vara med.




40-talet bjöd på en hel del film noir, ni vet regnet, brottet, femme fatale och en olycksalig som luras av sagda femme. Det bjöd också på en animerad, en western, några dramer, ännu en Chaplin och en som ej går att genrebestämma. Till slut vann den mest romantiska filmen för tredje decenniet i rad. Vad har hänt med mig?

Jag såg som sagt femton filmen och de har erbjudit en ljuvlig symmetri: fem tvåor, fem treor och fem fick betyget fyra eller fem! Och här kommer listan i den mest rimliga rangordningen jag kunde komma på. Den kan säkert diskuteras, tveka ej att uttrycka medhåll eller bestörtning i kommentarsfältet! Låt listan börja!

Rejält seg klassisk western av mästaren Howard Hawks med The Duke. Men tråkigt, ack så tråkigt. Det skulle bli bra mycket bättre i deras nästa film ihop.

Blev riktigt underväldigad av Bogart och om man inte gillar hans insats i denna klassiska noir räcker det inte med ett galleri av sköna birollsfigurer.

Italiensk neo-realism i sin puraste form. Mycket tråkig film som har en stark avslutning och en svart sista scen som verkligen klänger sig fast. Svårt att skaka denna film, synd att jag hade så förtvivlat tråkigt under dess speltid...

12. Dumbo
Gulligt, gullig, knarkigt, gulligt.

Minst svag av de svaga, men detta var verkligen inte en så bra film som den annonserats som. Katharine Hepburn är alltid härlig att se. Vilken stark kvinna!

Jimmy Stewart i en lågmäld men fint spelad Lubitsch-touch-film. Delikat dialog, utmejslade karaktärer. Men ingen killer instinkt.

Ojämn film om film. Många referenser till denna klassiker vilket gör den till en fröjd att beskåda. Synd bara på farsinslagen.

Chaplin levererar alltid hög kvalité. Nu tog han bladet från munnen och gjorde till slut en "talkie". Även om budskapet var klarsynt och viktigt skulle han låtit the little tramp gå i graven tyst.

Jag var tvungen att kasta in ännu en film av mästaren Lean. Ytterligare en film om instängda älskares känslor i typisk brittisk tappning. Stiff upper lipp forever!

Komplex. Hyllad och bespottad. Knappast världens bästa film men den har något väldigt tydligt som jag inte riktigt kan skönja.

5. Gilda
Rita Hayworth, vilket rovdjur! En noir som jag verkligen fastnade för, för andra gången i mitt liv. Ganska rak handling dock vilket gör att den hamnar på lägsta av det allra bästa filmerna på denna lista.

4. Laura
Får specialpriset för att den är den första film noir jag sett som jag verkligen diggade. Skön stämning, mystisk handling, och en underbar berättare i Waldo Lydecker.

Första halvan fullständigt lysande, en klar 5/5 på den delen. Tyvärr tappar filmen under andra halvan. Dialogen makalös och personkemin mellan Tracy och Hepburn är remarkabel.

Fantasifullt epos av The Archers. Drama, romantik och satir. En superbrittisk film som förför med sin lekfullhet. Tre mycket starka skådespelare i huvudrollerna, alla fem!

Bitterljuvt på helt rätt sätt. David Lean's känsliga regissörshänder har förvaltat den lilla enaktspjäsen till fulländning. Hans skådespelare lyser framför den närgångna kamera. Sorglig men vacker.


Movies-Noir har också sammanfattat decenniet. Hans inlägg läser du här. Vilken är hans bästa film från 40-talet?

2 kommentarer:

  1. Trevlig sammanfattning och kul att du lyckades göra en lista på filmerna. Red River håller jag med om var en besvikelse, men The Maltese Falcon hade jag å andra sidan nära toppen.

    Ser fram emot 50-talet, men känner också att en paus är välbehövlig...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack detsamma. Nu tar vi välbehövlig och förtjänad paus från Decennier och låter lite modernare aöster komma emellan.

      God fortsättning!

      Radera