söndag 11 mars 2012

A Life In Music - 1973


Tricky Dick kämpade med riksrättsåtal och envisa journalister från The Washington Post under 1973. Musiken togs till nya utomjordiska höjder.


Pink Floyd släppte The Dark side of the moon i mars 1973. Den gick direkt in på den amerikanska skivindustrins försäljningslista Billboards Top LPs & Tapes och där stannade den. Dark Side låg på Billboard-listan varje vecka från och med 1973 ända fram till 1988! Osannolikt. Otroligt. Faktiskt. Skivan är ett flöde av låtar som glider in i varandra och behandlar allmän galenskap, i huvudet på folk som mest, och i samhället runt omkring oss. Det är samma tema på de flesta Floyd-skivor, vilket inte är så konstigt då Roger Waters skrev alla deras texter (fram till och med 1983). Egentligen ska hela Dark side lyssnas på i ett svep som det konceptalbum det är, men jag måste väl välja en låt och då blir det låten som Per W skrek ut från rad två i Globen 1989 när Pink Floyd var på besök: Money.
PS, Skrek inte jag ut nåt då? Jag skrek Echoes.



Bowie var väldigt produktiv under 70-talet och det mesta är mycket bra. Redan året efter Ziggy återkom han med en "galen pojke"-skiva, Aladdin Sane. Det är också en guldgruva med en mängd goa bitar. Jag lyfter här upp den fräsiga personliga favoriten Cracked actor.



Vi är inte helt klara med Sabbath än. Ozzy var fortfarande med, han skulle hänga med större delen av 70-talet. 1973 hade Ozzy fortfarande sin klara, ljuvliga stämma i behåll, och det året kom deras femte album Sabbath Bloody Sabbath vilket ju låter olycksbådande. Första låten är grymt bra, Sabbath Bloody Sabbath.



1974 lär vi oss att jorden snurrar och kanske lite om astronomi. Ha de!

5 kommentarer:

  1. Ahhh Sabbath Bloody Sabbath :) Vilket tung-gung. Är inte speciellt insatt i hårdrockens värld men detta är en favoritlåt.
    Jag hade nog också gapat Echoes. Money är nog den tristaste låten på TDSOTM Men skivan ska spelas i sin helhet.

    SvaraRadera
  2. filmitch: håller med om att Money är lite "sönderspelad", men med dessa inlägg vänder jag mig minst lika mycket till de icke insatta som till de redan frälsta, dvs jag väljer ofta de kändaste låtarna...

    SvaraRadera
  3. En debut fran 73 som inte bor utelamnas: Youtube lank

    och ett av mina favoritalbum kom ocksa detta ar!

    SvaraRadera
  4. Helt klart bättre Pink Floyd även om jag fortfarande har kvar att verkligen lyssna in hela skivan mer koncentrerat.

    Bowie, fortfarande mnja.

    Jag börjar känna att jag borde lyssna in mig lite mer på Black Sabbath, det här är ju riktigt roligt ;)

    SvaraRadera
  5. Sofia: Dark side må vara svår att ta sig in i, men den betalar tillbaka mångfalt efter man kommit in. Så att säga.

    Sabbath är bra och tunga. Och det är slut med dem nu på denna musikaliska resa ...

    SvaraRadera