The Beekeeper (2024)

The Beekeeper var tämligen given att ses. Jag gillar Jason Statham och det betyder ofta en helt klart duglig actionfilm. Och det är precis vad vi får här.

Statham gör aldrig bort sig, han är underhållande. I denna film spelar han en pensionerad agent som vänder sig mot systemet då han ser att det håller på att ruttna inifrån. Lite som när bisamhället dödar sin drottning när hon inte längre producerar nya ägg för att odla upp en ny drottning. Det är hårda bud.

Som ofta med dessa ensamma män emot en herrans massa poliser och andra agenter är det som bäst under första halvan då det fortfarande finns spänning kvar vad det är för fiende han ställts inför. Detta klarnar långsamt under filmens gång. Tyvärr är det som med hajen i Hajen där det är mer skrämmande innan man får möta monstret. Det är som mest skrämmande när det är vår egen fantasi som sätter gränserna för hur ond det kan vara. När vi får se hajen är den bara ett vanligt odjur. I detta fall blir fienden, hotet som skulle kunna sätta stakes i filmen, mindre och mindre ju längre in i filmen vi kommer och det får ändock ses som en klar miss i manus.

Statham bra. Jeremy Irons som del av the villains var bra men orimligt underutnyttjad. Spolingen som spelade spolingen och kvinnan som spelade hans mamma var svaga kort och lättglömda. Redan glömt dem. Och vad tusan gjorde Minnie Driver i denna film. I GoldenEye fick hon sjunga lite i alla fall...

Poliskvinnan och hennes lustige partner var underhållande. Något av en "angry cop, funny cop"-routine.

Allt som allt underhållning för stunden med lite plus på några mycket innovativa sätt som Statham tog sina fiender av daga. Blir en trea ändå.

Betyg: 3/5

Kolla gärna in vad herr Filmitch hade att säga om favoriten Statham. 

The Hunger Games: Catching Fire (2013)

Vi såg första filmen i serien om The Hunger Games på en filmspanarträff för cirka två och ett halvt år sedan. Spänningen var hög då filmen var omtalad och allmänt emotsedd. Filmen visade sig vara ganska underhållande men också lättglömd. Den vände sig till en ung publik och jag kände inget större sug efter fler filmer i serien. Men nu på lördag ska filmspanarna se tredje filmen i serien, The Hunger Games: Mockingjay - Part 1. Därför föll det sig naturligt att jag tog tag i saken och kikade lite på seriens andra film i helgen som gick.

The Hunger Games: Catching fire heter den. Mina förväntningar var extremt lågt ställda. Men döm av min förvåning när det visade sig att den var riktigt underhållande. Döm av min förvåning gånger två när det visade sig att uppföljaren var bättre än första filmen. Det är ju inte helt vanligt.

Catching fire är allvarligare och mindre "barnslig". Lyckligtvis fokuserar den på distriktens spirande revolution mer och mindre på själva hungerspelen. Spelen tar ändå en försvarlig del av andra halvan av filmen men vi kan väl nu konstatera att de inte är speciellt spännande? Rip-offen av Battle Royale är fortfarande något av en nagel i ögat.

Eftersom jag inte har en aning om vad som ska hända i filmerna framöver tyckte jag att det var spännande att se hur spelet mellan Katniss och presidenten skulle falla ut. Eller spännande och spännande, jag ska kanske uttrycka min känsla som nyfikenhet istället. I övrigt var filmens styrkor flera av skådespelarna med Woody Harrelson i spetsen. Elizabeth Banks imponerar och det var jätte, jättekul att se Philip Seymour Hoffman i sin lilla roll. Tiden börjar rinna ut för mig att se PSH i nyare filmer. Snart är de slut...

Kärlekshistorian i filmen är kass, men motståndsrörelsen och allt runt det är intressant. Filmens svaghet visar sig till slut vara ganska chockerande för mig som hyllar Winter's bone till skyarna. Svagheten är filmens stjärna, Jennifer Lawrence. Hon är inte bra i rollen som Katniss. Hon spelar rollen med för stort allvar och för lite dynamik. Hon har bara ett enda känsloläge i hela filmen och det tenderar bli ointressant och tråkigt. Tyvärr påminner hon mig allt för mycket om den där otroligt trista figuren i filmserien Twilight.

Catching fire är i alla fall ett steg i rätt riktning. Jag är därmed uppdaterad på handlingen och nu ser jag fram emot lördagens film med stor belåtenhet.

Jag ger The Hunger Games: Catching Fire tre fingrar i luften av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Red Dawn (2012)

Can I borrow your SAW?

Törsten efter bra actionfilmer att vila sitt sinne i tog mig till Red dawn, 2012 års re-make av den gamla åttiotalsklassikern. Originalfilmen var inte helt lyckad men ändå en av favoritfilmerna från den eran. Och dess rollista är fortfarande en av de mest imponerande sakerna med filmen. Vad sägs om Patrick Swayze, Charlie Sheen, C Thomas Howell, Lea Thompson, Jennifer Grey, Harry Dean Stanton och Powers Boothe? Vilken kick ass-lista!

Jag har nu inte sett om originalfilmen sedan det begav sig och minnena från filmen är diffusa. Den scen jag bäst kommer ihåg från den gamla filmen var när ungdomarna träffar på den nedskjutne amerikanske piloten och han berättar om hur det står i världskriget. Jag längtade efter att få se motsvarande scen i denna re-make, men den infinner sig inte. Gänget träffar i och för sig på amerikanska soldater men scenen spelas inte ut som i originalet. Det var svårt att inte jämföra filmerna rent generellt sett oavsett om jag hade fragmenterade minnen av den gamla eller ej.

Den nya filmen har klart bättre actioninnehåll i alla fall. Speciellt scenerna i mitten av filmen när The Wolverines gör sina terroristattentat är faktiskt mycket underhållande. I den nya filmen är också storebror en marinsoldat på permission vilket gör det lite, lite, lite mindre osannolikt att ett gäng ungdomar skulle kunna göra det de gör. Såvitt jag kommer ihåg hade ingen av dem militär träning i den äldre filmen.

Istället för en massa nostalgiskt ikoniska skådisar får vi en ny rollista som inte direkt imponerar. Vad sägs om Chris Hemsworth, Josh Peck, Josh Hutcherson, Adrianne Palicki, Isabel Lucas och Brett Cullen? Inte lika awesome, eller hur?

Chris Hemsworth (Thor) och Adrianne Palicki (Friday Night Lights) är filmens klart bästa skådisar och därmed karaktärer. Snubben som spelar Peeta i The hunger games är eländigt dålig. Han seglar snabbt upp som en ny favorit att ogilla tror jag bestämt. Filmens huvudperson är lillebror Eckert spelad av Josh Peck. Han som ser ut som en yngre bror till Peter Petrelli från tv-serien Heroes. Josh Peck är också eländigt dålig. Filmens obligatoriska blondin som måste räddas ur fångenskap spelas av Isabel Lucas och hon var tydligen med i Transformers 2, men jag kommer inte ihåg henne från den filmen och jag lär inte komma ihåg henne från denna heller.

Nej, denna films värde ligger inte inom skådespeleri eller dialog eller karaktärsutveckling. Det är en renodlad action-flick med en viss likhet med klassikern First Blood. Speciellt en scen då nordkoreanerna bombar in i ett gruvschakt där ungdomarna gömmer sig är mycket lik en scen i First Blood. En liten homage måhända.

Varför valde man att göra en nyinspelning av denna film? Oklart, men det kanske är för att det är kul att vända på rollerna ock låta amerikanare vara terroristerna i sitt hemland, istället för irakier eller afganer i sina hemländer? Vi får vår beskärda del av amerikansk patriotism men den är mildare i denna film jämför med den nyligen revyade Olympus has fallen i alla fall.

Ok, jag fick precis vad jag förväntade mig och filmen får ett godkänt betyg. Jag ger Red dawn två överraskande dödsfall av fem.

Wolverines!

Betyg: 2/5