Här en gammal klassiker som jag inte skrivit en specifik revy om än. Den gick på tv under julhelgerna och som den mysiga komedi den är drogs jag in i filmen.
Handlingen är välkänd men jag har alltid haft lite svårt att förstå hur filmen egentligen funkar. Varför Phil hamnar i tidsloopen antar jag att man inte behöver veta, men hur kom han ur den egentligen? Trots att jag måste sett filmen en handfull gånger redan satt jag denna gång också och var nyfiken inför slutet. Det verkar som att han kommer ut den helvetiska loopen genom att genuint bry sig om någon annan än sig själv. Eller är det kanske "true love" som räddar honom? Hehe, damn, fortfarande inte riktigt, riktigt klart som korvspadet.
"Helvetiska loopen"? Ja, visst måste det ses som helvetet att tvingas återuppleva samma dag om och om igen in i oändligheten? Så känner jag i alla fall. Hur ska detta ställas mot vår dödlighet, vår fria vilja och livets mysterier om att ingen vet vad nästa dag har i sitt sköte?
Bill Murray är riktigt bra i rollen som Phil, men utan bra biroller kommer han inte långt. Chris Elliott som fotografen Larry är bra, men han kommer inte upp i samma nivå som i "There's something about Mary". Stephen Tobolowsky gör dock antagligen sin livs roll som försäkringssäljaren Ned. Och så har vi Phils kärleksintresse Rita spelad av Andie MacDowell. Hon är något speciellt här. Som vanligt må jag tillägga. Hon är så ljuvlig och älskvärd att jag inte har några problem alls att tro på Phils känslor. Hon är verkligen bra på att spela Kvinnan filmens manliga huvudroll åtrår och suktar efter. Hon gör rollen i "Four weddings and a funeral" där hon lockar Hugh Grant, men hennes allra bästa version av detta måste vara i "St Elmo's fire" där hon driver Emilio Estevez till vansinne.
Men filmens stjärna syns inte ens på duken! Detta är en ren "masterclass" när det gäller klipping. Visst har filmen ett ljuvligt manus, men tänk så mycket av humorn som ligger i den perfekta tajmade klippningen. Morgonrutinen och mötet med Ned är kanske filmens höjdpunkter och de bästa exemplen på briljansen hos Pembroke J. Herring. Detta måste varit den första gång jag nämnt en klippare här på bloggen! Jubel.
Romantiken och det mänskliga djupet är dock inte på samma nivå som de bästa i genren (romantiska komedier).
Men låt oss lyfta dess styrkor. Detta är en superrolig film helt enkelt, som dessutom har influerat vår moderna popkultur på ett sätt som endast de bästa av de bästa gör.
Betyg: 4/5
