Furiosa: A Mad Max Saga (2024)

Tänk att det var nio år sedan Mad Max: Fury Road kom ut. Tiden flyger fram och samtidigt känns det som ett annat liv, livet före pandemin.

Jag gillade filmen men var kanske inte lika blown away som vissa av er var. Jag tyckte inte att Tom Hardy var bra som Max och dessutom var ju filmen "bara" en enda lång biljakt, dit och tillbaka. Right? Förvisso ett fantastiskt underbart spektakel...

Så varför skulle vi då ha en prequel till Fury Road? Behövdes Furiousa: A Mad Max Saga ens? Jag var mycket tveksam men eftersom George Miller gjorde något så unikt med Fury Road ville jag ändå ge Furiosa chansen på IMAX. Jag och Måns såg filmen en lördag eftermiddag.

Wow! Vilken överraskning! Furiosa är något så ovanligt som en prequel som gör originalet bättre! Eller åtminstone gör denna prequel att jag vill se om originalet och det ska bli av till hösten (i lämpligt poddprojekt).

Jag har inte riktigt smält filmen än och den behöver helt klart en titt till för att jag ska känna mig trygg med ett betyg men jag gillar väldigt mycket i denna film. Handlingen är till att börja med komplett, det är inte "bara" en biljakt. Den är dynamisk och böljar fram i riktningar som jag inte kunde förutspå mitt under titten. Jag var superengagerad hela filmen igenom. En sak jag uppskattade var att Furiosa fortsatte världsbygget och utvecklade världen som kändes lite tunn i Fury Road. Jag förstod aldrig riktigt vad The Citadel var för grön oas mitt i öknen. Additionen av Bullet Farm och Gastown var ett lyft då det kompletterade världsbygget och gjorde hela bygget mer rimligt.

Jag gillade de flesta skådespelarna med Anya Taylor-Joy i spetsen. Tom Burke som Praetorian Jack var en surprise. Den härliga crowd pleasande scenen med Mad Max på kullen gav mig känslan att Praetorian Jack och Mad Max hörde ihop, var av samma skrot och korn. Det blir också tydligt att Furiosa och Fury Road utspelas mellan Mad Max och The Road Warrior.

Filmen hade inte speciellt många svagheter men jag måste ändå lyfta den förvirrande castingen av Chris Hemsworth i rollen som Dementus. Hans tolkning var bonkers, demented. Jag vet inte om han gick för någon slags travesti på Johnny Depps Jack Sparrow. Jag gillar Chris men denna tolkning gav lite mer tuggmotstånd än brukligt.

Jag ser verkligen fram emot att se om Furiosa efter sommaren och JAG SER VERKLIGEN fram emot att se om Fury Road back to back. Hur jag upplever filmerna efter det kommer ni att få höra i Shinypodden Special framåt höstvintern.

Betyg: 4/5

Mad Max: Fury Road (2015)

Alltså. Vilket ös! Högoktanig renodlad action. "Action utan slut". Förväntningarna var höga inför lördagens titt på den nya Mad Max-filmen. Trots att jag hade försökt undvika att läsa om filmen eller titta på trailers hade det nått fram till mig att filmen fick bra betyg lite överallt. Jag var förvirrad. Hur kunde detta ske? En actionfilm som får högsta betyget av gammelmedia? George Miller har väntat länge på att göra en uppföljare till sina säregna Mad Max-filmer från tidigt åttiotal. Nu har han tagit de ösigaste scenerna från The road warrior och givit dem en rejäl adrenalinkick och dragit iväg i tangentens riktning. Han har skalat bort allt "överflöd"... Här har vi en film som bara innehåller actionscener. Karaktärer? Intet. Handling? Intet. Skön dialog? Intet.

Jag var underhållen en lång stund. Men efter ett tag började den ena actionsekvensen flyta in i den andra. Det är bara samma sak om och om igen. Det är som John Cameron Mitchells omtalade sexfilm "Shortbus" där de har sex på riktigt om och om igen. Efter ett tag ser man förbi allt sexet och börjar se karaktärerna och filmens kärna. På samma sätt ser man till slut genom all action i Mad Max: Fury Road och börjar leta efter karaktärer och kärnan. Man finner intet.

Trots att filmen heter som den heter är detta Imperator Furiosas film. Hon är filmens protagonist. Charlize Theron gör henne riktigt bra och om den nu ofrånkomliga filmserien skulle välja att handla om henne istället för Max vore det kanske lika bra. Max försvann nästan helt för mig. Mel Gibson har bytts ut till Tom Hardy. Tyvärr får man inte se Tom Hardy skådespela speciellt mycket. Han gavs liksom aldrig chansen att göra Max till sin egen figur. Han är bara en blek kopia av Mel Gibsons version. Första halvtimmen var Hardy dessutom beklädd med en mask över ansiktet. Det har vi aldrig sett förut... (obs sarkasm). Det funkade inte ens i den andra filmen. Enough with the mask already! Sen kan man ju bara garva åt hur de löste problemet med att få av sig masken... En metallfil. Really? REALLY? Det hade varit coolare om någon av tjejerna hade fått klippa upp masken med avbitartången under vild färd eller något sådant.

Och då kommer vi in på tjejerna. Gillade inte hela filmens fokus på missbildade människor kontra de friska. Det är exakt sådana saker som passar bäst som en del av världen som presenteras, som en fond vilken filmens verkliga handling utspelas framför. Men som huvudsaklig konflikt blev det fånigt till slut. Men i övrigt gillade jag världen en hel del. Den post-akopalytiska världen. Någon spekulerade i att denna skulle vara en prequel till The road warrior men det var den uppenbarligen inte. Den måste utspelas efter den gamla klassikern.

Filmen var ösig och den var en häftig filmupplevelse, men den hade en hel del svagheter också. Så här kommer mina issues med filmen. Det blir nit pickande som jag vet att fler av mina filmspanarkompisar älskar så...

1. Filmen etablerar mycket dåligt hur elaka de onda är. Eftersom ingen tid alls läggs åt någon av karaktärerna i filmen, varken goda eller onda, får vi aldrig se varför vi bör frukta någon av de tre war lords som vi strider mot. Filmen saknar det så viktiga "stakes". Bryr jag mig om någon av de goda går åt? Intet.

2. Filmen är dålig på synka med åskådarens mentala "resa" under filmen. Saker händer som jag satt och väntade på att få se en upplösning av. Men de kom aldrig. Intet. I en scen klättrar Nux obemärkt upp på tankern och jag tror då att han ska skapa oreda eller dyka upp vid ett olämpligt tillfälle. Men inget händer. När han till slut dyker upp ligger han och gråter och har helt plötsligt bytt sida till de goda. WTF? En annan liten mini-tråd som bara pyste ut som luften i ett skadat cykeldäck var krigarkillen som pratade med Furiosa genom att klättra fram och tillbaka på förarhytten. Det var lite pirrigt hur han skulle reagera och agera så fort han förstod att hon hade lurat alla. Men det gjorde de heller inte något större av. Nu några dagar efter filmen kommer jag inte ens ihåg hur han blev "avpoletterad".

3. Anfallen mot tankern var kaotiska och dåligt koreograferade. Det är svårt att förstå var alla krigare och bilar befinner sig i relation till de övriga. Onda krigare hoppar över till tankern stup i kvarten men det verkar inte vara speciellt svårt att putta bort dem. Till slut blir spänningen lättviktig. Om de goda inte har svårt att värja sig (egentligen) varför då hetsa upp sig i biostolen...

4. Snygg cgi, men för mycket explosioner som visar hur människor flyger iväg. Dessa supersnygga scener ser helt overkliga ut. Det känns inte på riktigt då det inte är på riktigt.

Men till syvende och sist är detta en supersnygg actionfilm. Om man glömmer logik, krav på karaktärer eller behov av spänning så är detta en riktigt najs popcornrulle. Filmen står sig inte alls mot The road warrior men så är den inte tänkt att göra det heller. Tom Hardy är inte speciellt bra, ges inte heller chansen. Som Max är han otroligt mycket svagare än Mel Gibson. Handlingen är i nivå med Mad Max Beyond Thunderdome. Humorn är det glest emellan och när den väl dyker upp känns den mest krystad.

Avslutar på en positivare not. Fyra saker jag gillade med filmen:

• Miljön är skön, den post-apokalyptiska världen
• Nux var kul
• Kyskhetsbältena var bad-ass
• Scenen när de slet ut masken ur Immortal Joes ansikte var en bra scen. Vem var det som stod för slitandet? Max? Furiosa?

Vill jag se om filmen? Javisst för tusan. Den var så fullmatad av information att jag absolut vill se om den. Jag ger filmen tre ansiktsmasker av fem möjliga efter första titten.

Betyg: 3+/5

Fler som skrivit om filmen:
Jojjenito
Fiffis Filmtajm
Vrångmannen
Filmitch
Rörliga bilder och tryckta ord
Den perfekta filmen
Plox (bästa revyn hittills)
Steffo
The nerd bird

The Road Warrior (1981)

Narrator: And the Road Warrior? That was the last we ever saw of him. He lives now... only in my memories.

Såg The road warrior i lördags natt. Det var minst 25 år sedan jag såg denna film senast. Max har levt i mitt minne ända sedan dess. Två saker slog mig ganska omgående. Det första var hur otroligt bra denna film är. Den är ett mästerverk. Man dras direkt in i filmen och greppet släpper inte en sekund under filmens 95 minuter. Det andra som slog mig är lite mer personligt. Att se denna film är som att göra en tidsresa till en yngre version av mig själv. Jag kände igen mig i mina känslor. Precis som en doft kan kasta en tillbaka i tiden till en svunnen tid eller bortglömd plats kan kära återseenden av film också göra det. Och trots att jag inte sett filmen på år och dag kände jag igen alla scener, såg miner och hörde repliker i mitt huvud ögonblick före de kom på skärmen.

Det är svårt att se den utan det nostalgiska filtret, men filmen är suverän. Halo som jag såg filmen med var också impad av hur bra den är och han verkar inte ha haft den som en lika stark ungdomsfavoritfilm som jag.

Rent generellt sett kan det vara vådligt att se om film som man älskade för länge sedan. Antingen blir det pannkaka, filmen håller inte idag och minnen om filmen är för alltid förstörda, eller så håller filmen och då blir det glatt i stugan. Jag går ibland och längtar efter att se om den ena gamla favoriten efter den andra och jag när en idé om att kanske börja se om fler av de gamla godingarna. Med tanke på hur kul det var att se om The road warrior får jag vatten på min kvarn där.

Filmen inleds i svartvitt och i liten 4:3 format. Bakgrunden till apokalypsen beskriv i kortfattade drag. Bland materialet finns bilder och korta sekvenser från första Mad Max-filmen. Jag blev lite orolig först men sedan startar filmen på riktigt och då är det i färg och bredbild. Skönt.

Vi kastas efter detta intro direkt in i en actionscen där Max jagas av ett gäng busar med tomahawk-killen Wes och hans lover boy på motorcykel i spetsen. Max går segrande ur striden. Han får till och med tag på lite extra bensin ur en av de kraschade bilarna. Sen byggs filmen upp tämligen långsamt. Världen vecklas ut och fylls. Jag älskar denna post-apokalyptiska värld. Var det kanske i och med denna film som min fascination för denna typ av värld startade? Kan ha varit denna och Flykten från New York som ligger bakom fablessen.

The road warrior gjordes långt före CGI tog över på gott och ont. Actioninnehållet i denna film är väldigt bra. Mest för det är på riktigt. Filmen tillåts också att "andas". Vi introduceras till Max, The Gyro Captain, Wes, The Humungus, Pappagallo, The Warrior Woman i lagom takt. Absolut inte för långsamt, men ändå så att man som åskådare hinner förstå dem.

Mel Gibson är riktigt bra i denna film. Han har inte så många repliker men han kommunicerar med minspel på ett förträffligt sätt. Kolla bara in scenen i början av filmen när han hittar en liten speldosa. Han spelar och minns.

Strukturen i filmen är mer eller mindre perfekt. Actionscen i början introducerar både Max och Wes. Sen träffar vi The Gyro Captain. Vidare till att de ligger och studerar oljekällan och ser hur de "goda" skyddar sig mot de "onda". Sen är det några turer där Max bland annat förkunnar att han bara bryr sig om sig själv. Till sist startar den så ikoniska avslutningsscenen med jakten med den stora tankern. Mitt minne sa att den scenen var ganska lång men den startar inte förrän det är ca 10-15 minuter kvar av filmen. Där hade minnet förvrängt scenen och pumpat upp den i längd.

Vad är det som är bäst med The road warrior?

• Underbar miljö och feeling i filmen.
• Bra action. Den är ganska rå i vissa delar (våldtäkten med mera). Det är riktiga "stakes" i filmen. The bad guys are really bad.
• Bra koreograferad action. Man vet alltid var alla karaktärerna är i förhållande till varandra.
• Underbar humor. Flera sköna repliker utan att bli pajjigt (jag var lite orolig för detta innan jag såg om filmen).
• Flera bra relationer ges tid i filmen för att byggas upp och underhållas, framför allt mellan Max och The Gyro Captain, men också med The Feral Kid, med The Warrior Woman osv.
• Jag älskar den avslutande jaktscenen med den stora tankern, men jag älskar anfallen mot oljekällan, "fortet", minst lika mycket. Heck, jag älskar scenen när Max försöker fly ensam i sin grymma bil, The Humungus tal till massorna (flera gånger om), att de onda slösar bensin på joy rides i natten, scenerna mellan Max och The Feral Kid, när han smyger med sitt gnissliga ben, när han möter kaptenen för första gången... Alla scener är helt underbara...
• Spännande på riktigt.

Ja, vad mer kan man säga? Säkert en massa. Men jag avslutar bara med att fundera på betyget. Om jag sett den för första gången skulle jag säkerligen inte reagerat lika starkt, men jag tror ändå att jag gett den ett riktigt najs betyg. Med en liten, liten nostalgibonus kan jag med gott mod ge den fem bumeranger av fem möjliga.

Betyg: 5/5

PS, var The Humungus egentligen Max's gamla kollega Jim Goose?