"The Secret of Chimneys" by Agatha Christie

Publicerad år 1925
Agatha Christie bok #5
Superintendent Battle #1

Bokens dedikation: "To my Nephew. In memory of an inscription at Compton Castle and a day at the Zoo."

Location: en prolog i Sydrhodesia via London mestadels på herrgården Chimneys

Innehåll: Äventyr, mordmysterium, intriger, storpolitik, humor, romans

Trivia: Agatha hade vid detta laget skaffat sig en agent, Edmund Cork. Hanhjälpte henne att komma ur kontraktet med The Bodley Head och hon skrev istället kontrakt med förlaget Collins vilka hon stannade hos under resten av sin författarkarriär. Edmund blev ehnnes vän och agent och de samarbetade i över 50 år. Det värmer mitt hjärta med en sådan vän och lojal bundsförvant.

Det var också vid denna tid som Agatha och Archie till slut hittade sitt egna stora hus med en fin trädgård ute på landet, nära Sunningdale i Berkshire på pendlaravstånd till London. Archie föreslog att de kulle kalla huset Styles efter huset i agathas först publicerade roman.  

Revy

Väl framme vid Agathas femte bok och nu känns det som att hon trampar vatten. Här får vi internationella förvecklingar, mord och kärlek på engelska landsbygden med kopplingar till påhittat östeuropeiskt kungahus. Men det går inte att undvika att se att The Secret of Chimneys påminner mycket om både The Secret Adversary och The Man in the Brown Suit, allt för mycket skulle jag säga. Det inleds med en kort sekvens  i södra Afrika där vi möter en äventyrlig och ståtlig brittisk man, fortsätter med mystik och intriger i London en stund för att sedan utspelas på the Chimneys herrgrård i överklassens överflöd.

Jag gissar att Agatha kämpade lite med sin författarröst och här får vi en salig blandning av all, extra allt. Boken innehåller en massa! En försvunnen österupeisk prins, kusinen till den första blir mördar, prins han också, en stulen kronjuvel som britterna måste hitta, en högt uppsatts politikers eventuellt avsljöande memoarer på vift samt en bunt kärleksbrev från en socitetsdam skrivna till hennes hemliga älskare i Paris. Det mesta av ovan är mer eller mindre rena MacGuffins.

När vi väl anländer till Chimneys sker snart mordet på prinsen och boken blir något av ett mordmysterium där våra huvudpersoner Anthony Cade och Virginia Revel samt den lite lätt anonyme Superintendent Battle söker lösningen på mysteriet. Detta är den första av fyra romaner i "Superintendent Battle"-serien. Men precis som med Col. Race i The Man in the Brown Suit är Battle inte i förgrunden och spelas upp mer som en bikaraktär. Battle är däremot tvärt emot stereotypen av poliser som ligger några steg efter detektiver som Poirot och andra en mycket kapabel utredare med ett öppet sinne.

Bokens styrka är Agathas underbara, finurliga och överraskande beskrivningar och dialog. Speciellt dialogen känns så modern att jag måste kalla den tidslös. Boken är rolig och otroligt mysig. Tyvärr är den om än lättförstådd otroligt rörig med så många rörliga delar i storyn att det skulle räcka till tre böcker. Det verkar som att hon inte riktigt kunde bestämma sig om vilken av idéerna hon skulle satsa på. I coh med mordet och den efterföljande utredningen stabiliseras historien något. Jag gissar att Agatha kände det samma och hon följde mycket riktigt upp de tre äventyrsböckerna jag just läst med tre Poirot i rad.

De tre huvudpersonerna Anthony, Virginia och Battle är alla snygga, smarta och tämligen ointressanta. Mina tre favoriter blev istället Lord Caterham, ägare av Chimneys och 9th Marquis of Caterham. Han är en typisk brittisk lord, extra motvillig till allt som kan tolkas som uppståndelse, skandaler eller arbete. Jag gillade också hans dotter "Bundle", henne var det fart i och till slut kunde man inte annat än älska den pompöse The Honourable George Lomax, of the Foreign Office. Underbar karaktär som är så detaljerat beskriven att jag misstänker att Agatha har en riktig person som förebild i sina beskrvningar. Han är dessutom i princip samma karaktär som den likaledes underhållande Sir Eustace Pedler från The Man in the Brown Suit.

Detta är den svagaste boken av de fem första och därmed signaleras att jag tar en paus med Agatha och byter bokserie, genre och ålder på bok. Mer om det om några veckor (efter lite Shinypoddande...)

Original UK cover, 1925