Publicerad 1923
Agatha Christies bok #3
Poirot #2
Bokens dedikation: "To My Husband. A fellow enthusiast for detective stories and to whom I am indebted for much helpful advice and criticism."
Location: Merlinville-sur-Mer, France
Innehåll: förväxlade identiteter, flash backs, mörkhåriga tvillingar, drama och en hel del romantik
Trivia: Agatha om boken flera år senare:
"I think Murder on the Links was moderately good example of its kind - though rather melodramatic. This time I provided a love affair for Hastings. If I had to have a love interest in the bookm I thought I might as well marry off Hastings. Truth to tell, I think I was getting a little tired of him. I might be stuck with Poirot, but no need to be stuck with Hastings too."
Trivia 2: 1922 åkte Agatha och Archie jorden runt med Major Belcher, en pompös brittisk gentleman och skojare. Major Belcher hade snackat till sig uppdraget att göra en promo-tour runt imperiets alla delar av världen inför "the British Empire Exhibition" 1924, och han bjöd med paret Christie. De lämnade England på skeppet "Kildonan Castle" och anlände efter mycket sjösjuka för den stackars Agatha till slut i Sydafrika. Därefter bar det av till ställen som Victoria falls, Australien inklusive Tasmanien, Nya Zeeland, Hawai och Kanada. Major Belcher var mycket charmig i sociala sammanhang, men också mycket krävande, nedlåtande och elak mot sin duglige sekreterare, Mr Bates. Belcher beskrev honom som så:
"the appearance of a villain in a melodrama, with black hair, flashing eyes and an altogether sinister aspect."
Varken Major Belcher eller hans sekreterare insåg nog att Agatha noggrant suderade dem och deras relation... Mer om det i nästkommande bok-revy!
Revy
"Murder on the links" publicerades 1923. Poirot och Hastings är på den Franska atlantkusten och löser mordfall. Miljöerna är superbt beskrivna och läsaren blir som förflyttad till Frankrike. Denna miljö är distinkt annorlanda än när hon beskriver engelska miljöer.
Mordfallet är rejält komplicerat och det ska mycket till för att en läsare ska kunna lista ut allt även om det finns en hel del ledtrådar. För mig känns det som att Agatha gjort det lite för svårt för läsaren med för många rörliga delar i maskinen. Hon har gjort en fiktiv historia som bygger på ett verkligt äldre fall som hon läst om. Det utspelade i Frankrike.
Poirot drar sig således till minnes ett äldre fall (som är det verkliga fallet), och kopplar ihop det med mordfallet han ska lösa enligt devisen att människor sällan bryter sina vanor, speciellt då mördaren kom undan med det tidigare mordet.
En humoristisk aspekt är tävlingen mellan Poirot och den unge och berömde franske polisen Monsieur Giraud. Poirot går givetvis segrande ur den fajten.
Men det jag tar med mig mest från boken är ändå Hastings romantiska eskapader. Han blir hals över huvud förälskad i "Cinderella", en av tvillingsystrarna som figurerar i historien. Enligt podden "All About Agatha" var Christie redan trött på Hastings (och Poirot också för den delen) och hon lät honom träffa sin blivande fru Dulcie i denna bok för att sedan skeppa iväg herr och fru Hastings till en ranch i Argentina. Jag blir lite ledsen när jag hör detta då jag finner Hastings vara mycket underhållande att läsa. Han kommer alltid upp med den ena fantasieggande lösningen efter den andra som Hercule slår ner. Arthur är en viktig del av böckerna här i början. Och nu blir han i alla fall med rödhårig fru, till viss del med Poirots hjälp till och med. Hercule är också en obotlig romantiker.
Det går dock inte bra hela vägen, det blir snårigt framåt slutet av boken. Ett tag tror Hastings, felaktigt givetvis, att Dulcie är skyldig till något och att Poirot kommer kasta henne till polisens blodhundar. Hastings blir så upprörd att han säger upp bekantskapen med Poirot och blir hans fiende! Quelle spectaculaire.
Christie valde att lägga handlingen i Frankrike och detta gör att boken är överfylld av tal på franska. Det skapar en härlig stämning och jag som har läst lite franska hänger lätt med i handlingen. Allt som oftast är det självförklarande vad Poirot eller någon av fransmännen säger. Ett exempel efter att Hastings har ställt till det... Det är Dulcie som omtalas:
"Well, well," said the magistrate, softening. "It was most irregular, but the lady is without doubt young and beautiful, n'est-pas?" What is it to be young! O jeunesse, jeunesse!" And he sighed sentimentally.
Boken adapterades av David Succhet 1996 som den tredje filmen av fyra under Series 6. Jag kom återigen inte ihåg speciellt mycket från filmen, så jag såg om den efter jag läst klart boken. Det är en hög lägstanivå på filmerna i serien, njutbart, men jag tyckte att adaptionen kanske är en av de svagare på grund av ändringarna de gjort.
En liten kul grej som ändrats är konkurrensen mellan Hercule och Giraud som ges en mer humoristisk ton och ett glitter i ögat. Det var såklart helt ok, ingen beklagan från mig om just den ändringen.
De lite mer bekymmersamma ändringarna gäller bland annat relationen mellan Hercule och Arthur. Poirot är generellt sett mer brysk och på gränsen till elak mot Hastings i boken, i filmen är de vänner hela vägen. Den största och viktigaste skillnaden i adaptionen är att de har rationaliserat bort en av tvillingsystrarna vilket gör att den romantiska utvecklingen blir helt omkullkastad.
Det är ett stort avsteg och avbräck tycker jag nu efter att ha läst boken. Sonen till mordoffret blir ihop med en syster och Hastings med den andra (i boken). I filmen saknas en syster och den syster som är kvar har två uppvaktande gentlemen. I slutet hon byter fot, hoppar från den unge sonens till Hastings famn, mer eller mindre oförklarat. Lite deus ex machina över det hela. Otillfredsställande!
Succhet har uppenbarligen inte prioriterat de delar av boken som jag fann mest fascinerande såsom romantiken som Christie uppenbarligen är bra, på oavsett hur motvillig hon må ha varit, men också den vänskapskris som Hastings och Poirot genomgick, i alla fall i Hastings huvud.
Detta var en mycket stark bok. Nära top of the line!
 |
| Original Uk cover, 1923 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar