onsdag 16 augusti 2023

2001: A space odyssey (1968)


Ibland visar SF gamla klassikers på bio och när 2001: A Space Odyssey kom upp var det givet att köpa biljett. Jag hade nog endast sett filmen en enda gång tidigare och sannerligen inte på biograf. Dessutom fick jag chansen att bjuda med Måns som ett steg i systersonens filmutbildning på sidan av de akademiska studierna. Det var underbart att se filmen i dess rätta miljö, även om visningen var långt från idealisk (servering av mat hela filmen igenom).

Jag slogs av hur långsamt berättad den är. Långsam! Det är också lustigt med hur minnet fungerar. Jag kom ihåg det som att delen med Dave och HAL i skeppet Discovery One upptog i princip hela filmens löptid men så var det inte. Sekvensen ”Dawn of Man” var över en halvtimme och sedan spenderades lång tid med att visa hur Dave tog sig upp till månen, undersökte månens monolit samt diskussioner om vad allt betydde.

Filmen berör några av de mest klassiska koncepten inom science fiction, som om människans ursprung, meningen med allt och faran med AI. Det är intressanta frågor, men filmens styrka är miljöerna, världsbygget och Kubricks hand vid rodret. Han visar rejäla cohones med att dra ut på sina scener. Och långa scener är vad vi får. Van med moderna filmers klippning sitter man och väntar på att Kubrick ska klippa scenen flera gånger om innan han gör så. Han vågar följa sin vision. 

Det är otroligt imponerande att filmen gjordes år 1968. Visst man ser att det är miniaturmodeller ibland men överlag är specialeffekterna speciella. 

Fantastisk film och en given plats på min Sight &Sound-lista. Detta är en gigant inom science fiction. Kubrick har regisserat och producerat ett mirakel.

Betyg: 5/5




8 kommentarer:

  1. Jag har inga större problem med att förstå hur man kan fångas av 2001, men för min del -- not so much... Jag är fräck nog att citera mig själv: "Vaghet innebär inte per definition djupsinnig intention" :)

    https://bilderord.wordpress.com/2014/11/21/2001-a-space-odyssey-1968/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ahh, vad trist. Vagheten betyder i mina ögon att jag lämnas fri att fantisera och fylla tomrummet med egna tankar. Kanske lite flummigt. Men blir i vissa lägen mer som en meditation än en vanlig actionrulle. Svårt att beskriva...

      Hoppar över och kollar in din text!

      Radera
  2. Välgjord men mördande tråkig. Jag och Kubrick kommer inte överens undantaget är The Shining

    SvaraRadera
    Svar
    1. Se mer om min upplevelse ovan i svaret till Sofia. Bra fråga, vilka filmer från Kubrick är bra egentligen? För mig handlar det nog om 2001 samt Eyes wide shut. Inte ok. Han är lite väl kall i sitt anslag tycker jag.

      Radera
    2. Förstår precis vad du menar kan hända ibland men i detta fallet blev det en trist meditationsstund

      Radera
  3. Här är jag #TeamHenke. En film av episka mått.

    SvaraRadera