söndag 15 april 2018

Bad Santa (2003)


Jag såg nog inte Bad Santa på bion utan hemma på vhs eller vad det var som gällde på den tiden. Men det skedde väldigt nära dess release 2003. Ända sedan dess har jag alltid haft en vag känsla av att vilja se om filmen. Nu var det så dags i och med Komiska söndag.

Spänningen var olidlig. Skulle filmen hålla för en titt i nådens år 2018? Det visade sig snart att jag inte kom ihåg ett skvatt från filmen. När hände detta, glömskan? Att jag inte minns filmer som jag gjorde förr i tiden? Jovisst tiden har ju gått och 15 år en en ocean av livserfarenhet och sökande. Och när jag såg om en film på 80- eller 90-talen hade jag knappast sett filmerna i fråga femton år tidigare.



I vilket fall hade jag glömt bort den lille knubbige pojken som spelar en nästan lika stor roll som pojekn i About a boy... Där ser man! Filmens huvudperson är dock den dåliga jultomten i Billy Bob Thorntons skepnad. Hade inte Billy Bob varit en sådan klasskådespelare hade filmen inte fungerat över huvud taget. Hans karisma gör att filmen överlever och till och med blir ganska bra.

Filmen viker inte en tum, den är hängiven sitt mål att göra huvudpersonen så otrevlig som möjligt. Det ska tydligen vara helt omöjligt att gilla Billy Bobs karaktär. Filmen viker inte en tum. Det görs imponerande idogt. De flesta filmer skulle visat en liten glimt av godhet hos tomten för att vi åskådare inte helt skulle överge huvudpersonen. Här går de "all in" med att han är ett egoistiskt svin. Först precis innan slutet, "fem i tolv", prcis innan "the fat lady sings" börjar han mjukna. När han fick någon, om så en liten knubbig pojke, som behövde honom började han bli mänsklig. Man får ge cred till teamet bakom filmen för deras mod att sända ut en så här vresig film till världens folk.



Typ av humor?
Detta är en ren komedi med viss sentimental krydda på toppen. Humorn är grov och handlar mest om analsex, huvudpersonens fyllor och skämt om "the little people". Det är inte speciellt elegant eller supersmart förutom filmens obönhörliga beskrivning av huvudpersonen som ett asshole, se ovan.


Filmkvalité vs. humorkvalité
Filmen är inte speciellt mycket att hänga i julgranen på grund av dess form eller utförande. Den bygger mer på skådespeleriet, chockverkan av vissa skämt samt sin känsla. Som komedi fungerar den bättre. Lite utanför den mest familjevänliga mittfåran såklart, men det är bara välkommet.



Manus vs. skådespelare
Är manus bra? Idén är bra men jag tyckte faktiskt att filmen var lite seg i första halvan. Det känns som att de lägger tid på att etablera karaktärerna och kontexten i evigheter. Det ansvaret borde ligga på manusförfattarens axlar. Filmen lever på sina skådespelare. Billy  Bob Tornton är mycket övertygande som den desillusionerade och livströtte suputen. Lauren Graham är gullig och som det verkar bra i sängen. John Ritter som den orolige och konservative varuhuschefen är lysande. Tony Cox som spelar tomtenissen är dock ganska enkelspårig, han erbjuder lite i form av variation. Då är Lauren Tom som spelar hans fru lite roligare.



SST (Sensmoral, Stereotyper och Tropes)

En sensoral: är inte uttalat men underförstått tolkar jag det som att filmen vill förmedla att man måste "älska" för att ha någon mening med sitt liv.

Två stereotyper: Vilka är inte stoerotyper? The Kid Thurman Merman (Brett Kelly) är tjockisen som får sina kalsonger uppdragna i anus som senare lär sig att slå tillbaka (bra väg framåt?). Billy Bobs Willie är tomten på varuhuset som hatar barn. Är inte det en stereotyp så säg?

Tre tropes:

a. Willie hade en barnmisshandlande far som ung. Fadern släckte cigaretter mot Willies hals enligt Willies anekdot om julen. Känns det inte igen från klassikern The Breakfast Club?

b. Den blonda skejtaren, ledaren i gänget som mobbar Thurman och som Willie senare ger ett kok stryk är en klassisk trope i filmer där en vuxen man bondar med en pojke (oftast).

c. Cluster F-bomb. The F-word uttalas 170 gånger i "the unrated version". Bara 159 gånger i den vanliga versionen. Familjefilm!



Favoritkarakärer?
Har ingen tydlig favoritkaraktär i denna film. Skulle vara Laura Grahams Sue i så fall. Hon ser så himla genomtrevlig ut hela filmen igenom. Helt orimlig reaktion på Willies vresighet. Vad ser hon i honom? Omöjlig ekvation. Får kontera det under "only in the movies".



Trivia

Från imdb:

- Joel Coen, Ethan Coen and Terry Zwigoff revised the screenplay. (Bröderna Cohen producerade filmen)

- Bill Murray was signed on as Willie but dropped out for Lost in Translation.

- Billy Bob Thornton has said that he was genuinely intoxicated during some of filming.


Omtittningspotential?
Nja, filmen var inte alls lika bra som jag förväntade mig så det lär dröja innan jag ser denna igen.


Slutomdöme
Ganksa kul men något av en "one trick pony" dvs den har bara en sak som dess "grej" - att ha en oemotståndligt svårälskad huvudperson. Det räcker inte med tanken på alla utmanare som finns i genren. Helt ok, inte mer men med extra plus för att den är motsträvig.

Betyg: 3/5








6 kommentarer:

  1. Nu var det ett bra tag sen jag skrev om filmen (http://moviesnoir.blogspot.com/2009/01/bad-santa.html), men har sett om den sedan dess. Sett den tre-fyra gånger och den håller. Kanske inte en favoritkomedi, men en av de bättre under 2000-talet skulle jag vilja påstå. Den vågar vara grov och som du är inne på ha en huvudkaraktär som man älskar att hata ;)

    Smaken är givetvis delad, speciellt när det gäller komedier. Betygsmässigt ligger den nog på runt en svag fyra för egen del.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul om än lite överraskande att du gillar den så mycket. Men det är klart, detta är en allt annat än "medelsvensson"-komedi. Gillar verkligen att den är så motsträvig...

      Kollar in din text per omgående.

      Radera
    2. Det är inte alltid komedier går hem hos mig. Det krävs en del. Men som jag var inne på i min kommentar inne hos mig så är det ofta viktigt med hjärta. En bra komedi (som håller i längden) ska helst ha hjärta och värme. Denna har en del av den varan längre in. Men även att Billy Bob spelar en så vresig och självisk jäkel, som är helt opassande som jultomte, gör det extra kul.

      Radera
    3. Håller helt med. Komedier med hjärtat på rätt ställe är oftast mycket bättre. Sen kan det vara lite, lite variation på vad man definierar eller upplever som ett varmt hjärta men jag tror alla skriver under på huvuddragen i alla fall.

      Radera
  2. Jag har sett denna ett par gånger (oftast runt juletider) och jag gillar den varje gång - så nog håller den allt! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att höra. Den är rivig. får kanske fundera på att lägga in den på play-listan... :-)

      Radera