fredag 2 december 2011

Martha Marcy May Marlene (2011)


There's no such thing as dead or alive; we just exist.

"Martha Marcy May Marlene" är en mycket bra film. Den är intensiv på ett sätt som ger en träningsverk i magen dagen därpå. Och det är en oerhört intressant film. Nykomlingen Elizabeth Olsen spelar Martha, en ung (?) tjej som i filmens början tar sig ur greppet (?) från en sekt någonstans i nordöstra USA. Hon dyker plötsligt upp hos sin storasyster, efter att inte hört av sig på två år. Vi får följa Martha då hon försöker vänja sig vid ett vanligt liv, och hur systern Lucy försöker att förstå vad som hänt, samtidigt som systrarna behandlar obehandlade konflikter från tidigare. Lucys man Ted, som inte ens träffat Martha tidigare, förstår ingenting.

Under filmens gång får vi åskådare se tillbakablickar från livet i sekten, och Marthas historia vecklas upp som om det vore ett mysterium. Bilden av hennes upplevelse blir mer och mer skrämmande allt eftersom vi får veta mer om vad som hänt bakom sektens stängda dörrar. Elizabeth Olsen gör helt enkelt en fantastisk skådespelarprestation enligt mitt tycke. Hon är värd minst en oscarsnominering för denna insats. Att hon är lillasyster till tvillingarna Olsen får inte ligga henne i fatet! Lillasyster är "the real deal".


Ett sak som jag kom att tänka på efter filmen var att det är mycket svårt att sätta fingret på hur gammal Martha ska vara. I inledningen av filmen, när hon är på flykt uppfattade jag henne som en mycket rädd tonåring. När Martha sedan kommer till sin syster och svåger och försöker leva med dem verkar hon mer vara runt 25 år. Men i vissa av tillbakablickarna från tiden i sekten, speciellt då hon blivit ansvarig för vissa sysslor, och därmed medskyldig till sektens brott, spelas hon med en moderlig auktoritet, en kvinna på långt över 30 år. Allt detta sköljer obemärkt över oss i publiken och det känns helt naturligt tills jag började tänka på hur ontaurligt det är att en och samma Martha verkade vara allt från sexton till det dubbla. Som cineast blir man upphetsad av sådana saker... Det Elizabeth Olsen gör, med mycket små medel, är imponerande.

Skådespeleriet är av central betydelse i en film som denna och den näst viktigaste figuren är givetvis sektledaren, Patrick. Vi återser här en av de senaste årens favorit från tex filmer som "Winter's bone", John Hawkes. Han agerar också med mycket små rörelser, inga stora gester eller eggande tal i motljus. I hans namnlösa sekt finns ingen tid. Inga klockor, inga ägodelar alls, men istället ett ständigt sökande efter att leva i nuet. Patrick är utifrån sett en generös och jämlik ledare som tar fram gitarren och drar en skön countrysång vid lägerelden. Ändå förstår vi in i benmärgen att han är elak och grym, en mycket ond man.


Stämningen är tung, och den förtätas mer och mer under filmens gång. Martha blir mer och mer paranoid. Hennes situation upplevs av henne själv, och därmed av oss, som mer och mer omöjlig. Vi i publiken blir mer och mer paranoida. Vilken väg ut är enklast, minst smärtsam eller ens möjlig? Filmen har ett öppet slut, som kan tolkas på flera sätt. Detta är inte en politisk film som vill skriva oss åskådare på näsan. Men när eftertexterna börjar rulla är den ändå en av de filmer som givit mig ett av de starkaste budskapen på mycket länge. Låt oss sammanfatta: sekter är inte bra...

Som ofta sker då jag sett komplexa intressanta filmer visste jag inte exakt vilket betyg filmen var värd direkt efter visningen, men under tiden den legat i mitt medvetande och skvalpat runt har den växt som en bra film alltid gör. Jag kan inte göra annat än "rösta med hjärtat" och ge "Martha Marcy May Marlene" fem osedda unga tjejer av fem möjliga.

Betyg: 5/5

13 kommentarer:

  1. Kul med högsta betyg till MMMM, riktigt kul. Själv gillade jag den också och tycker det var den bästa filmen jag såg på festivalen (även om det fanns flera utmanare).

    Håller med i allt du skriver, Elizabeth Olsen är värd en nominering utan tvekan och just det du beskriver om hennes ålder är mycket hennes förtjänst.

    Martha Marcy May Marlene fick 4/5 av mig och jag ser fram emot att se om den snart igen.

    SvaraRadera
  2. M-N: Mycket bra film. Jag håller den i klass med förra årets Winter's bone. Frozen river har jag inte sett, men den ska jag absolut leta upp.

    Men varför "bara" en fyra? :-)

    SvaraRadera
  3. Personligen tycker jag den är bättre än både Winter's Bone och Frozen River, har mer att bjuda på för egen del.

    Jag delar ut ytterst få femmor. 1% av alla filmer jag sett har fått en femma, och många av dem är filmer som växt genom åren och med flera tittar. MMMM tycker jag är en mycket stabil fyra vilket betyder högst rekommenderad.

    SvaraRadera
  4. Nu har den här filmen kommit ut från festivalvärlden och blivit tillgänglig för oss vanliga dödliga. Jag gillade den också skarpt, även om omdömet landar på en 4/5. Det drogs nog ner lite av de negativa reaktionerna från min familj som jag hade sällskap med. Det jag tycker var bäst var att man lyckades få ämnet att kännas rätt fräscht liksom. Det var fritt från den väntade typiska Hollywooddramaturgin. Recension är på ingång.

    SvaraRadera
  5. Usch, familjer kan vara besvärliga! :-)
    Gillade de den inte alls?

    Ibland kan stämningen på festivalen, utmattning (16 filmer på 9 dagar), och det faktum att jag går på festivalen tillsammans med "riktiga" filmälskare göra att en film som denna gör ett otroligt starkt intryck.

    SvaraRadera
  6. Trevlig lordagskvallsfilm, oklart hur man sover efterat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Trevlig" var ordet. Hmmm. Men kul att du gillade den. Hur gick det med nattsömnen??

      Radera
    2. Gick bra tack, efter tva avsnitt av Jeeves & Wooster.

      Pa vilka satt kan man tolka slutet forresten? Jag ser bara en mojlighet tyvarr men ville garna dar funnes en annan.

      Radera
    3. Antingen jagad i verkligheten, eller endast jagad i huvudet... Typ. Otroligt äcklig film faktiskt...

      Radera
  7. Aha, oklart vilken av dessa som ar varst! Tyvarr funkar inte en av dem tror jag, maste kolla igen, kanske jag har fel. Betank ocksa filmens titel...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, fler intressanta vinklar. Låt oss utveckla detta på skype i en nära framtid. Eller skriv in dina tankar här på bloggen.

      Radera
    2. Jag antog att vistelsen hos sytern var en del av resan fran Martha till Marlene, den generiska avpersonifierade kvinnovarelsen. Nu inser jag att det inte behover vara sa. Dar var ocksa ett par scener dar hon sag aldre och mer reisgenerad ut och som hade annorlunda dromlik stamning och i en av dessa svarar hon i telefon som Marlene och jag antog att dessa var fran efter filmens slut men det ar kanske osannolikt efter en natts somn pa saken.

      Radera
    3. Jo, denna film går sannerligen att fundera på och den kan ligga grund till långa samtal. Jag tror att Marlene var den generiska tjejen som "fastnade" i sekten. Jag tolkade det inte som att MMM var samma som Marlene.

      Radera