Publicerad 1922
Agatha Christies bok #2
Tommy and Tuppence #1
Bokens dedikation: "To all those who lead monotonous lives in the hope that they experience at second hand the delights and dangers of adventure".
Location: mestadels London men också utflykter till landet.
Innehåll: spänning, politik, humor, kärlek, och en massa sammanträffanden...
Trivia: Inspector Japp nämns i boken. Agatha bygger sitt eget litterära universum!
Revy
Detta är första boken om det bedårande paret Tuppence och Tommy. Agatha Christie levererar här en otroligt underhållande spionroman som är lite spännande men framför allt fyndig och humoristisk. Amatördetektiverna Tommy och Tuppence blir involverade i en härva som till och med hotar att störta hela England!
Boken är skriven under efterdyningarna till det stora kriget och några få år efter den ryska revolutionen. Rädslan för det stora röda monstret var påtagligt, med all rätta, och detta framkommer i boken. Ryska bolsjeviker, det brittiska Labourpartiet och en mastermind villain smider intriger för att starta revolution i England. Tommy och Tuppence kommer till allas vår räddning.
Jag älskar humorn och den lättsamma tonen i boken. Dialogen är ljuvligt gammalmodig men samtidigt överraskande frispråkig och avancerad. Det är helt klart lite annorlunda att läsa böcker från 20-talet. Mer än hundrå år gamla!
Christie bevisar att hon kan skriva både bra karaktärer och kärlek. Tuppence är boken klarast lysande stjärna. Jag får en känsla att hon kan vara något av Agathas alter ego. Parets relation känns modern och jämlik. Boken är underhållande och romantisk. Mycket trevligt.
Trots att boken innehåller mord så är detta inte ett "who dunnit" pusseldeckare, istället en spionthriller, om än fjäderlätt om man jämför med tex John Le Carré. Boken mysterium är istället vem som döljer sig bakom namnet "Mr Brown", the main villain. Det finns egentligen endast två kandidater i boken, Sir James eller Julius Hersheimmer. Jag vet inte om Agatha fokuserade på mysteriet speciellt mycket för jag fann det uppenbart boken igenom. Speciellt en scen när Rita Vandemeyer skrek till och svimmade var extra avslöjande. Mot slutet försökte författaren allt hon orkade att misstänkliggöra en av de två men jag lurades icke!
En annan ledtråd är när skurken skriver under ett förfalskat brev från Tuppence med "Twopence" vilket jag och den store Frans förnöjsamt samspråkade om efter jag läst boken.
Språket är ljuvligt och till det är boken fylld av charmig banter mellan huvudpersonerna. Ofta var läsningen som att avnjuta ett gott vin. Exemplifierar med hur hon beskriver Tommys irritation över att inte hitta brevpapper på sitt hotellrum:
"Better answer it, I suppose." He went across to the writing-table. With the usual perversity of bedroom stationery, there were innumerable envelopes and no paper.
Underbart vardagsbetraktelse. Agatha sprider denna sorts små beskrivningar och kommentarer boken igenom. Jag lapar i mig.
Lustiga namn: Julius P Hersheimmer, Marguerite Vandemeyer, Sir James Peel Edgerton!
Jag blandade läsningen mellan riktig bok och audiobook inläst av Alex Jennings vilken fungerade bra. Den finns att hitta på Youtube.
Mycket stark bok!
 |
| Original cover UK, 1922 |
