Julieta (2016)

Julieta är Pedro Almodóvars nya film. Jag är lite kluven inför hans filmer. Samtidigt som de har en unik känsla har jag inte blivit helt betuttad i de få jag sett. Jag vet inte riktigt vad det är som saknas mig i Pedros filmer. Visst, han har ofta fokus på kvinnor i sina filmer, men det är inte det som är problemet. Jag älskar en regissör som till exempel Nicole Holofcener som gör filmer med kvinnor i fokus. Hennes filmer liknar dock favoriten Woody Allens filmer mer än Almodóvars. Det är något annat som är skevt. Det kanske har att göra med att jag ibland finner hans filmer lite tillgjorda...

En film om fragila människor

Såvitt jag förstår skriver Almodóvar alltid manus till sina filmer. Denna gång bygger dock den nya filmen på förlaga av författarinnan Alice Munro. Det känns som att det kanske var ett bra val! Julieta är en rakare och mindre tillkonstrad film. Den handlar om förhållandet mellan en kvinna och hennes vuxna dotter. Vi får i "nutid" och i långa tillbakablickar långsamt se hur och varför de två glidit ifrån varandra. Filmen spelas nästan som en thriller där vi i publiken nyfiket väntar på förklaringar om varför livet blivit som det blivit för filmens huvudperson Julieta.

Filmen behandlar väldigt generella mänskliga frågor som sorg, depressioner, livsval som ifrågasätts flera år senare och andra ofrånkompliga saker i våra liv. Jag var helt klart berörd av karaktärerna på duken. Filmen är mycket välgjord och Almodóvar har full kontroll på handlingen. Skådespelarna är också överlag bra. Adrian Ugarte och Emma Suárez som spelar den unga respektive den äldre Julieta är jättebra. De påminner om varandra så mycket att någon i gänget nästan trodde att det var samma skådespelerska som sminkats ung och gammal. Men nej.

Som alltid färgglatt i Pedros filmer

Vad jag kanske saknade lite var en tydligare resolution rörande dotterns val att fly från sin mor. Speciellt hur mycket den sektliknande gruppen hon hamnade hos hade med saken att göra. Självfallet är detta en film vars värde ligger i berättelsen, "resan", fram till slutet, men jag hade gärna fått lite mer kött på benen än vad jag fick nu. Ibland föredrar jag helt öppna slut, men denna gång gick jag ut från salongen lite otillfredsställd.

Detta var den första filmen för mig på Malmö filmdagar och som sådan var det en bra film. Den satte tonen inför flera emotionellt uttömmande filmer under de tre intensiva dagarna.

Jag ger Julieta tre livsomskakande förluster av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Jag såg denna film under Malmö Filmdagar tillsammans med några av filmspanarna och här under kommer det dyka upp länkar till deras recensioner när de finns tillgängliga:
Rörliga bilder och tryckta ord
Jojjenito
Fiffis filmtajm

Wild Tales (2014)

Månadens Filmspanarträff gick av stapeln i helgen. Darling Sofia skulle välja film och ryktet gjorde gällande att Blomkamp's "Chappie" skulle väljas. Det var ett klokt val. Jag var sugen, jag ville se vad den säregna sydafrikanen skulle göra med historien om en liten robot med känslor. Hmmm, SF ville dock inte dansa med oss och Soffan tvingades då välja en annan film som gick att se mitt på dan. Jag hoppades då en kort sekund på Vaugh's "Kingsman: The secret service". Vad kunde mannen som gav oss "Kick Ass" göra för något roligt med agentfilmsgenren...? Well, det fick jag inte veta denna dagen i alla fall.

Nej, honmonstret valde istället den argentinska filmen "Wild tales" känd från de nominerade för bästa utländska film (nej den vann inte). Detta är en film om arga personer, mordiska kockar, road rage och själviska typer. Det kunde väl vara ok som tema i en mustig film från syd, men allt är berättad i sex episoder. Fuck, episodfilm!

Vi har alltså här en hög med kortfilmer. Inget sammanbinder epsioderna utan temat att det handlar om mer eller mindre vidriga människor.

Jag kan inte med episodfilmer. Det är inga "riktiga" filmer i mina ögon. Tar man bort "lång-" blir det mindre än lite kvar, typ inget kvar av filmen. Jag gillar't inte.

Så alla ambitioner att få en bra story är bara att glömma. Kunde där vara några schyssta scener då? Nja, kanske. Denna film är extremt ojämn, men är inte alla episodefilmer det? Problemet är att ingen av de korta historierna är speciellt intressant. De färgstarka karaktärerna och de lustiga situationerna de hamnar i hade funkat bra som bifigurer och sidohistorier i en riktig film. Eftersom vi aldrig hinner lära känna någon av figurerna på djupet blir filmen extremt grund. Jag fann de första avsnittet vagt underhållande men allt eftersom blev jag uttråkad och det är både synd och en synd när det sker på bio.

Jag var inte imponerad! Mitt finger vilar på tangenten... men nej, den får en svag tvåa ändå. Frejdiga bruden.

Betyg: 2/5


Jag misstänker att det är jag som är butter för den övriga församlingen kvittrade glatt efter filmen. Kolla in om de fann historierna vilda?

Rörliga bilder och tryckta ord
Fiffis Filmtajm
Har du inte sett den?
Jojjenito
The velvet café
Filmitch
Movies-Noir