Jamaica Inn (1939)

Shinypodden är åter i luften. Säsong 6 startade idag! Detta är den andra säsongen där jag och min kompis Frans pratar om Hitchcocks filmer. Denna säsong kommer täcka in den store mästarens filmer från tidsperioden 1939-1946.

Jamaica Inn var sista filmen Hitch gjorde i England innan han åkte över till Hollywood. Filmen blev något av ett hafsverk där filmens producent och tillika skådespelare i en av huvudrollerna Charles Laughton tog över allt för mycket. Laughton lät skriva om manus så att hans Sir Humphrey Pengallan fick en större roll och mer dialog. Detta ogillades av förklarliga skäl av Hitchcock då ändringarna gjorde att nästan all spänning och mysterium i filmen försvann.

Det verkar nästan som att Hitch ville ta avsked från sina favoritskådespelare i denna sista inspelning innan båten skulle avgå mot Amerika. Skådisar från flera av hans stora filmer på 30-talet återkommer här i små roller.

Laughton spelar den lokale lagmannen i sydvästligaste England under 1800-tal. En lokal liga manipulerar fyrar så att fartyg går på grund och sedan mördas alla sjömän och lasten stjäls. Maureen O'Hara spelar en ovetande systerdotter som anländer till Jamaica Inn där ligan håller hus. I boken och originalmanus skulle det inte komma fram förrän i slutet att Sir Pengallan var hjärnan bakom de hemska brotten men det sabbade alltså Laughton.

Filmen är ändå ok, inte usel men långt från bra. Man kommer snabbt in i den skumma miljön. Hela filmen är inspelad i studio och det känns på något sätt. Allt känns lite artificiellt. Däremot är det otroligt att scenerna från havet och stranden inte är tagna ute i det fria. Mycket imponerande att få till allt det i studion. En anekdot som framgår i litteraturen är att en stackars statist som spelade sjöman dog i lunginflammation efter inspelningen efter alla scener där kallt vatten sprutades över skeppet.

Detta var en av Maureen O'Haras allra första filmer. Hon hade just blivit upptäckt av Laughton. Senare kom hon att göra lång karriär i Hollywood.

Jamaica Inn är en svag film, och sannerligen inte en film man måste se, om man nu inte har fått för sig att se allt från Hitch. Gå in på Shinypodden och lyssna på mig och Frans diskutera filmen. Avsnittet finner ni här.

Betyg: 2/5

The Man Who Knew Too Much (1934)

Veckans Hitchcockfilm är The man who knew too much från 1934. Detta är filmen Hitchcock själv gjorde en remake på 1956, och då med Jimmy Stewart i huvudrollen. Men nu fokuserar vi alltså på den första "brittiska" versionen. Det är också något av en milsten för Hitchcock. En del menar på att detta är den första "riktiga" Hitchock-filmen. Då menar de säkert att det är hans första riktiga hit inom den genre hans kom att bli känd för. Den är också rent tekniskt klanderfri. De flesta tidigare filmerna är antingen rena experiment, lärostunder för den blivande mästaren eller filmer i genrer eller på grundmaterial som inte passade honom.

Jag fann filmen mycket njutbar. Det känns som ett klart steg framåt. En stor del i det är att jag hade glädjen att se den på min Criterion Collection-utgåva vilken blivit restaurerad och versionen var klockren. Många av de filmer vi tidigare pratat om i Shinypodden har haft mer eller mindre problem med bild eller ljud. Vi pratar om detta och många andra saker i veckans poddavsnitt.

Jag gillar framför allt känslan i filmen. Det är en thrillerkomedi skulle jag säga. Det blir aldrig riktigt nervpirrande men filmen bjuder på en hög mysighetsfaktor istället. Jag lät mig dras med och förkunnade ett högt betyg i podden, tror det var 3,5/5. Nu när jag skriver denna text känns det lite högt kanske. Men detta kommer säkert bli en trend under denna poddsäsong då det är enkelt att gilla en film som man sätter sig in i så fullfjättrat som vi gör i och med poddningen.

Jag har läst om filmen på nätet och i diverse böcker. Dessutom har den fina Criterion Collection-utgåvan en uppsjö av extramaterial. Där finns en intressant intervju med Guillermo del Toro där han förkunnar sin kärlek för Hitch och berättar om hur Hitch var en inspiratör till att han själv blev regissör (trailer för segmentet).

Det mest intressanta intressanta extramaterialet var nog en intervju av Pia Lindström med Hitchcock. Pia är dotter till Ingrid Bergman och hon har känt Hitchcock sedan hon var liten. Intervjun gjordes för amerikansk TV 1972. På skivan ligger också ljudupptagning från den famösa intervjuveckan mellan Truffaut och Hitchcock. Det är intressant men täcks också in av intervjuboken jag har liggandes bredvid sängen nu för tiden. Den korta filmen om restaureringen var också intressant. Däremot var jag besviken på kommentarspåret med filmhistorikern Philip Kemp. Han var torr som fnöske och pratade inte om speciellt intressanta saker. Jag kollade bara på den första halvtimmen och stängde sedan av.

Allt som allt blir filmen mycket mer intressant när man tar sig an filmen ur så många perspektiv. Hur effektivt Hitchcock introducerar filmens huvudkaraktärer, hur han arbetar med kameran, om filmens shoot-out under sista akten och hur den kopplas till "The Sidney Street siege", en verklig händelse i London 1911. Det är underbart att grotta ner sig i detaljerna!

I podden, hittas här, pratar vi om många aspekter som finns att fundera på. Lyssna på avsnittet för bövelen!

Jag ger The man who knew too much tre prickskyttar av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Peter Lorre

Leslie Banks och Nova Pilbeam

Spioner och en man som visste för mycket.

Actionscen - slåss med stolar!

Humoristisk scen i inledningen

Hitch's cameo

Behind the scenes

Holländsk filmposter