Filmen är vemodig och rejält sorglig. Den når inte samma nivåer som en vissa annan film från Studio Ghibli, men den drar och sliter i tårkanalen ändå. En liten sjuklig pojke på besök hos moster får syn på Arrietty vilket leder till att han får uppleva förunderliga ting under de sista dagarna i livet. Han får lite glädje av utbytet, men Arrietty och hennes föräldrar måste fly från deras fina hem då de blir upptäckta. Antingen finns det många fler av det lilla folket i världen, eller så är de bland de sista av sitt slag.
Lustigt att en liten film som denna kan få en att hata en karaktär så intensivt. Jag tänker på den äckliga hushållerskan. Trots alla vedermödor lockades jag att tro att det skulle sluta lyckligare. Det fina dockhuset som var som gjort för Arrietty och hennes familj borde fått en större del av slutet tänkte jag. Jag trodde också att den lilla pojkens önskan att Arrietty skulle få huset skulle komma mer i spel. Istället fick vi en fin men vemodig sista scen. Våra två huvudkaraktärer gick sina öden till mötes med mycket bistra framtidsutsikter.
Fin film, lite sorglig, inte ens en gnutta hopp, en film som passar bra in i 2020.
Betyg: 3/5
Sofia kör ett Studio Ghibli-tema denna månad, hoppa gärna över och kolla in hennes tankar om filmen.
 |
| Hemmet |
 |
| Lagerbladet |
 |
| Dockhuset |
 |
| Häxan |
 |
| Höjden av lycka |
Jag måste ju ändå säga att den ser väldigt tilltalande ut rent grafiskt sett...
SvaraRaderaJa verkligen, den är supersnygg. Glömde skriva det i min revy. Klart värd en titt. 3/5 är ett av de tre mest positiva betygen! :)
RaderaTvå tankar:
SvaraRaderaVisst känns det som om Haru är en av extremt få Ghibli-skurkar?
Whååååt, jag uppfattade det inte alls som att Sho var döende. Han är sjuk och behöver en operation men absolut inte döende
Förresten, tre tankar: Kul att det äntligen kom en film som du gillade
Bra tankar!
RaderaÄr det inte så att i Ghiblis värld är ingen skurk och ingen hjälte? Så Haru är kanske lite ovanlig. Men det känns lite som att filmen kunde haft en tredje akt där Haru omvänds, där Arriety och hennes familj får bo i dockhuset och där Sho dör eller lever... Kan de ha haft ont om tid i slutet?
Jag kanske helt missuppfattade Shos status, eller inte.
Japp, blev lite orolig där faktiskt. Men skönt att denna var bra i alla fall. :)
Antingen att det blev ont om tid i slutet eller att de var tvungna att förhålla sig till förlagan? Jag har själv inte läst den. Sedan vet jag inte om jag gärna skulle ha sett att familjen skulle ha flyttat in i dockhuset istället -- de är ju så ensamma just nu. Tycker de är värda att hitta andra lånare
RaderaJa de var ensamma. Fick en känsla av att de ofta bodde ensamma men det var kanske fel...
Radera