onsdag 7 mars 2018

Darkest Hour (2017)


Darkest hour är både en BOATS, baserad på verkliga händelser, och en högst biografisk film men jag älskar den med hull och hår! Jag älskar den! Låt detta sjunka in lite. Lilla "moi" som normalt sett inte gillar BOATS eller biografier. Låt oss nu reda ut detta en gång för alla!

För det första är alltid en bra film en bra film, även om filmen i fråga kommer från en genre eller subgenre som man statistisk sett inte tycker bra om. Och detta är en bra film! Men det är faktiskt inte det som är min poäng med denna lilla utvikning. Det finns nämligen två specifika grenar av BOATS som jag tycker är överlägsna fiktionen och det är krigsfilmer och sportfilmer. Dessa två subgenrer blir så mycket bättre när man vet att det verkligen har hänt. Ta till exempel sportfilmen Miracle on ice som beskriver den osannolika historien när USA's ishockeylag bestående av collegespelare lyckades besegra den stor röda maskinen från Sovjetunionen i olympiska spelen 1980 i Lake Placid. En film om en påhittad historia likt den hade ansetts för osannolik för att bli bra! På samma sätt är det med krigsfilmer. Om det inte har hänt och bara är påhittat blir filmen inte lika bra. Det har via empiriska studier visats vara en bra grundregel.



Darkest hour är inte lik en krigsfilm om andra världskriget som man närmast tänker på, filmer som The longest day, Saving Private Ryan eller förra årets Dunkirk. Denna utspelas i korridorerna i Whitehall och i krigsbunkern under 10 Downing Street där vi får följa den extremt spännande perioden när Winston Churchill blev premiärminister sommaren 1940. Tyskland hotade militärt och Storbritannien stod som det tycktes ensam i kampen mot ondskan. USA hjälpte ännu inte till som de senare skulle göra. Britterna började få ont om flygplan. Under slaget om England var det en fas där britterna förlorade flygplan snabbare än de kunde producera nya. Det är en ohållbar och förlorande situation. I den vevan designades och utvecklades attackplanet Mustang på mindre än ett år. Mustangen var en stor anledning till att krigslyckan vände för britterna såvitt jag förstått.



I denna prekära situation fanns det flera starka röster inom den brittiska politiken som förordade en förhandlingslösning med Hitler. Att bli neutrala trots att de stirrade den rena ondskan rakt i ansiktet! Det fega, egoistiska och långsiktigt förkastliga valet - "Neutralitet". Vet inte hur många som idag tycker att det alternativet hade varit bättre. I Storbrittanien alltså.

När dessutom stora delar av den brittiska armén höll på att förintas i Dunkirk var goda råd dyra som uttrycket säger. Att Winston Churchill orkade stå emot måste vara en av historiens starkaste bedrifter... Filmerna Darkest hour och Dunkirk skulle vara en perfekt "double ticket" för övrigt. Bör ses i den ordningen också.



Darkest hour är som en thriller och karaktärsstudie i ett. Gary Oldman är ljuvlig i rollen som Winston och hans vinst av Oscarstatyetten var välförtjänt i mina ögon. Kristin Scott Thomas, Ben Mendelsohn och Lily James gör alla tre starka insatser i biroller som Winstons fru Clemmie, den brittiske kungen George VI samt Winstons personliga sekreterare Elizabeth Layton. I en film som nästan uteslutande utspelar sig i slutna rum måste ju skådespeleriet vara tipp-topp och castingen likaså. Detta är en film där inga saker har lämnats åt slumpen. Det är en riktig film-film där allt är utfört på bästa sätt. Man känner sig trygg under titten av filmen. Joe Wright står för regin.

Jag fann filmen spännande intill nagelbitning under hela dess 120 minuter.Det finns flera scener som är så bra att jag fick tårar i ögonen. Det finns också så känslosamma scener att ögonen blev blöta av emotionella skäl. En näst intill fulländad filmupplevelse inom BOATS-drama-genren.

Jag ger Darkest hour fyra starka ställningstaganden av fem möjliga.

Betyg: 4+/5

Läs också Jojjenitos tankar om filmen.





10 kommentarer:

  1. Wow, kul med en BOATS som gick hem. Jag tyckte absolut om Darkest Hour, solid film och bra prestationer. Men ibland lite väl övertydlig och sentimental och jag vill nog hävda att Brian Cox Winston imponerade mer på mig än Gary Oldmans. Och då var Gary ändå mycket bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst var det kul, men som jag skriver passar BOATS olika bra i olika genrer. Är ju inte lika förtjust i traditionella biografier om någon random känd historisk person.

      Har inte sett Brian Cox som Winston. Vilken film är det?

      Filmen är kanske övertydlig (för vissa smartingar) och sentimental. Men sentimentalitet är inte av ondo per default! Ofta missanvänt, javisst, men inte alltid totalt fel. Givet ämnet och tyngden i det historien berättar om, anser jag att nostalgin har sin rättmätiga plats. Om nostalgin någonsin ska få plats är det i en film som denna... :-)

      Radera
    2. Tvillingfilmernas eviga förbannelse -- "Churchill" hade premiär i Sverige i december men hade väl redan då försvunnit från kartan tack vare Oldman och Darkest Hour

      Radera
    3. Ah, och den filmen var bra? Intressant ämne så kan tänkas jag ser den.

      Radera
  2. Håller med, lysande film och så spännande fast man vet ungefär hur det ska gå! Till och med när han håller sitt berömda tal sitter man spänd, ska han säga det han sa? Fru Churchill tyckte jag kanske var allra bäst det lilla hon var med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbart! Härligt! Jag hoppades att du skulle gilla den. Jag gillade också henne. Strong skådis.

      Men talet var bäst, rysningar. Tänk en sådan press han var satt under om man ska våga tro på denna film. Inte många som stått fast när det blåste så och då hade historien blivit omskriven. Makalöst vad vissa ögonblick i tiden ändå har betydelse...

      Radera
  3. Oj, lite förvånad över hyllningarna, men det är nåt i temat som jag tror passar dig lite bättre. Det du beskriver om tårar och spänning kände jag helt enkelt inte.

    Men håller med om att man kände sig trygg i Joe Wrights regihänder.

    Jag gillade också Mendelsohn som den stammande kungen. La du märke till hur Winston och hans assistent skämtade om hans stamning vid ett tillfälle. Winston hade precis träffade kungen och assistenten (eller vad han nu var?) frågade "How was the Kiii....ing?". Liten detalj bara.

    Den hockeyfilmen om USA guld 1980 heter väl bara Miracle? I alla fall den film jag har sett. Sen vet jag att händelsen kallas Mircale on ice.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev ganska förvånad själv över hur bra den var. Jag hade tänkt se den på Stockholms filmdagar men var inte superpeppad. Men det känns som att den funkade bra hemma också.

      Jo jag la märke till den lilla detaljen om stamningen. Kul om än elak detalj.

      Båda filmerna går lika bra som exempel för min tes. Miracle on ice var den jag såg när jag var ung. Den nyare med Kurt Russell tror jag inte att jag sett hela av, såg bara delar av den när den gick på tv.

      Radera
  4. Jodå kan förstå att man gillar rullen. Själv är jag lite tvärtemot när det rör BOATS ju mindre jag vet desto bättre. Kan jag det hela för bra retar jag mig på de filmiska friheterna. Filmen som sådan var bra men för mig tappade den rejält iom tunnelbanescenen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. JA, ibland kan man tappa filmen för en scen som så. Trist när det händer...

      För mig är BOATS oftast bättre när jag är intresserad av ämnet tror jag. Plus att BOATS är bäst inom krig, sport och musikhistoria.

      Radera