lördag 26 november 2011

Shame (2011)


I don't want you here!

"Shame" är andra filmen på filmfesten med Carey Mulligan i en av huvudrollerna, och precis som jag skrev i inledningen av revyn för "Drive" skriver jag här: Det är inte var dag man ser en ny film med Carey Mulligan! Vilken festival vi hade i år! I denna film, "Shame", spelar hon mot den kanske mest spännande manlige skådespelaren just nu, Michael Fassbender.

Detta är brittiske Steve McQueens andra film, vilket sällsynt filmiskt namn dessa dagar. Hans första film var den allmänt hyllade "Hunger", också den med Fassbender i huvudrollen. "Shame" är ett starkt, starkt drama utspelat i New York City. Trots väldigt höga förväntningar gick jag från visningen bedövat förbryllad. Det var svårt att ta in allt direkt under visningen. Filmen har legat och skvalpat i huvudet på mig i över en vecka nu. Scen efter scen poppar upp i medvetandet, återupplevs, behandlas, tolkas, för att sedan glida ner i det undermedvetna igen. Jag tror att "Shame" inte har premiär i Sverige förrän i vår, men jag väntar redan otåligt på att få se om den.


Filmen är en brutalt ärlig studie av ett gravt och tvångsmässigt beroende, och en djupdykning in i en människas mörkaste vrår. Fassbender är Brandon, en yuppie i NYC som lider av ett svårt sexberoende. Han konsumerar sex och porr, dag och natt, på jobbet, ute på stan, hemma i lägenheten. Han har glidit så långt in i dimman att han inte ens verkar speciellt orolig för upptäckt. Filmen börjar med att Fassbender går omkring helt naken i sin rena men opersonliga våning. Denna scen sätter effektivt nivån på filmen. Lite överraskande med den myckna nakenheten, men med en så "magnifik" "sak" förstår jag att han inte skämdes för de scenerna, Fassbender alltså.

När den andra stora karaktären i filmen introduceras blir jag desto mer överraskad. Brandon kommer hem en dag och finner sin syster i duschen. Det är en spritt språngande naken och blonderad Carey Mulligan i rollen som "Sissy". Givet filmens innehåll och tema var det en passande scen, men jag blev ändå lite förvånad. Om du undrar, nej hon är inte en naturlig blondin.


Brandons liv som redan var på bristningsgränsen blir än mer rörigt med systern på långbesök. Båda syskonen har rejäla problem, men vi får aldrig veta vad de varit med om, men vi anar, spekulerar och oroas. De bråkar mer och mer, men ändå är det så tydligt att de båda är otroligt ensamma, och de har bara varandra i hela världen. I filmens viktigaste scen har McQueen valt att filma dem bakifrån, ett beslut som jag ifrågasätter, men trots att vi inte ser dem helt så sprakar det om scenen. Efter den rämnar tak, väggar och golv för dem båda. Som åskådare känner man Brandons skam på ett nästan fysiskt sätt i filmen slut. Detta är en riktigt djävla bra film.


Careys roll här är som dag och natt jämfört med hennes roll i "Drive". I denna film får hon ta mycket större plats och hon lever ut den spralliga och trasiga "Sissy" till sista blodsdroppen. Detta är hennes främsta framträdan hittills i hennes korta men intensiva karriär. Carey Mulligan har intagit och nu bevisat att hon tillhör crème de la crème.

Michael Fassbender då, ja vad kan man säga? Imponerande och modigt. Han utforskar alla hörn och vrår av Brandons psyke, i scen efter scen. Han är så otroligt varierad i sitt uttryck i filmens olika faser. Fassbender är otroligt bra och han tillhör eliten.

Skådespeleri av yttersta klass och en intressant historia som inte skrivs oss på näsan. Inget är övertydligt, allt går att tolka, både intellektuellt och känslomässigt. Miljöerna är perfekta, vi möter ett New York som erbjuder allt som går att konsumera, det bästa av det bästa och det sämsta av det sämsta. Och Brandon vill ha allt. Filmen kittlar din hjärna, boxar dig i mellangärdet och lägger sig till slut som en våt kall duk över ditt hjärta.

Jag kan inte sluta tänka på denna film, så jag ger "Shame" fem skuldkänslor av fem möjliga.

Betyg: 5/5


14 kommentarer:

  1. Mycket kul läsning och vet du att jag har exakt samma känsla. Jag har också gått och tänkt på filmen och flera scener. Den växer helt klart och det roliga är att vi inte är de enda som tycker så, har läst andra som tyckt likadant.

    Du avslöjar en del i din text som jag kanske hade velat ha spolervarning på om jag inte hade sett filmen. Tänker främst på innan du skriver "Fassbender är otroligt bra och han tillhör eliten." Just den sekvensen som kommer mot slutet gjorde mig ganska konfunderad då detta inte var något som man hade varit inne på tidigare. Hur tolkade du det ?

    Lätt en film jag vill och ska se om igen innan Orscarsgalan. Och förresten, inledande tio minuterna eller så med den underbara musiken, på tunnelbanan och allt gav mig rysningar, riktigt jäkla bra.

    SvaraRadera
  2. Tack för påpekandet. Jag gillar inte spoilers, men ibland blir man så entusiastisk att man skriver för mycket i revyerna. Jag har tagit bort halva det stycket för att inte avslöja för mycket.

    Inledningen är mycket bra som du säger. Musiken var bra.

    SvaraRadera
  3. På pappret känns Fassbender/Mulligan som ett lika klockrent "motspelarepar" som Gosling/Mulligan i Drive och det bådar ju jättegott för den här filmen. Ser fram emot den som TUSAN och inte mindre nu efter din recension :)

    SvaraRadera
  4. Ingen fara, Henke. Inte för min del iaf, men jag tänkte att det är en grej som man blir ganska överraskad av bara så om man vet om den så förstör det nog en del. Själv brukar jag försöka skriva lite om upplägget, men håller mig borta från att gå in på viktiga detaljer, även om jag gärna vill ;)

    Härligt att du gillade filmen hur som helst. Vad kände du direkt när du hade sett filmen ? Var det en femma då också ? För egen del var inte fyran så given faktiskt, men efter bara några timmar hade den satt sig och efter att jag hade skrivit om den var jag säker på att en fyra var rätt.

    SvaraRadera
  5. Lite intressant med Carey Mulligan. Många verkar gilla henne väldigt mycket. Själv är jag lite mer reserverad.

    Av de fem filmer jag hittills sett henne i har jag gillat henne mest i Drive, sen Never Let Me Go och sen An Education. Gillar henne inte i Shame (spelar bra, men hade inte varit mitt val för rollen som jag varit inne på) och speciellt inte i Wall Street: Money Never Sleeps där hon förstörde filmen till stora delar (väldigt kall och känslolös).

    Har inte sett det stora i henne än, men hon får bra roller att jobba med och är duktig. Tyvärr är det inte min typ av skådespelerska. Men precis som med Michelle Williams kanske jag mjuknar om ett tag...

    SvaraRadera
  6. Nä det är ju klart, Carey Mulligan har ju inte Dawson's Creek att stoltsera med... ;-)

    Skämt åsido, Michelle Williams har växt upp till en duktig skådespelare, men hon verkar vara lite enkelspårig va?

    Jag röstar på Carey Mulligan. Hennes bästa insatser: An education, Shame, Never let me go, sist Drive.

    SvaraRadera
  7. Jag brukar ha svårt att veta exakt betyg på en film direkt efter visningen. När jag såg Shame insåg jag dock direkt att detta var en av toppfilmerna i år. Efter någon dag brukar det visa sig om en film var så bra eller så dålig som det kändes, och i detta fall växte filmen till och med efter att den sjunkit in.

    SvaraRadera
  8. Fiffi: Kanske till och med mer än klockrent! Superklockrent? Rent klockrent? Klockrent i tiden?

    SvaraRadera
  9. Tycker Michelle Williams har varierat sig en del, både indiefilmer och Oscarsmaterial. Men karaktärerna är oftast ganska lika varandra, det är sant. Så länge hon passar och gör det bra köper jag det. Har du sett Wendy and Lucy ? Ett tips annars.

    Kul att du har Drive som hennes "sämsta" insats. Det är där jag gillar henne mest (kanske för att hon får kliva åt sidan och inte "stör" lika mycket då karaktären är lite enklare).

    SvaraRadera
  10. Ojoj, det var lovord och inga visor måste jag säga. Nu är det inte utan att jag likt Fiffi också ser fram emot Shame.

    SvaraRadera
  11. Såg den här på pressvisningen igår och jag tycker en hel del om filmen men recensionen dröjer tills i början på januari när filmen har biopremiär :)

    SvaraRadera
  12. Fiffi: ok, spännande att se om den blir bättre under "lagringen", för dig också...

    SvaraRadera
  13. Undrar om det där med Fassbenders känslouttryck kan göra skillnaden mellan att se filmen på storduk och hemma? Jag tyckte nämligen att jag fick väldigt lite från honom. Såg du någonsin om den, förresten?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag har inte sett om den. Rent generellt sett är oftast filmupplevelsen bättre på filmfestivalen, dels pga biokänslan, dels ospoilad, och dels allmän "film feeling" runt de dagarna, man är kanske helt enkelt lite mer mottaglig av udda filmer...

      Radera