Alice In Wonderland (2010)

Curious and curiouser!

"Alice in Wonderland" av Tim Burton är den gamla klassiska sagan filmatiserad för femttioelfte gången. Detta är första versionen jag sett och den är som ett sprakande fyrverkeri. Det visuella är otroligt häftigt. Jag såg den inte i 3D utan hemma på plasman men det räckte långt. Om jag bara skulle betygsätta den fantasieggande skaparglädjen som legat till grund för miljöerna i underlandet hade filmen fått högsta betyg. Som alltid i film och speciellt i sagor är det dock karaktärerna som bär upp hela tillställningen, russinen i kakan. Vi får också en hel del kul karaktärer i denna film. Tyvärr berörde de mig inte alls så mycket som jag hoppats.

Alice: Sometimes I've believed as many as six impossible things before breakfast.


Till att börja med var det kul att följa Alice, men hon var alldeles för tunn för att jag skulle kunna heja eller känna för henne. Jag tror nog att Mia Wasikowska har skådespelarmuskler för ett mycket djupare porträtt, men det fick hon inte försöka sig på. Visst är det kul med en ung tjej som hjältinna, men när hon fajtas mot och besegrar monstret måste jag som åskådare tro på det och tyvärr hade hon inte förtjänat det hos mig. Jag menar, anledningen Frodo lyckades var ju till stor del på grund av att han hade Sam, och detta spenderade Peter Jackson i princip en hel trilogi på att underbygga. I "Alice in Wonderland" vann Alice bara för att svärdet ville det. Duger inte. Här har Burton missat en poäng, det fanns många karaktärer men de kom inte ihop på ett bra sätt.

You used to be much more..."muchier." You've lost your muchness.


Johhny Depp är ganska bra som The Mad Hatter. Han passar in och han gick inte till överdrift lika mycket som man kunde befarat. Det är dock en blandning av hans galna karaktärer från förr och återupprepning efter upprepning borde vara förbjudet.

Dad: You're mad, bonkers, off your head! But I'll tell you a secret: All the best people are.

För att inte låta allt för negativ måste jag säga att det fanns en mycket intressant karaktär och skådespelerska i filmen. Jag tror nog att jag ska hålla ögonen på Anne Hathaway lite mer i framtiden. Inte låta mig förledas av att hon hittills gjort några tveksamma val av filmprojekt. Hon är skarp och hennes vita drottning var filmens klart mest intressanta. En blick här, en liten fingerviftning där, hennes kroppshållning. Jag fann mig vilja se mer av henne hela tiden. Jag ville se hur det gick när hon blev drottning och inte systern.


Jag hade hoppats lite mer från fru Burton. Helena Bonham Carter är duktig men hon var lika tvådimensionell som hennes spelkortssoldater. Så himla kul var det inte att hon hade stort huvud och sa "Off with their heads!". Visst, det är i manuset men rollen ska spelas också.

Till sist måste jag nämna Alan Rickmans voice-work som den blå larven. Han levererar alltid. Riktigt skön snubbe.

Filmen är en fanasifylld resa i en fantastisk värld. Jag hade hellre sett mer av systrarna och deras maktkamp. Kanske nästa gång. Jag rekommenderar gärna filmen för er som gillar sagor och fantasivärldar, men är du sugen på denna typ av saga ska du kanske pröva "Where the wild things are" istället? Ja.

Filmen får tre Tweedledee och Tweedledum's av fem.

Betyg: 3/5

Have you any idea why a raven is like a writing desk?