Terminator Salvation (2009)

Come with me if you want to live.

När jag såg "Terminator Salvation" på bio 2009 hade jag tämligen höga förväntningar. Efter den dåliga tredje filmen i serien skulle Terminator-sagan få en "re-boot" på samma sätt som James Bond och Batman. Jag blev lätt besviken, det var action utan slut men jag saknade spännande karaktärer som lyfte den över mängden.

Häromveckan såg jag filmens director's cut på blu-ray. Filmen är bättre än vad jag mindes den.

Filmen utspelas en kort tid efter "the judgement day", precis före T-800 modellen kom ut på marknaden och ändrade densamma för all framtid (?). John Connor är bara en av många motståndsmän, ännu inte ledaren för den fria världen. I filmen får vi följa John i hans sökande efter sin far Kyle Reese. Vi får också möta en ny karaktär i den godhjärtade Marcus.

Actioninnehållet i filmen är bra, på samma nivå som i T2 faktiskt, men karaktärerna är generellt sett svagare än i ettan och tvåan. Ingen av skådespelarna kommer upp till Arnolds eller Linda Hamiltons nivåer. Christian Bale som John Connor är osannolikt tråkig och pretentiös. Filmen räddas upp av Sam Worthingtons karaktär och duon Kyle Reese och Star.

Jag ser gärna fler filmer i serien, men då måste filmskaparna bry sig mer om karaktärerna och handlingen och inte bara satsa på teknisk briljans och action. Som testskiva för blu ray-spelaren duger denna film bra.

Jag ger "Terminator salvation" tre hybrider av fem möjliga.

Betyg: 3/5

The Cure - Reflections (2011)

The Cure har gjort det igen!

I november 2002 framförde The Cure tre album i rad från början till slut. De släppte senare konserten på dvd under namnet "Trilogy". Albumen de spelade var "Pornography" från 1982, "Disintegration" från 1989 och "Bloodflowers" från 2000. Se mer info här.

Nu har de gjort två liknande konserter på en festival i Sydney Opera House, datumen 31/5 och 1/6 i år.

Denna gång spelade de bandets tre första album! "Three imaginary boys" från 1979, "Seventeen seconds" från 1980 och "Faith" från 1981. Till detta körde de en hel drös med b-sidor och rariteter från eran som extranummer. Otroligt häftigt. Showerna filmades. Jag längtar...

Se mer info och länkar till youtubevideos från konserterna här:
http://craigjparker.blogspot.com/2011/05/cure-reflections-night-1.html
http://craigjparker.blogspot.com/2011/06/cure-reflections-night-2.html

The Rebound (2009)

It helps me think!

Det var ofrånkomligt att Hollywood skulle exploatera "cougars"-trenden och därmed har vi fått komedin "The rebound" på halsen. Filmen handlar om den drygt 40-årige Sandy (Catherine Zeta-Jones) som skiljer sig från sin man, tar barnen och flyttar in till Manhattan och börjar arbeta som researcher på en sport-tv-kanal. Hon hyr en lägenhet ovanför ett café och där arbetar den 20-åriga Aram (Justin Bartha). Karusellen startar...

Frans tipsade om denna komedi och jag gav den en chans. Frans är en sucker för romantiska komedier, fast hans kompass kan ibland snurra vilt och hamna lite var som helst. Denna gång hamnade den hyfsat nära norr. Jag lät mig underhållas.

Filmen får mig att le, men den är ett misch-mash av genrer eller stilar. Den skulle säkert kunnat bli ännu bättre om den hållit sig till en stil och varit mer "tajt". I filmen ryms kiss-och-bajs-humor då en av Sandys dejter hittar en bajja-majja på gatan och går in och utför sina behov mitt i samtalet. Tvåan! En scen som tagen ur radioprogrammet "Hassan".

Men filmen är också mjukt romantisk och oroväckande seriös. Dessutom slänger de in en helt malplacerad epilog i slutet av filmen där vi i montage får se vad som händer karaktärerna under en femårsperiod. Jag vet inte vad man kan tycka om det knepet? Detta är ju inte en film som är baserad på verkliga händelser direkt, så varför försöka göra filmen mer sentimental och kletig än den redan är? Oklart!

CZJ är som vanligt bra. Hon har klarat av både äventyrsfilm (Zorro, Entrapment) och komedier där hon också visat mod och styrka att driva med sig själv (America's sweethearts, No reservation). Hon är som alltid otroligt vacker, och nu ännu charmigare när hon blivit lite rundare om kinderna. Jag vet inte vad som förmått henne att go cougar och spela in denna film, ville hon kanske fixa till en lägre medelålder på männen i sitt liv?

Jag ger "The rebound" tre mörkhåriga skönheter av fem möjliga.

Betyg: 3/5

TRON: Legacy (2010)

Out there is a new world! Out there is our victory! Out there is our destiny!

I lördags kväll var jag bjuden på middag hos min gode vän Per. Jag fick i uppdrag att ta med en film som passade både för de vuxna och barnen. Valet blev helt plötsligt mycket enkelt. Jag hade ju "Tron: legacy" liggandes hemma inplastad och fin. Det var en överraskningsgåva från Fiffi och nu var det dags!

Efter middagen (wokade grönsaker med kyckling) slog vi oss ner framför plasman i familjens tv- och filmrum. Jag var spänd av förväntan, och lite nervös inför de övrigas reaktioner. Not to worry. Freja och Alex var överlyckliga över valet. Per är dock en gammal gubbe och han brukar gilla traditionella thrillers mer än fantasifulla filmer. Själv visste jag inte alls vad jag skulle förvänta mig eftersom jag varken sett den gamla kultfilmen från '82, eller är speciellt påläst i ämnet. Jag hade inte ens sett trailern till denna film. När dessutom Fiffi rankat den som bästa filmen från förra året var förvirringen total. Mycket spännande.

Vi kastade i oss det röda pillret och dök ner i hålet. Rakt in i en fantastisk värld. Efter en normal introduktion av karaktärer och bakgrundsstory tog filmen oss snart in i den programmerade världen. Och därinne blev allt så vackert. Vi lät underhållningen skölja över oss. Jag tror jag satt lätt framåtlutad i fåtöljen i minst en halvtimme innan jag sjönk tillbaka mot ryggstödet igen. Den rutiga tredimensionella världen var mycket snyggt gjord, men ack så tvådimensionell. Jag insåg mycket snart att denna film skulle man ju sett i 3D. Motorcykelscenerna måste ha varit magiska...

Filmen påminner uppenbarligen en hel del om en annan modern klassiker om ett nät, och vissa av de filosofiska undertonerna återfinns här också. Men filmen är en aning lättare trots allt, och mer ren underhållning än en lektion om människans medvetande och fria vilja.

Jag tyckte att alla skådespelare skötte sig bra. Jeff Bridges är som alltid en favorit, gammal som ung! Jag gillade också Michael Sheen i rollen som Castor.

Nu undrar jag om jag ska se den gamla "Tron" från 1982 eller ej? Det vore ju trist om originalet bara är en blek kopia av kopian! Jag tror att filmen i rätt antal dimensioner hade fått ett högre betyg av mig, ett snäpp högre i alla fall, men nu ger jag den tre gamla lojala program av fem möjliga.

Betyg: 3/5


PS, Tack Fiffi för den trevliga presenten...

The Tourist (2010)

You're ravenous.

Fredag kväll och stor trötthet efter en lång arbetsvecka. Då passar det bra med en lättsmält underhållning från drömfabriken i Hollywood. Jag plockade fram en go actionkomedi, "The tourist" med Angelina Jolie och Johnny Depp i huvudrollerna. Men, vänta nu. Actionkomedi? Det visade sig snart att det var lite falsk marknadsföring i spel här. Filmen består av 70% romantik, 20% komedi och 10% action, ungefär.

En man och en kvinna möts på ett tåg. En internationellt eftersökt ekonomisk brottsling. Förvecklingar. Springa på takåsar i Venedig. Snubbla och putta i en polis i vattnet. Kärlek vid första ögonkastet. Underhållningen tar aldrig slut.

Angelina Jolie är otroligt vacker. Det är helt klart en fördel med filmen. Tyvärr är det inget kallt klimat och Angelina är mer påklädd än avklädd. Hon är mer klassiskt vacker än sexigt het här.

Hennes motspelare finns det mer att berätta om. Till en början spelade Johnny Depp sin amerikanske mattelärare från mellanvästern nedtonad och sansad. Jag började få upp hoppet att Depp faktiskt skulle försöka sig på att spela en annan roll än den han levt i de senaste åtta åren. Men en bit in i filmen antyds att han fortfarande lider av sjukdomen Carribeanis Piratitis. Det är någon form av fågelsjuka, tror jag. Jag börjar bli rejält trött på den mannen. Just stop! No, stop! Stop!

Ibland kan man roa sig med att byta ut skådespelare i tanken. Tänk om Johnny Depp bytts ut mot John Cusack i denna film. Quelle spectaculaire! Han skulle kunna spela den lite lätt bortkomna turisten mycket bättre och ändå lyckas porträttera honom som trovärdig. John har den gravitas som krävs för rollen.

Nåväl, ingen idé att analysera sönder en dussinfilm som denna. Den fyllde sin funktion perfekt under fredagskvällen. På lördag morgon var den som förväntat (nästan) helt glömd.

Jag ger "The tourist" två agenter av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Curb Your Enthusiasm - Season 3 (2002)

I have something struck in my throat.

Tredje säsongen är bättre och framför allt jämnare än de tidigare. Jag tycker att Larry har hittat tonen för serien nu. Säsongens övergripande handling är den om restaurangen som Larry, Jeff och några kändisar ska starta och deras problem att hitta en tillräckligt bra kock som köksmästare.

Larry finner sig som vanligt i knepiga situationer som skulle kunnat undvikas, men med hans sedvanliga otaktkänsla och envishet driver honom själv och hans omgivning till konflikt. Cheryl är titt som tätt den som blir lidande av hans misstag.

Säsongens avslutning är riktigt bra, jag tycker att andra halvan av säsongen är serien bästa hittills. Inget enskilt avsnitt sticker ut, men om jag ska nämna något över de andra väljer jag Episode 8 "Krazee-Eyes Killa" där Larry blir vän med Wandas fästman och senare ovän med densamme, en rappare med speciell smak för kvinnor.

Nu börjar serien ta sig ordentligt vilket är ett perfekt tillfälle att ta en liten paus.

Betyg: 3/5

Brutt. (2011)

Jag fick ett mail för en tid sedan från Jimmy Johansson, en ny svensk filmskapare. Han undrade om jag ville revya hans senaste film "brutt.". Jättegärna. Sådana initiativ måste givetvis uppmuntras. För ett tag sedan såg jag filmen. Jag kan med blandade känslor låta meddela att jag sett hela filmen. Av respekt för ungdomlig skaparglädje stängde jag inte av filmen i förtid.

Filmen börjar med fyra killar som sitter runt ett bord på det lokala haket. Jimmys dialog och stil blinkar frenetiskt mot mästaren Quentin Tarantino. "brutt." är en film där en hel drös filmstilar och teman blandas, likt som i Tarantinos tidgare filmer. Här får vi allt från action, drama, kannibalfilm, porrfilm, absurd humor och så vidare. Tyvärr räcker det inte att slänga in en massa olika stilar och chockerande scener för att det ska bli "smart" och "coolt". Anledningen till att jag älskar Tarantino är inte så mycket för exakt vad han gör i sina filmer utan hur han gör det, dialogen, karaktärerna, blandningen av genres osv. Jag tror att tanken fanns att efterlikna mästarens stil, men det lyckades inte. Trist nog upplevde jag dialogen som stel och framför allt tråkig. Det får vara hur dåligt som helst, bara det är roligt åtminstone! Jimmy har mejslat ut sina karaktärer väl, vilket är mycket bra, men skådespeleriet är så stelt att karaktärerna inte får den charm eller karisma som behövs för att vi i publiken ska känna sympati, igenkänning eller hänförelse.

Det hade varit allt för lätt för mig att kritisera Jimmys talang, speciellt efter inledningsscenens dialog, men precis som att det är totalt oförlåtligt att kritisera ett barn som lär sig att gå som talanglös, avhåller jag mig från denna dödssynd och siar intet om Jimmys framtid som filmskapare. Vem vet, barnet som just nu lär sig att gå kanske växer upp och vinner Stockholms maraton en dag!

Som den inkännande läsaren redan säkert uppfattat var jag inte speciellt imponerad av "brutt.". En film är en film är en film. Det finns inga fribiljetter hos Fripps Filmrevyer. Sorry. Det finns ingen gråzon eller relativa betygsskalor hos mig. En film är en film. Detta var den sämsta film jag sett. Lyckligtvis var den kort.

Jag ber "brutt." en harmonisk studentexamen av fem möjliga.

Betyg: 1/5

Curb Your Enthusiasm - Season 2 (2001)

Do you want me to finish you off?

Andra säsongen av "Curb your enthusiasm" har en story arc där Karry och Julia Louis-Dreyfus pitchar en ny sit-com som löst bygger på Julia's situation efter Seinfeld-succén. Duon letar efter ett lämpligt tv-bolag att arbeta med. Inte ett enda bolag funkar på grund av en uppsjö av orsaker som politiska åsikter, stulna räkor, omoraliska affärer, dockhårklippning och manschauvinistiska kommentarer, för att räkna upp några.

Jag tycker serien är klart bättre denna säsong då Larry är lite mindre extrem i sin bångstyrighet och därmed blir de komiska situationerna aningen mer realistiska, just precis så mycket att humorn blir glimrande istället för svulstig.

Det bästa avsnitter är episode 8 "Shaq" där Larry får omvänd karma och helt plötsligt klarar sig ur alla möjliga potentiellt katastrofala situationer. När karman vänder blir allt som vanligt igen. Ebb och flod i flytet för Larry illustreras av vattenstänken från två olika bilar. Mycket underhållande.

Dessutom måste jag nämna säsongsavslutningen där Larry, Cheryl och Cheryl's spåkvinna alla lär känna Jeff's massös. Hehe.

Betyg: 3/5

Curb Your Enthusiasm - Season 1 (2000)

Jeff Greene: Larry? He's a victim of circumstances.

Seinfeld är ju en av de bästa tv-serierna som finns. Det är sen gammalt. Männen bakom "Seinfeld" var Jerry Seinfeld och Larry David, en neurotisk jude från New York. Karaktären "George" var till stor del baserad på Larry David. "Curb your enthusiasm" är en komediserie i dokumentär form om Larry's liv i Los Angeles.

Larry är en komiker som inte kan undgå att hamna i trassel och högst förödmjukande situationer. Detta beror på att han är egocentrisk och pompös, och han beter han sig frekvent som en imbecill. Det blir ibland kul. Allt som oftast är det hans fru Cheryl som blir lidande av hans idioti.

Trots att jag hade tänkt mig att se senaste säsongen av "Friday Night Lights" fick jag "Curb" på hjärnan. Det var som att en röst sa åt mig "Must watch Curb". Okey då.

Första säsongen är ganska dålig helt enkelt. Jag kan lyfta upp två bra avsnitt. Det första är Episode 6 "The wire" där Julia Louis-Dreyfus dyker upp och Larry och Cheryl kämpar mot grannarna från helvetet. Det andra avsnittet som är kul är Episode 7 "AAMCO" om ett vad mellan Larry och Cheryl.

Egentligen är HBO specialen som ligger med som extramaterial på dvd-erna säsongens bästa material. Det är en dokumentär om hur Larry förbereder sig inför en come back till stand up scenen.

Jag kan inte vänta att få se mer om Larrys otursförföljda liv.

Betyg: 2/5

The Fifth Element (1997)

Leeloo: Ecto gammat!

Ahh! Vad härligt det är att se om kära gamla favoritfilmer. Visst, det är kul att se nya filmer, men inget går upp emot att återbesöka de gamla guldkornen från förr. "The fifth element" är en av dem. Denna film har allt! Bruce Willis som hjälten. Ian Holm som den förvirrade prästen. Gary Oldman som filmens onde man, en blandning av hans egen Stansfield och Dr. Eldon Tyrell. Vi har en hysterisk Chris Tucker som Ruby Rhod och sist men inte minst... Luke Perry. Nej skämt åsido, Milla Jovovich som Leeloo Minai Lekarariba-Laminai-Tchai Ekbat De Sebat.

Leeloo

Gary Oldman men den lustiga plastdetaljen i pannan.

Ruby Rhod

"The fifth element" är en blandning av en massa genrer. Det är en action men också en komedi. Den är en sci-fi flick men också en fantastiskt romantisk film. Bruce Willis och Milla Jovovich har en mycket bra personkemi. Brucan lånar en del från hans mästerliga John McClane och den andra delen från Butch Coolidge och då blir det så dj-a bra. Jag älskar hela denna film, allt från inledningen med den sömniga pojken som håller upp det blänkande fatet till Korben Dallas lunch med den kinsesiske "take home"-matgubben, från Ruby Rhod's niceande med flygvärdinnan till den blå divan med den pirrande sångrösten.

Det är ingen idé för mig att beskriva handlingen, du har säkert redan sett filmen. Eller hur? Va, inte det? Hyr den, köp den, ladda den. Se den.

Leeloo: Danko

Leeloo: Leeloo Dallas mul-ti-pass

Jag ger "The fifth element" fem element av fem möjliga.

Betyg: 5/5

PS, för de som inte pratar Monascheiwans...
ecto gammat = never again, without my permission