No Hard Feelings (2023)

No Hard Feelings är en bitvis mycket rolig barnförbjuden romantisk komedi. Filmen innehåller både ett lustfyllt smutsigt språk och full framsidesnakenhet. Lite överraskande faktiskt om jag ska vara ärlig.

Pitchen kan ha varit en romantisk komedi där det är kvinnan och inte mannen som är äldre, som skyr relationer som pesten, som drar så fort den andre säger "I love you" och som knullar runt som en besatt.

Här är det Jennifer Lawrence i rollen som hunken Maddie. Lawrence bjuder på sig själv och är mycket rolig under filmens första hälft, innan det ska bli lite mer känslosamt och ömt. Hennes mycket yngre "offer" Percy spelas av den musikaliskt begåvade Andrew Barth Feldman.  

Handlingen sätter upp det mesta av det roliga. Percy är en intelligent men blyg tonåring som snart ska dra till college, närmare bestämt det prestigefyllda Princeton. Hans föräldrar Allison och Laird är beredda att gå långt för att "ge" sin son lite livserfarenhet innan han åker iväg till college med vilda fester och annat farligt.

Föräldrarna är mycket lustiga. Laura Benanti och framför allt Matthew Broderick briljerar som överbeskyddande så kallade "helicopter parents".

Mycket roligt i partier och en underbar film att se direkt efter den tråkiga Asteroid City (se förra veckans revy). Denna film blev ett snäpp bättre av det.

Betyg: 3/5

The Lion King (1994)

Man blir inte speciellt överraskad av insikten att "The lion king" är en lös adaption av "Hamlet". Det är en robust historia vi får oss till livs. Lilla pojken Simbas pappa blir nesligt mördad av Simbas farbror. Genom svek och list blir Simba lurad att fly landet och farbrodern tar över hela kungariket och alla honorna. Vid välvuxen ålder kommer Simba på bättre tankar och han går hem och ställer allt till rätta.

Jag såg fram emot denna Disney. Den är ändå en av de mest älskade de har. På nittiotalet hade Disney börjat dominera igenom med flera stora framgångar från "The little mermaid" och framåt. Detta skulle vara en av de stora. Men usch så besviken jag blev. Detta är inte i närheten av så bra som Pixars animerade filmer ofta är. Och detta är absolut inte i närheten av den excellens Studio Ghiblis animerade filmer allt som oftast besitter. Tyvärr syns mig "The lion king" en fjuttig film i de perspektiven.

Den är ganska lång för att vara en animerad film. Under hela första halvan av filmen gäller en trist och sober stämning. Det är en massa dramatiska scener med Simba och Mustafa. Dessutom är huvudkaraktären Simba en rejält irriterande unge. Jobbiga ungar på film gillar vi inte alls! Efter ungefär halva filmen introduceras de obligatoriska comic releif (denna films C-3PO och R2-D2). Entré av vårtsvinet Pumba och surikaten Timon. Hejsan hoppsan. Lite festligare blir det allt. Andra halvan av filmen har en viss humor som kan tilltala mig som vuxen. Det är fortfarande en hel del episkt berättande så det blir aldrig riktigt bra. En film som "Shrek" känns som antitesen mot "The lion king". Jag väljer "Shrek" alla dagar i veckan.

För mig som åkte på mitt livs första safari förra sommaren var det lite kul att se djuren på savannen. Och jag måstye säga att animatörerna har lyckats ganska bra med rörelsemönstren hos flera av djuren. Jag tyckte mig allt få en liten vibb från den fantastiska resan...

Hakuna Matata? Nääää, inte så imponerad av den. Annars kan jag bara kommentera att apan Rafiki såg ut som Yoda när han fajtades. En kärleksfull blinkning eller ett sammanträffande?

Det kommer bättre animerade filmer under denna Decennier-månad... Jag lovar.

Nu ger jag "The lion king" två svaga savannvrål av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Tower Heist (2011)

We're not criminals. We don't know how to steal...

Min kompis Frans från England var och hälsade på över långhelgen. Det var trevligt. Trivseln skruvades upp än mer då vår gemensamme studiekamrat från Uppsala, Sir Per, bjöd oss på middag hemma hos honom och Lady Lotta ute på Lidingö. Det bjöds på grillat rött kött med en röd bordeaux och sen paj på röda bär.

Mätta och belåtna kom vi hem till lägenheten framåt midnatt och både jag och gästen var sugna på en film. Vad kan passa bättre i en sådan situation är en dum actionkomedi från Hollywood? Vi valde Tower heist och förväntade oss ungefär lika lite som vi fick.

Ben Stiller spelar huvudrollen i detta försök att återuppväcka 80-talets typiska actionkomedi. Han spelar chefen för den personal som arbetar i ett fiktivt lyxiöst lägenhetskomplex i New York. Ben Stiller, en tvärhand hög, är inte som klippt och skuren för roller som handlingskraftiga ledare i actionfilmer. Jag har svårt att köpa honom i den rollen. Samtidigt beror det givetvis inte bara på hans höjd över havet. Det är något i hans minspel när han ska vara arg eller beslutsam som inte funkar.

Egentligen borde denna film gjorts på 80-talet. Tänk er Michael J Fox i Ben Stillers roll. Ännu en kort person, men han skulle passa perfekt i denna film! Och den burduse småskurken som ska hjälpa våra menlösa svennar med rånet skulle passa perfekt för Eddie Murphy då när han var ung och såg ut som sig själv. Nu för tiden ser han bara konstig ut. Vem bytte ut den rolige Eddie mot denna förvridna version av honom själv?

Filmens behållning var istället Matthew Broderick som trots silvergrått i håret och en och annan dubbelhaka var sig tämligen lik. Han gör den nervösa bankmannen med den äran. Casey Affleck har jag aldrig gillat så mycket, men här är han helt ok. Alan Alda såg trött ut som filmens Madoff-figur. Som den kvinnliga FBI-agenten såg vi Téa Leoni. Frans gillar henne då hon både är bra och vacker men jag behöll lugnet.

Filmens handling är vanvettigt korkad och "heisten" som de genomför är både orimlig och ologisk. Detta betyder egentligen inte att filmen per definition är dålig, men i en för övrigt dålig film är det inte bra att handlingen är ologisk.

Tower heist fyllde sitt syfte, lite lagom lättsmält underhållning att spendera några timmar på då magarna arbetade i högvarv med den mustiga och kanske inte alltid lättsmältna maten.

Jag ger Tower heist två svaga, svaga Ocean's eleven rip-offs av fem möjliga.

Betyg: 2/5