Veckans låt

Den 5:e april 2002 dog Layne Staley av en överdos på en speedball, en blandning av heroin och kokain.

Enligt ryktet regnade det i Seattle den dagen (något som inte är en högoddsare i och för sig).

Också funnet på internet: "[It']s an old Indian custom … that if it rains, something like that, when somebody dies, if it rains their spirit is set free."

Sjöng Layne om sin egen död ett decennium före sin död? Mycket möjligt för var och varannan låt handlade om missbruk och död. Han ville väl vakna upp från drömmen...

Veckans låt är Alice in Chains "Rain when I die" från deras bästa platta "Dirt" (1992).

För kalenderbitaren: Curt Cobain tog livet av sig åtta år tidigare, den 5:e april 1994.

Veckans låt

Förra veckan en Veckans låt om och med Chris Cornell. En annan sångare som gått ur tiden är Layne Staley. Sångaren i Alice in chains med grungescenens kanske mest säregna röst. Detta är ett band som kanske borde varit med på min topp 10, de är bubblare och tyvärr blev det inte så många skivor med Layne...

De är tunga som fan men deras lugnare låtar går inte av för hackor heller.

Från konserten som användes i filmen Singles (1992):

Nu något lugnare... Jag tar en av mina favoriter, låten Nutshell från MTV Unplugged (1996). Det är den där lugna låten med den så sorgliga texten..

And yet I find
Repeating in my head
If I can't be my own
I'd feel better dead

Henkes Best of Alice In Chains (1990-1996)

Layne Staley dog ensam i sin lägenhet våren 2002 av en överdos på heroin och kokain. Två veckor senare bröt hans föräldrar sig in i lägenheten efter att Laynes bankman upptäckt att all aktivitet på hans bankkonto upphört. I sista intervjun med Layne sa han "I know I'm near death, I did crack and heroin for years. I never wanted to end my life this way."

Ett av rockens bästa band genom tiderna kan aldrig återförenas. Jag känner en lika avgrundsdjup sorg över detta som Laynes musik förmedlar. Enligt mitt tycke är inte Nirvana det bästa bandet som kom ut ur grunge-vågen på tidigt 90-tal. Det är Alice in chains. Och jag tror att med tiden kommer fler och fler musikkännare inse detta.

Alice in chains startades av sångaren Layne Staley och gitarristen Jerry Cantrell. De är arkitekterna bakom det unika soundet AiC hade. Trots bråkig och rörig musik är deras skivor briljant mixade och alla instrument hörs tydligt. Bas och trummor lägger den omisskännliga AiC-grooven i bakgrunden, men det är Jerrys mattor av gitarrljud och Laynes släpiga sångröst som gör dem unika. Layne slår till och med Chris Cornell på fingrarna då det gäller bästa sångaren från eran.

Bästa skivan är givetvis mästerverket Dirt från 1992.

Bästa låtar är Would?, Rooster och Nutshell.

Här har du mitt bästa blandband med Alice in Chains från Layne Staley-eran.

Spotify-listan - play it loud!

Från EP'n Jar of flies (1994)
1. Nutshell

Från debutalbumet Facelift (1990)
2. Man in the box
3. It ain't like that (första gången jag hörde AiC var via filmen Singles. Ett kort klipp från filmen.)

Från mästerverket Dirt (1992)
4. Rooster (AiC's magnum opus. Jerrys låt om sin far)
5. Rain when I die
6. Down in a hole
7. Would? (Klassikern. So, I made a big mistake? Bas, trumma, gitarr, röst)

Från EP'n Jar of flies (1994)
8. Rotten apple
9. No excuses

Från tredje albumet Alice in chains (1995)
10. Heaven besides you

Från Dirt (1992)
11. Junkhead (What's my drug of choice?)
12. Angry chair

Från Alice in chains (1995)
13. Over now

Från MTV unplugged (1996)
14. Nutshell

Kolla lite live-bilder från en konsert 1990, svart vitt men professionellt filmad. Youtube.

Nutshell (Lyrics: Staley, music: Cantrell)
We chase misprinted lies
We face the path of time
And yet I fight
And yet I fight
This battle all alone
No one to cry to
No place to call home

R.I.P. Layne