fredag 16 november 2012

La Vie d'Une Autre (2012)



La vie d'une autre, eller Another woman's life som den översatts till, var den tredje filmen jag och Fiffi såg i onsdags. Otroligt nog är denna film ett mycket bra komplement till de första två. Alla tre filmerna hänger ihop på ett sätt. Det handlar om tre filmer som alla bygger på en "cool idé", där idén nästan verkar vara viktigare än filmernas innehåll. Detta var den sextonde filmen jag såg på festivalen. Fjorton och femton är också postade idag, titta längre ner.

Filmen handlar om den 26-åriga Marie, spelad av den underbara skådespelerskan Juliette Binoche. Hon är på besök i Antibes och det är sommar. Hon träffar Paul, sonen till chefen på den investmentbank som Marie just har sökt jobb hos. Hon faller för Paul och de tillbringar natten tillsammans. Nästa dag vaknar hon upp. Och är 41 år, gift med Paul, har en femårig son och hon är numera CEO på investmentbanken.

Detta är en väldigt intressant idé. Jag hörde Vanessa, som anslutit oss till denna visning, dra efter andan flera gånger över de dråpliga och ibland känsliga situationerna som Marie hamnade i. Filmen är skriven och regisserad av debutanten och tillika skådespelerskan Sylvie Testud. Jag tycker att hon här funnit en pärla till idé, men tyvärr har hon inte lyckats så bra med genomförandet. Filmen säljs in som en romantisk komedi, men det kan du glömma. I varje fall om du väntar dig en komedi som är karaktärsdriven.


Men låt oss börja med det bra. Juliette Binoche. Wow. Vilken kvinna. Hon är så intressant att titta på. Så många ansiktsuttryck. Härligt.

Vad mer? Det finns en hel del roliga situationer som klickar på grund av min egen igenkänning (inte för att filmen förtjänat det). Den fösta Marie har under åren som den andra Marie missat blivit en hård och kallhamrad affärskvinna. Den första Marie ligger till och med i skilsmässa med sin Paul. De roliga scenerna är när den andra Marie (dvs hon som vaknat upp och inte har ett enda minne från de senaste 15 åren) sitter i olika möten på banken eller interagerar med sin sekreterare eller Pauls far (styrelsens ordförande?). Hon fattar ingenting av vad som sägs och små obemärkliga miner undslipper henne. Och precis som i verkligheten tolkar omgivningen dessa miner och "förstår" vad hon menar. Bland annat frågar Pauls far henne om ett affärsbeslut och Marie #2 ser helt förvirrad ut. "Ja precis" säger han då, "Jag tyckte också att det var en dålig idé". Det där känner jag igen! Hehe.

En annan underbar scen som antyder vilken bitch Marie #1 varit är då hennes sekreterare Séverine (superhet för övrigt) frågar om sin semesteransökan. Marie #2 som är en varm och vänlig själ svarar att hon självklart får ta ledigt en vecka. Séverines min och glädjedans efteråt var fröjdsam.


Men, men, vad var svagheten med denna film då? Well, well, hur ska jag förklara? Just nu skulle det underlättat om jag haft en podcast, så att man kunde lägga ut texten, mycket. Men filmens humor, drama och för all del slutdelens romantik var ogrundad, ej förankrad. Testud antar att publiken ska fylla i alla hål som hennes script lämnat. Icke bra. Idén att en människa "vaknar upp" 15 år senare och möter reaktioner från omvärlden som visar att hon inte varit den människa hon önskade sig bli är bra. Men humorn föll platt då vi bara fick se Marie som ung 26-åring och som uppvaknad 41-åring. Vi kunde inte relatera till hennes förändring. Alla som levt med henne under åren 27-40 såg att hon ändrats, men vi såg inte detsamma, hur skulle vi kunnat, filmen visade inget av den människan. Vi fick bara indirekt se Marie #1. Det låter bättre på pappret än vad det var i filmen, tyvärr. Ahh, filmen kunde blivit så mycket bättre!


Även hennes romans med Paul blev helt oförankrad. Det kändes som att Testud ville att vi skulle hoppas på att Marie och Paul skulle bli ihop igen. Samma personer som just bråkat sig igenom fem år? Visst, jag kan, jag till och med brukar, gilla "fantastiska" filmer, allt behöver inte vara realistiskt, men att köpa denna romans var en svår nöt för mig.

Så jag förhåller mig tämligen sval inför denna film, trots Binoche och några scener med igenkänningshumor.

Jag ger La vie d'une autre tre lyxiga BMW av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Kolla vilken häftig bil jag har!

2 kommentarer:

  1. Låter som en möjligen bättre men i alla fall mer o-rolig version av 13 Going on 30...

    http://bilderord.wordpress.com/2012/01/20/13-going-on-30-2004/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror nog att du skulle kunnat haft mer nöje, och färre skamkänslor, av denna! Testa den!

      Radera