"Jag har studerat dina filmrevyer och hittat en lite överraskande lucka bland alla filmer du sett på Stockholms filmfestival. Det är en av mina favoritregissörer, Kim Ki-duk. Alla hans filmer faller under kategorin utmanande, så det är extra passande att lyfta fram honom i detta sammanhang.
Filmen jag vill att du ser är koreanska BIN-JIP (Järntrean på svenska, 3-Iron på engelska).
Jag har fått intrycket att koreansk art-house inte är något som garanterat tilltalar dig, men just denna film verkar gå hem hos de flesta och är Kim Ki-duks kanske mest lättillgängliga film. Till och med Adam och Josh var ganska positiva när Filmspotting hade med den i sitt Korean Auteurs maraton."
Carl hade helt rätt i att jag helt missat denna regissör. Jag hade dock hört om filmen via Filmspotting som Carl också refererar till. Jag skulle vilja påstå att Carl har utfört sin uppgift att utmana mig på ett ypperligt sätt. Detta var en film jag inte sett och en film som det nog dröjt mycket länge innan jag kom på tanken att välja själv.
Vad Carl kanske inte visste lika säkert är att jag gillar filmer som inbjuder åskådaren att tänka efter, filmer som behandlar magisk realism och inte minst romantiska filmer, speciellt om det handlar om längtan och är lite bitterljuvt. Allt detta uppfylls av denna film.
Tae-suk är en "James Hurley" dvs en ung tystlåten motorcykelknutte. Han fördriver tiden med att tillfälligt flytta in i tomma lägenheter. Han listar ut när de boende är bortresta och tar sig in. Han får mat och logi och i utbyte för detta städar han, tvättar kläder och lagar prylar som inte fungerar, en radio eller en lampa osv. Detta fortgår ganska händelselöst tills han en dag "bosätter" sig i ett hus som inte alls är tomt. Han träffar där på Sun-hwa som lever i ett olyckligt äktenskap. Hennes man har åkt på tjänsteresa och lämnat henne med en blåtira som minne.
Under resten av filmen spelas en mycket vacker kärlekshistoria upp. Sun-hwa slår följe med Tae-suk och de flytta in i tomma lägenheter tillsammans. Men självklart blir de påkomna förr eller senare.
Många fans som lämnat kommentarer på imdb skriver att de blir så glada efter de sett denna film. Jag vet inte jag om den är så himla munter. Jag ser den som en vacker men sorglig kärlekshistoria. Jag vet inte riktigt som man ska se sista scenen som "bokstavlig" eller om det var mer likt en dröm.
Som filmälskare blir jag dock glad över filmen. De två huvudpersonerna är med i stora delar av filmen och de har ingen dialog mellan varandra. All kommunikation sker via blickar och kroppsrörelser. Den manlige huvudpersonen har ingen dialog alls i hela filmen om jag inte helt misstar mig! Detta är fascinerande i sig.
Filmen är också kittlande i det att flera av huvudpersonens val är förbryllande. Är han en slags munk tro? Varför och hur är frågor som poppar upp titt som tätt i filmen. Jaja, filmens psykologi får jag nog fundera lite mer på.
Tack Carl för en intressant och mycket bra film! Detta var kul.
Jag ger Bin-jip fyra järntreor av fem möjliga.
Betyg: 4/5
Detta inlägg är en del av Filmspanarnas tema "En filmutmaning #2". Många filmbloggare deltar och det ska bli mycket spännande att se vad de andra har fått för filmutmaningar!
Min filmutmaning gick till Jimmy på Absurd Cinema (Except Fear). Den rackaren hade sett flera av de filmer jag gav honom som utmaning så det blev en titel en bit ner på listan. Hoppas att Jimmy fann den lika magisk och härlig som jag...
Absurd Cinema (Except Fear)
Joel Burman
Har du inte sett den? Podd (Erik och Markus)
Har du inte sett den? Blogg (Carl)
Flmr
Jojjenito
Filmitch
Movies-Noir
Rörliga bilder och tryckta ord
Fiffis Filmtajm
The Nerd Bird
Filmmedia
The Velvet Café
