"´The ice storm" av Ang Lee. Detta är et renodlat drama. Inget annat, bara drama. Ibland är man sugen på komedi, ibland på action. Andra dagar kan det vara skräckisar, sci-fi eller rom coms. Men vissa dagar passar det bäst med ett riktigt rejält och mustigt drama. Sådana dagar ska du ta dig en funderare på denna film.Tiden är tidigt sjuttiotal under brinnande Vietnamkrig och pågående Watergate-skandal. Vi får följa två grannfamiljer i en välbärgad förort i New England någonstans. Handlingen utspelas några dagar före en isstorm drar fram över bygden, därav filmens namn. Bland annat.
Det finns mycket att gilla med denna filmen. Jag tror att jag hade gillat den skarpt om jag såg den när den kom ut och jag är säker på att den stått bra emot tidens tand. Filmen känns obunden till tiden den är gjord. Visst är det kul med filmer som hör till tiden de gjordes, speciellt om man har en nostalgisk känsla för filmen i fråga. Men ett starkt tecken på kvalitet är då filmen skär genom tiden och levererar lika bra då som nu som sen. Detta är en sådan film.
Vad är det då som var så bra med filmen? Miljöerna och hur Lee fångat det tidiga sjuttiotalet är sensationellt bra. Detta kan inte bära en hel film (hör du det Richard Kelly med "The Box"?) men det är en viktig och effektiv detalj i en film som denna.
Skådespeleriet är givetvis av central betydelse och det får vi i massor i denna film. Och bra kvalisort på skådisarna var det också. De som sticker ut mest var Kevin Kline, Sigourney Weaver, Joan Allen, Tobey Maguire, Christina Ricci (!) och Elijah Wood. Den som alltid underbara Allison Janney är med i några få scener och hon stjäl dem rakt framför näsan på alla de andra. Hon är för bra Janney, filmens pärla och en välkomnad glimt i ögat! Tobey Maguire var också överraskande bra i denna film. Det var en roll som passade honom bättre än vissa andra klättrande roller... Heck, alla var bra.
Handlingen är enkel på ytan men sannerligen mustig om man bara tittar under ytan. Det handlar om karaktärernas missnöje med livet. Vad hände? Hur blev det så här? Ang Lee visar med finess och elegans hur en isande kyla krupit in i äktenskapen och filmskapandet värmer mitt dunkande filmälskande hjärta. Kylan i karaktärernas liv tinas varken upp av illa dold otrohet, alkohol eller ens "nycklarna i skålen"-leken.
Ungdomarna har sina egna bekymmer. Om det svåra med att växa upp, passa in, gå under radarn, förstå vad sex är, hur man gör och med vem man gör det. Apapap, ta inte de pillerna tillsammans med alkohol!
Jag get "The ice storm" fyra olyckor man kunde se på långt håll av fem möjliga.
Betyg: 4/5
Jag har sett The Ice Storm ett par gånger och kan bara instämma - detta är en bra film och ett drama som funkar på flera plan. Det är en film man gärna återvänder till då man kanske minns vissa specifika händelser, men där det händer så mycket och man har så många intressanta karaktärer att man aldrig riktigt får nog.
SvaraRaderaKul att den gick hem och tack Decennier till att man äntligen tar tag i det hela och ser trevliga filmer som dessa ;)
Jag ser inte framför mig att se om den många gånger, men samtidigt tror jag dig helhjärtat när du berättar att den kan vara intressant vid återtittar. Ja vi får väl se...
RaderaMånga gånger kanske är att ta i, men en tre gånger jag jag sett den och kan mycket väl tänka mig att se den igen. Mycket har att göra med den sköna stämningen som skapas.
RaderaOk, my mistake. 3 gånger! Och kanske fler... :-)
RaderaBig mistake! ;) Det kanske är många gånger för en sån här film, sant.
RaderaJa, det är mer än en gång i alla fall! :-)
RaderaHeh, jag hade nästan satsat en slant på att du skulle gilla den här :) För min del är det en Ang Lee som inte riktigt gick hem, vill minnas att jag hade svårt att engagera mig i bristen på story. Det kan nog också hänga ihop med att den i likhet med American Beauty inte riktigt kommer med något nytt när det handlar om förortsångest. Been there, seen that...
SvaraRaderaDen har en viss kyla också. Kanske var det du stöttes bort från? Även filmer utan uppenbar story kan vara riktigt najs. Då måste de bygga på skådespeleriet, dialogen och stämningen. Allt det var top notch i denna tycker jag. :-)
Radera