Edge Of Tomorrow (2014)

Rita Vrataski: Come find me when you wake up!

Tom Cruise är en av de riktigt stora och "äkta" filmstjärnorna vi har. Visst, karln är en dåre i verkliga livet, men han levererar i princip alltid på den vita duken. Förra årets Oblivion var en av det filmårets största positiva överraskningar. Här är han också stabil.  Filmens regissör är Doug Liman som bland annat regisserat Bourne identity och producerat de övriga två i trilogin. Han är en mycket duglig regissör av actionfilm och det bevisar han än en gång med denna film.

Med bra skådespelare och bra regissör kan en sci-fi nästan endast misslyckas på grund av dåligt genomtänkt manus eller att filmen faller i en massa logiska luckor. Men denna sci-fi är bra! Den håller ända in i mål. Den är vad den är, lite för vek, men den är konsistent. Filmen bygger på en intressant och tankelockande idé om en invasion av aliens som han böja tiden och återspela slag mot fienden om och om igen tills de vinner. Människan är därmed chanslös, tills en och annan människa blir "smittade" av en alien och får samma "förmåga" att återuppleva samma dag om och om igen till DE lyckas. Intressant idé.

Filmen är alltså en blandning av Groundhog day (Måndag hela veckan) och en massa sci-fi-actions som Aliens, Battle Los Angeles eller Starship troopers. Denna films utomjordingar var snabba som attans. Idén att de är en sammanhållen organism återfinns i både Aliens och Starship Troopers och jag gillar det.

En annan sak som var mycket positivt var Emily Blunt som den kvinnliga hjältinnan Rita. Jag har aldrig gillat henne tidigare men här var hon en bad ass. Hon introducerades varje ny dag i en yogaposition balanserande på en böjd arm. Såg mycket svårt ut! Jag tycker hennes kemi med Tom Cruise var över medlet. Det funkade i alla fall. Precis som i Grounbdhog day lär ju Tompas karaktär Cage känna Rita medan hon träffar honom för första gången varje återstartad dag. Den dynamiken är en klassisk sci-fi grej. Rita som själv tidigare återupplevt dag efter dag nämner en man hon förlorat och det var smärtsamt då hon kände honom mycket väl efter alla återstartade dagar. Precis som Cage kom att lära känna henne alltså. Liman spelar inte upp denna komplikation speciellt mycket och det var nog bra. Det fanns tillräckligt under ytan att arbeta med som åskådare ändå.

Till sist vill jag berömma filmens höga tempo och häftiga actionscener. De efterliknar helt ogenerat stridsscenerna från Saving Privat Ryan och varför inte? De är ju spektakulära. Här blir det lite mer fragmenterat men varje gång de kastar sig ner i sina luftlandsättningslinor stiger pulsen lite.

Finns det då inget lite mindre bra att ta upp undrar nu vän av ordning? Jodå. Jag hade önskat att detta hade varit en barnförbjuden film och att den varit råare, blodigare och mer nervig. På hemväg från bion satt jag och fantiserade om en blandning av denna film och tonen och bildspråket i Children of men. Det hade varit något i hästväg. Om actionscenerna varit mer på allvar hade filmen kunnat bli riktigt awesome. Tänk en blandning av feelingen i gamla klassiska sci-fi äcklisar som Alien, The thing och Aliens med denna films handling.

Det tar oss till utomjordingarna i denna film, aliens. Jovisst jag gillar idén bakom dem som art. Men jag tyckte att det var synd att de gjorde dem till supersnabba klängerväxtpropellrar eller vad det nu var. Eftersom man knappt fick se dem blev de lite mindre skrämmande.

Filmen är i 3D och det gav inget alls. Helt meningslöst att se denna film i 3D. Lyckligtvis hade vi inga problem med oskärpa och sånt i alla fall.

Neutraliteten räddade oss inte denna gång...

Visningen då? Jag börjar bli trött på mig själv över att vara så lättstörd på bio. Denna gång var det två ganska markanta störmoment. På raden bakom mig och Mr Magic satt två tjejer som fnittrade hela tiden som om det var en komedi. Varje gång Tom Cruise dödades (för att sedan vakna upp igen) fnittrade de länge och högt. De allra flesta gånger var det ju för icke komiska scener. Samtidigt kändes det inte som att de var berusade eller försökte förstöra de läste bara filmen helt galet.

Det andra var killen som satt till vänster om mig som frenetiskt åt popcorn de första 45 minuterna. Han tog en knytnäve full av popcorn och höll handen över munnen som ett japanskt vitt andningsfilter och idisslade i sig popcornen. Mekanisk och utan paus gick handen ner i den gigantiska pappasken, upp men en knytnäve och sedan matades knastret in i munnen som på ett mekaniskt löpande band. Ack, VM i smaskande på biografen. Inte ens i de lite dyrare plusstolarna undkommer man sådana idioter.

Men som helhet var filmen över förväntan. Klart bra film som jag antagligen kommer se om när den kommer ut på disk. Jag tvekar mellan betygen men hamnar på betyget med beröm godkänt.

Jag ger Edge of tomorrow tre Hudsons av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Jag såg filmen på "privat" tid men hakar på den gemensamma bloggningen. Kolla in vad mina filmspanarvänner tyckte om filmen. Blev den en vattendelare?

Fiffi
Carl
Jessica
Filmparadiset
Fredrik
Markus, Erik och Jimmy (pod)
Christian
Sofia
Jojje
Cecilia