Hard Eight (1996)

 

"Hard eight" eller "Sydney" som den också kallas är Paul Thomas Anderson's debutfilm. Han gjorde senare filmer som "Boogie nights", "Magnolia" och "The Master". PT Anderson är en av de skickligaste regissörerna som finns just nu. Han är en expert inom sitt område. Tyvärr finner jag ofta hans filmer som pretto och stiffa utan en uns av glimten i ögat. Han har en stil som jag inte alltid gillar, även om jag ser hans briljans.

"Hard eight" är en ypperlig neo-noir. Den handlar om en gammal ärrad buse och gambler som tar en ung gröngöling under sina vingar och lär upp honom hur man klarar sig som hustler. Den gamle gubben spelas av den ärrade Philip Baker Hall, ni vet domaren i "Bad words", och den unge spolingen spelas av den obehaglige John C. Reilly. Under sina spelsessioner i Vegas lär de känna en kasinovärdinna som extraknäcker inom det äldsta yrket av dem alla. Glädjeflickan Clementine spelas förträffligt av Gwyneth Paltrow. Förträfflig. Både hennes och Reillys karaktärer är dumma som spån och det kan inte alltid vara jättelätt att spela sådana roller men dem, och speciellt hon gör det med bravur. Baker Hall spelar en bad ass som ändå verkar vara på dekis. Filmens höjdpunkt är en liten scen där Philip Seymour Hoffman kommer in och totaldominerar.

Skådespeleriet är top notch. Till de tre ovan får vi också en annan korkad karaktär som spelas av en för omväxlings skull sliskig Samuel L. Jackson. Handlingen är crispig och egentligen är det en superenkel story. Nästan så enkel att jag undrar varför de valde att ens göra filmen. Det som händer i filmen händer under ytan. Det är speciellt Baker Hall som drar ett tungt lass i det dramatiska. Han spelar en sorgsen och olycklig man och det mesta sker bakom hans ögon.

Filmen lever på sin stämning och för er som gillar lite noiriga filmer borde detta passa som handen i handsken. Jag ger "Hard eight" tre obetalbara skulder av fem möjliga.

Betyg: 3/5