Trois couleurs: Blanc (1994)

När vi snackade om Kieslowski's trikoloren nämnde min kompis Frans att alla tre filmerna var anti-filmer, dvs anti-drama (blå), anti-komedi (vita) och anti-kärleksfilm (röda). Jag vet inte riktigt vad detta uttalande betyder. Men för en anti-komedi var detta sannerligen en annorlunda komedi. Det är en absurd men ändå lågmäld komedi. Förvänta dig inga gapskratt men gärna ett leende och några minnesvärda scener.

Paris nutid
Filmen inleds med att polske frisören Karol Karol går till domstolen för förhandlingar då hans fru Dominique vill upphäva deras äktenskap eftersom han inte har kunnat få upp "den" sedan de gift sig. Absurt! Leende.

Senare bussar hon polisen på honom samt stänger alla hans bankonton. Slak, utlämnad och med stark hemlängtan strövar Karol omkring på Paris gator. Där träffar han på en landsman, "Le notaire", med en dödslängtan. Det två blir vänner.

Resan till Polen
Vännerna flyger hem. Karol har inga pengar så vännen checkar in honom i en gigantisk koffert. Väl framme blir dock kofferten stulen av skurkar som tror sig hitta värdesaker i väskan. Istället hittar de en yrvaken Karol. De blir irriterade och spöar på honom som kompensation. Absurt! Leenden.

Polen nutid
Resten av filmen utspelas i Polen. Östeuropa efter murens fall i mitten på nittiotalet var kanske fritt från kommunismens förtryck men det var inte speciellt muntert i alla dimensioner. Det är gråa och bruna färger mest hela tiden. Karol finner dock hem, återupptar sin bejublade karriär som frisör och börjar bygga ett imperium genom att investera i mark (som ska säljas till IKEA!). Frihet, jämlikhet, broderskap. Den vita filmen handlar om jämlikhet. Det du gör mot mig gör jag mot dig i jämlikhetens anda. Absurt! Leenden.

Ja men detta var ganska trivsamt. En rolig och underfundig film. Den kommer inte alls upp i den blå filmens majestätiska nivåer, men den är helt klart bra. Jag ger "Trois couleurs: Blanc" tre systerbarn av fem möjliga.

Betyg: 3/5