måndag 26 januari 2015

Die Hard (1988)



En liten filmserie på fyra filmer plus en bastard. Vi börjar i begynnelsen med en anekdot. Die Hard från 1988... Jag trodde nog att det kunde vara en actionfilm vi skulle se, men några studiekompisar till mig som såg filmen några dagar tidigare visste inte ens om det var en amerikansk eller tysk film de skulle se. Det kunde ha varit ett tungt tyskt drama... Den hårda. LOL.

"Die Hard" är nu i alla fall amerikansk actionfilm, en otroligt bra actionfilm. Den är tajt, har en enkel grundhistoria och ett suveränt manus. Att filmen känns så fit och fungerar så bra har säkert mycket med John McTiernans regi och det har absolut också mycket med Bruce Willis i huvudrollen. Detta var filmen som gjorde Willis till en actionfilmsstjärna. Hans John McClane måste nog hållas som en ikon idag, nästan lika känd som en Indiana Jones, Rambo eller Terminator.

När jag nu ser om filmen för femtioelfte gången lägger jag än en gång märke till hur bra manus är. I vissa scener pratar McClane för sig själv och hjälper åskådaren att förstå detaljer som filmmakarna ville få fram. Detta knep, exposition, kan ofta vara risigt men jag tycker att det funkar bra här. Detta gäller till exempel när han i inledningen efter attacken orienterar sig mellan de närliggande våningsplanen. Han repeterar högt vad som finns på de olika planen och det hjälper oss att förstå var han befinner sig hela tiden under resten av filmen. Ett annat exempel är då han förebrår sig själv för att han, som polis (eller good guy i våra ögon), inte ingrep då Gruber sköt Takagi. Detta var säkert något som filmteamet var oroliga för. Skulle McClane kunna ses som dålig eller feg här? I mina ögon är det bara en sak som visar hur praktisk och cool han är. Tidigare i filmen har han ju låtit Hollys odrägliga kollega Ellis komma undan med kokain på nosen. Pragmatisk. McClane är en bad ass i hela serien, men han är också mänsklig och ofta i underläge. Jag ser honom nästan lite som en anti-hjälte samtidigt som han är hjälten.

Filmen har inga svaga punkter eller passager. Den etablerar karaktärerna och historien väl. Den tillåter sig att ta lite tid på sig, knipövningen med tårna(!), för att när väl attacken sker så är det "action utan slut" ända in i kaklet. Det enda lilla som jag tycker var onödigt är Karls sista ryck där i slutscenen. Men allt som allt en superfilm.



1. The bad guys

Vi har en helt underbar huvudskurk i Hans Gruber. Alan Rickman gör här en av filmhistoriens bästa skurkar och det är klart att det bidrar till filmens styrka. Jag gillar också hans henchman Karl. Stor, blond och skogstokig.

Det är en kul och återkommande detalj att skurkarna är européer. Beethovens 9:a spelas när de borrar sig in i valvet. Go Europe!




2. The scam

Här handlar det om att stjäla en våldsam mängd pengar för att sedan via explosioner få det att se ut som att alla värdepapper brunnit upp. En bra plan och väl utförd. Om det bara inte varit för McClane!


3. The location

Filmen utspelas i The Nakatomi Plaza i Los Angeles och som det visar sig en jättebra location. Den begränsade ytan driver på spänningen. Blandningen av gisslandrama och jakten på McClane i skyskrapan är lysande. Det är juletider men eftersom det är LA är det varmt och soligt. Vacker solnedgång.


4. John's buddies

Token är Sgt Al Powell som John har en skön feeling med. Det blir till och med lite känslosammet i ett radiosnack mellan de två.

Argyle är också en skön typ. Också de minsta birollerna är väl invävda i historien.


5. Bugging John

Det finns en hel del skönt störiga typer i denna film. Tre stycken karaktärer piffar upp anrättningen på ett förträffligt sätt. Harry Ellis är den extremt dryge kokainsniffande businesskillen som stöter på Holly. Scenen när Ellis vill visa John vilken fin klocka Holly fått av företaget (!) är underbar. Sen har vi den grävande journalisten, som tagen ur "Nightcrawler" - allas vår egen Thornburg. Han stjälper nästan McClane genom att ge Gruber ledtråden att Holly och John är ett item. Thornburg kommer vi få se mer av i serien. Till sist har vi den jobbige och korkade vice polischefen Deputy Police Chief Robinson. Vi känner igen honom från "The Breakfast Club". Ahh, good times.




6. Something good

John tar av sig barfota och testar tricket med att krama mattan med tårna.


7. Something bad

Inte mycket, men jag tyckte väl att de galna FBI killarna, Johnson and Johnson, var lite over the top. Hade funkat precis lika bra med att ha något mer seriösa figurer där. Detta är dock en ganska liten del av filmen så smolken i bägaren är minimal.


7. Trivia


Filmen är rankad som nummer 120 på imdb top 250 filmer.

Alan Rickmans filmdebut.

Angående att Willis inte var en etablerad actionstjärna: "Bruce Willis was the sixth choice for the main character. It originally went to Arnold Schwarzenegger, then Sylvester Stallone, then Burt Reynolds, then Richard Gere, then Harrison Ford, then Mel Gibson before Willis got it." => Dvs han var sjunde valet... Jaja.



9. The quotes


John McClane: Yippee-ki-yay, motherfucker.

Now I have a machine gun. Ho ho ho



Betyg: 5/5

20 kommentarer:

  1. Se där!! En riktig Henke-genomgång! Precis som man vill ha dem!
    Spot on på Störiga typer med Ellis. Vilken jobbig jävel, nästan så man myser när han får smaka bly!
    Och tänk om det hade blivit så att Burt R hade tagit rollen som McClane! Hemska tanke!!!!

    Du vet ju annars vad jag brukar gasta om, känns som att den här rullen satte reglerna för framtida tung actionfilm! Den bröt ny mark, tror inte att vi hade sett samma utveckling på action under 90-talet om inte den här banat väg.

    Willis HELT perfekt som antihjälte! Han är egentligen inte såå långt från token Gruber på skalan i vissa lägen. Mixen med mörka oneliners och blodig action har kanske aldrig varit bättre!

    Heja!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Heja tillbaks!

      Burt Reynolds i rollen hade varit klart annorlunda! Oj, det blev en liten härdsmälta i hjärnan på mig nu när jag försökte tänka mig honom i rollen.

      Att Die Hard satte tonen för kommande actionfilmer? Absolut. Jag tror att den gjorde det på samma sätt som Bourne-filmerna satte tonen för ett annat steg framåt 15 år senare ungefär.

      :-)

      Radera
  2. Tung genomgång men jag har inte så mycket att kommentera. Såg delar av filmen för nån jul har jag för mig, men jag blev inte jätteimponerad då. Men berodde nog en del på tittaromständigheterna.

    Die Hard. Den hårda. Påminner mig om när jag som liten trodde att The Deer Hunter också var en tysk film: Der Hunter. Jägaren. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj då. Du gillar inte Die Hard-filmerna!?! Encoyable! ;-)

      Himla kul när man kan läsa amerikanska filmtitlar på tyska och få helt andra betydelser!

      Radera
  3. Instämmer till 100%! Jag har inte tänkt på det där med WIllis "monologer" men du har ju helt rätt i att de funkar förvånansvärt bra, ett grepp som hade kunnat bomba totalt. Och så får jag tacka för trivia om Alan Rickman, hade jag aldrig kunnat gissa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer du till betyget också?? Najs!

      Rickmans första riktiga filmroll, bara tv före denna. Var en överraskning för mig också.

      Radera
    2. Klart man måste hålla med om det betyget :)

      Radera
  4. "Karl. Stor, blond och skogstokig." HA HA HA! Exakt så. Håller med om att Willis är perfekt som John McClane, även om jag inte faller handlöst för filmen som helhet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. LOL. Vi gillar Karl.

      Visst är Willis McClane något av en antihjälte också? Det är nog det som gör honom så bra. Hade inte funkat med en superseriös trist snubbe.

      Alla kan inte gilla't, men jag tror att om man såg filmen 1988 har man en komponent av nostalgi också som adderar.

      Radera
    2. McClane är absolut en anti-hjälte. En något smutsigare Han Solo? :D
      Ja nostalgi kan ställa till det ;)

      Radera
    3. Eller en Captain Tightpants... Captain Mal Reynolds! :-)

      Radera
  5. Ja du vet vad jag tycker och jag såg filmen -88 och jag trodde det var en tysk film och jag tyckte den var ok. Men ju äldre och mer Gimli-lik jag blir desto sämre tycker jag om filmen. Den enda som klarar sig med hedern i behåll är Rickman. Willis monologer driver mig till vanvett bara för att nämna en av många saker som jag stör mig på i filmen. Men jag ska erkänna att det är häftig miljö och bra action. Som stumfilm hade Die hard fått ett avsevärt högre betyg ;)
    Det som för högsta betyg är däremot din genomgång som är en fröjd att läsa :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar och bockar. Värmande att höra att det uppskattas! :)

      Jag förstår till fullo att om det är saker mans tör sig på så blir inte upplevelsen tipp-topp. Men det är ändå lustigt att vi i kollektivet tycker så olika. Intressant.

      Radera
  6. Det där måste ändå vara det högsta betyget till en text. Filmen driver Filmitch till vansinne men ändå tycker han att det är en fröjd att läsa din genomgång. :)

    "Nej, jag är inte en robot."

    SvaraRadera
    Svar
    1. LOL. sannerligen. Och det gör en glad!

      Radera
  7. Det här är min all-time-high-svettupplevelse i en biosalong. 16-åriga jag hade aldrig sett nåt liknande i actionväg och 42-åriga jag har nog fortfarande inte gjort det. Skriver under på ditt betyg alla dagar i veckan :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härliga tider! Gött med gamla favoriter som fortfarande levererar! :)

      Radera
  8. En härlig actionfilm som funkar i alla väder. Finns inte mycket att klaga på.

    Kan bara hålla med, Alan Rickman är för härlig. Hade dock missat att det är hans filmdebut, intressant. Han är med på min lista över 11 härliga filmskurkar att minnas.

    Ellis är också klockren, en riktigt fin prestation. Och Dick Thornburg är så där lagom sliskig och jobbig.

    Blir alltid sugen på att se om Die Hard. En av 80-talets bästa filmer alla kategorier.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte mycket att klaga på! Hi5.

      Detta är verkligen en av de bättre från slutet av 80-talet och en actionfilm som tog hela genren ett stort steg framåt. Utan denna hade vi kanske inte fått de bra actionfilmerna från 90-talet!

      Radera