Night On Earth (1991)

Jag gillar Jim Jarmusch! Hans filmer är sällan så bra som man hoppats men jag gillar grabben ändå. "Night on Earth" har länge legat på min "att ses"-lista, ja ända sedan min kompis Per tipsade om den redan när vi fortfarande bodde i Uppsala. Då, för länge sedan, tyckte han att den var jättekul. Som vi alla vet kan man inte ta ett uttalande från drygt 20 år sedan och använda det för att styra sina val av filmer idag. De allra flestas filmsmak har ändrats mycket under åren som gått. Nu har jag i alla fall sett filmen...

Det är en episodfilm vilket i mina ögon är ett stort minus. Damn, jag gillar't inte. Oavsett hur intressanta vissa episoder är brukar helhetsintrycket bli fragmenterat. Jag ser dem inte ens som "riktiga" långfilmer utan mer som flera kortfilmer som råkar ses nära varandra. Episodfilmer som jag sett under de senaste åren är "Paris, je t'aime", "New York, I love you", "Ten" och så klart "Movie 43". Ingen av dessa filmer gjorde att jag kissade på mig (blink, blink, you know who you are) men de alla hade minst en episod som var bra...

Det är lite samma sak med "Night on Earth", en bra och till det några mindre bra. De fyra första episoderna av filmens fem är humoristiska medan den sista är ett rent drama. I alla fem småfilmerna får vi följa en taxichaufför under natten i fem olika städer; Los Angeles, New York, Paris, Rom och till sist Helsingfors.

I den första ser vi en mycket ung Winona Ryder i rollen som Corky, en taxichaffis med en plan. Passageraren, seplad av Gena Rowlands, är en castingagent som vill ge Corky chansen till en provspelning men den unga damen avböjer. Kunde varit en bra minifilm, men tyvärr spelar Ryder ojämt och stelt. Det blir speciellt svagt då Corky ska vara så naturlig och härlig att castingagenten faller för hennes charm. Skämtet i denna film är att Corky inte hoppar på chansen att få jobb inom drömfabriken till agentens stora förvåning. Fail.

I andra scenen får vi följa en östtysk invandrare i New York. Han är egentligen en clown och han kan inte köra bil. Armin Mueller-Stahl spelar clownen med namnet Helmut Grokenberger. Han är riktigt bra och det är svårt att inte gilla karaktären. Den skrikiga passageraren Yoyo spelas av Giancarlo Esposito och hans svägerska spelas av Rosie Perez. Jag har aldrig gillar denna Rosie Perez. Hon är jobbig. Temat denna gång är att Yoyo känner sig så förfördelad (som svart man) men att han har det så mycket bättre än den ensamme och sorgsne östtyske clownen. Sista scenen när Helmut styr sin taxi i fel riktning är lite sorglig.

Den tredje filmen är den svagaste av de alla. Isaach De Bankolé spelar en svart taxichaffis i Paris som först har två svarta män som passagerare som är extremt rasistiska och elaka mot honom. Hans nästa kund är en blind vit tjej som inte bryr sig allas om folks hudfärg. Så fint av henne. Hon är dock tyvärr spelad på ett groteskt sätt av Beatrice Dalle (kom ihåg att filmen är från 1991). Fail.

Fjärde filmen är problematisk. Rom. Roberto Bengini är en hysterisk taxichaufför som kör en präst. Han insisterar på att få bikta sig och trots att prästen ber om att få slippa berättas om den ena bisarra synden efter den andra. Bengini är i sitt esse för er som gillar honom i "all in mode". Det enda upplyftande med den lilla filmen är att Bengini åker förbi ett älskande par några gånger. De gör det på en motorcykel, de gör det mot en husvägg. Haha, de har det inte lätt de italienska ungdomarna... Inte bra film.

Sista filmen är den starkaste delen. Matti Pellonpää spelar Mika. Han får tre fulla passagerare som varit ute och supit för att en av dem hade haft en dålig dag. De beskriver hur kompisen (som däckat i baksätet) förlorat jobbet, fått bilen kvaddad, fått veta att tonårsdottern är gravid samt blivit utkastad ur sitt hem då frun vill skiljas. Mika lyssnar mer eller mindre tålmodigt och säger sedan att det där är inget jämfört med hans historia. Och den är tung... Om du vill veta får du väl ta och se filmen för bövelen!

Jag tycker att flera av dessa fem minifilmer har Jarmusch's touch, men än mer påminner flera av dem om Woody Allens verk. Skillnaden är att Woodys filmer i princip alltid har djupare ochh mer komplexa karaktärer. I hans komedier finns drama och i hans dramer finns humor. Jarmusch har inte den finessen och i detta arbete syns denna svaghet tydligt. Jarmusch ska jobba med stämningar och knasiga karaktärer.

Jag får inte ihop det. Episodfilm är skit. Den enda jag kan komma på som är riktigt bra är den sammansmälta episodfilmen "Short cuts" och den är ju inte en riktig episodfilm egentligen.

Jag ger "Night on Earth" två dåliga jobb av fem möjliga.

Betyg: 2/5