Deadpool & Wolverine (2024)

Precis som förväntat är Deadpool & Wolverine mycket rolig. Om man gillar metahumor. Fick både skrocka förnöjt för mig själv och skratta högt när jag tittade på filmen hemma i filmrummet. Jag är inte ett stort fan av Wolverine/Hugh Jackman men här fungerade han perfekt som "the straight guy" i relation till Deadpool/Ryan Reynolds som driver humorn.

"Marvel Jesus!"

Sannerligen!

Filmens handling är en ren McGuffin, det är något om parallella universum och hotet är att alla dessa universum ska upphöra att existera. Allt i filmen är skämt, och dess handlin är också ett skämt i sig, de driver hejdlöst med MCU och Phase 4-6 med dess multiverse saga. Jag håller helt med och skrattar så att tårarna rinner ibland. Det lär inte vara en hemlis att jag tycker Feige och hans gäng gått helt fel med Phase 4-6. De som gillar tv-serien Loki kanske gillar att få återbesöka TVA.

I princip alla skämt är meta och Reynolds bryter den fjärde muren så ofta att det känns som att han helt nedmonterat den i denna film. Den slår rekord i sammanblandning av filmens värld och åskådarens värld. Det är som att Deadpool sitter bredvid mig i gästfåtöljen och förgyller titten med satiriska repliker om MCU filmen igenom.

Reynolds har också lyckats få med flera andra stjärnor. Extra roligt blir det när några Avengers från Phase 1-3 dyker upp, eller gör de det? Den som tittar får se. Det blir roligt i alla fall.

Jag gillar också att Deapool fiskar upp fallna Marvel-hjältar som inte fått vara med i MCU tidigare. Det blir både en introduktion av dem (flera karaktärer som är på väg in i MCU) men också en massa metahumor om dem. Som när Deadpool säger till de tre:

Deadpool: "Welcome to the MCU. You're joining at a bit of a low point."

Sannerligen!

Förutom skämten, metahumorn och alla referenser till andra filmer och popkulturella fenomen har filmen mycket litet innehåll. Denna tredje film har ännu tunnare handling än vad ettan eller tvåan hade och man har helt skippat de lite mer känslosamma scener som vi hade en del av i de två första filmerna. Men ett gott skratt förlänger ju livet, som det sägs, och då är denna film guld värd.

Betyg: 4/5

The Adam Project (2022)

The Adam Project är en actionkomeditidsresefilm med Ryan Reynolds i huvudrollen. Den har lite av många olika saker men inte tillräckligt mycket av något. Det är sci-fi, action, fajter, humor, kärlek, tidsresor, svek och drama. Allt på en gång lite lätt hysteriskt, och då känns det inte helt överraskande som att filmen inte riktigt vet vad den ska fokusera på.

Ryan Reynolds är som bäst när han får ta ut svängarna ordentligt. Denna film är alldeles för mycket barntillåten för att det ska funka fullt ut med Reynolds. Regissören Shawn Levy har tidigare gjort de mycket lyckade men också supersnälla Night at the Museum-filmerna. De är bra, de är mycket roliga. Men han gjorde också den halvlyckade Free Guy, som också hade Reynolds i huvudrollen. Både Free Guy och The Adam Project känns "överscriptade". En för stor mängd idéer och kul skämt intryckta i filmerna. Det blir lite som Episode IX, too much…

Det var ett tag sedan jag såg filmen och jag kommer inte ihåg jättemycket förutom att den vuxne Adam under tidsresan träffar på sig själv som ung. Reynolds är cool och han är alltid rolig men resten av filmen lyfter inte riktigt. Mark Ruffalo är superstabil som Adams pappa men filmens damer är ganska slätstrukna och direkt svaga; Jennifer Garner, Catherine Keener och Zoe Zaldaña.

Betyg: 2/5

Red Notice (2021)

Jag gillar dem alla tre, The Rock, Gal Gadot och inte minst Ryan Reynolds. Och därmed hade jag ganska höga förväntningar på denna film. Jag trodde kanske inte att den skulle kunna komma upp i nivå med Deadpool-filmerna men kanske i närheten?

Men nej, detta var "bara" en skön ride, underhållande för stunden, men inte en film som kommer beskrivas som årets stora film direkt. Som actionkomedi är den fine, lite spoof på James Bond med flera utsökta inspelningsplatser (som om filmens stjärnor ville åka på semester medan de spelade in filmen), lite som en blandning av The Rocks charmiga djungeläventyr med Karen Gillan och Indiana Jones till tonalitet, och lite som "Rivierans guldgossar" med två män och en kvinna som luras och stjäl dyrgripar.

Rawson Marshall Thurber har tidigare regisserat en handfull filmer där en av de senaste årens bästa komedier, "We're the Millers" står ut. Men anledningen att jag ser denna film är ändå på grund av de tre stora namnen på postern.

Alla tre har charm men det bränner inte till riktigt för mig. Ryan Reynolds är ännu bättre i mer hejdlösa filmer där hans "over the top"-persona får än mer fritt spelrum, tänker på filmer som "Deadpool", "6 Underground" och "The Hitman's bodyguard".

Gal Gadot är som alltid förtjusande i allt hon gör. Hon dominerar rummet, gör sina roller mer intressanta och spelar allt som oftast med glimten i ögat. Överlag mycket begåvad skådis. Vad hon gjorde i "Wonder Woman 1984" vete katten, låt oss skylla på manus och regissör där.

Dwayne Johnson är ytterligare en favorit. Här spelar han "the straight guy" som Ryan Reynolds får studsa sina skämt emot. Senare i filmen har han en romantisk fling med Gal och det är ok, även om vi F&F-tittare kanske kan tycka att det känns lite fel.

En kul rulle med charmiga och snygga skådespelare, plus humor, action och vackra locations. Nöjd ändå!

Betyg: 3/5

Free Guy (2021)

Det finns visa poänger med att se denna film ospoilad så du, min kära läsare, är härmed varnad.

Ok, vad har vi då här? En festlig familjefilm med Ryan Reynolds. Lite överraskande efter filmerna om Deadpool och Michael Bruce kommer här en helt barntillåten film från den näst bästa Reynolds. Men var inte oroliga det bjuds på en massa humor, popkulturella referenser och så en nypa romantik.

Detta är en konceptfilm och dess humor spirar ur idén. Vad gör de menlösa NPC figurerna i dataspel? Och vad händer om en av dem råkar vara ett AI som ”vaknar till liv” och inte nöjer sig med att göra samma sak om och om igen? Kul idé  mår jag säga. Men sedan måsten ju den förvaltas också.

Filmen är bra men det känns som att den blev lite tunn i hullet. Reynolds är som alltid trevlig att se men filmen lyfter inte riktigt för mig. Det kan ha att göra med den konstgjorda världen (dataspelets värld) inte fångar mig. Filmen är bättre under första halvan då vi som åskådare hålls i mörkret över vad som händer. 

Komplext nog tappade filmen lite när filmens näst bästa karaktär gjorde entré. Jag tänker på filmens villain förträffligt spelad av Taika Waititi. Sen gillade jag ockå Buddy som spelade av någon som var förvirrande lik och dessutom betedde sig som Kevin Hart.

Det är nog ett svaghetstecken för filmen att den starkaste scenen handlar om Avengers-musiken och den näst bästa Chis (Evans såklart). Just den popkulturella referensen skördade en "top score" hos mig.

I slutändan tror jag att det filmens svagheter bottnar i att den saknar "stakes”. Jag åker med på åkturen men blir aldrig riktigt engagerad. Trots detta har den många roliga scener och skämt, mycket om hur NPC upplever världen och inte minst karaktären Dude med sin inkompletta dialog.

Underhållningsvärdet är där men de djupa känslorna saknas. Det räcker dock till en trea på grund av humorn och dess coola grundidé.

Betyg: 3/5

PS, ni såg väl cameosarna med Hugh Jackman, Dwayne Johnson, Tina Fey och John Krasinski?

The Hitman's Wife's Bodyguard (2021)

The Hitman's Bodyguard från 2017 med Ryan Reynolds och Samuel L Jackson var en frisk fläkt till actionkomedi, en positiv överraskning som bara har vuxit sedan jag såg den. Nu har uppföljaren kommit och nu får vi se, och höra, mycket mer av Salma Hayek. Uppföljaren heter till och med The hitman's wife's bodyguard. Kul lek med titeln.

Vi fick alltså endast en liten dos av den ljuvliga Salma Hayek i förra filmen, denna gång får vi en överdos. Hon dominerar med ett frenetiskt porträtt av Sonia Kincaid. Jag gillar hennes burdusa stil. Det är kul helt enkelt. 

För det är vad denna film är: kul. Detta är inte sofistikerat eller finkultur. De som söker allvar och viktiga politiska poänger gör sig icke besväret. Detta är en typisk Ryan Reynolds-film så som det blivit. Mycket skämt under bältet, snabb och oftast underhållande dialog och en massa våld och splatter. Precis vad doktorn ordinerat i en era av ångest, apokalyps och PK. 

Personkemin mellan Reynolds och Jackson sitter som en smäck. Hayek är kul och hennes scener med Antonio Banderas, hennes vän och motspelare i den fantastiska Desperado från 1995, var extra kryddstarka på grund av metanivån från verkliga livet. 

Det är kul med alla kändisar som gör mindre roller, vilka ibland är förvillande likt cameos... Muskelmannen Frank Grillo (Rumlow!) är kul som agent, Gary Oldman flimrar förbi à la "blink and you'll miss him", "Dickon Tarly" spelar svenska bodyguarden Magnusson, Aviation Gin och nestorn Morgan Freeman gör ett kul inhopp. Men av alla biroller lyser Richard E Grant starkast. Vilken hjälte. Jag älskar Richard E Grant!

Detta var otroligt festligt. Roligt som attans, det är bra underhållning men inte så mycket djup, men om du har kompatibel humor är den klart värd en titt.

Betyg: 3+/5

Criminal (2016)

 

Detta är ännu en film jag valde på grund av Ryan Reynolds, men det kunde lika gärna varit för någon av alla de övriga stjärnorna. Till och med Gal Gadot är med i denna action  / sci-fi. Men tyvärr har både  GG och framför allt RR allt för små roller. Övriga notabla skådisar är Kevin Costner, Gary Oldman och Tommy Lee Jones.

Jo, men detta var väl ganska ok ändå. Underhållning för stunden i alla fall. Det är en "CIA mot terrorist"-film, en actionfilm och en sci-fi. I en nära framtid kan man flytta över minnet från en döende person till annan levande person under vissa förutsättningar. Detta desperata grepp testas med en döende CIA-agent med superviktig information i jakten på en main villain som hotar hela världen. 

Minnena från agenten sätts i en fånge, en gravt kriminell psykopat. Nu ska han, om han går med på det, hjälpa CIA att söka reda på manicken, the MacGuffin. Detta är en ganska kul idé. Som åskådare måste man helt enkelt acceptera att tekniken finns i denna nära framtidsvision för att filmen ska funka. Det är så i en sci-fi. Det viktiga är att filmmakarna av en "tänk om"-sci-fi håller sig till de regler de sätter upp för sig själva, och det tycker jag de gör i stort här. Det blir i alla fall inte total pannkaka av allt.

Däremot tror jag att filmen kunde blivit ännu bättre om de gjort mer av aspekten att psykopaten nu har två personer i sitt huvud. Den konflikten borde kunnat gett bättre utdelning. 

Kevin Costner på gamla dagar är alltid kul att se. Han är stabil. Men om jag skulle rekommendera någon film i liknande genre från nyligen skulle det nog vara "3 days to kill" från 2014 istället.

Gary Oldman spelar över något djävulskt. Trist. Se istället hans Oskarsvinnande insats i "Darkest hour" från 2017. Den filmen är fantastisk.

Tommy Lee Jones gör vad som förväntas. Han är aldrig dålig, men är han bra? Han ger inte så mycket intryck längre. Peakade han redan tidigt nittiotal i filmer som "Under siege" och "The fugitive"?

Ryan Reynolds är spektakulärt bra i det lilla han är med och Gal Gadot är Gal Gadot dvs a supreme being men tyvärr lite för lite av henne också.

Betyg: 2+/5

Mississippi Grind (2015)

 

Här har vi ytterligare en film med den näst bästa Reynolds, Ryan. Filmen var rekommenderad av Joel och jag plockade upp den med stort intresse.

Detta är ett drama om två snubbar som rör sig i spelträsket. Det är en film med två mycket starka skådespelarprestationer. Jag tänker då framför allt på Ben Mendelsohn, men också Ryan Reynolds är bra i sina respektive roller. Filmen är rent filmtekniskt mycket välgjord och jag tror att regissörerna Anna Boden och Ryan Fleck fick fram det de ville. Men tyvärr fann jag filmen ganska tråkig. Synd.

Mendelsohns huvudperson är djupt ner i spelmissbruket. Han spelar på det mesta såsom matcher, hästlopp, poker och vanliga kasinospel. När han så träffar Ryan Reynolds karaktär får de tillsammans tur i spel. Vi får följa dem på något av en road trip på väg mot en high stakes poker turnering.

Jag trodde jag skulle bli indragen i historien, men det hände aldrig. Jag blev snart less på den ständige förloraren som inte kunde ta sig ur missbruket. Inte min kopp av the helt enkelt. Dessutom tyckte jag att filmen var lite statisk. Huvudpersonen var på mer eller mindre samma punkt i livet i slutet av filmen som när den började. Det där med en story arc där protagonisten lär sig något kan man glömma i denna film. Eller är det så att jag missade poängen?

Filmens regissörer har efter denna fått göra MCU-filmen Captain Marvel som förvisso hade sina poänger, men som ändå huserar i under halvan av filmerna i den serien. Kan de vara så att firma Boden/Fleck är lite pretto av sig?

Om man vill se en film om spelare föredrar jag Rounders från 1998.

Betyg: 2/5

Just Friends (2005)

 

Just friends är en lite mer ungdomlig romantisk komedi än till exempel The proposal som jag skrev om nyligen. Här spelar Ryan Reynolds den där killen som var tjock och utskrattad i high school, för att tio år senare återkomma till sin hemstad som en framgångsrik "hunk", dvs både rik och snygg. 

Reynolds gör ett gediget jobb, men denna film sällar sig nog inte till mina favoriter från den gode Ryan. Den kvinnliga fägringen består i heta men bortglömda Amy Smart. Hon är ju både kul och sexig. De två är ett bra team.

Men denna film lutar sig trots allt mot komediinnehållet. Chris Klein som vi känner igen från American pie-filmerna gör en rolig roll som den sliskige konkurrenten om Amys gunst. Men lustigast är kanske ändå Anna Ferris som en Taylor Swift-liknande popstjärna som är helt uppfylld av sig själv. Hon och lillebrodern spelad av Chris Marquette är ett annat bra team här i filmen. 

Allt som allt en ganska kul film som ger en bra underhållning för stunden men som sedan glöms ganska lätt. Den känns lättviktig helt enkelt och kommer ljusår efter de bästa romantiska komedierna likt Wedding crashes och dess likar...

Betyg: 2/5

R.I.P.D. (2013)

 

Här har vi ytterligare en actionkomedi med Ryan Reynolds. Denna film är inte superunik, den är som en blandning av "Men in black" och "Ghostbuster" med apokalyps och allt.

Istället för Men in Black's aliens har vi här döingar som vill förvandla världen till helvetet. Men självklart har vi några få goda döingar som försöker förhindra vålnaderna.

Reynolds karaktär dödas lite olyckligt på jobbet som polis och nu måste han stå ut med sin nye partner, i dödsriket, och samtidigt i vår värld ta reda på vem som mördade honom samt stoppa apokalypsen.

Filmen är regisserad av Robert Schwentke som gjorde den oerhörd underhållande "RED". Denna film är i samma genre, action och humor som lever på de medverkandes personliga charm, men tyvärr kommer denna inte alls upp i samma nivå som "RED". Jag vill dock inte klandra varken Ryan Reynolds, Jeff Bridges, Kevin Bacon eller Mary-Louise Parker (som är med i båda filmerna). Jag gillar Mary-Louise, hon är alltid bra.

Men det är en hård konkurrens då den äldre filmens stjärnor förutom M-L Parker är Bruce Willis, John Malkovich, Morgan Freeman och Helen Mirren! Plus att den har ett bättre och roligare manus helt enkelt.

Ryan gör ett bra jobb och det är en go stämning mellan honom och Jeff Bridges även om jag tycker att Bridges spelar över några snäpp. Och det är snarare Reynolds komiska tajming och reaktioner på Bridges eskapader som firar triumfer snarare än Bridges manér. Kevin Bacon är sliskig som sig bör men han är sannerligen ingen Matt Dillon.

"R.I.P.D" passar som ren underhållningsfilm när man vill ha något lättsmält. Tvåa.

Betyg: 2/5

The Hitman's Bodyguard (2017)

 

"The hitman's bodyguard" är en helfestligt actionkomedi med Ryan Reynolds, Samuel L Jackson och Salma Hayek. I biroller ser vi sköningarna Richard E. Grant  och Gary Oldman. Filmen osar av 90-talsaction, det är en skön känsla. Underskattat där ute på filmtundran...

Den näst bäste Reynolds spelar en livvakt på dekis efter ett misslyckat uppdrag. Han förlorade sin firma, sin flickvän och framför allt sin självaktning när han lät en klient bli mördad under hans vakt.

Men här i filmen får han chans till upprättelse då hans ex kontaktar honom och ber honom skydda ett vittne i en rättegång om mänskliga rättigheter i Haag. Han ska frakta en lönnmördare spelad av herr Jackson till rätten allt medans den onde mannens hejdukar jagar dem två med allt de har.

Vi åskådare får en skön och rolig aktionkomedi med många "motherfucker", en del cool action och framför allt en bra personkemi mellan Reynolds och Jackson. Jag gillade också Salma Hayeks insats även om hon inte var med så mycket.

De har hittat en mycket bra mix av humor och spänning. Detta är inte en orgie i biljakter och explosioner som "Fast & the Furious" till exempel, utan filmen har mycket mer fokus på karaktärerna, deras relation och humorn dem emellan.

Filmen använder en hel del kända låtar till mycket njutbart resultat. Jag la speciellt märke till "I just wanna know what love is", "Dancing in the moonlight" och "The sign". 

Festlig film, inte världsomvälvande, men den drar nytta av Reynolds komiska tajming och en bra personkemi mellan de två huvudrollsinnehavarna. En stark trea!

Betyg: 3+/5

The Proposal (2009)

 

A damn fine woman! Sandra Bullock alltså. Hon är fin. Här spelas det romantisk komedi mot och med Ryan Reynolds och det funkar alldeles utmärkt. 

Filmen är trivsam och helt klart väl värd att se när man är sugen på en RomCom. Det är långt från den bästa i genren där favoriter heter saker som "Wedding crashers", "America's sweethearts" och den nya "The holiday", men den duger som avslappning från livet.

Ryan Reynolds är ganska kul men samtidigt behärskad. Hans "persona" från mer nyliga filmer syns knappt här. Det finns en scen när han tappar tålamodet med Bullocks elaka chef som hans rätta jag kan anas under den glassiga ytan men det är allt.

Filmen bjuder mer på romantik och "family values", eller "tillbaka till ditt riktiga jag" i alla fall, än humor även om det finns en ganska hysterisk scen som slutar med att både Bullock och Reynolds slutar helt nakna. Ingen "full frontal nudity" såklart.

Tyvärr hittar jag bara en bra biroll. Mary Steenburgen är en gullig mamma, Betty White är en creepy "grandma" och Malin Åkerman är en lite menlös före detta flickvän. Alla tre funkar väl i sina roller men de gör inte så mycket. Nej, lustigkurren är Denis O'Hare i rollen som Mr. Gilbertson, nitisk handläggare på immigrationsbyrån. Lite kul den gubben.

Nej, focus ligger på våra två stjärnor och även om det inte flyger gnistor om dem, funkar de som kärlekspar tillräckligt bra för att får ett stabilt betyg.

Betyg: 3/5

Green Lantern (2011)

Det kändes ganska lämpligt att starta min resa med den näst bästa Reynolds med hans "Green lantern", en film som han själv dissar och skojar om i "Deadpool"-filmerna. 

Att det är en superhjältefilm måste ändå vara ett litet plus för mig, men att det är DC är helt klart ett stort minus. Jag hade inte speciellt höga förväntningar när jag satt mig ner för att se filmen...

Så döm av min förvåning att filmen inte var helt usel i alla fall! Den är helt ok rakt igenom utan allt för mycket uselhet men tyvärr absolut inget som får en att spritta till i kroppen heller. Den är medelmåttig och då blir ju helhetsintrycket svagt. En typisk 2/5 film helt enkelt.

Ryan gör väl en helt ok insats. Däremot syns inget av hans sköna persona som firar triumfer i "Deadpool", "6 Underground" och "Hobbs and Shaw".

Det enda som jag lockas av lite är vetskapen att det är under denna film som han och Blake Lively träffades. Och ta mig tusan det känns ändå som att de har en bra personkemi! Jag gillar Blake en hel del, inte minst från hennes bad asseri i filmen "A simple favor".

Som superhjältefilm har den sina sidor. Visst börjar man lite trött på alla dessa origin stories! Källan av nya superhjältar verkar ju aldrig sina. 

Detta är DC och de brukar ju inte leverera så att filmen känns lite menlös var väntat. Om jag tillåts jämföra med MCU är detta lite som en blandning av "Thor" och "Guardians of the Galaxy". Lite humor via huvudpersonen, lite space, lite konstiga monster och en lömsk kollega.

Trivia 1: filmen är regisserad av samme Martin Campbell som regisserade bondfilmerna "Casino Royale" och "GoldenEye".

Trivia 2: vi ser regissören Taika Waititi som den rolige barndomsvännen till Hal.

Kul att ha sett den i alla fall, men inte en film som hamnar bland favoriterna. Mediokert.

Betyg: 2/5 

Actor: Ryan Reynolds

 

Vad har vi på den näst bästa Reynolds? Han är störtskön i Deadpool-filmerna och jag gillar hans publika persona. Det är festligt med kändisar som har humor. Jag följer honom och hans gin på sociala medier. Han och frugan Blake Lively verkar ha en fantastisk personkemi och en skön stajl som de delar med sig av.

Reynolds personliga humor lyser igenom i hans cameo i  "Fast & Furious Presents: Hobbs & Shaw" och i actionrökaren "6 Underground". Det rimliga är att denna persona kanske mest syns i den senare och nuvarande delen av hans karriär, men vem vet, det finns kanske fler guldkorn att hitta i hans lite äldre filmer? Varför inte ta och diska av en del av hans katalog? Kul!

Ryan Reynolds har gjort 56 filmer enligt imdb och av dem har jag sett åtta plus två filmer redan. Jag delar upp dem enligt nedan..

Mycket bra/underhållande

Deadpool 2 (2018) - suverän
Deadpool (2016) - suverän
6 Underground (2019) - otroligt underhållande

Bra

Adventureland (2009) - skrev om filmen när bloggen var ung, detta är en film jag vill se om för att kolla in RR
Fast & Furious Presents: Hobbs & Shaw (2019) - bra och RR gör de bästa scenerna i hela filmen

Medelmåttiga

Life (2017) - svag sci-fi och RR gjorde inte något minnesvärt avtryck hos mig
Safe house (2012) - första filmspanarfilmen, kommer inte ihåg RR i denna

Dålig

X-Men Origins: Wolverine (2009) - usel film, har redan sett om den hyfsat nyligen

Dessutom har han tydligen varit med som osynlig respektive en liten cameo i Seth MacFarlanes filmer Ted (2012) och A Million Ways to Die in the West (2014). Båda de filmerna kan jag kanske se om och då spana efter Ryan.

Under ett tag framåt kommer det kanske poppa upp filmer med Ryan Reynolds här på bloggen. Häng med!

6 Underground (2019)

Min väg in till denna film var en trailer jag såg under en NFL-match. Såg suverän ut. Lite "you had me at Ryan Reynolds" över det hela.

Hade inte hört något mer om filmen inför titten. Såg filmen och har inte haft så roligt sedan jag vet inte när. Kanske Deadpool 2? I efterhand insåg jag att filmen är skriven av samma duo som skrivit manus till Deadpool-filmerna. Och detta är en actionfilm med en huvudkaraktär som lika gärna kunde varit Wade Wilson utklädd som civilperson.

I efterhand har jag förstått att en hel del folk hatar filmen. Mest för att det är Michael Bay som regisserat som det verkar. Och visst är det en massa orimligt och kanske onödigt våld men det är ju exakt det filmen är, varken mer eller mindre. Den är precis vad den verkade vara.

Detta är en actionkomedi, inte ett drama om orättvisorna i världen och det spirande klasskriget. Detta är underhållning för underhållningen skull. Det är "over the top" så att det heter duga. En user på imdb skrev "The most Micheal Bay movie Micheal Bay ever Micheal Bayed" och det är sanningen. Filmen är som en "Mission: Impossible"-film på steroider och preppad med en massa kul humor.

Jag älskar Ryan Reynolds. Han har på kort tid seglat upp som en favoritskådis men framför allt en favoritperson. Jag gillar hans humor. Han är dessutom den näst bästa Reynolds. Inte illa.

I "6 Underground" spelar han en snuskigt rik industriman, typ Elon Musk, som går under jorden, drar ihop ett team med "bad asses" och ger sig ut i världen för att avrätta "bad guys". De har en lista på diktatorer som rättvisan inte når etc. Det är kul, men detta är bara påhitt så man ska nog inte dra allt för stora växlar på vad filmen säger om aktuell politik i världen. Många verkar bli upprörda, kränkta eller stressade av att filmen finns. Jag älskar den då den var så förbaskat underhållande. Det räcker tydligen för mig. Dessutom är det inte så lite kul att folk blivit så upprörda över filmen. Jag hoppas att denna film får flera uppföljare, ska det bli nio filmer kanske? Man kan alltid hoppas!

Betyg: 4+/5

Fast & Furious Presents: Hobbs & Shaw (2019)

Jag är sannerligen ingen expert på "Fast and the Furious"-serien, jag har sett sjuan och kanske delar av ettan, men det skulle inte vara något problem att ta mig an denna spin off enligt Joel. Sagt och gjort, jag och Joel pallrade oss iväg till den trevliga lilla biografen Filmstaden Råsunda dagen efter premiären.

Först kan jag säga att det kändes som att man lätt hängde med i filmen trots att jag inte sett alla instanser av serien. Detta var en ren sommaractionunderhållningsskräpfilm. Den är extremt "over the top" då det gäller actioninnehållet och bygger istället på karisma hos huvudpersonerna och personkemin dem emellan. När "Bourne" och "John Wick"-filmerna bygger på brutal och realistisk action och "Mission impossible-serien lyfts av att storstjärnan Tom Cruise verkligen utför de flesta stunten själv känns denna film tunn. Den allra första actionscenen med Vanessa Kirby var nervkittlande men de övriga var mer roliga än exalterande. En film som denna bygger mer på sin humor än sin spänning.

Därmed sagt är filmen ändå inte usel utan faktiskt ganska underhållande. Jag gillar framför allt tre saker med filmen.

Jag älskar Dwayne Johnson som skådis, figur, persona och allt möjligt. Han är charmig utav bara tusen. Det känns som att han kan rädd nästan vilken dålig film som helst från totalt magplask. Dessutom är Statham cool, även om han passar bättre som ensamvarg, och jag gillade Vanessa Kirby som balanserade upp dem båda väl. Kul att hon har en så stor roll också.

Filmen har dessutom två roliga birollsfigurer. Mr Deadpool himself, Ryan Reynolds, är underbar. Vilken stjärna han är! Till det älskade jag de korta inhoppen av Kevin Hart i rollen som Air Marshall Dinkley.

Till sist måste jag erkänna att filmens höjdpunkter var alla glirningar och skämt om Game of Thrones. Jag älskar den typen av popkulturella finesser. Well done, that movie.

Men allt var inte perfekt. Idris Elba som "the big bad" var tämligen tråkig och helt utan charm. Var hans idé att viruset skulle döda hälften av alla människor på jorden? För att skapa en bättre värld? Really? Thanos! Too soon!

Jag var underhållen för stunden och vi hade en mysig och somrig filmkväll i Råsunda. Det räcker en bra bit i alla fall. En svag trea.

Betyg: 3/5 

Deadpool 2 (2018)

Deadpool 2 är förbaskat rolig. Jag måste hylla Ryan Reynolds ännu en gång (precis som efter första Deadpool). Han är med och skriver manus, har en fantastisk talang för komedi med en oförstörbar tajming och han gör dessa filmer med glimten i ögat och utan att ta sig själv på för stort allvar.

Men trots denna inledning av min revy måste sägas att inledningen av filmen inte var den starkaste. Vi får ett montage som hastas igenom. Sekvensen känns som att teamet trott sig vara tvungna att övertrumfa inledningen av första filmen. En informationsdump framförd via "voice over" senare hamnar vi i lägenheten och en mycket fin scen mellan Reynolds och Morena Baccarin. En scen som slutar med att hjärtat skärs i bitar. Scenen är som tagen ur någon av Joss Whedons tv-serier, när huvudpersonerna blir för lyckliga måste någon dö. Det är sedan gammalt.

Vid detta laget bjuds vi på förtexter som med råge matchar de mycket lustiga förtexterna till första filmen. Här kommenteras det vi redan sett. Fyndigt och uppfriskande. Tyvärr dras upplevelsen ner betänkligt då de orimligt nog lagt in den svenska översättningen (texten) huller om buller överallt över filmytan. Stor fet text på samma format som originaltexten på engelska. Tala om att gå in och kladda i "konsten". Förbannat irriterande. Den svenska textningen låg ibland över, ibland under och med tanke på den snabba klippningen blev det omöjligt att snabbt hittat rätt till den engelska texten för att kunna följa skämten. Filmens sämsta del på grund av denna idioti.

Så även om upplevelsen av den inledande titelsekvensen blev lidande var annars förutsättningarna de bästa. Jag såg filmen med Johan och Markus efter en smarrig burgare ute på trappan till Konserthuset. Stämningen var på topp och vi såg filmen i en medelstor salong som var hyfsat välfylld. De flesta i publiken hade en mycket rolig stund. Speciellt en tjej lite längre bak som skrek av skratt åt alla popkulturella referenser som hon uppfattade. De första fem gångerna var det festligt men efter ett tag blev det lite väl mycket. Hon verkade mycket angelägen om att alla i salongen skulle veta att hon förstod skämten.

Filmen gick i vilket fall bara uppåt efter den något svaga inledningen. Jag hann för en sekund minnas katastrofen som heter Kick-Ass 2 men denna gång var det inget att oroa sig för. Deadpool 2 är i princip lika bra som ettan, om inte bättre. Den blir bara bättre och bättre under hela sin löptid. Jag gillade återbesöket av Julian Dennison, den lille tjocka killen från Hunt for the Wilderpeople. Filmens starkaste stjärna efter Reynolds och Baccarin är dock Zazie Beetz i rollen som Domino. Vilken tjej. Henne vill vi ha! Och jag gillade Dopinder. Och Yukio...

Deadpools nystartade superhjältegäng X-Force står för mycket av den fysiska humorn i filmen, med luftlandsättningen i för stark vind som en av filmens höjdpunkter. Annars ligger mycket av humorn i dialogen och alla popkulturella referenser. Det är en så stor mängd referenser att det var omöjligt att hinna med att koppla eller behandla alla. Det kommer bli mycket roligt att se om den på blu-ray och försöka hänga med igen. Jag uppfattade många, vissa kände jag bara på mig att jag borde förstå med lite betänketid och många gick mig säkert helt förbi. Jag gillade alla tasksparkarna och blinkningar åt DC och MCU i alla fall.



I slutet av filmen får vi dock en mycket fin scen som bröt av stämningen. Mitt i denna tornado av satir, humor och referenser kom helt plötsligt en scen som gav mig gåshud och tårfyllda ögon. Filmen bygger upp scenen med de korta snuttar vi ser i "rummet" där Morena Baccarin sitter på andra sidan av en osynlig vägg som Reynolds inte kan ta sig igenom. I slutet när han funnit sitt hjärta kommer han igenom. Den oändligt bra låten Take on me av A-ha spelas i en akustik version (så vacker!) och filmen kopierar den ikoniska scenen från originalvideon när tjejen från den tecknade filmen på tv'n tar Morten Harkets hand och drar honom in i filmen. På samma sätt tar Morena Ryans hand och drar honom in genom den osynliga väggen. Så vackert, helt på allvar!

Att en sådan scen kan få plats i en film som denna gör att jag blir än mer uppmärksammad på hur svag Solo: A Star Wars story är. Ni vet, förra veckans blockbuster om ni inte har hunnit glömma den filmen helt ännu. Här i Deadpool 2 har vi stakes på riktigt. Någon dör och hennes man lider sig igenom hela filmen av hjärtesorg. Riktiga känslor i en av årtiondets mest overkliga och oseriösa film. I Solo dör Becketts käresta Val i en explosion och filmen hanterar det med... att inte bry sig över huvud taget.



I slutet av Deadpool 2 känner jag varma känslor av förundran och kärlek, känslor som jag aldrig fick av Solo. På pappret skulle man kunnat gissa att det skulle varit tvärtom. Men denna typ av känslor beror på manus, skådisar och övriga i teamet bakom filmen, och där är skillnaden uppenbar mellan filmerna.

Deadpool 2 är en pangfilm. Ni kommer gråta av skratt och kanske på grund av andra känslor också! Gå och se den på bio!

Jag ger Deadpool 2 fyra cameos av fem möjliga! (Brad Pitt, Alan Tyduk, Matt Damon och Taylor Swifts katter)

Betyg: 4+/5