Visar inlägg med etikett Gal Gadot. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gal Gadot. Visa alla inlägg

fredag 8 april 2022

Death on the Nile (2022)


Detta är den tredje adaptionen av Death on the Nile och även om detta är en av Agatha Christies bästa historier kan man ju fundera lite på om ännu en version var nödvändig. För mig skulle den kunna vara önskvärd av något av två möjliga skäl. Dels om det skulle behövas en mer trogen adaption ifall de två tidigare inte lyckats med det, dels skulle en ny version uppskattas som vågar ta sig större friheter ifall minst en av de tidigare redan hade presterat en trogen adaption.

Jag gillar alla tre versionerna. Den första kom ut 1978, regisserad av John Guillermin och Peter Ustinov spelade Poirot. Den känns glassig och glamorös. Vi får se en massa kända skådespelare som Lois Chiles, Bette Davis, Mia Farrow, Angela Lansbury, David Niven och Maggie Smith och mycket av nöjet ligger i att se dem lustfyllt spela över. Tonen är oförarglig och mysig som pusseldeckare ofta kan vara, speciellt äldre adaptioner av Christies historier. Som exempel har Rian Johnsons moderna Knives out liknande känsla och tonalitet som de äldre Christie adaptionerna.

Den andra versionen kom 2004, en långfilm från den brittiska tv-serien Agatha Christie's med David Suchet i huvudrollen. Denna film har den minst spektakulära rollistan där Emily Blunt, James Fox och Davis Soul sticker ut. Också miljöerna är nedtonade eller mest realistiska skulle man kunna kalla dem. Däremot är känslan i denna film bättre än den första då den besöker mörkret och empatin i Christies historia mer träffsäkert. Detta är också mitt val om jag skulle rekommendera den mest trogna adaptionen. 

Därmed är det andra alternativet ovan uppfyllt. Om jag söker en rak adaption väljer jag Suchets version. Därför välkomnar jag nu Branagh och hans version där han tagit ut svängarna med både historien och genomförandet.

Den tredje filmen regisserades alltså av Kenneth Branagh som också spelar Poirot. Han har en lång rad kända skådespelare med i filmen. Känslan i denna film är ännu mörkare, tyngre och rent ut sagt sorgligare. Den fångar mycket av den tonalitet som finns i Christies arbeten, men som har kommit bort i de glada 70-talsfilmerna.

Det är just detta jag älskar mest med denna version, att Branagh har fångat känslan perfekt. Han tar sig förvisso friheter med handlingen men detta adderade bara positivt till min upplevelse. Då jag visste allt om brotten, varför och hur fångades jag tidigt av den tunga sorgliga stämningen som Branagh har dränkt denna film i. Och när små och ibland större detaljer ändrats skapade det en lustfylld nyfikenhet och spänning i mig. Det blev en perfekt version som komplement till de två tidigare filmerna.

Jag tror inte jag upplevt filmen så tung och sorglig om detta varit första gången jag sett denna historia. Då hade hela handlingen sköljt över mig under de sista minuterna av filmen och den tiden hade inte räckt. Som det blev nu marinerades jag under två timmar med känslorna för spelarna och deras ångestfyllda öde. Så för mig var det inget problem med ändringarna i handlingen som prologen eller additionen av Bouc (Som vi lärde känna i Branaghs första Poirot-film Murder on the Orient Express). 

Istället var det underbart att studera nyanser i skådespelarnas tolkningar som betydde mer när jag kände till hela storyn i förhand. 

Branaghs film gör det mesta rätt. Det första jag vill hylla är manuset som var helt suveränt. Det och en känslig hand i regin gav filmen en perfekt tonalitet. Manuset lyckades perfekt med balansen att hylla originaltexten och addera nytt. Så som Mark Gatiss och Steven Moffat lyckades med i de första säsongerna av tv-serien "Sherlock".

Färgerna och miljöerna är som förstärkta. Designen på båten och dess inredning är spektakulär. Men det kan också påminna lite om pråligheten i ett alster som Baz Luhrmanns Moulin Rogue! Jag gillade det mycket.

Salome Otterbourne har gjorts om till bluessångerska och ibland föreföll hennes framträdanden lite anakronistiska. Det var ett elgitarrsolo där som lät som taget från en konsert med Little Richard eller Elvis. Detta var dock inget som störde speciellt.

Casten är väl valda och överlag superb. Gal Gadot som Linnet, Armie Hammer som Doyle, Annette Bening som mamma Bouc samt Sophie Okonedo och Letitia Wright som två generationer Otterbourne var alla mycket bra. Till och med Dawn French och Jennifer Saunders funkade som Mrs. Bowers och Marie Van Schuyler. 

Men de som stod ut för mig var Branagh som Poirot, Tom Bateman som Bouc och den positiva överraskningen Russell Brand som Windlesham. Jag kände knappt igen honom först! 

Jag köpte helt och hållet Poirots känslor. Det var starkt. Precis som att de avsnitt där Poirot visar känslor ofta är de bästa avsnitten i Suchets serie...

Allra bäst var dock nykomlingen Emma Mackey i den delikata rollen som Jacqueline de Bourget. Hon är riktigt jäklans bra, speciellt i en central scen tidigt i filmen.

Ja, det går inte annat än att ge Branagh högsta betyg. Det är sorgligt, tungt och vemodigt. Filmen gör Christie rätta. Den bästa versionen av de tre, klart.

Betyg: 5/5





fredag 26 november 2021

Red Notice (2021)


Jag gillar dem alla tre, The Rock, Gal Gadot och inte minst Ryan Reynolds. Och därmed hade jag ganska höga förväntningar på denna film. Jag trodde kanske inte att den skulle kunna komma upp i nivå med Deadpool-filmerna men kanske i närheten?

Men nej, detta var "bara" en skön ride, underhållande för stunden, men inte en film som kommer beskrivas som årets stora film direkt. Som actionkomedi är den fine, lite spoof på James Bond med flera utsökta inspelningsplatser (som om filmens stjärnor ville åka på semester medan de spelade in filmen), lite som en blandning av The Rocks charmiga djungeläventyr med Karen Gillan och Indiana Jones till tonalitet, och lite som "Rivierans guldgossar" med två män och en kvinna som luras och stjäl dyrgripar.

Rawson Marshall Thurber har tidigare regisserat en handfull filmer där en av de senaste årens bästa komedier, "We're the Millers" står ut. Men anledningen att jag ser denna film är ändå på grund av de tre stora namnen på postern.

Alla tre har charm men det bränner inte till riktigt för mig. Ryan Reynolds är ännu bättre i mer hejdlösa filmer där hans "over the top"-persona får än mer fritt spelrum, tänker på filmer som "Deadpool", "6 Underground" och "The Hitman's bodyguard".

Gal Gadot är som alltid förtjusande i allt hon gör. Hon dominerar rummet, gör sina roller mer intressanta och spelar allt som oftast med glimten i ögat. Överlag mycket begåvad skådis. Vad hon gjorde i "Wonder Woman 1984" vete katten, låt oss skylla på manus och regissör där.

Dwayne Johnson är ytterligare en favorit. Här spelar han "the straight guy" som Ryan Reynolds får studsa sina skämt emot. Senare i filmen har han en romantisk fling med Gal och det är ok, även om vi F&F-tittare kanske kan tycka att det känns lite fel.

En kul rulle med charmiga och snygga skådespelare, plus humor, action och vackra locations. Nöjd ändå!

Betyg: 3/5

fredag 15 januari 2021

Criminal (2016)

 

Detta är ännu en film jag valde på grund av Ryan Reynolds, men det kunde lika gärna varit för någon av alla de övriga stjärnorna. Till och med Gal Gadot är med i denna action  / sci-fi. Men tyvärr har både  GG och framför allt RR allt för små roller. Övriga notabla skådisar är Kevin Costner, Gary Oldman och Tommy Lee Jones.

Jo, men detta var väl ganska ok ändå. Underhållning för stunden i alla fall. Det är en "CIA mot terrorist"-film, en actionfilm och en sci-fi. I en nära framtid kan man flytta över minnet från en döende person till annan levande person under vissa förutsättningar. Detta desperata grepp testas med en döende CIA-agent med superviktig information i jakten på en main villain som hotar hela världen. 

Minnena från agenten sätts i en fånge, en gravt kriminell psykopat. Nu ska han, om han går med på det, hjälpa CIA att söka reda på manicken, the MacGuffin. Detta är en ganska kul idé. Som åskådare måste man helt enkelt acceptera att tekniken finns i denna nära framtidsvision för att filmen ska funka. Det är så i en sci-fi. Det viktiga är att filmmakarna av en "tänk om"-sci-fi håller sig till de regler de sätter upp för sig själva, och det tycker jag de gör i stort här. Det blir i alla fall inte total pannkaka av allt.

Däremot tror jag att filmen kunde blivit ännu bättre om de gjort mer av aspekten att psykopaten nu har två personer i sitt huvud. Den konflikten borde kunnat gett bättre utdelning. 

Kevin Costner på gamla dagar är alltid kul att se. Han är stabil. Men om jag skulle rekommendera någon film i liknande genre från nyligen skulle det nog vara "3 days to kill" från 2014 istället.

Gary Oldman spelar över något djävulskt. Trist. Se istället hans Oskarsvinnande insats i "Darkest hour" från 2017. Den filmen är fantastisk.

Tommy Lee Jones gör vad som förväntas. Han är aldrig dålig, men är han bra? Han ger inte så mycket intryck längre. Peakade han redan tidigt nittiotal i filmer som "Under siege" och "The fugitive"?

Ryan Reynolds är spektakulärt bra i det lilla han är med och Gal Gadot är Gal Gadot dvs a supreme being men tyvärr lite för lite av henne också.

Betyg: 2+/5



onsdag 6 januari 2021

Wonder Woman 1984 (2020)

 

Vad tusan hände här? Jag gillade den första Wonder Woman-filmen jättemycket och den har för närvarande plats 10 på min topplista över 2017 års filmer (en lista som borde uppdateras i och för sig). Jag såg filmen på bio med min 11-åriga systerdotter Greta och det var en höjdarupplevelse att delvis se filmen via hennes ögon.

Nu har vi Gal Gadot tillbaka i den efterlängtade uppföljaren och Patty Jenkins står för regin åter igen. Vad har ändrats? Jo hela teamet bakom story och manuskript har bytts ut. Nu är det Patty Jenkins själv som verkar styrt tillsammans med någon som heter Geoff Johns. Resultatet har blivit katastrofalt.

Första filmen utspelas under första världskriget. Jag älskade den nästan naiva tonen om fred på jorden och miljöbeskrivningarna var riktigt bra. Dianas "fish out of water" rutin var kul. Ja den var bra trots en horribelt tråkig sista fajt mellan två fajters som båda var OP.

I denna film går det överstyr med smöriga budskap om fred och sånt. Det naiva har bytts till absurt överdrivet, nästan som om det vore en grundskoleelev som skrivit manus. Slutet av filmen är obegripligt dålig. Fanns det ingen i hela produktionen som kunde stäckt upp handen och ifrågasatt vad tusan de höll på med?

Jag gillar flera saker i filmen. Första scenerna med Steve när han testade kläder och skulle lära sig om 80-talet var ganska kul även om motsvarande scener i fösta filmen var oändligt mycket bättre. 

Filmens enda riktigt bra scen för mig var när Diana tog farväl till Steve. Den smärtan kände jag i hjärtat.

Men i övrigt var det mesta uselt. Vi fick inte bara en dålig Main Villain utan två där Kirsten Wiigs kreatur kan ta priset som sämsta skurken i mannaminne. Pedro Pascal går från lysande porträtt av Mando till en vedervärdig och totalt ointressant figur i denna film. 

Dessutom var i princip all action dålig, utdragen, ointressant, sövande. Ridå.

Filmen inleds med en flash back till Dianas barndom. Den var också ganska dålig och ledde enkom till en övertydligt levererad lektion om vad som är viktigt i livet. Ytterligare en halvdan idé med uselt genomförande. 

En liten not, var det inte Gal Gadot som stod bredvid den lilla Diana i startledet inför racet?

Denna film var så dålig under andra halvan att jag knappt kunde tro vad jag såg. Helt orimligt dålig. Finns bara ett betyg att ge ut här.

Betyg: 1/5

onsdag 29 juli 2020

Fast & Furious 7 (2015)


Första omtitten för mig i sommaren genomtittning av Fast and the Furious-serien. Och jag måste direkt säga att detta är bra underhållning. Detta är i mitten av "summer block buster" popcorn-action. Filmen påminner mig en hel del om "Mission: Impossible - Ghost protocol" med kopplingen Dubai och öknen.

Det är i denna film som Jason Stathams Deckard Shaw blev introducerad och han är riktigt bra som "big bad". Statham ger rollen tyngd och han spelar den helt rätt. Han känns som en riktig person, trots att de flesta i denna film är som en seriefigur.

Favoriten Dwayne Johnsons Hobbs är ju inte med så mycket i denna film. Han ligger mestadels på sjukhuset vilket jag inte kom ihåg och det var lite synd. Överraskande nog steg Roman fram och var ganska festlig. Jag har haft svårt för den karaktären men här var han kul av någon outgrundlig anledning.

Annars är Tej den enda kvar av favorittrion där Han och Wonder woman nu lämnat skeppet.

Filmen inför en hel del mer glimten i ögat vilket gör att den funkar bättre. Det balanserar bättre mot det absurda actioninnehållet. Vilket är "over the top" och underbart. Bästa scenen var den i Dubai med den grymma heisten och att de flög med bilen mellan skyskraporna. Fritagningen av Ramsey uppe på ett berg var också mycket trivsamt. Många coola shots. Slutuppgörelsen i Los Angeles var helt ok men kanske de svagaste av de tre.

Ramsey för övrigt spelas ju av Nathalie Emmanuel som vi känner igen som Missandei från "Game of Thrones". Hon är mycket roligare i denna film, får mer att göra, mer dialog och lite sånt. Avdelningen gamla hjältar fylldes av Kurt Russell. Det enda som var överraskande med hans Mr Nobody var att han inte försökte blåsa Dom och hans gäng.

Sist men inte minst måste det nämnas hur sorgligt allt är med skådespelarens Paul Walkers olycka och död i verkliga livet. Jag tycker de gör ett mycket fint avsked till Paul med det känslosamma collaget. Det får en att tänka lite... Det blev fan ta mig rejält dammigt i rummet...

En superstark trea!

Betyg: 3+++/5

Lyssna på mig och Joel prata om filmen i podden Rapporter från apokalypsen.








onsdag 22 juli 2020

Furious 6 (2013)


Ok, så var jag klar med sexan. Den kommer inte upp i femmans nivå, men eftersom femman öppnat dörren för en ny typ av film, "over the top"-actionrulle passar sexan väl in ändå.

Filmen utspelas till stor del i London och "the big bad" Shaw är en internationell skurk och terrorist. Denna film påminner mig mest om de lite modernare Bond-filmerna i stil och innehåll. Bond brukar ju till och med kunna slänga in en biljakt lite då och då. Givetvis kommer inte denna film upp i nivå med Bond men det är de filmerna jag tänker på när jag söker vilken film de efterapat med denna.

Jag gillar och välkomnar London som skådeplats för äventyret. Det är en cool miljö. Tyvärr utspelas många actionscener in under natten och mörkret gör att man inte ser riktigt vad som händer.

De två mest bombastiska biljakterna är den med stridsvagnen och den med Herkulesplanet. Båda traktar popcorn i handen och hjärnan på "sleep mode". Helt orealistiskt men kul action för stunden.

Mina favoritkaraktärer är Hobbs, Gisele (Wonder Woman), Han och Tej. De spelas av bra skådisar och är coola karaktärer.

Dom och Brian är ganska tråkiga i mina ögon. Mina åsikter om Dom har gått lite upp och ner men han växer aldrig till sig till den karaktär han var tänkt för i mina ögon.

Roman verkar bara finnas i gänget som "comic releif" men han är inte rolig och hans existensberättigande är minimalt.

Mia är urtrist och jag väntar bara på att de ska skriva ut henne ur serien.

Letty är nog den jag är mest kall inför. Trots att det känns som att nästan hela filmserien handlar om henne är hon svintråkig. Tyvärr ä inte skådisen speciellt bra, karismatisk eller intressant heller.

Gina Carano som vi såg som bad ass i The Mandalorian gör här debut i serien. Hon är kul. Verkar dock som att hon kom och försvann i en blinkning.

Bästa scenen var trots ovan den när Dom uppvaktar Letty medelst räsertävling. De efterföljande scenerna nedanför Battersea Power Stations majestätiska skorstenar var bra också. Antydan till "Heat"-feeling i scenen mellan Dom och Shaw.

The Rock hade mycket mer glimten i ögat som Hobbs i denna film. Kul när Tej hade honom som "Samoan Thor" i mobilen. Tyvärr var Hobbs skyldig till en av filmens mest orimliga scener när han drog vapen mot militären i slutet.

En annan svaga del var när Brian skulle gå till fängelset utan att passera gå. Enda kul med den sekvensen var att vi kort fick återträffa hans lustiga kollega, han med bruten näsa.

Allt som allt fick jag precis vad man kan förvänta sig från F&F men en hel del av hantverket verkar lite förhastat.

Betyg: 3-/5

Lyssna gärna på mig och Joel om filmen i Femtonde rapporten från apokalypsen, Shinypodden.

Gänget samlade

London

De tre favoriterna i Doms gäng

Orimliga scenen

Samoan Thor


Lustiga kollegan med bruten näsa

Evig kärlek?
Familjen

söndag 19 juli 2020

Fast Five (2011)


Serien gick i och med "Fast five" in i en ny fas. Från drama med "street racing"-fokus till bombastiska "summer block busters". Detta är popcornaction rakt av, med lite av serietidningsaction över det hela.

Coolt att de inleder med att vi får se hela scenen med fritagningen av Dom, även om det verkar varit mycket våghalsigt att skapa en krasch på det viset. Dom kunde lika gärna gått åt i den kraschen men det är så här det är i serietidningar.

Kul också att se samma storskurk i denna film som i favoriten "Desperado" med Salma Hayek och Antonio Banderas. Joaquim de Almeida spelar Bucho i den äldre filmen, här heter han Reyes, men de båda karaktärerna är mer eller mindre identiska.

Vi får en hel del biljakter men det är två andra actionscener som står ut i mina ögon, dels fajten med skjutvapen och springande på taken med tre team mot varandra i favelan i inledningen, dels bakhållet mot Hobbs och hans team när Hobbs fraktar Dom och gänget i en fångtransport. Inga bilar i rörelse men en massa skjutande och hög adrenalinnivå. Bland övriga actionscener var tåg-heisten i inledningen min favorit.

Trots att jag inte känner supermycket för alla karaktärer i serien var det också coolt när teamet samlades, hur figurer från de tidigare fyra filmerna återintroducerades en efter en. Det var tjusigt.

Vi fick också några nya med i familjen. Hobbs introduceras i denna film och han är givetvis spelad av ingen mindre än Dwayne "The Rock" Johnson. Jag gillar honom så mycket att jag följer honom på sociala medier. Han är som bäst när han spelar sina roller med glimten i ögat. Tyvärr ska han här vara så tuff att det blir på gränsen till fånigt. Regissören gillar att zooma in på både The Rocks och Vin Diesels muskler i slow motion som om detta vore en åttiotalsfilm som "Rambo II" eller "The Predator".

Bäst i filmen blir därmed istället Han och Wonder Woman. De är det bästa paret av de tre som jongleras, men framför allt är de två karaktärerna bäst. Han är cool som få, han äter luf´gnt sina nötter. Men i mina ögon mer bad ass än Doms och Hobbs testorteronladdade hingstar. Wonder Woman, spelad av Gal Gadot, glöder på duken. Hon är snygg javisst, men det är något mer med hennes uttryck. Det känns som att hon är större än filmen själv i vissa scener. Det är väl det som kallas karisma.

Filmen är en renodlad heistfilm. Jag jämför den direkt med "Oceans 11" även om denna film inte har lika bra skådisar som Oceans med George Clooney, Matt Damon med flera kända ansikten. Jag gillar hur man får följa all planering. Speciellt med hur de olika rollfigurerna försöker lyckas köra sina bilar in i ett garage och en sväng under tio sekunder. Jag trodde länge att Wonder Woman skulle vara den som lyckades men till slut visar det sig att Dom släpper planen och hittar på en ny plan mitt i språnget. En kul twist på hesit-genren. Förberedelser be damned, let go with strong cars!

Sista scenen med polisbilsjakten efter det storas kassavalvet var så "over the top" att jag helt släppte taget till allt realistiskt. Det är en sådan typ av film och det enda man kan göra är att hänga med "on the ride"... Scenen är mer häftig än bra. Kul med twisten i mitten dock. Jag blev lite överraskad att de lyckades kasta in en twist också.

Allt som allt en mycket duglig popcorn-action. Kul film som säkert blir snäppet bättre om den ses om.

Betyg: 3+/5

Lyssna på Shinypodden där jag och Joel snackar om filmen.







fredag 10 juli 2020

Fast & Furious (2009)


Den fjärde filmen i serien känns lite vuxnare och snäppet mörkare än de tre tidigare. Det är också den film jag gillar mest av de vi sett hittills. Filmen är inte tung som en film som "Sicario" men den har en tydlig stämning och lite äkta känslor.

Jag gillar känslan av familj utanför familjen som börjar byggas upp. I denna film gillar jag Vin Diesel mer än Paul Walker, en 180 graderssväng jämfört med hur jag uppfattade dem i första filmen i serien. För övrigt känns detta som en ren uppföljare till ettan, som om tvåan och trean inte ens fanns.

Jag blev glad av att se Han även om han bara var med lite, lite. Jag blev överraskad av Lettys öde och undrar varför vi aldrig fick se en död kropp, "proof of death".

Men filmens största positiva överraskning var att Wonder Woman dök upp i en biroll. Jag gillar Gal Gadot! Mycket trevligt att se henne. Låt oss hoppas att hon dyker upp i fler filmer i serien, hennes intresse för Dom antyder en sådan möjlig fortsättning.

Jag och Joel pratar om filmen i "Tolfte rapporten från apokalypsen" (Shinypodden), och precis som Joel gillade jag kvalificeringsracet i början av filmen. Det är den biljakten där Brian har en gps-röst som säger hur långt från målet han är hela tiden. Och där han ber bilen om ursäkt för att han kör ner för en rappa så att trävirket flyger.

Scenerna med racing i tunneln på gränsen mellan Mexiko och USA var jag dock inte så förtjust i. Det såg lite fejk ut.

Allt som allt en stabil underhållningsfilm med lite mer allvar i tonaliteten. Kul med sista scenen där man får en antydan om att "familjen" kommer frita Dom från fångtransporten. Gör att man blir sugen på att se femman!

Betyg: 3+/5

Dom arg

Brian

Han

Lustgasen

Uppenbarligen en skurk

Wonderful

Fortsättning följer?


onsdag 11 mars 2020

Justice League (2017)


Efter den positiva överraskningen med Batman v Superman var jag lite peppad inför Justice League, speciellt med tanke på att det verkade som att Gal Gadot hade fått en större roll.

Men ack, så snart korthuset föll ihop. Med en extremt dålig big bad, Steppenwolf, och en ganska trist grupp hämnare blev detta bara tråkigt. Gal Gadots Diana Prince är klart bäst i filmen. Clark Kent är helt ok, det var intressant att se hur de behandlade hans återuppståndelse. Inte lika djupt och intressant som de gjorde i Buffy men för att vara DC får det väl anses som bra, så är det i de låga förväntningarnas land.

Ben Affleck och hans Bruce Wayne var däremot inte alls lika bra i denna film. Jag vet inte vad det var, att han kanske redan tröttnat? Dessutom hade de inte alls lyckats med hans kläder, hans "Batman-kostym". Ofta såg den ut som en dräkt av skumplast köpt på Buttrix. Jag jämförde i huvudet mot Captain Americas dräkt i Avengers: Endgame och såg den tydliga skillnaden för mitt inre.

Ok, så detta var filmen som Joss Whedon fick ta över då Zack Snyder på grund av mycket tragiska privata problem var tvungen att hoppa av? Jag kände ingen större skillnad från Wonder woman eller Batman v Superman.

Tydligen ska Joss ha skrivit till en del scener och spelat in de nya. Hur stor andel och vilka scener kunde det vara? Hans största jobb var kanske att överse en ny klippning? Oklart. Jag såg den två timmar långa bioversionen och den var i alla fall lika jämntråkig hela tiden. Tyvärr, Joss, ingen "save" i sista minuten här som det verkar.

Alltid trevligt att får beskåda Gal Gadot "in action". Aquaman försöker och försöker, men jag känner det inte. Gadots Diana är den enda med glimten i ögat.

Betyg: svag 2/5