Bullet Train (2022)

Bullet Train är en mycket underhållande actionkomedi med Brad Pitt i spetsen som en lönnmördare med en massa otur. David Leitch har regisserat på japansk förlaga.

Herr Pitt är ganska ljuvlig i denna film. Han har "true star quality" och han är inte oäven i komedisituationer. Men egentligen är filmens behållning mestadels karaktärerna runt omkring honom. Mest gillar jag duon Aaron Taylor-Johnson och Brian Tyree Henry som tvillingar och smått psykopatiska mördare. Övriga njutbara skådespelare är Joey King, Michael Shannon och Sandra Bullock. Nya ansikten är Andrew Koji och Hiroyuki Sanada.

Filmen var tänkt som en hårdkokt actionfilm men under processen förvandlades filmen till en actionkomedi. Det är lockande att fantisera om hur den hade kunnat bli utan komedielementen, antagligen liknat en Tarantino-film eller kanske något av bröderna Russo. Men nu blev det bra också. Den går inte till historien som en ”tung” film som man måste återbesöka flera gånger i framtiden, men underhållning för stunden och ett gott skratt ska man inte fnysa åt. Den förlängde mitt liv några gånger. En trea!

Betyg: 3/5

The Proposal (2009)

 

A damn fine woman! Sandra Bullock alltså. Hon är fin. Här spelas det romantisk komedi mot och med Ryan Reynolds och det funkar alldeles utmärkt. 

Filmen är trivsam och helt klart väl värd att se när man är sugen på en RomCom. Det är långt från den bästa i genren där favoriter heter saker som "Wedding crashers", "America's sweethearts" och den nya "The holiday", men den duger som avslappning från livet.

Ryan Reynolds är ganska kul men samtidigt behärskad. Hans "persona" från mer nyliga filmer syns knappt här. Det finns en scen när han tappar tålamodet med Bullocks elaka chef som hans rätta jag kan anas under den glassiga ytan men det är allt.

Filmen bjuder mer på romantik och "family values", eller "tillbaka till ditt riktiga jag" i alla fall, än humor även om det finns en ganska hysterisk scen som slutar med att både Bullock och Reynolds slutar helt nakna. Ingen "full frontal nudity" såklart.

Tyvärr hittar jag bara en bra biroll. Mary Steenburgen är en gullig mamma, Betty White är en creepy "grandma" och Malin Åkerman är en lite menlös före detta flickvän. Alla tre funkar väl i sina roller men de gör inte så mycket. Nej, lustigkurren är Denis O'Hare i rollen som Mr. Gilbertson, nitisk handläggare på immigrationsbyrån. Lite kul den gubben.

Nej, focus ligger på våra två stjärnor och även om det inte flyger gnistor om dem, funkar de som kärlekspar tillräckligt bra för att får ett stabilt betyg.

Betyg: 3/5

Minioner (2015)

Jag hade en liten tjuvstart på årets semester förra veckan då jag var nere på västkusten. En av kvällarna skulle jag gå på bio med systerbarn på 9 respektive 12 år. Vi valde noggrant ut filmen Minioner. Urvalet var filmen Minioner. Barnen var mycket förväntansfulla då vi anlände till bion på Folkets Hus i Hunnebostrand. Efter biljettköp satt vi i entrésalen och väntade på insläpp. Barnen fick i uppdrag att berätta handlingen i de tidigare filmerna. Minioner är ju en spin off från Dumma mej och Dumma mej 2.

Filmen visades i 3D och man fick låna glasögon av bion. Salen var hel ok med bra lutning mellan raderna. En stor en satt sig framför den lilla men vi kunde snabbt byta plats och alla blev glada. Filmen visades bara med svenska röster. Jag hade mycket hellre sett den med de amerikanska rösterna, men det alternativet fanns inte. Systerbarnen pratar amerikanska plus att de kan läsa så det hade inte varit något problem för dem heller. Det är lite synd att det ska vara så svårt att få se animerade filmer med originalröster.

Detta var dock en renodlad barnfilm så det där med "alla talar svenska" är lite mer rimligt då det gäller denna film än vissa andra animerade filmer som uppenbarligen vänder sig till en vuxen publik också. Filmen var gullig och på sina platser ganska underhållande. De små gula minionerna var ok, inte speciellt speciella om du frågar mig. Vi fick en snabbrepetition av människans historia i denna film. Största delen utspelades dock i slutet av sextiotalet och då fick vi en del "Forrest Gump"-scener med minioner som deltagare i viktiga händelser. De fick med både månlandningen, Queen Elizabeth II och the Beatles.

Handlingen var nog tunn. Jag har i alla fall glömt vad den handlade om Det var mer än en vecka sedan jag såg filmen! Efter en timme frågade första barnet om hur mycket som var kvar. Jag undrade om de behövde gå på toaletten men det var lugnt! Puh.

Efter filmen var alla tre miniatyrerna mycket nöjda, jo en kompis till den lilla följde med på filmen. Tolvåringen gav den betyg 4/5. Jag ljög och sa att jag skulle ge den en trea. Men nej, detta var helt ok för stunden. Det bästa med filmen var just att vi gick på bio ihop. DET var mycket trevligt och barnens mormor fick vila sig en stund också. Men det ges inga frisedlar på Fripps Filmrevyer så jag måste rösta med hjärtat. Jag ger Minioner två bananer av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Gravity (2013)

Matt Kowalski: Half of North America just lost their Facebook.

På väg hem från visningen kände jag att jag var tvungen att twittra ut något i världsrymden: "Gravity. Ren. Minimalistisk. Tryckande. Fantastisk."

Gravity? Sandra Bullock och George Clooney i en otroligt spännande och fantastisk snygg action-drama-thriller om några astronauter som försöker överleva efter att deras rymdfärja skadats av rymdskrot.

Alfonso Cuarón har gjort den första film som är bättre i 3D än i 2D. Bara det är ju spektakulärt. Det är en också en film som verkligen tjänar på att ses på stor duk i 3D. Till alla som funderar på att gå och se den. Gör det! Filmen är så djäkla bra att Jojjenito ville gå in och se om den direkt och banne mig om jag inte ville haka på.

Ren. Filmen handlar bara om olyckan och vad som händer då de överlevande försöker rädda sig till den internationella rymdstationen. Inga konstiga och överdrivna utsvävningar. Inga aliens eller monster som kommer och förstör i slutet. Bara en ofantlig kamp för att överleva i den mest ogästvänliga miljön man kan tänka sig.

Minimalistisk. Få skådespelare - bra. Inga återblickar där man får se astronauterna ta farväl till sina familjer - tack för det. Inga hopp mellan rymden och mission control i Houston - tack för det också. Inte mycket dialog, även om Clooney babblar på en hel del i inledningen. Han är charmig, det går inte att förneka.

Tryckande. Spänningen är olidlig och så pressande att min granne till vänster Fiffi glömde andas lite då och då. Stackars Fiffi hon hade en tuff tid under de mest spännande stunderna. I en scen i slutet hjälpte hon till med hela kroppen, rev och slet. Filmen gjorde sådant med oss, man blir helt indragen i sceneriet. Och jag kanske gäspade någon gång men jag satt på helspänn med full koncentration under hela filmen. Filmen var tryckande på fler sätt. Men 3D fick vi inte bara en känsla för hur långt bort saker var från varandra utanför rymdfarkosterna, vi fick också känna på hur trång och klaustrofobiskt det kan vara inne i desamma. Kameran åker otroligt nog till och med in och ut ur hjälmen, vi ser saker ur astronauternas perspektiv ibland. Mycket bra.

Fantastisk. Jag kan inte annat än kapitulera helt och hållet inför filmen. Bra skådisar men det är inte det som gör det. Bra dialog och karaktärer, men det är inte det heller. Utan det är handlingen och hur de gjort filmen som är det. Att de fått till miljön, rymden, stationerna, vyerna. Makalöst. Jag har tänkt på den nästan oavbrutet sedan vi såg den i fredags och den har snarare växt än bleknat i mitt huvud. Det finns så många underbara scener i filmen men några sticker ut. Tåren som flyger rakt in i 3D kameran, på vägen mot oss ser vi personen som gjorde tåren genom den sfäriska vätskedroppen upp och ner. Magiskt. En annan är med Bullocks Dr. Stone liggandes i fosterställning i tyngdlösheten efter att hon återfått sitt liv, fötts på nytt. Eller brinnande objekt som flyger in i jordens atmosfär. Briljant.

Jag slår ut med armarna och faller utan ånger ner mot jorden och ger Gravity fem "släppa taget" av fem möjliga.

Betyg: 5/5

Jojjenito och Fiffi var med och såg filmen. Johan och Erik från Har du inte sett den? var också med men har inte släppt sitt podavsnitt än, länk kommer när den finns. Och nu finns länken till det avsnitt där de snackar om Gravity...

The Blind Side (2009)

Who would've thought we'd have a black son before we met a Democrat?

Det här är en riktigt skön film. Den är två timmar och tio minuter, men före första halvtimmen var förbi satt jag redan och bölade. Based on a true story! Vännen Sandra Bullock vann en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll och hon är spektakulärt bra i denna film. Filmen handlar om NFL-stjärnan Michael Oher som blev draftad i första rundan i NFL-draften 2009. Detta är en riktig underdog-story. Han hade en minst sagt trasslig uppväxt, men fick hjälp av den vita överklassfamiljen Tuohy i Memphis Tennessee och han har gått hela vägen, som man säger.

Jag har sett en del intervjuer med den riktiga familjen Tuohy och de verkar mycket genuina och trevliga, trots att de är religiösa, rika, right-wing rednecks! Sandra Bullock har fångat karaktären suveränt. Filmen är till för alla som gillar Bullock, sport-filmer, vinna-mot-alla-odds-filmer och "tear jerkers". Den är värd ett mycket högt betyg!

Betyg 4/5