How to Train Your Dragon (2010)

Podcasten /Filmcast firade nyligen sitt 500:e avsnitt. I det långa och mycket trevliga avsnittet listade alla fyra deltagarna sina topp-5 bästa filmer sedan podcasten startade, dvs de senaste tio åren ungefär. Listorna blev mycket personliga där upplevelser under diverse filmvisningar eller andra personliga aspekter fick väga tungt. Trots detta hade jag sett alla filmer utom en som nämndes på de fyra listorna. Filmen jag inte sett? How to train your dragon som David Chen av någon anledning är så otroligt fäst vid. De har bland annat samplat delar av filmens theme song i poddens signaturmelodi.

Jag blev sugen på att se filmen för att få reda på "what's the fuzz is all about"...

How to train your dragon är en gullig liten barnfilm. Den har hjärtat på rätt ställe, "the moral of the story is a positive one", men som vuxen åskådare ger den mig inga insikter eller fördjupade känslor som de bästa animerade filmerna från Pixar eller Studio Ghibli kan göra. Den är inte heller överdrivet gullig som vissa Pixar kan vara. Jag har ingen som helst förståelse för vad David Chen ser i denna film. Han säger att den får tittaren att uppleva hur det är att flyga. Det gällde när filmen sågs i 3D, vilket jag inte sett filmen i. Jag måste efterforska lite mer om vad det var som gjorde att han känner så starkt för filmen.

Jag roades lite av filmen men ser den inte som den superfilm David vill hävda att den är.

Jag ger den två små vikingar av fem möjliga.

Betyg: 2/5

För den som är nyfiken listar jag nedan Peters, Jeffs, Devindras och Davids topp 5-listor från den 28:e maj 2008 till nu.

Peter Sciretta
1. The Dark Knight
2. Star Wars: The Force Awakens
3. Exit through the gift shop
4. Boyhood
5. Gravity

Jeff Cannata
1. Mad Max: Fury Road
2. Her
3. Arrival
4. Captain Fantastic
5. The Avengers

Devindra Hardawar
1. Mad Max: Fury Road
2. Star Wars: The Last Jedi
3. Blade Runner 2049
4. Logan
5. Scott Pilgrim vs The world

David Chen
1. Mad Max: Fury Road
2. Gravity
3. Whiplash
4. How to train your dragon
5. Inception

Role Models (2008)

Role models är en riktigt skön komedi. Jag har nu sett den många, många gånger. Är det fjärde titten tro? En enkel story om vänskap och rätten att få vara sig själv lyfts av en radda suveräna skådespelarinsatser. Jane Lynch, Seann William Scott, Christopher Mintz-Plasse, Matt Walsh och Ken Jeong står ut som lysande stjärnor.

Det är gänget bakom Wet hot American summer som gjort denna film, som också behandlar vuxna och ungdomar i union. Här är det stödverkssamhet för missanpassade barn. Både regissören David Wain och skådisarna Paul Rudd och Ken Marino har varit med och skrivit manus vilket är mycket bra.



Precis som i "The 40-year-old virgin" firar Jane Lynch triumfer med sin humor och tajming. Här är hon ännu bättre i rollen som ungdomscentrets ledare Sweeny. Hilarious! Det är extra roligt när man ser att övriga skådespelare håller på att tappa masken och bryta ihop av skratt när hon kör igång sin grej. Och vad är hennes fascination av hot dogs egentligen? Jag skrattar högt flera gånger under filmen.

Favoritdelarna är relationen mellan Rudds Danny och Elizabeth Banks Beth med fokus på incidenten på Starbucks (venti), samt på allt om Augie, pojken med de oförstående föräldrarna. Mintz-Plasses Augie som är intresserad av rollspel är den perfekta guiden in i den världen. Kan man var cool även om man är en tönt! Javisst är det så.

Jag gillar denna film mycket, den är otroligt rolig och den har ett stort hjärta, och den får fyra överspelade döddsscener av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Neighbors 2: Sorority Rising (2016)

Svensk titel: Bad neighbours 2

I Neighbors 2: Sorority rising möter vi småbarnsföräldrarna Mac (Seth Rogen) och Kelly (Rose Byrne) åter igen. Nu är deras lilla dotter Stella fyra år och de väntar barn på nytt. Stella ska få en lillasyster. Givetvis blir det problem när en festsugen studentförening flyttar in som grannar. Familjen ska numera flytta och de försöker därför sälja sitt hus. Samtidigt har de tre tjeerna Shelby (Chloë Grace Moretz), Beth (Kiersey Clemons) och Nora (Beanie Feldstein) startat en alternativ sorority, studentförening för tjejer, och de har flyttat in i grannhuset. Paret Radners gamla nemesis Teddy Sanders (Zac Efron) dyker upp som gubben i lådan och erbjuder sina tjänster till tjejerna. Radners inser snabbt att de inte kommer kunna få huset sålt om studentföreningen nästgårds har högljudda fester. Konflikt under uppsegling? You bet. "Parenthood vs sisterhood" som den såldes in som i staterna.

Till en början köpte jag inte riktigt premissen i filmen. Tjejerna tvingas starta en egen sorority "utanför systemet" eftersom "vanliga" sororities inte är tillåtna att ha egna fester. Endast fraternities, dvs studenföreningar för killar, får ha fester. Nu visade det sig att detta inte alls var ett rent påhitt. Helt otroligt. Vad tusan vad orättvist! Ok, ok, ok, de finns inga lagar om detta i USA, men tradition och annat styr sådana saker. Se denna artikel för lite mer om frågan.

WTF?

Jag hade inga förväntningar på filmen alls. Det enda jag sökte var några skämt som jag kunde skrocka över och en avkopplande stund så där dagen efter flertalet mentala översvämningar nere i Malmö under filmdagarna. Och med de förväntningarna kunde det ju knappast gå illa. Eller? Nej faktiskt inte denna gång. jag fann filmen roligare än vad jag kunde ana. Zac Efron driver hejdlöst med sig själv och sin karaktär Teddy Sanders. Jag älskar när skådespelare släpper taget och går all in i sådana lägen. Seth Rogen var kanske filmens mest nyanserade och lugna figur! Bara en sådan sak. Rose Byrne har ett kul minspel och hon gör bra ifrån sig som frun, eller "the mom" som the sorority girls kalla henne. Visst är det många snuskskämt och lustigheter om att röka gräs men det är stort en ganska snäll film ändå.

De roliga replikerna äro många men jag lyfter några här; Kellys "Black cock!" när de möter köparna första gången, killarna som står och skanderar "USA, USA, USA" efter att Darren har friat till Pete samt referensen till att ge någon en roofie numera kallas "to get Cosby'd". Lite kul också med piken från filmen om den urbana legenden att hus fulla med kvinnor som dricker sprit skulle betyda att det är "a brothel?".

Jag roades en hel del och filmen flög fram. det är bra. Jag ger Neighbors 2: Sorority rising tre röda dildosar av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Neighbors (2014)

Jimmy: Let's make a baby!
Paula: Yes, that will solve all our problems.

Den amerikanska komedin Neighbors har fått en sällsam svensk titel: Bad neighbours. Titeln "Bad neighbours" är något av en förolämpning för oss lättkränkta då filmbolaget uppenbarligen tror att de måste hjälpa oss med en förenkling som om vi vore korkade. Dessutom hjälper de oss "sinnessvaga" med den korrekta brittiska stavningen! Bisarrt.

Månadens filmspanarfilm valdes av Markus. Inför filmen frågade han vad jag förväntade mig från filmen. Mitt svar var en del garv men antagligen en taskig film. Och så blev det ungefär. Jag skrattade läppen av mig under vissa partier, men som helhet var filmen dels för ojämn, del för grund och ofokuserad för att kunna klassas som en bra modern komedi, likt Ted eller Forgetting Sarah Marshall för att nämna några.

en stor anledning till att jag fick mig några goda skratt under filmen var att jag inte sett dess trailer innan. Tydligen spoilas de flesta roliga scener i trailern. Fan vad jag hatar tailers som spoilar, dvs 99% av alla trailers nu för tiden. Jag lyckades vända bort blicken när de inför vår visning visade trailer för Godzilla som vi ska se ikväll (onsdag), men jag missade att titta bort när trailern till Seth MacFarlane's nya film A million ways to die in the west visades. En massa kul scener visades däri och jag förbannade tyst livets orättvisor...

Men åter till Neighbors. Humorn är ojämn men vissa "höjdare" finns (tänker på air bags...). Jag har inga specifika problem med Seth Rogen och Rose Byrne var mycket lustig i flera scener. De två passade mycket bra ihop. Jag gillade scenerna när de smider ränker mot grannarna. Samtidigt är historien svag. Den lilla strimma av sanning som de försökte sälja var väl att även uppvuxna småbarnsföräldrar ibland kan längta tillbaka till ungdomens ansvarslösa och glada dagar samt nattlånga fester.

Neighbors är ett bra exempel på film som retar upp den kristna högern i USA eller vad det nu är för maniacs som skrivit reviews på imdb. Över 78 % av betygsättarna ger filmen en 7:a eller högre i betyg på den tiogradiga skalan. Ändå är det nästan bara extremt negativa "user reviews" i den sektionen. Folk är upprörda över "the f-word" (no shit, tea party idiots), att det finns nakenhet, sex och rent generellt "slag under bältet"-humor helt enkelt. Denna reaktion är nästan skäl nog för att hylla denna film lite extra! Japp, likt favoriten Kevin Smith gillar jag en film mer om den retar folk och får ut "dem" ur sina hålor.

Kul film, men ganska risig i partier, så är det. Var det inte något sånt jag förväntade mig? Och precis det fick jag. Ibland skrattade jag så att det lät som en väsning, enligt min stolsgranne Markus, medan ibland satt man och undrade när Seth MacFarlane's nya film har premiär. Vissa partier var överdrivna och ändå kändes det som att de som helhet inte drog det till sin yttersta spets. De vill kanske både ha kakan och äta den, både spela safe och vara vågade samtidigt.

Neighbors kan jämföras som en svagare variant av en blandning av Old school och Project X. Ses på egen risk säger jag till alla som har lätt att få moralpanik!

Jag ger Neighbors tre oanvända kondomer av fem möjliga.

Betyg: 3/5




Kolla nu in vad mina filmspanarkollegor tyckte om de nya grannarna:
Har du inte sett den?-podden med Markus och Erik
Jojjenito
The nerd bird
Fiffis filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord

This Is The End (2013)

Danny McBride: Hermione just stole all of our shit. And Jay suggested that we rape her. I think the only reason he did that is because he knows he's about two minutes away from becoming the house bitch himself.

Här kommer en revy på en film som jag såg precis före filmfestivalen men som hamnade i bakvattnet till den tornado av filmtittande och revyskrivande som följde med sagda festival. Jag såg alltså denna komedi för cirka fyra veckor sedan och den är nu som bortblåst ur mitt sinne. Jag kommer nästan inte ihåg någonting från denna film. Och det är inte ett speciellt bra tecken. Den så bespottade The Internship såg jag för längre sedan men den kommer jag ihåg mycket mer från. Jag skulle nog kunna redogöra för dess handling scen för scen, i stora drag i alla fall.

Men icke så med This is the end. Det jag kommer ihåg är Michael Cera, att de var i James Francos hus mest hela tiden och att filmen avslutades som ett sämre Buffy The Vampire Slayer-avsnitt. Samt att den hade en rolig dialog, men att det blev lite för mycket efter ett tag.

This is the end är en komedi där skådespelarna spelar sig själva fast ändå inte. Den plaskar i grumliga vatten mellan skådespelarnas verkliga personligheter och en helt galen och crazy story. Jag förstår det som att mycket av dialogen ska vara improviserad. Jag kan helt klart bli nyfiken och intresserad av konceptet, men genomförande måste ändå vara bra oavsett vilken arbetsform filmen tagits fram i.

Filmens story är att Seth Rogen och hans gamle kompis på besök Jay Baruchel går på fest hos James Franco. På festen partas det rejält och en och annan drog konsumeras och ett och annat anus slickas. Senare under natten sker något konstigt med världen. I en droginducerad hallucination eller en parallell verklighet öppnas helvetets portar och djävlar och demoner kommer ner över syndens stad, Los Angeles.

Under resten av filmen försöker våra "hjältar" att överleva. Det är Seth Rogen, Jay Baruchel, James Franco, Jonah Hill (vilket as), Danny McBride och Craig Robinson som vill överleva. De försöker också undvika att våldta Emma Watson. Alla får inte sin önskan uppfylld, vilket är frächt och uppfriskande, men de som är osjälviska kommer upp till himlen och får där gå på konsert. Klipp på egen spoiler-risk.

Filmen är underhållande och skådespelarna bjuder en hel del på sig själva. Michael Cera är med en kort, kort stund och han är bäst i hela filmen. Man får hoppas att Jonah Hill inte är lika dryg som han framställs i filmen. Om skådisarna har bjudit på sig själva och de avigsidor i deras personligheter som vi ser är äkta, då är filmen bra. Om det mesta är manusskrivet är filmen meningslös och därmed ganska dålig.

Evil

Jag hade en rolig, delvis mycket rolig, stund med denna film, men en film som glöms så illa kvickt kan knappast få mer än "bara helt ok".

Jag ger This is the end två bakgatugrabbar av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Japp, Channing Tatum är med i filmen

Kick-Ass 2 (2013)

Chris D'Amico: Henceforth I'll be known as The Motherfucker.

Den första Kick-Ass kom ut 2010 och jag blev positivt överraskad. Det var en skön antisuperhjältefilm som vände på begreppen och hade en allmänt uppnosig attityd. Det var också första filmen vi såg Chloë Grace Moretz. Hon är inte lika ovanlig i rollistorna längre.

I vilket fall, nu när Kick-Ass 2 skulle komma ut var jag lite förväntansfull. Jag hade till och med tänkt gå och se den på bio. Men precis innan det blev aktuellt att gå iväg på sagda bio hörde jag brottstycken här och där. Var inte filmen så lyckad kanske? Levde den inte upp till ettan? Jämmer och elände. Trots att jag inte direkt läste revyer, lyssnade på poddarna eller tittade på trailarna fick jag skärvor av information som gjorde mig avtänd. Det fick bli att se filmen hemma istället. Vilket jag nu gjort.

Aj då. Asch, vad fel det kan bli. Detta var ju inget kul alls. All charm från ettan är som bortblåst. Egentligen finns inget kvar att hänga upp den på. Var Nic Cage så viktig för första filmen? Ja kanske, för Big Daddy och Hit Girl var den filmens behållning. Då de var bifigurer som kom in och räddade dagen. Nu är Big Daddy borta och Hit Girl ska bära hela filmen på sin axlar och det klarar hon sannerligen inte. Inte ens en Jim Carrey hjälper upp sörjan.

Tonen har ändrats i denna film. Nu är den mörkare på ett trist sätt och humorn är krystad de få gånger den syns till. Total förändring. Jag känner mig lite överraskad. Varken Aaron Taylor-Johnson eller Chloë Grace Moretz är speciellt bra i filmen och allt blir pannkaka. Dessutom, vad handlade filmen om egentligen? Oklart. De kunde ju gjort den till en fish out of water-komedi med Hit Girl på high school, men det ämnet skrapar de bara på ytan. Jag fasade nästan för att just det skulle vara storyn i den nya filmen, men det hade varit bättre än det vi nu fick i alla fall. Och vad var den där spy-och-diarré-scenen bra för? Ett försök att göra absurda scener i samma andra som i ettan? Då lyckades de inte speciellt bra.

Trist, hade hoppats på något bättre. Ingen spänning, inga skämt, inga bra karaktärer...

Jag ger Kick-Ass 2 en endaste låtsassuperhjälte av fem möjliga.

Betyg: 1/5

Movie 43 (2013)

Robert: It's very important to us that Kevin has a normal and complete high school experience.

Movie 43 är en film som jag aldrig hade hört om tills den dök upp med betyg 5/5 på Fiffis Filmtajm. Det är inte så vanligt att okända nya filmer poppar upp på det viset. Och det var en komedi också. Jag blev givetvis jättenyfiken.

Nu har jag sett denna film, det är en löst sammanhållen samling av scener av olika regissörer. Hela filmen har en osannolik mängd riktigt kända skådespelare. Filmen hålls ihop av en tunn historia om tre ungdomar som söker efter "Movie 43" på internet. Det enda lustiga med dem tre är att en av dem ser ut som en ung Carl-Einar Häckner.

Den första scenen spelas av Kate Winslet och Hugh Jackman och regisseras av en av bröderna Farrelly. Detta är komiskt guld och filmens överlägset roligaste scen. Jag skrattade så att tårarna rann ner för mina kinder. Mina förväntningar inför resten av filmen exploderade. Kunde detta var Graal?

Tyvärr startar filmen med sin höjdpunkt och de efterföljande scenerna pendlar mellan bra till inte fullt så bra. Som ofta med episodiska filmer saknas en övergripande känsla av att det är en riktig eller "hel" film. Filmens styrka och något som alltid är kul är kända skådespelare som spelar roller som går emot vad de vanligen gör eller emot deras publika "image". Jag älskar delar av denna komedi, men när det blir för osammanhängande blir jag mer road för stunden än fullt ut begeistrad.

Den näst roligaste scenen var den med fejk Robin och fejk Supergirl och de andra.

Jag tackar Fiffi för ett bra tips men för mig blev det för ojämnt för ett högre betyg. Men den första scenen med Winslet är bland det roligaste jag sett. Jag måste efter denna scen omvärdera Kate, jag har inte sett henne som en comedienne förut.

Jag ger Movie 43 tre pungkulor av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Tack Fiffi för inspirationen att se denna film. Läs Fiffis revy här. Filmitch har också sett filmen, se här.

Läs om bakgrunden till filmen och en massa annat, inklusive om de två versionerna av filmen, här.

Segmenten:

The catch 5/5

Homeschooled 3/5

The proposition 1/5

Veronica 1/5

iBabe 4/5

Supehero speed dating 4/5

Machine kids (reklamfilm) 4/5

Middleschool date 3/5

Tampax (reklamfilm) 2/5

Happy birthday 3/5

Truth or dare 2/5

Victory's glory 1/5

Beezel 2/5

Pitch Perfect (2012)

Even though some of you are pretty thin, you all have fat hearts, and that's what matters.

Låt oss börja med att tacka sponsorn. Jag testar nämligen något nytt och skriver denna revy i samarbete med Canal Digital, www.canaldigital.se. När jag blev tillfrågad om samarbetet gick jag in och kollade vilka nyheter de hade på Canal Digital Go och fann Pitch perfect, en film som jag inte haft en tanke på att se, men som hyllats av flera bloggare så jag valde den.

Till att börja med vill jag direkt göra klart att jag inte kollar på Så ska det låta och andra "sjunga-med" tv-program som finns. Jag finner dem tråkiga, poserande och meningslösa. Pitch perfect är en komedi om konkurrerande a capella band i collegevärlden. En film som fått grönt ljus i svallvågorna efter den populära tv-serien Glee får man anta. Men jag gav den en chans som sagt. Om inte annat var jag sugen på att se Anna Kendrick i huvudrollen. Hon är en av de unga spännande skådespelerskorna som jag listade i min "unga skådespelerskor som är på väg upp" för halvåret sedan.

Och herregudars vilken skön film detta var. Vad tusan, jag missade denna när den gick på bion. En film som väver in en av mina favoritfilmer alla kategorier The Breakfast Club så tungt i handlingen kan inte vara dålig! Men framför allt har filmen en skön humor. Anna Kendrick spelar Beca som blir medlem i en tjejgrupp som tävlar i a capella. Filmen gör en djupdykning i en subkultur jag inte känner specifik men som jag kan förstå och relatera till då alla nördiga subkulturer fungerar på liknande sätt.

Tjejgänget i fokus en salig blandning av stereotypiska karaktärer. Men även om de är stöpta i fördomar är de så tillskruvade och "over the top" att mycket av komedin ligger i en lek med åskådarens förväntningar av dessa karaktärer. Vi har den tjocka men burdusa Fat Amy, suveränt spelad av Rebel Wilson. Hon är filmens klarast lysande stjärna. Vi har den blonda dominerande bitchen, den storbystade sexglada slampan, den lesbiska med "konstig" frisyr, en "close talking" koreanska som åt sin tvilling i mammas mage och så har vi förstås Anna Kendrick's Beca, rebellen som vill bli musikproducent. På pappret formulär 1A för en college-komedi. Men som med all komedi handlar det mer om genomförande än om filmidén på pappret.

Pitch perfect påminner mig om Scott Pilgrim vs. The world i känsla. Den har samma skruvade humor. Christopher Mintz-Plasse, du vet Red Mist från Kick-Ass, gör en liten cameo. Rebel Wilson's Fat Amy får de flesta bra replikerna i denna film som har ett överflöd av bra repliker. Min andra favorit är den tysta Lilly, koreanskan. Jag gillar också Anna Kendrick. Hon är filmens huvudperson och hon gör det med bravur. Dessutom har hon den härligaste sångrösten. Jag undrade ett tag om skådespelerskorna verkligen sjunger själva eller om det var pålagt efter men internet säger mig att de sjunger själva och det visar sig att Anna är en sångerska också.

Filmen innehåller några scener från diverse tävlingar inom a capella, och dessa är kul att se men lyckligtvis begränsade vilket är bra då det kan bli tradigt med för långa sådana scener. Jag skrattade gott åt kommentatorsparet Gail och John. De gör uppenbarligen parodi på klämkäcka och fasansfullt fördomsfulla färgkommentatorer på denna typ av talangtävlingar. Mycket kul att se Elizabeth Banks i ännu en galen roll. Det var ju hon som var den lokala tävlingsledaren Effie i The Hunger games.

Det kan också nämnas att vi fick höra några svenska låtar. Där var The sign och It must have been love. Och när finalen inleddes med The final countdown rös jag till lite. Den låten är ju fantastisk bra! Det slås jag av varje gång jag hör den. Och när Beca, Fat Amy och deras band gled in i Don't you (forget about me) då var jag i sjunde himlen. Slutet är bäst! Och början är också bra!

Jag kan bara finna ett enda stort fel med Pitch perfect. Jag trodde hela tiden när jag såg filmen att den var från 2013, och att detta skulle bli första filmen från i år som får en fyra, men sedan upptäckte jag till min bestörtning av filmen är från 2012. Suck. Får tydligen vänta lite till!

Jag får ännu en gång tacka min sponsor www.canaldigital.se. Gå gärna in på deras sajt och surfa runt lite!

Bekännelse: jag satt och sjöng med i några av låtarna i denna film. Det var SÅ det skulle låta! Jag ger Pitch perfect fyra högpresterande roddlag av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Anna Kendrick eller Julia Louis-Dreyfus?

Role Models (2008)

I miss your whispering eye!

Jag såg denna komedi för ett tag sedan då den gick på tv. Paul Rudd är som ofta bra. Han är en flitig skådis i komedier nu för tiden, eller hur? Men filmens huvudperson för mig är den oförglömlige Stifler Seann William Scott. Jag vet inte om han är så himla bra egentligen, men jag gillar honom helt enkelt.

Filmen handlar om Wheeler (Scott) och Danny (Rudd) som måste göra samhällstjänst efter en trafikföreteelse. De ska delta i ett program där ungdomar på glid får lära känna och umgås med vuxna, mogna och stabila medborgare. Eftersom det är en komedi uppstår en massa tokigheter och till slut vet man inte om det är de stora killarna som är förebilder för de yngre, eller tvärt om.

Filmen bygger på ett kvickt manus och starka skådespelare. Vid sidan av de två huvudkaraktärerna ser vi Red Mist från "Kick-Ass", Christopher Mintz-Plasse, i rollen som den "lajvande" Augie och den mycket roliga Jane Lynch som programmets chef Sweeney. Missa för all del inte hennes scener med en "hot dog" efter eftertexterna. Lynch's före detta kokainmissbrukande Sweeney genererar flera av filmens gapskratt...

Sweeney: You know what I used to have for brekfast? Cocain. Know what I had for lunch? Cocaine.

"Role models" ger mycket "skratt för pengarna" vilket är en raritet dessa dagar. Den är sliskigt tillrättalagd mot slutet men det skiter jag i och ger den frankt fyra chokladjordgubbar av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Klicka mig

Kick-ass (2010)

So, you wanna play?

Som balsam för själen. Lyckan att gå och se en film man inte har någon som helst aning om - och den visar sig vara en perfekt avkopplande verklighetsflykt. Hur kul som helst! Jag har nu sett den hysteriskt skojiga action-komedin "Kick-ass". Detta är ännu en adaption av en serietidning, nu med superhjältar som inte ens är superhjältar. Några i alla fall. Här får vi action över toppen blandad med galen humor och en hel del kul vändningar. Ibland blir filmer genomskinliga, men icke denna.

Som hjältar ser vi Big Daddy spelad av Nick Cage och Hit Girl spelade av den mycket unga damen Chloe Moretz. Mr Cage spelar behärskat sin roll och han är därmed uthärdlig. Nej då Nicholas Cage är faktiskt helt ok, men jag är inte en stor beundrare av hans arbete. Lilla Hit Girl är ung. Mycket ung. Hon var bara tolv när filmen spelades in. Sa någon, "jailbait"? Hon är dock extremt cool och hon hanterar både knivar och handeldvapnen som en fullvuxen John Rambo...


Fröken Moretz ser vi snart som vampyr-flickan i "Let me in", dvs den amerikanska versionen av "Låt den rätte komma in". I en annan viktig roll får vi ett kärt återseende av McLovin' från "Superbad". Han spelar "Red Mist" med den äran.

Detta var kul underhållning med stort K och U. En popcornsfilm av bästa sorten. Se den! Den får fyra välförtjänta butterfly-knivar av fem.

Betyg 4/5