Night at the Museum: Secret of the Tomb (2014)

Efter den smått överraskande andra filmen hade tredje installationen en utmaning framför sig. Skulle filmen nå upp till samma nivå? Denna gång förläggs handlingen till the British Museum of Natural History i London. Ok, så New York City och Washington DC i de två första filmerna och nu London. Jag ser mönstert.

I denna tredje film återgår också Larrys fokus till sonen och vi saknar helt en ersättare till Amelia Earhart (Amy Adams). Det behöver dock inte betyda domedagen. Lyckligtvis har de bytt skådespelare i rollen som sonen och den nya är mycket bättre.



Men ack, tyvärr lever inte trean upp till mina förhoppningar. Oavsett dem kan jag tycka att detta är den svagaste delen i trilogin. Filmens viktigaste roll i filmhistorien är istället att detta blev den sista film Robin Williams spelade in "på riktigt". En film där han gör "voice works" kom ut senare men detta är den sista med "live action". Det känns i hjärtat när man ser honom och allt blir meningslöst för en stund.

Filmen är i övrigt lite lite sämre på allt. Humorn är inte lika kul längre, filmen känns som mer fokuserad på action än relationer och vi får inte så speciellt lyckade nya karaktärer. Både Dan Stevens i rollen som Sir Lancelot och Rebel Wilson som den lokala nattvakten är kul var för sig, men ingen av dem höjer filmen som helhet för mig. Allt känns lite mer slätstruket och det är finliret som gör stor skillnad i totalintrycket.



Det enskilt bästa tillskottet är faktisk Ben Stillers andra roll i filmen, som hans "tvilling" Laaa. Han är mycket rolig som neandertalare. Scenen när Larry och Laaa är inlåsta i något kök och Laaa härmar allt Larry gör är "laugh out lound"-"slå sig på knäna"-"skratta så att det gråter"-rolig. Det är så festligt för jag tycker mig se att de sminkat och mejslat Laaas ansikte till en mix av Ben Stiller och Tom Cruise. Stiller verkar ju ha en "hang up" på Cruise i denna serie, med kopierande av löpstilen och så vidare så varför inte?



Av det gamla gardet var Owen Wilson och Steve Coogan de man mest kunde lita på. De har några roliga sekvenser där scenen i Pompeii var roligast. I alla fall tills apan kom och kissade på dem. Där sjönk scenen till daghemsnivån... Tyvärr har apan fått en större roll i denna film efter att ha tappat mark lite i tvåan. Här får vi till och med en dödsscen som för tankarna till fina Dobby men som inte alls kommer upp i samma gravitas. Men vem väntade sig något annat?

Cameon av Hugh jackman då? Javisst lite rolig, men se hellre segmentet The catch i Movie 43 för rolig cameo av herr Wolverine.

Jag ger Night at the Museum: Secret of the Tomb två avsked av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Pitch Perfect (2012)

Even though some of you are pretty thin, you all have fat hearts, and that's what matters.

Låt oss börja med att tacka sponsorn. Jag testar nämligen något nytt och skriver denna revy i samarbete med Canal Digital, www.canaldigital.se. När jag blev tillfrågad om samarbetet gick jag in och kollade vilka nyheter de hade på Canal Digital Go och fann Pitch perfect, en film som jag inte haft en tanke på att se, men som hyllats av flera bloggare så jag valde den.

Till att börja med vill jag direkt göra klart att jag inte kollar på Så ska det låta och andra "sjunga-med" tv-program som finns. Jag finner dem tråkiga, poserande och meningslösa. Pitch perfect är en komedi om konkurrerande a capella band i collegevärlden. En film som fått grönt ljus i svallvågorna efter den populära tv-serien Glee får man anta. Men jag gav den en chans som sagt. Om inte annat var jag sugen på att se Anna Kendrick i huvudrollen. Hon är en av de unga spännande skådespelerskorna som jag listade i min "unga skådespelerskor som är på väg upp" för halvåret sedan.

Och herregudars vilken skön film detta var. Vad tusan, jag missade denna när den gick på bion. En film som väver in en av mina favoritfilmer alla kategorier The Breakfast Club så tungt i handlingen kan inte vara dålig! Men framför allt har filmen en skön humor. Anna Kendrick spelar Beca som blir medlem i en tjejgrupp som tävlar i a capella. Filmen gör en djupdykning i en subkultur jag inte känner specifik men som jag kan förstå och relatera till då alla nördiga subkulturer fungerar på liknande sätt.

Tjejgänget i fokus en salig blandning av stereotypiska karaktärer. Men även om de är stöpta i fördomar är de så tillskruvade och "over the top" att mycket av komedin ligger i en lek med åskådarens förväntningar av dessa karaktärer. Vi har den tjocka men burdusa Fat Amy, suveränt spelad av Rebel Wilson. Hon är filmens klarast lysande stjärna. Vi har den blonda dominerande bitchen, den storbystade sexglada slampan, den lesbiska med "konstig" frisyr, en "close talking" koreanska som åt sin tvilling i mammas mage och så har vi förstås Anna Kendrick's Beca, rebellen som vill bli musikproducent. På pappret formulär 1A för en college-komedi. Men som med all komedi handlar det mer om genomförande än om filmidén på pappret.

Pitch perfect påminner mig om Scott Pilgrim vs. The world i känsla. Den har samma skruvade humor. Christopher Mintz-Plasse, du vet Red Mist från Kick-Ass, gör en liten cameo. Rebel Wilson's Fat Amy får de flesta bra replikerna i denna film som har ett överflöd av bra repliker. Min andra favorit är den tysta Lilly, koreanskan. Jag gillar också Anna Kendrick. Hon är filmens huvudperson och hon gör det med bravur. Dessutom har hon den härligaste sångrösten. Jag undrade ett tag om skådespelerskorna verkligen sjunger själva eller om det var pålagt efter men internet säger mig att de sjunger själva och det visar sig att Anna är en sångerska också.

Filmen innehåller några scener från diverse tävlingar inom a capella, och dessa är kul att se men lyckligtvis begränsade vilket är bra då det kan bli tradigt med för långa sådana scener. Jag skrattade gott åt kommentatorsparet Gail och John. De gör uppenbarligen parodi på klämkäcka och fasansfullt fördomsfulla färgkommentatorer på denna typ av talangtävlingar. Mycket kul att se Elizabeth Banks i ännu en galen roll. Det var ju hon som var den lokala tävlingsledaren Effie i The Hunger games.

Det kan också nämnas att vi fick höra några svenska låtar. Där var The sign och It must have been love. Och när finalen inleddes med The final countdown rös jag till lite. Den låten är ju fantastisk bra! Det slås jag av varje gång jag hör den. Och när Beca, Fat Amy och deras band gled in i Don't you (forget about me) då var jag i sjunde himlen. Slutet är bäst! Och början är också bra!

Jag kan bara finna ett enda stort fel med Pitch perfect. Jag trodde hela tiden när jag såg filmen att den var från 2013, och att detta skulle bli första filmen från i år som får en fyra, men sedan upptäckte jag till min bestörtning av filmen är från 2012. Suck. Får tydligen vänta lite till!

Jag får ännu en gång tacka min sponsor www.canaldigital.se. Gå gärna in på deras sajt och surfa runt lite!

Bekännelse: jag satt och sjöng med i några av låtarna i denna film. Det var SÅ det skulle låta! Jag ger Pitch perfect fyra högpresterande roddlag av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Anna Kendrick eller Julia Louis-Dreyfus?