Visar inlägg med etikett Evan Goldberg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Evan Goldberg. Visa alla inlägg

fredag 16 januari 2015

The Interview (2014)


Dave Skylark: They hate us because they ain't us!

Jag antar att de flesta som letat sig in till min blogg hört om The interview? Den senaste komedin från Seth Rogen och James Franco? Den om det amerikanska tv-teamet som ska intervjua Nordkoreas diktator Kim Jong-un och blir anlitade av CIA för att "take him out"...

Kontroverserna runt filmen har varit stora och det är svårt att tro att det inte varit till dess fördel. All reklam är bra reklam, eller hur? Konspirationsteoretikerna skulle kanske till och med kunna tro att detta var en reklamkupp. Oavsett om det är Nordkoreas regim som ligger bakom hoten eller om det är en "Wag the dog"-cyniker bakom kulisserna var man ju tämligen sugen på att se filmen.


Förra filmen från firma Rogen-Franco var This is the end. Det var en film som var mycket svår att betygssätta. Den var i delar otroligt rolig och den bjöd på en massa sköna garv (Michael Cera! Emma Watson!). Vilka dårar de är! Men efter filmen när jag kände efter om det verkligen var en helgjuten film fanns inte feelingen där. Den var ganska tom, hur rolig den än var. Mixade känslor gjorde att jag förhöll mig ganska kallsinnig till filmen och gav den en tvåa, dvs "helt ok".


The interview är mycket lik This is the end med avseende på "rolig som satan men inte så bra". För detta är en mycket rolig film. Dess första del är komiskt guld. Jag garvade läppen av mig och då måste man ju ändå säga att filmen lyckades! Men allt eftersom tokigheterna får fortsätta på duken, allt mer utmattad som åskådare blir man och till slut faller skämten platt. När de dessutom slänger in ett parodisk James Bond-slut med bomber och granater blir jag inte alls imponerad.


Men nu är det ju så finurligt att denna film har mer än bara sin yta. Den är också brickan i ett politiskt spel mellan väst och Nordkorea. Enligt källor har många nordkoreaner dvd-spelare hemma, även om det är förbjudet, och många tittar på film från väst. Med tanke på att idén i The interview är att hjälpa till att störta Kim Jong-un genom att bevisa att han inte är gudomlig kan ju faktiskt filmen hjälpa till med exakt samma sak i verkligheten. Genom komik undergräva en regim som väl förtjänar att bli förlöjligad. Jag skulle gärna lägga en slant i skålen till den där sydkoreanen som tänker skicka in tusentals ex av filmen med små ballonger till Nordkorea. Kul idé. Tänk tanken, att besegra en galen regim med skratt och satir. Var har vi hört liknande tongångar just nyligen? Je suis Charlie!


Jag gillade vissa delar av The interview så mycket att den kämpar sig upp till tre skratt som förkortar Kim Jong-un's liv av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Bloggarbrodern Steffo har också låtit sig intervjuas. Vad blev hans svar? Kolla här.


onsdag 4 december 2013

This Is The End (2013)


Danny McBride: Hermione just stole all of our shit. And Jay suggested that we rape her. I think the only reason he did that is because he knows he's about two minutes away from becoming the house bitch himself.

Här kommer en revy på en film som jag såg precis före filmfestivalen men som hamnade i bakvattnet till den tornado av filmtittande och revyskrivande som följde med sagda festival. Jag såg alltså denna komedi för cirka fyra veckor sedan och den är nu som bortblåst ur mitt sinne. Jag kommer nästan inte ihåg någonting från denna film. Och det är inte ett speciellt bra tecken. Den så bespottade The Internship såg jag för längre sedan men den kommer jag ihåg mycket mer från. Jag skulle nog kunna redogöra för dess handling scen för scen, i stora drag i alla fall.

Men icke så med This is the end. Det jag kommer ihåg är Michael Cera, att de var i James Francos hus mest hela tiden och att filmen avslutades som ett sämre Buffy The Vampire Slayer-avsnitt. Samt att den hade en rolig dialog, men att det blev lite för mycket efter ett tag.


This is the end är en komedi där skådespelarna spelar sig själva fast ändå inte. Den plaskar i grumliga vatten mellan skådespelarnas verkliga personligheter och en helt galen och crazy story. Jag förstår det som att mycket av dialogen ska vara improviserad. Jag kan helt klart bli nyfiken och intresserad av konceptet, men genomförande måste ändå vara bra oavsett vilken arbetsform filmen tagits fram i.

Filmens story är att Seth Rogen och hans gamle kompis på besök Jay Baruchel går på fest hos James Franco. På festen partas det rejält och en och annan drog konsumeras och ett och annat anus slickas. Senare under natten sker något konstigt med världen. I en droginducerad hallucination eller en parallell verklighet öppnas helvetets portar och djävlar och demoner kommer ner över syndens stad, Los Angeles.


Under resten av filmen försöker våra "hjältar" att överleva. Det är Seth Rogen, Jay Baruchel, James Franco, Jonah Hill (vilket as), Danny McBride och Craig Robinson som vill överleva. De försöker också undvika att våldta Emma Watson. Alla får inte sin önskan uppfylld, vilket är frächt och uppfriskande, men de som är osjälviska kommer upp till himlen och får där gå på konsert. Klipp på egen spoiler-risk.

Filmen är underhållande och skådespelarna bjuder en hel del på sig själva. Michael Cera är med en kort, kort stund och han är bäst i hela filmen. Man får hoppas att Jonah Hill inte är lika dryg som han framställs i filmen. Om skådisarna har bjudit på sig själva och de avigsidor i deras personligheter som vi ser är äkta, då är filmen bra. Om det mesta är manusskrivet är filmen meningslös och därmed ganska dålig.

Evil
Jag hade en rolig, delvis mycket rolig, stund med denna film, men en film som glöms så illa kvickt kan knappast få mer än "bara helt ok".

Jag ger This is the end två bakgatugrabbar av fem möjliga.

Betyg: 2/5


Japp, Channing Tatum är med i filmen