Palm Springs (2020)

Palm Springs är en otroligt trevlig liten film från debutanten Max Barbakow. Den är rolig, charmig, underhållande och förbryllande. Tyvärr var jag svagt spoilad när jag såg filmen vilket förtog lite av upptäckarglädjen när jag såg den.

Därmed varnar jag här för SPOILERS. Om ni vill se filmen, och den får en rekommendation från mig, sluta läs här, se den och kom tillbaka senare.

SPOLIER ALERT!



Ok, så jag hade förstått att detta var en film med tidsresor vilket blir uppenbart tidigt i filmen men dansscenen från bröllopet hade varit ännu roligare om man inte visste att Nyles hade varit där många gånger tidigare.

Detta är en romantisk komedi med en rejäl krydda av science fiction. Detta kan vara min sweet spot av genres just nu, eller en av dem i alla fall. Jag satt filmen igenom med ett stort fånigt leende. Humorn är elegant, den startar inte så många gapflabb utan är bara mycket roande. Filmen är mysig att titta på helt enkelt. Jag kände mig varm i kroppen efter jag sett den.

En film som denna har svårt att kunna vara helt unik och det är bara att konstatera att den påminner en hel del om Groundhog Day. Men det är helt ok, det blir ändå en fräschör över filmen på grund av hantverket. Dessutom löser de "problemet" på ett annorlunda och festligt sätt jämfört med föregångaren. Tycker det var kul att Sarah löste det genom att bli en expert på kvantfysik.

Skådespeleriet var bra, gillade både Andy Samberg och Cristin Milioti mycket. Ett charmigt par och jag köpte deras relation till fullo. J.K. Simmons var såklart bra i sin biroll, vilken independen films-snubbe han är. Gillade också att återse en lite åldrad Peter Gallagher som jag gillade i Short cuts.

En sak jag verkligen gillade med filmen var ett skönt soundtrack. Speciellt la jag märke till Kate Bushs låt Cloudbusting. Den används på ett perfekt sätt, när Nyles och Sarah springer in i grottan sista gången. Så bra scen, så bra sång, så bra Kate Bush.

Betyget blir jättelätt att sätta denna gång. Det är inte en fem av fem, för det krävs det att jag ska bli mer av en fan-boy för filmen men den är å andra sidan mycket bättre än en trea.

Betyg: 4/5

Popstar: Never Stop Never Stopping (2016)

Det är svårt det här med att värdera tips man får på komedier. Humor är ju så otroligt personligt. Satiren och musikdokumentärs-spoofen Popstar: Never stop never stopping dök nyligen upp på två topplistor över 2016 års bästa filmer. Jag lystrar alltid lite extra när nya komedier hyllas. Klart jag ville se filmen före jag drar strecket i sanden för 2016 sammanfattningen som kommer lite senare.

Ja, men detta var väl helt ok? Överlag blev jag såklart lite besviken då den inte alls levde upp till den nivå jag hade hoppats. Det är inte en ny Vacation (2015) om man säger så. Filmen passar nog mer till dem av er som gillar den gamla godingen This is Spinal Tap som också är en allmänt hyllad satir och musikdokumentär-spoof. Det är en annan film jag inte är jätteförtjust i så jag borde kanske varit varnad? Men eftersom jag inte kände till att filmerna påminde om varandra så blev jag inte förvarnad i tid.

Andy Samberg spelar en popstjärna som gjort solokarriär efter några år som del i ett pojkband. Managers, de gamla vännerna i pojkbandet, massmedia, publicister, nya konkurrenter... Detta är som en lång radda med SNL-bits uppradade efter varandra. Vi får också en herrans massa interna skämt från branschen och ännu fler cameos från dagens musikelit, mestadels från hipp hopp och annat modernt.

Det är småroligt mest hela tiden och riktigt kul i några få scener. Jag är kanske inte tillräckligt insatt eller intresserad av modern R'n'B-musik för att vara rätt publik för denna film. Undrar däremot om inte Jojjenito skulle gilla detta en hel del.

Några få dagar efter jag såg filmen kommer jag knappt ihåg en enda scen. Justin Timberlake spelar en bifigur i filmen och han är rolig. N ä, detta var kanske inte för mig ändå. Jag ger Popstar: Never stop never stopping två smash hits av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Neighbors (2014)

Jimmy: Let's make a baby!
Paula: Yes, that will solve all our problems.

Den amerikanska komedin Neighbors har fått en sällsam svensk titel: Bad neighbours. Titeln "Bad neighbours" är något av en förolämpning för oss lättkränkta då filmbolaget uppenbarligen tror att de måste hjälpa oss med en förenkling som om vi vore korkade. Dessutom hjälper de oss "sinnessvaga" med den korrekta brittiska stavningen! Bisarrt.

Månadens filmspanarfilm valdes av Markus. Inför filmen frågade han vad jag förväntade mig från filmen. Mitt svar var en del garv men antagligen en taskig film. Och så blev det ungefär. Jag skrattade läppen av mig under vissa partier, men som helhet var filmen dels för ojämn, del för grund och ofokuserad för att kunna klassas som en bra modern komedi, likt Ted eller Forgetting Sarah Marshall för att nämna några.

en stor anledning till att jag fick mig några goda skratt under filmen var att jag inte sett dess trailer innan. Tydligen spoilas de flesta roliga scener i trailern. Fan vad jag hatar tailers som spoilar, dvs 99% av alla trailers nu för tiden. Jag lyckades vända bort blicken när de inför vår visning visade trailer för Godzilla som vi ska se ikväll (onsdag), men jag missade att titta bort när trailern till Seth MacFarlane's nya film A million ways to die in the west visades. En massa kul scener visades däri och jag förbannade tyst livets orättvisor...

Men åter till Neighbors. Humorn är ojämn men vissa "höjdare" finns (tänker på air bags...). Jag har inga specifika problem med Seth Rogen och Rose Byrne var mycket lustig i flera scener. De två passade mycket bra ihop. Jag gillade scenerna när de smider ränker mot grannarna. Samtidigt är historien svag. Den lilla strimma av sanning som de försökte sälja var väl att även uppvuxna småbarnsföräldrar ibland kan längta tillbaka till ungdomens ansvarslösa och glada dagar samt nattlånga fester.

Neighbors är ett bra exempel på film som retar upp den kristna högern i USA eller vad det nu är för maniacs som skrivit reviews på imdb. Över 78 % av betygsättarna ger filmen en 7:a eller högre i betyg på den tiogradiga skalan. Ändå är det nästan bara extremt negativa "user reviews" i den sektionen. Folk är upprörda över "the f-word" (no shit, tea party idiots), att det finns nakenhet, sex och rent generellt "slag under bältet"-humor helt enkelt. Denna reaktion är nästan skäl nog för att hylla denna film lite extra! Japp, likt favoriten Kevin Smith gillar jag en film mer om den retar folk och får ut "dem" ur sina hålor.

Kul film, men ganska risig i partier, så är det. Var det inte något sånt jag förväntade mig? Och precis det fick jag. Ibland skrattade jag så att det lät som en väsning, enligt min stolsgranne Markus, medan ibland satt man och undrade när Seth MacFarlane's nya film har premiär. Vissa partier var överdrivna och ändå kändes det som att de som helhet inte drog det till sin yttersta spets. De vill kanske både ha kakan och äta den, både spela safe och vara vågade samtidigt.

Neighbors kan jämföras som en svagare variant av en blandning av Old school och Project X. Ses på egen risk säger jag till alla som har lätt att få moralpanik!

Jag ger Neighbors tre oanvända kondomer av fem möjliga.

Betyg: 3/5




Kolla nu in vad mina filmspanarkollegor tyckte om de nya grannarna:
Har du inte sett den?-podden med Markus och Erik
Jojjenito
The nerd bird
Fiffis filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord