Det är inga problem med skådespelarna, det är fel på manus. Istället för att vara en film som skapar humor genom att vrida och vända och kanske till och med överraska oss åskådare om ett ämne, i detta fall hur det är att vara mamma, är detta en menlös medhårsstrykning vars enda budskap är att det är jobbigt att vara mamma och att de är himla bra det där mammor. Det känns som att filmen sparkar in öppna dörrar. För de som detta inte är öppna dörrar är inte filmens målgrupp.
Jag lockas att jämföra med en på riktigt rolig film, Bad Santa (2003). Där vrider och vänder filmmakarna på den så välkända och älskade jultomten. Det blev en kul film. Men filmmakarna stryker traditioner och förutfattade meningar mothårs och skapar det riviga och stickiga som humor lever av.
I Bad moms får vi en eller två "revolutionära" scener när mammorna festar loss och säger en massa könsord. Men det är lika andefattigt som ordvitsar i På spåret. Jag ser hellre komedier som upprör och får mig att fundera, lite i alla fall, och är roliga för att de upprör och får mig att fundera, lite i alla fall. Bad moms är så tillrättalagd och ofarlig att det får mig att förvånat skaka på huvudet. Men det sämsta med den är att den under långa partier är rent ut sagt tråkig.
Med det sagt finns det några bra scener och några sköna skådespelarinsatser i denna film. Mila Kunis spelar huvudrollen och hon är ganska ok, hon har sin charm, men detta var inte en av hennes starkaste filmer. Roligast men också enformigast var såklart Kathryn Hahn. Henne har vi sett i många amerikanska indie-filmer på Stockholms Filmfestival. Här fick hon en roll vars största utmaning var att säg "dick" och "cock" så många gånger som möjligt. Men ändå lite kul här och där. Kristen Bell är dock brottsligt underutnyttjad. Tyvärr för hon är en favorit i vanliga fall. Här spelar hon en potentiellt intressant karaktär men det lilla skaviga runt hennes karaktär och dennes man glöms snabbt av för att sedan hux flux bara försvinna i detta sällsamt lata manus. Christina Applegate har kanske filmens mest intressanta roll och hon gör allt hon kan i den. Även hennes karaktärs story arc tar oss på en färd som vi tror ska leda någon vart men den stannar av och störtar som en fyrverkeripjäs som tynar ut, tappar fart och sedan faller tyst mot marken.
Det är menlöst att skriva om någon manlig karaktär i denna film då de alla, onda som goda, är starkt förenklade stereotyper helt utan djup eller innehåll. Så tyvärr kan jag inget anat än konstatera att Bad moms är årets tristaste roliga komedi än så länge.
Några av filmens roligaste popkulturella referenser... När Mila Kunis karaktär ser 12 years a slave då hon är deppig. När Christina Applegates karaktär ska förklara att hennes liv suger och listar att hennes DVR slutat spela in Castle!
Det var också gulligt och underhållande att se skådespelerskorna och deras mammor under eftertexterna. Filmens höjdpunkt!
Jag ger Bad moms två orakade buskar av fem möjliga.
Betyg: 2/5
PS, se hellre Mean girls för snarlik story men med skoltjejer istället för mammor mitt i livet. Bättre huvudroll, bättre "queen bitch" och bättre biroller.
