Plane (2023)

Plane är en generisk actionrulle med Gerard Butler och Mike Colter i huvudrollerna som hjältepiloten och den mystiske våldsmannen som råkar komma med på flighten. Butler spelar huvudrollen men han blir blåst av banan av Mike Colter. Så kan det gå när huvudnissen är från b-laget. Regissören är den för mig okända fransosen Jean-Francois Richet och han gör väl ett dugligt jobb men inget som direkt höjer pulsen på oss åskådare.

Handlingen är som taget från en sunkig 90-talsrulle. Filmen utspelas i den verkliga världen men allt är hela tiden på fel sida om det trovärdiga. Saker som jag kan köpa i en Avengers-, Mission Impossible- eller John Wick-rulle duger inte när filmen utspelas i vår riktiga världs ramar.

Tyvärr är varken handlingen eller en majoritet av karaktärerna så intressanta att filmen lyfter till flygbara höjder. Gerard Butler är en osedvanligt torr och trist skådespelare och hans Brodie står sig slätt mot Robert McCall, Jack Reacher eller Jason Bourne och andra favoriter från actiongenren. Däremot var Mike Coulters Louis Gaspere spännande som karaktär och bättre spelad men tyvärr fick vi knappt lära känna honom. Här finns utrymme för en trevlig spin-off där vi får se hur det gick för Gaspere.

Filmen är perfekt underhållning för stunden men den är lättglömd och en typisk "13 på dussinet" dvs helt ok, men inget att hetsa upp sig allt för mycket för.

Betyg: 2/5

Greenland (2020)

Det fanns bara en enda orsak att jag satsade på denna film och hon heter Morena Baccarin. Morena är en favorit, av orsaker som de som känner mig lätt inser. Och hon var bra i filmen! Hon stod för hjärtat och smärtan i filmen. När hon förlorade en del av sig själv i andra halvan av filmen var hon mycket övertygande. Bra jobbat.

Men annars var detta mestadels skit. Det visade sig att det är en katastroffilm. En planetmördare i form av en förlupen komet rusar mot Jorden och goda råd dyra. Köra, flyga, springa, smyga och stappla mot räddningen. 

Detta är som en mer seriös variant av äventyrskatastroffilmen 2012, den med John Cusack. Men 2012 hade i alla fall glimten i ögat och den verkade sannerligen inte tagit sig själv på så stort allvar. 

Greenland å sin sida tar sig själv på allvar, är mer nedtonad och realistisk och därmed långt från bombastisk då det gäller specialeffekter och städer som bryts itu. Det Greenland istället bjuder på är  bombastisk sentimentalitet och smetighet. 

Jag har inga problem att följa en utsatt familj som kämpar för att överleva, en mycket underskattad film i ämnet är till exempel No escape. Men jag blev bara trött när familjens lillgamla son som sprider visdomsord runt sig givetvis också har någon sjukdom och givetvis måste slarva bort sina mediciner. Jag fann filmen använda sig av för många klichéer och uttjatade troper helt enkelt. 

Gerard Butler är inte en favorit, känner intet för honom. Och synd att de inte fick med Sam Elliott som det var tänkt, nu fick de nöja sig med Scott Glenn a.k.a "Sam Elliott light" istället.

Filmen är egentligen värd en etta men Morena plussar ett betygssteg.

Betyg: 2/5

Den of Thieves (2018)

Den of thieves är som en Heat i light-version. Än en gång handlar det om skurkar mot poliser i Los Angeles - "the bank robbery capitol of the world". Vi får följa två team parallellt, dels ett gäng bankrånare, dels ett gäng poliser som spanar på och jagar skurkarna.

Skillnaden mellan filmerna ligger i regi, "production deisgn", manus och skådespelare. Allt är svagare i Den of thieves, men ändå är filmen bitvis ganska underhållande och den har sina ögonblick då det blir spännande.

Filmen är skriven av och regisserad av Christian Gudegast. Detta är hans första film och tidigare har han skrivit manus till "kvalitetsfilmen" London has fallen (urk). Gerard Butler som spelade huvudrollen i London has fallen spelar här polisen Big Nick. Butler har producerat filmen också. Denna stabbiga karl, herr Butler är sannerligen ingen ny Jason Statham även om han försöker så gott han kan. Han är otroligt dålig framför allt för att han spelar över något fruktansvärt. Hans slitna polis är ryckig som om han vore en heroinist som saknar sin sil. Min respekt för Al Pacinos jobb i Heat ökar något.

De flesta övriga skådespelare gör sitt jobb väl. Jag gillade framför allt Pablo Schreiber i rollen som Merrimen. Honom såg vi senast i 13 hours. O'Shea Jackson Jr. från Straight outta Compton och Evan Jones var också noterbara. Är inte Jones lite lik Flea i Red Hot Chili Peppers?

Manus är också så "smart" att det blir fånigt. Filmen handlar om en avancerad stöt mot Federal Reserve i Los Angeles och en film som denna lever och faller på att allt känns realistiskt, men denna film misslyckas med det. Allt för många gången känns det som slumpen hjälper eller stjälper olika karaktärer och det är inget bra tecken. Skurkar som får tillgång till just den där lilla detaljen som gör stöten möjlig, och poliser som letar efter skurk på måfå och råkar få syn på honom just innan gänget skulle hunnit undan... Slappt manusskrivande helt enkelt.

Actionscenerna utgör filmens ryggrad och de funkar hyfsat bra även om det är lite trist att slutet blir en ren "rip off" på Heat. Sen är det kanske inte riktigt tänk att jag som åskådare skulle sitta och heja på skurkarna? Jag orkade inte med poliserna, mest därför att Big Nick är ett så utstuderat och fullständigt osympatiskt svin.

Jag ger Den of thieves en tvåa med litet plus för actionscenerna.

Betyg: 2+/5

How to Train Your Dragon (2010)

Podcasten /Filmcast firade nyligen sitt 500:e avsnitt. I det långa och mycket trevliga avsnittet listade alla fyra deltagarna sina topp-5 bästa filmer sedan podcasten startade, dvs de senaste tio åren ungefär. Listorna blev mycket personliga där upplevelser under diverse filmvisningar eller andra personliga aspekter fick väga tungt. Trots detta hade jag sett alla filmer utom en som nämndes på de fyra listorna. Filmen jag inte sett? How to train your dragon som David Chen av någon anledning är så otroligt fäst vid. De har bland annat samplat delar av filmens theme song i poddens signaturmelodi.

Jag blev sugen på att se filmen för att få reda på "what's the fuzz is all about"...

How to train your dragon är en gullig liten barnfilm. Den har hjärtat på rätt ställe, "the moral of the story is a positive one", men som vuxen åskådare ger den mig inga insikter eller fördjupade känslor som de bästa animerade filmerna från Pixar eller Studio Ghibli kan göra. Den är inte heller överdrivet gullig som vissa Pixar kan vara. Jag har ingen som helst förståelse för vad David Chen ser i denna film. Han säger att den får tittaren att uppleva hur det är att flyga. Det gällde när filmen sågs i 3D, vilket jag inte sett filmen i. Jag måste efterforska lite mer om vad det var som gjorde att han känner så starkt för filmen.

Jag roades lite av filmen men ser den inte som den superfilm David vill hävda att den är.

Jag ger den två små vikingar av fem möjliga.

Betyg: 2/5

För den som är nyfiken listar jag nedan Peters, Jeffs, Devindras och Davids topp 5-listor från den 28:e maj 2008 till nu.

Peter Sciretta
1. The Dark Knight
2. Star Wars: The Force Awakens
3. Exit through the gift shop
4. Boyhood
5. Gravity

Jeff Cannata
1. Mad Max: Fury Road
2. Her
3. Arrival
4. Captain Fantastic
5. The Avengers

Devindra Hardawar
1. Mad Max: Fury Road
2. Star Wars: The Last Jedi
3. Blade Runner 2049
4. Logan
5. Scott Pilgrim vs The world

David Chen
1. Mad Max: Fury Road
2. Gravity
3. Whiplash
4. How to train your dragon
5. Inception

Hunter Killer (2018)

Hunter killer med stiffa Gerard Butler i huvudrollen kan vara producerad av samma gäng som låg bakom actionrökarna Olympus has fallen och London has fallen. De två och denna nya tredje är alla dugliga actionunderhållning för en trött fredagskväll. Man får vad man väntat sig, ungefär som med att äta på McDonalds. Det är kasst men man kan fasen inte beklaga sig över att man är blåst då man gick in med vetskap.

Hunter killer är nog trots allt den minst dåliga av de tre nämnda filmerna. Ta en nypa Jakten på Röd October och en nypa Lone survivor och så en massa testosteron plus en överspelande och underutnyttjad Gary Oldman och så Michael Nyqvists näst sist releasade film.

Undervattensscenerna är filmens bästa. Jag tror att jag gillar filmer om ubåtar! Eller så är det havet som lockar som vanligt. Scenerna med SEAL-teamet är också helt ok, mycket pang-pang, men helheten är inte jättebra. Det blir för tunt och utan ett djup som behövs för att en film ska lätta. Inte mycket till karaktärsutveckling att tala om. Inte så mycket glimten i ögat och än mindre humor. Vi fick se lite blod i alla fall.

Jag ger Hunter killer en stark tvåa för två underhållande timmar i fåtöljen i alla fall.

Betyg: 2+/5 

London Has Fallen (2016)

Olympus has fallen var en ganska hjärndöd men frejdig actionrulle från 2013. Nu har Gerard Butler och Aaron Eckhart återvänt i sina roller som livvakten Mike Banning och president Ben Asher i den hjärndöda actionrullen London has fallen.

Detta är en renodlad actionrulle som inte spenderar någon onödig tid för djuplodande karaktärsutveckling eller balanserad analys av problematiken med islamistisk terrorism. Det är bara pang-pang. Och som sådan är den helt ok.

Filmen inleds med en liten set-up där en ökänd vapenhandlares familj blir dödad i en drönarattack och sedan kastas vi in i händelsernas centrum. Som denna gång är centrala London. Västvärldens ledare samlas där för att delta på begravningen av den brittiske premiärministern som hastigt gått bort. Attackerna sker snabbt och skoningslöst och snart är Mike och Ben separerade från de amerikanska säkerhetsfolket och på flykt undan motorcykelburna terrorister. Mycket pang-pang blir det.

Om man tar filmen för vad den är så är den helt ok. Det finns en hel del bra actionscener där anfallet mot terroristernas tillhåll längst en smal gata var höjdpunkten. Den kom kanske inte upp i samma nivå som shoot out-scenen i Heat, men det är inte många scener som gör det. Den påminde lite om vissa scener i Black hawk down istället. En annan bra scen som också påminde om BHD var när helikoptrarna jagades och sköts ner.

I en mer djuplodande film hade jakten på de skyldiga tagit längre tid och man hade valt att problematisera förhållandet mellan väst och terroristerna och våldsbejakande islamister lite mer. Men det var aldrig en sådan film och det var inte det jag väntade mig heller. Haha, som rent tidsfördriv var ju detta inte helt fel. Trodde den skulle vara värre med tanken på alla glåpord den fått. Den slår flera andra rena actionfilmer tycker jag...

Jag ger London has fallen två förstörda landmärken av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Olympus Has Fallen (2013)

Det är lite lustigt när Hollywood släpper två filmer om samma tema nästan samtidigt. 1998 var det Armageddon och Deep impact, medan 1993/4 var det Tombstone och Wyatt Earp. Och i år är det Olympus has fallen och White House down. Om du har några andra exempel skriv in dem i kommentarerna!

Filmen har en lovande inledning. Aaron Eckhart, han med fitthakan, spelar USA's president. Den ljuvliga Ashley Judd spelar The first lady. Tuffingen Gerard Butler spelar ledare av presidentens Secret Service detalj och tillika presidentens förtrogne. Olycksbådande musik och ett snabbt tempo ger en lovande inledning, men snart märker jag att dialogen är lite off och musiken förstärker inte stämningen på ett bra sätt utan på ett billigt sätt som är så vanligt i b-filmer.

Detta mina vänner är en risig b-actionfilm. Och det kan man komma långt med. Om man är sugen på lite pang-pang. Men om man väntar sig något med kvalité blir man besviken. Jag såg nyligen en actionfilm med Jason Statham och Jennider Lopez. Oj vad mycket bättre den var. Actionscenerna är minst lika bra i Olympus men Statham har Butlers nummer varje dag i veckan.

I denna film intar listiga nordkoreaner The White House och tar självaste presidenten som gisslan. Den sekvensen, en lång actionfylld del då nordkoreanerna tar över är filmens bästa del. De onda har bland annat ett Herkulesplan med en fet stor kanon som pepprar stora delar av Washington D.C. Efter det första dammet lagt sig finns inte många kvar från Secret Service och resten av filmen är en Die Hard rip off, med Butler som ensam cowboy och Vita Huset istället för skyskrapan. Tyvärr bär inte Butler en film på sina axlar som en Bruce Willis, eller vågar jag säga, en Jason Statham.

Slutet av filmen blir sötsliskigt så att man skriker rakt ut. Den amerikansk flaggan vajar i motljus och stråkar sätter in. Morgan Freeman hoppar in som tillfällig president och det är enligt formulär A. Melissa Leo är badass som vanligt och Robert Forster spelar den obligatoriska idiotiska generalen. Inget överraskar i denna film. Förutom att Aaron Eckhart var så dålig.

Denna film är en 13 på dussinet, men om man vet vad man vill ha och det är hjärndöd action så passar denna. Jag ger Olympus has fallen två fallna obelisker av fem möjliga.

Betyg: 2/5

The Bounty Hunter (2010)

Nicole: Life is making mistakes.
Milo: And death is wishing you had made more.

Detta är en romantisk action-komedi med Jennifer Aniston och Gerard Butler (från "300"). De spelar ett fd gift par. Butler är "the bounty hunter" och Jen spelar journalisten på jakt efter ett stort scoop. När hon råkar missa sin tid i rätten (en mindre trafikförseelse) blir hon efterlyst och Butler antar jobbet att hämta henne. Toikigheter och spralligheter uppstår.

Butler är oändligt dålig skådis, maken till torr charmör har man sällan skådat! Jen är mycket bättre men man kan se hur ointresserad hon är att ens försöka rädda eländet. Det funkar helt enkelt inte.

Allt är bortkastat, det kunde varit roligt. Filmen blinkar lekfullt både med polisfilmer från 70-talet om ruttna poliser som stjäl bevismaterial, och med 40-talets screwball-komedier, ni vet de där filmerna med Cary Grant eller Katherine Hepburn i huvudrollerna. Missed opportunities...

Detta kunde varit sååå mycket bättre. Filmen får en etta.

Betyg: 1/5