Role Models (2008)

Role models är en riktigt skön komedi. Jag har nu sett den många, många gånger. Är det fjärde titten tro? En enkel story om vänskap och rätten att få vara sig själv lyfts av en radda suveräna skådespelarinsatser. Jane Lynch, Seann William Scott, Christopher Mintz-Plasse, Matt Walsh och Ken Jeong står ut som lysande stjärnor.

Det är gänget bakom Wet hot American summer som gjort denna film, som också behandlar vuxna och ungdomar i union. Här är det stödverkssamhet för missanpassade barn. Både regissören David Wain och skådisarna Paul Rudd och Ken Marino har varit med och skrivit manus vilket är mycket bra.



Precis som i "The 40-year-old virgin" firar Jane Lynch triumfer med sin humor och tajming. Här är hon ännu bättre i rollen som ungdomscentrets ledare Sweeny. Hilarious! Det är extra roligt när man ser att övriga skådespelare håller på att tappa masken och bryta ihop av skratt när hon kör igång sin grej. Och vad är hennes fascination av hot dogs egentligen? Jag skrattar högt flera gånger under filmen.

Favoritdelarna är relationen mellan Rudds Danny och Elizabeth Banks Beth med fokus på incidenten på Starbucks (venti), samt på allt om Augie, pojken med de oförstående föräldrarna. Mintz-Plasses Augie som är intresserad av rollspel är den perfekta guiden in i den världen. Kan man var cool även om man är en tönt! Javisst är det så.

Jag gillar denna film mycket, den är otroligt rolig och den har ett stort hjärta, och den får fyra överspelade döddsscener av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Community - Season 6 (2015)

Vilket trist öde serien Community gick till mötes. Det började så bra med de två första säsongerna. Det var nytt och fräscht. Jag älskar den typen av humor som finns här, serien hade flera sköna karaktärer och skådespelare och dessutom gillar jag typen av popkulturella referenser som Dan Harmon öser över showen.

Under säsong 3 tappade den lite för att i säsong 4 blir rent utav sagt dålig. Det var då seriens skapare inte var med längre. Detta syntes direkt. I säsong 5 var han tillbaka och jag hoppades att de två avslutande säsongerna skulle vara så bra som ryktet gjorde gällande. Men tyvärr var säsong 5 inte speciellt bra, lite smålustig och med ett roligt inhopp av Nathan Fillion. Jag såg klart S5 i mars för ungefär ett halvår sedan. Sedan dess har jag försökt ta mig igenom den sjätte säsongen, men det har verkligen tagit emot då det varit så uselt. Det finns inget värre än komediserier som slutar vara roliga.

Vad är det som har hänt? Seriens show runner Dan Harmon verkar ha tappat det. Humorn är ansträngd och fånig. Det är en skugga av vad som gjorde S1 och S2 bra. En uppenbar skillnad mot de tidigare säsongerna är skådespelarensamblen. Borta är tre av de sju huvudrollerna. Ingen Chevy Chase (Pierce), ingen Donald Glover (Troy) och ingen Yvette Nicole Brown (Shirley). Istället får vi mycket mer av en av de jobbigaste i serien Chang som spelas av Ken Jeong. Dessutom har vi två nya karaktärer Frankie spelad av Paget Brewster och Elroy spelad av Keith David. De är supertråkiga. Helt meningslösa i denna serie.

Jag är en som gärna ser allt i en serie och nu har jag tagit mig ända i mål med Community, men det som i början kändes som en blivande komediseriefavorit är nu något annat. Den var bra S1-3 men sedan är det mestadels skit.

Även de ordinarie huvudkaraktärerna har tappat mycket. Kanske behövdes Troy, Shirley och Pierce mer än vad man först förstod. Britta är otroligt kass i denna säsong och den så ofta pålitliga Annie har blivit nästan osynlig. Jeff och Abed har också använts i mer och mer desperata försök att skruva till serien. Tyvärr funkar i princip inget här i S6. Inte ens Dean Pelton har varit lika fyndig som han brukade vara.

Jag försöker alltid att notera extra bra avsnitt. För S6 var det svårt att hitta något som stack ut på ett positivt sätt. Jag var länge inställd på att säsongen helt skulle sakna något avsnitt som var värt att nämna, men så kom det "obligatoriska" paint ball-avsnittet och det livade upp lite i alla fall. Kanske mest på grund av nostalgiska skäl. Tyvärr räcker det avsnittet inte långt för att rädda hela säsongen.

Vad kan man säga om sista avsnittet då? Harmon skojjar uppenbarligen med sig själv, showen och publiken och hela avsnittet handlar om hur karaktärerna låtsas att deras liv är en tv-show och så fantiserar de om hur säsong 7 skulle vara. Känns som ett koncept som känns bättre på pappret än hur det blev. Men det är väl som sången säger i slutet att ibland är showen för smart för sitt eget bästa. Changs prutt för S4 var dock kul.

Jag undrar till och med om Harmon ens vill att serien skulle förlängas en säsong till. Om det skulle komma fram att han medvetet gjorde S6 så dålig han kunde, bara för att stoppa fansen att tjata till sig en säsong till så skulle jag inte bli det minsta förvånad.

Betyg: 1/5

Community - Season 4 (2013)

Jag gillade Community's tre första säsonger men den fjärde säsongen har varit ganska seg att ta sig igenom. Det är ju samma skådisar och samma karaktärer men något har känts "off". Därför blev jag mer eller mindre lättat när jag hörde att seriens grundare och kreativa man bakom produktionen Dan Harmon inte var med under säsong 4. Han hade tydligen sparkats av de visa tv-bolagscheferna. Det förklarade en hel del för mig.

Säsongen var helt enkelt inte speciellt rolig. Jag liknade detta med att det var som att någon försökte härma humorn i Community - men inte lyckats. Med tanke på att Harmon inte var med hade jag tydligen mer rätt med den liknelsen än vad jag kunde ana.

Dessutom la de ner en hel del tid och kraft på tråden om "Changnesia" där karaktären Ben Chang (Ken Jeong) fejkar att han har råkat ut för amnesi. Jag tycker att Chang är en av de tråkigare figurerna i Community och den tråden var dödfödd från första början. Konstigt nog rann den bara ut i sanden till slut. Som det verkar i alla fall.

Nu var givetvis inte alla avsnitt dåliga. Av de tretton finns några roliga episoder.

Episode 2 Paranormal Parentage, Halloween-avsnittet där gänget besöker Pierce's skumma hus, Annie är utklädd till tjejen från The Ring och Shirley hittar Pierce's lekrum (50 shades..) var kul.

Indiedrottningen Brie Larsen dök upp i en gästroll i episode 8 Herstory of Dance där Abed försöker sig på en dubbeldejt (samtidigt) och Britta hoppas att Sophie B Hawkins ska komma till hennes skoldans.

Lyckligtvis tar det sig mot slutet av säsongen. Två av de tre sista avsnitten var ganska roliga.

Elvan Basic Human Anatomy var kul där Abed och Troy bytte kropp som i Freaky friday och Annie blev het på The Dean (då hon trodde att han var Jeff). Speciellt var de avslutande outtakes kul.

Till sist kommer jag ihåg det tolfte avsnittet, Heroic Origins, som säsongens starkaste. Det är något av ett Origins-avsnitt där vi får se hur alla i gänget hamnar på Greendale. Lustigt nog visar det sig att de alla befann sig på The Yougurt Place samtidigt! Avsnittet har en skön dialog, något om jag saknat i många av avsnitten under säsongen. Brittas uttal av Kieslowskis trilogi; Bleu, Blanc, Rouge!

Vi får ju se alla i gänget hur de var innan de började på Greendale. Jeff som vass advokat, Shirley som lustfylld fru, Annie som ambitiös pillerknaprande student, Troy som the jock, Abed som jättearg på Star Wars-prequels och Britta som aktivist. Britta blir dock övergiven av sina aktivistvänner efter att en av tjejerna sagt:  "I'm done. I had hamburger the other day and suddenly I'm not cold all the time anymore." LOL. Mitt i prick.

Episoden avslutas med Don't you av Simple Minds, kanske en blinkning tillbaka till första episoden av första säsongen där de blinkade till The Breakfast Club i massor?

Jag ser fram emot de två sista säsongerna av Community nu när jag vet att Dan Harmon kom tillbaka till showen. Jag har förhoppningar om bättre än S4 även om det blir svårt att komma upp till samma nivå som de hade i S1.

Betyg: 2/5

Community - Season 3 (2011-2012)

Community är en trevlig serie. Den är mysig, fylld av popkulturell metahumor och bitvis riktigt rolig. Med dess korta 22-minutersavsnitt vore det lätt att plöja igenom en säsong på en vecka men jag tycker det vore att "slösa" med avsnitten. För mig har det funkat bättre med att se ett avsnitt lite då och då. Har helt enkelt kollat på serien långsammare än ett avsnitt i veckan hur konstigt det än låter.

Under tredje säsongen har karaktärerna en så stabil bas att stå på att karaktärsdriven humor firar tirumfer mest hela tiden. Vi åskådare vet hur huvudpersonerna tänker och beter sig och då skapas en grund för humor när de går från sina vanor eller utsätts för konstiga situationer. Samtidigt har nyhetens behag med seriens alla popkulturella referenser lagt sig lite.

De flesta i studiegruppen har genomgått en utveckling så att de blivit mer och mer jämlika i hur roliga de är. Favoriten är fortfarande Annie (Allison brie) som oftast hamnar i dråpliga situationer. Svagaste kortet är Pierce (Chevy Chase) som är för extrem för att gå hem hos mig. Av birollerna älskar jag Dean Pelton (Jim Rash)  men jag tycker fortfarande att Chang (Ken Jeong) är riktigt trist. Tyvärr spenderas en hel del tid mot slutet på en lång tråd om hur Chang tar över Greendale. Det är synd då detta är en serie lik Seinfeld som inte handlar om något och som är bäst när den tillåts handla om just inget.

Säsongens, och hela seriens, bästa avsnitt är avsnitt 4 "Remedial chaos theory" där ett ödesdigert tärningskast skapar sex parallella tidslinjer. Gänget är på inflyttningsfest hos Abed och Troy. Jeff slår tärning om vem som ska gå ner och släppa in pizzaleveranskillen. Hela avsnittet är glimrande med alla variationer på samma tema och låten Roxanne från The Police används på ett förträffligt sätt. "Roooooxanne..."

Två andra avsnitts om jag fann lite extra roliga var avsnitt 10 "Regional holiday music", seriens julavsnitt där de driver med tv-seriekollegan "Glee" samt avsnitt 11 "Urban matrimony and the sandwich arts" där Shirley och Andre ska återgifta sig och Annie och Britta förbereder bröllopet.

Community är en skön serie. Den ligger i en övre del av listan på komediserier jag följt. Jag hastar långsamt vidare med säsong 4.

Betyg: 3/5

Community - Season 2 (2010-2011)

Några korta ord om andra säsongen av Community. Detta är en komediserie med så där härligt korta och distinkta 21-minutersavsnitt. Varje avsnitt avnjutes som små noveller. Serien blinkar ofta mot popkulturella företeelser, filmer eller andra serier. Ibland kan hela avsnitt gå i en stil som lånats från förebilderna. Det var väl under denna säsong ett helt avsnitt spelades med små dockor i stop motion (Ep11, Abed's uncontrollable Christmas). Kul idé men inte lika roligt som det kanske ser ut på pappret.

Karaktärernas roller i gruppen har nu förtydligats. Jeff Winger är seriens Jerry Seinfeld, Ted Mosby eller Leonard Hofstadter. Jeff funkar bra som gruppens "normale" kille, den centralfigur serien kretsar kring. Jag tycker Jeff spelad av Joel McHale har vuxit under säsong 2. Han är varken roligast eller konstigast, men en viktig bit i pusslet.

Seriens galne figur, dess Kramer, Sheldon Cooper eller Barney Stinson är såklart Abed Nadir (Danny Pudi). Och han är givetvis en av favoriterna, men min största favorit, den karaktär som ger utrymme för allra mest karaktärsdriven humor är de underbara Annie Edison, spelad av Alison Brie. Hon är säsongens vinnare om du frågar mig. Shirley står för en hel del roliga inslag. Chevy Chase är en udda figur i serien. Behövs han ens? Jag är inte säker på det. Han är inte speciellt rolig i de flesta avsnitten. Självklart gör Community en grej av det och under slutet av säsong 2 och inledningen av säsong 3 undrar gruppen detsamma - behövs Pierce? Britta, Troy och Ben Chang är kul ibland men inga stora favoriter. Bland birollerna älskar jag givetvis Dean Pelton (Jim Rash). Professor Duncan är också en kul prick.

Community växer och tillhör numera en av mina favoritkomediserier. Säsong 3 har redan påbörjats, om än i lagom takt.

Några av säsongens bästa avsnitt:
Ep6 Epidemiology. Den med ett Halloween-party där alla blir zombies

Ep10 Mixology certification. Den där Troy fyller 21, gänget går ut på bar och alla blir fulla. Annie superlustig som slutty storstadstjej!

Ep14 Advanced Dungeons and Dragons: Den med Fat Neil

Ep16 Intermediate documentary filmmaking: Den där den obligatoriska referensen till Firefly... "the unjust cancellation of Firefly..."

Ep21 Paradigms of Humam memory: den där gänget tänker tillbaka på tidigare episoder, varav vi knappt känner igen en enda scen! LOL. (nya scener, inte alls en standard-titta-tillbaka-på-bästa-klippen)

Ep23 A fistful of paintballs och Ep24 For a few paintballs more: Dubbelavsnittet som avslutar andra säsongen med ett gigantiskt paintballkrig där allt från klassiska westerns, Battle royale och Star Wars refereras till. Paintball-krig igen! Precis som avslutningen av säsong 1. Hahaha, galet bra.

Betyg: 4/5

Rapture-Palooza (2013)

Anti-Christ: Marry me, Lindsey. Marry me and become the mother of my evil offspring.

Hahahahaha. Vilka dårar! Här har vi en superskön komedi om tiden efter "the Rapture". Vad är då "the Rapture" undrar mina obelästa läsare? Jo det är då alla rättrogna får åka upp till himlen och vi övriga lämnas kvar på Jorden och evig pina. Hälften av alla bowlare flyger alltså upp i luften och lämnar efter sig kläder som faller i slow motion ner på golvet.

Craig Robinson spelar The Beast som egentligen är Antikrist och som dessutom kommer återfödas som Djävulen om han dödas. Vilken villain! Vilken hjälte! Sällan har en så kåt och lustfylld Antikrist skådats. Han är verkligen en man, en helt okontrollerad och ocensurerad MAN. Han är ett "djur" eller vad var det nu vi kallades för i debatten för några år sedan... The Beast är också en mästare på "one liners" med perverst innehåll. Det är mycket snack om "shaved pussy", anal glädje och dödande av de goda och bombning av Chicago. Hahaha, inte helt politiskt korrekt vare sig man är på ett väckelsemöte med FI eller kyrkan.

Vår hjältinna Lindsey Lewis spelas av en fantastisk Anna Kednrick. Hon står också för den mycket torra berättarrösten som lite trött berättar om allt elände som händer henne och hennes familj efter "the Rapture". Hennes pojkvän Ben House spelas av den för mig helt okände John Frabcis Daley, och det med rätta, han var trist. Bens pappa Mr. House är däremot en av filmens bästa karaktärer. Pappa House har sålt sin själ till djävulen så att säga och ser mycket pragmatiskt på sin situation (It pays the bills...). Den extremt lustige Mr. House spelas av Rob Corddry, en underskattad humorist som syns lite då och då i filmvärlden. Thomas Lennon spelar Lindsey's granne zombien Mr Murphy med det stora suget efter... att klippa gräset. Till sist har vi en rolig prestation av Ana Gasteyer (från SNL) som Lindsey's mamma som först fick åka upp till himlen för att sedan bli nedkastad igen. Why? Why? Why? Whyyyyyyy?

Rapture-palooza är kort, ganska ojämn men i sina bästa stunder asgarvsbra liten komedi. Sådana har vi för få av. Det är också en film som antagligen kan ses hur många gånger som helst. Galenskapen, känslan av att "så där får man väl inte göra på film" samt dess småskaliga budget påminner mig faktiskt om en gammal film jag såg för länge, länge sedan... En film där Gudarna kastar ner en coca cola-flaska i öknen...

Jag såg filmen med Fiffi och vi skrattade högt och gott många gånger om. Ändå fick jag en känsla att hon kanske inte gillade filmen riktigt lika mycket som jag... Vem vet...

Jag kan i alla fall varmt rekommendera denna till alla som har samma humor som jag! Visst älskar vi hejdlös dialog! Är det sexism om Antikrist säger skämten? LOL.

Jag ger Rapture-palooza fyra sexistiska skämt av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Mr. House: There's no good reason to blow up Chicago. Except for the food, the weather and the people.

Fiffis revy kommer ikväll och du hittar den här.

Community - Season 1 (2009-2010)

Efter ivrigt påhejande från killarna i Har du inte sett den?-podden blev jag nyfiken att ge Community chansen. Med Johan i spetsen pratade de om serien som om den vore brons, silver och guld. Framför allt skulle serien vara överfull av popkulturella referenser.

Jag har nu sett första säsongen och jag kan meddela att det var till belåtenhet. Nej, det är inte den bästa serien jag har sett, men den är mycket, mycket bättre än många andra serier som rullar i tablåerna.

Egentligen var jag insåld på serien redan efter första avsnittet då det tungt refererade till favoritrullen The Breakfast Club. Och redan efter några få avsnitt kände jag att detta var karaktärer som man kan lära känna och trivas med.

Som navet i gruppen ser vi Jeff Winger. Han är ok men kanske inte favoriten. Han är mer som Ted i How I met your mother, han är navet i gruppen som driver handlingen framåt och förankrar galenskaperna i en lite tryggare grund. En av seriens lustigaste figurer, kanske denna series motsvarighet till Sheldon Cooper, är Abed Nadir. Hur kan man misslyckas med karaktären som är streetsmart, har autism och är snabb som vinden? Bland killarna är otroligt nog den gamle favoriten Chevy Chase den som sticker ut som svagaste kortet. Visst, han har sina ljusa stunder under säsongens gång, men det känns lite som att han är lika sorgligt malplacerad som hans karaktär Pierce är. Eller så är det ett tecken på briljant manus och skådespeleri från honom som gör att jag känner som jag gör...

Sen har vi the ladies... "Big boobs, medium boobs and black boobs". LOL, jag höll på att kissa på mig av skratt när Señor Chang efter ett helt läsår refererade till dem med den summeringen.

Medium boobs - Britta. Hipstertjejen med  höga ideal och medelmåttiga engagemang som Jeff blev betuttad i från första scenen. Jag gillar henne. Hon är ok och lite udda för en kvinnlig karaktär i en serie som denna vilket alltid piggar upp lite. De övriga två är kanske inte lika unika.

Black boobs - Shirley, frånskild proud mama med två små pojkar hemma. Hon har många av säsongens roligaste kommentarer och små instick. Hon är som ett IV dropp som matar serien med injektion efter injektion av humor. Också en bra balans till den lite buffliga och hysteriska humorn som Pierce levererar.

Till sist har vi big boobs - min favorit Annie. Hon är underbar! Kan tilläggas att hon har anatomiskt proportionerliga "big boobs". Alison Brie är snyggast, men framför allt otroligt rolig i drifterna med sin karaktärs oskuldsfullhet som före detta nördig plugghäst som krossats under sina egna och andras förväntningar. Hennes resa via psyket till att bli en "hottie" ger underlag för otal permutationer av komiska situationer. Speciellt scenerna mellan henne och Dean Pelton var extra vederkvickande. Ett av säsongens roligaste avsnitt är S01E11 "The politics of human sexuality". Med dess vassa och fyndiga dialog och tjejernas plot för att hjälpa Annie i hennes uppdrag att inför studenterna demonstrera hur man applicerar en kondom på en anatomiskt korrekt penisattrapp var det en höjdpunkt.

Community har inte svävat upp till toppen av humorserier (än), men den ligger på en hög höjd och svävar lite under toppskiktet. En extra skjuts uppåt fick serien i och med avsnittet S01E23 "Modern warfare", det med en paintballtävling på campus. Studiegruppen diskuterar Jeff och Brittas relation vilket tröttar ut Jeff och han går ut till sin bil för en liten lur. När han vaknar är hela campus ödelagt med tydliga tecken på en furiös kamp. Avsnittet övergår här till en blandning av alla action/överlevnadsfilmer man sett. Där finns Battle Royale, Die Hard, Pulp Fiction och så vidare, och så vidare, allt i en färgglad mash up. Otroligt kul avsnitt och den episoden jag har överst i minnet från säsong 1.

Jag kommer definitivt se vidare på denna serie.

Betyg: 4/5

The Hangover Part III (2013)

Phil: What the fuck is wrong with those chickens?
Mr. Chow: They're angry. All I feed them is cocaine. And chicken.

Jag behövde en film en vardagskväll häromveckan. Jag var trött i huvudet och kände mig allmänt seg så något intellektuellt utmanande gick helt bort. Jag fann den perfekta filmen The hangover part III. Förväntningarna var extremt lågt satta.

Som med de tidigare två filmerna kommer de roliga scenerna tidigt i filmen. Egentligen är det bara första halvan av första filmen som är något att ha, sedan blir det bara sämre och sämre. I denna tredje, och förhoppningsvis sista, del finns två vagt roliga scener. Tyvärr är båda förstörda från trailern. Dels är det scenen med giraffen på motorvägen. Den används väl delvis för att påminna publiken om hur sjuk och vrickad filmerna är. I trailern tyckte jag att scenen hade potential. Djuret får en vild blick när det ser en bro. Det verkade kunna bli en kul scen. Men nej, inte speciellt kul. Bara absurt, men inte på det roliga sättet.

Den andra scenen som verkade kul var faktiskt riktigt rolig. Det är när Alan sjunger som en ängel. Den scenen är dock spoilad från trailern så det var lite synd. Resten av filmen händer bara framför ögonen på mig och jag skrattar inte en enda gång. Men det var skönt att inte tvingas tänka så mycket i alla fall.

Vad är då problemen med denna filmserie? Dels satsar de på att gå över det gränsen till det absurda och då är det mycket svårt att lyckas. Skillnaden mellan lyckade skämt och misslyckade är små när de är absurda. Titta bara på de så kraftigt överreklamerade Monty Python. Man kan kasta ut allt vad trovärdiga karaktärer heter för scenerna ska bara vara hejdlösa och absurda. På ytan kan man tro att humorn i denna film är karaktärsdriven, men då har man inte klart för sig vad det innebär. Med karaktärsdriven humor måste publiken kunna tro på karaktärerna, förstå dem och sedan skratta åt situationer karaktären hamnar i på grund av sina tillkortakommanden. När nyckelkaraktärer är helt orealistiska och allt annat än sympatiska faller mycket av grunden i bra humor av detta slag.

Det andra stora problemet är att två potentiellt sätt roliga birollsfigurer tillåts spela huvudrollerna i tvåan och framför allt denna tredje delen, dvs Alan och Mr. Chow. Det är ett mycket dåligt val tycker jag och ytterligare ett tecken på att regissör Todd Phillips helt tappat koncepten och eventuell fingertoppskänsla han kanske hade tidigare i sin karriär (han gjorde trots allt favoriten Old school med Frank the Tank!).

Nej, detta var helt värdelöst. Det är inte bra när en komedis roligaste del är dess poster som spoof:ar en annan film. Sorry, det blir digitale Henke. I tell it like I see it!

Jag ger The hangover part III en enda lång suck av fem möjliga.

Betyg: 1/5

Någon som ser likheten?

Role Models (2008)

I miss your whispering eye!

Jag såg denna komedi för ett tag sedan då den gick på tv. Paul Rudd är som ofta bra. Han är en flitig skådis i komedier nu för tiden, eller hur? Men filmens huvudperson för mig är den oförglömlige Stifler Seann William Scott. Jag vet inte om han är så himla bra egentligen, men jag gillar honom helt enkelt.

Filmen handlar om Wheeler (Scott) och Danny (Rudd) som måste göra samhällstjänst efter en trafikföreteelse. De ska delta i ett program där ungdomar på glid får lära känna och umgås med vuxna, mogna och stabila medborgare. Eftersom det är en komedi uppstår en massa tokigheter och till slut vet man inte om det är de stora killarna som är förebilder för de yngre, eller tvärt om.

Filmen bygger på ett kvickt manus och starka skådespelare. Vid sidan av de två huvudkaraktärerna ser vi Red Mist från "Kick-Ass", Christopher Mintz-Plasse, i rollen som den "lajvande" Augie och den mycket roliga Jane Lynch som programmets chef Sweeney. Missa för all del inte hennes scener med en "hot dog" efter eftertexterna. Lynch's före detta kokainmissbrukande Sweeney genererar flera av filmens gapskratt...

Sweeney: You know what I used to have for brekfast? Cocain. Know what I had for lunch? Cocaine.

"Role models" ger mycket "skratt för pengarna" vilket är en raritet dessa dagar. Den är sliskigt tillrättalagd mot slutet men det skiter jag i och ger den frankt fyra chokladjordgubbar av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Klicka mig