Visar inlägg med etikett David Wain. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett David Wain. Visa alla inlägg

söndag 24 juni 2018

Role Models (2008)


Role models är en riktigt skön komedi. Jag har nu sett den många, många gånger. Är det fjärde titten tro? En enkel story om vänskap och rätten att få vara sig själv lyfts av en radda suveräna skådespelarinsatser. Jane Lynch, Seann William Scott, Christopher Mintz-Plasse, Matt Walsh och Ken Jeong står ut som lysande stjärnor.

Det är gänget bakom Wet hot American summer som gjort denna film, som också behandlar vuxna och ungdomar i union. Här är det stödverkssamhet för missanpassade barn. Både regissören David Wain och skådisarna Paul Rudd och Ken Marino har varit med och skrivit manus vilket är mycket bra.



Precis som i "The 40-year-old virgin" firar Jane Lynch triumfer med sin humor och tajming. Här är hon ännu bättre i rollen som ungdomscentrets ledare Sweeny. Hilarious! Det är extra roligt när man ser att övriga skådespelare håller på att tappa masken och bryta ihop av skratt när hon kör igång sin grej. Och vad är hennes fascination av hot dogs egentligen? Jag skrattar högt flera gånger under filmen.


Favoritdelarna är relationen mellan Rudds Danny och Elizabeth Banks Beth med fokus på incidenten på Starbucks (venti), samt på allt om Augie, pojken med de oförstående föräldrarna. Mintz-Plasses Augie som är intresserad av rollspel är den perfekta guiden in i den världen. Kan man var cool även om man är en tönt! Javisst är det så.

Jag gillar denna film mycket, den är otroligt rolig och den har ett stort hjärta, och den får fyra överspelade döddsscener av fem möjliga.

Betyg: 4/5





torsdag 24 maj 2018

Wet Hot American Summer: First Day of Camp - Season 1 (2015)


Nyligen sedda Wet hot American summer från 2001 var en härligt knasig komedi. Jag fann den ojämn men tillräcklig underhållande för att ge den en god trea. 14 år efter filmens premiär kom så samma gäng ut med en uppföljande tv-serie som fick namnet Wet hot American summer: First day of camp.

Åter igen är det Michael Showalter och David Wain som ligger bakom och de hr fått med sig i princip alla kändisar som var med i den ursprungliga filmen. Många av dem har numera vuxit upp och blivit stora filmstjärnor. Tänker på Bradley Cooper med flera. Dessutom har en drös nya kändisar adderats i stora, små eller cameo-roller.

Serien bygger på två skämt. det ena är att trots att alla skådespelare som redan 2001 var för gamla för att spela 16-år nu är 14 år äldre men de spelar fortfarande 16-åringar. Detta görs med en lätthet och ett leende på läpparna som är uppfriskande. I en lustig scen går en liten rödhårig flicka in på toaletten och upptäcker att hon fått sin första mens och ut från båset skrider en rödhårig vuxen skådespelerska. Kul detalj.

Det andra skämtet är att i princip hela tv-seriesäsongen utspelas under en enda dag. En dag som är lång, lång. Det är inte ett skämt som man skrattar läppen av sig åt men det roar lite i bakgrunden.


Showen har flera riktigt roliga scener där regissören David Wains Yaron kanske är den allra roligaste. Trion David Wain, Michael Showalter och nytillskottet Lake Bell är kanske serien roligaste trio.

Tyvärr är showen minst lika ojämn som filmen var och showen gör dessutom samma misstag som gjordes med Seinfelds avslutningsavsnitt. Den har en handling. Visst det är en meningslös och galen handling, men precis som med Seinfeld blir det inte lika roligt när man försöker hänga upp skämten runt en handling. Här är det en story om hur myndigheterna med president Reagan i spetsen håller på med miljöförstöring som hotar sommarlägret. en andra handling är om Elizabeth Banks Lindsay som deltar i lägret som ungdomsledare men egentligen är en undersökande journalist som letar efter en förlorad musiklegend som för övrigt spelas av Chris Pine.

Njae, detta var inte så värst kul. Jag tror bestämt att jag kommer avvakta med att se andra säsongen Wet hot American summer: Ten years after.

Betyg: 2/5

Trivia: Regissören till Get out Jordan Peele har en liten roll i serien.


söndag 18 februari 2018

Wet Hot American Summer (2001)


Beth: The following campers need to put their trunks out so the early bus to Boston can pick them up at 7:30 AM: Amanda Klein, Jessica Azaria, Ira... Stevenberg, Sol Zimmer... stein..., David Ben Gurion... Rabbi Menachem Schneerson.

Här har vi en kultfilm från 2001 som jag inte sett tidigare. Det är en renodlad komedi med en radda av numera kända skådespelare. Tidiga filmiska insatser från bland andra Bradley Cooper, Amy Poehler, Ken Marino, Elizabeth Banks och Paul Rudd. I huvudrollerna syns Janeane Garolfo och David Hyde Pierce. Filmen är skriven och regisserad av David Wain som bland annat gjort den underbara Role models. Filmen har också följts av två tv-serier via Netflix; Wet Hot American Summer: First Day of Camp (2015) samt Wet Hot American Summer: Ten Years Later (2017). I serierna återkommer de flesta av de numera tämligen stora stjärnorna vilket känns lite kul.

Här i källan till allt får vi följa folket på ett sommarläger under lägrets sista dag. Det är några vuxna som ansvariga, en drös tonåriga aktivitetsledare och så alla barnen som går på lägret. Nu är det sista dagen, sista chansen att göra det som ska göras på lägret. Getting laid och sånt.


Typ av humor?
Detta är en ren komedi utan tillstymmelse av någon sekundär genre. Vi får följa ett antal parallella trådar och den känns lite episodisk till sin struktur men den lider inte speciellt mycket av det.

Handlingen utspelas sommaren 1981 och tidsmarkörer från kläder och teknik är underbar. Gamla hederliga telefoner med sladd! Filmen kom samtidigt som American pie och andra filmer i denna subgenre - tonåringar löper amok på sommaren. Wet hot American summer låter som om den kunde vara en spoof på sommarkomedierna, men det är det inte. Den har för mycket hjärta och känsla för det. Precis som Role models för övrigt.


Filmkvalité vs. humorkvalité
Humorn är långsam, bygger på att man lär känna karaktärerna. Filmen skulle antagligen vinna mycket på flertalet omtittar. Som film betraktat är den lite svagare, inte minst på grund av dess episodiska struktur och att man spenderar lite för lite tid med karaktärerna. Jag önskade få spendera mer tid med några av favoriterna.


Manus vs. skådespelare
Manus är mycket lustigt men filmen bygger än mer på skådespelarnas insatser. Det är härligt att se Bradley Cooper excellera i hans allra första film. Han spelar den känsliga gay-mannen som är med och sätter upp sommarlägrets avslutande talang-show. Filmens centralfigur skådespelarmässigt är dock Janeane Garolfo i rollen som lägerchefen Beth. Hon grundar filmen i verkligheten och ger den en varm medmänsklighet som en film fylld av skämt annars kan sakna. Andra notabla skådespelarinsatser görs av Amy Poehler, Ken Marino och Christopher Meloni.


SST (Sensmoral, Stereotyper och Tropes)

En sensmoral: måste vara förkroppsligad av Christopher Melonis vietnam-veteran Gene som förstår att man ska vara sig själv och vara stolt över vem man är, även om man pratar med en konservburk, gillar att gulla med sina tröjor eller torrjucka med ett kylskåp!

Två stereotyper? What? Hela filmen är ju fylld av stereotyper. Det är ju det som är filmens grej. Vi har den promiskuösa tonårstjejen, den tuffe killen som visar sig vara oskuld, den nonchalante killen som inte bryr sig och får alla flickor i säng och många fler.

Tre tropes

a. Geeks saves the day. Klart att nördarna räddar dagen. Notabelt många år före nördar blivit häftigt via serier som The big bang theory. Eller förresten, var det korrekt? När blev nördarna coola?

b. Filmtiteln. Är detta en sunkig porris från nittiotalet? Nej en komedi med en medvetet "awkward" titel.

c1. Tjejer som klär av sig nere vid sjön. Elizabeth Banks bikiniklädda rumpa trycks upp i ansiktet på oss tittare...

c2. ... för att sedan klippas till en het kärleksakt mellan två män. Fullt fräs, full påsättning, vita tubsockar och allt! LOL. Hysterik scen!



Favoritkarakärer?
Jag gillar Beth (Janeane Garolfo) som chefen för lägret. Hon spelar rollen straight vilket är ett jättebra beslut. Självklart är Henry (David Hyde Pierce) allt för skön. Scenen när han kommer in i bamba och frågar efter tekniknördarna utan att uttala orden nörd eller teknik är en höjdpunkt. Mycket roligt. Av birollerna gillar jag Christopher Melonis vietnman-veteran Gene, Ken Marinos Victor, Amy Poehlers superintensiva Susie, Molly Shannons "offer som reser sig på nio" Gail. Japp måste också nämna Coop spelad av Michael Showalter, en av manusförfattarna.

Den enda som spelar över för mycket är Paul Rudd som den nonchalanta tonårskillen. Han som alla tjejer vill ha. Rudd spelar dock säkert rollen exakt som regissören vill ha det. Hans tolkning är så högljudd att den kan inte ha flugit under radarn för regissören, eller någon annan i inspelningsteamet heller för den delen.


Trivia
Musik som används på bästa möjliga sätt att man kommer i filmisk himmel. När Beth blir kysst av Henry spelas en akustisk version av KISS låt Beth i bakgrunden. Framförandet är mjukt och försiktigt men det är så bra!

Från imdb trivia: The owners of Camp Towanda (where the movie was filmed) were told that this was going to be a family comedy. They were mortified when they saw the final cut of the film.




Omtittningspotential?
Detta tror jag bör ses om. Jag kommer med all säkerhet kolla in tv-serierna också. Mer tid med favoritkaraktärerna!


Slutomdöme
Mycket lustigt i partier och en film som säkert kommer ligga kvar i huvudet ganska länge, men den har några fler omtittar kvar för att bli en stor personlig favorit.


Betyg: 3/5


Antal tittar tidigare: detta var första titten.



tisdag 5 juli 2011

Role Models (2008)


I miss your whispering eye!

Jag såg denna komedi för ett tag sedan då den gick på tv. Paul Rudd är som ofta bra. Han är en flitig skådis i komedier nu för tiden, eller hur? Men filmens huvudperson för mig är den oförglömlige Stifler Seann William Scott. Jag vet inte om han är så himla bra egentligen, men jag gillar honom helt enkelt.

Filmen handlar om Wheeler (Scott) och Danny (Rudd) som måste göra samhällstjänst efter en trafikföreteelse. De ska delta i ett program där ungdomar på glid får lära känna och umgås med vuxna, mogna och stabila medborgare. Eftersom det är en komedi uppstår en massa tokigheter och till slut vet man inte om det är de stora killarna som är förebilder för de yngre, eller tvärt om.


Filmen bygger på ett kvickt manus och starka skådespelare. Vid sidan av de två huvudkaraktärerna ser vi Red Mist från "Kick-Ass", Christopher Mintz-Plasse, i rollen som den "lajvande" Augie och den mycket roliga Jane Lynch som programmets chef Sweeney. Missa för all del inte hennes scener med en "hot dog" efter eftertexterna. Lynch's före detta kokainmissbrukande Sweeney genererar flera av filmens gapskratt...

Sweeney: You know what I used to have for brekfast? Cocain. Know what I had for lunch? Cocaine.

"Role models" ger mycket "skratt för pengarna" vilket är en raritet dessa dagar. Den är sliskigt tillrättalagd mot slutet men det skiter jag i och ger den frankt fyra chokladjordgubbar av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Klicka mig