lördag 3 maj 2014

My Fair Lady (1964)



Well, I'm dashed!

Musikal? Denna film slank in i detta projekt då jag blev övertalad av min kompis Frans om dess förträfflighet. Han utlovade att den skulle driva med det brittiska som jag så ofta har svårt för. Han sa också att den var en romantisk komedi och att den inte alls hade så mycket musikal i sig. Nehe, där blev man ju lite blåst. Den är en musikal i dess minsta beståndsdelar. Varenda gen i denna film ÄR musikal. Komedi, not so much. Romantisk film? Nä, nä, nä. Snarare är den "romantiska" storyn heeeelt absurd.

Filmen är regisserad av veteranen George Cukor som givit oss följande tre guldkorn; Holiday, The Philadelphia story och Adam's rib. Detta borde ju betyda något, men han gjorde mig mycket besviken med denna film. Helt otroligt att mannen bakom Adam's rib ens gjort denna gubbslemsfilm...


Ok, låt oss ta några steg tillbaka. Denna film skulle egentligen inte platsa i Decennier då jag inte gått och suktat efter att se den en längre tid. Men nu kom det sig så att Frans var på besök precis när jag var sugen att se några av 60-talsfilmerna. Jag hade sedan tidigare bett om Frans tips från sagda decennium, allt för att inte missa några guldkorn. Vad filmen har är Audrey Hepburn och eftersom jag bara sett hennes två mest kända filmer ville jag bredda mig lite. Dessutom är grundstoryn Pygmalion intressant. Filmer på samma tema är Eddie Murphy's Ombytta roller och Julia Robert's Pretty Woman.


Men ack, detta med musikal. Jag gillar inte formen. Ge mig antingen en musikföreställning eller en film, men blanda inte. Självklart kan jag bli positivt överraskad om musikalen har bra karaktärer, manus och genomförande. Exempel kan vara Singin in the rain eller Hair. I ett tidigare filmspanartema blev jag utmanad av Sofia att se musikalen Les parapluies de Cherbourg och den var ojämn men bra i slutändan. All dialog sjungs i den men den har i alla fall äkta känslor och en och annan bra låt. Jag gillar också vissa multiformatmusikaler som The wall och Hedwig and the angry inch där man leker med filmformatet som sådant och blandar musik med drama och animerat.


Men detta var inte min kopp av te. Filmen är extremt lång, nästan 3 timmar. Det tog mig tre sittningar att ta mig igenom den. Lustigt nog är den också uppdelad i tre lika långa delar. Den första delen täcker in inledningen och studietiden. Eliza är inte speciellt bedårande. Skrikig och med en vidrig dialekt. Detta är givetvis meningen men den delen kunde varit så mycket kortare. Andra delen är på hästkapplöpningen samt den stora balen. Denna del är något bättre, den kändes inte så förtvivlat lång i alla fall. Det fanns en lustig ungersk antagonist i den delen som var lite kul. Den tredje delen är efterspelet då Eliza känner sig orolig om sin framtid och hon och Professor Higgins kör sin romantiska balett. Här kommer de sunkiga könsrollerna med i spelet på ett extra tydligt sätt.

Först och främst är den romantiska historien helt sanslös icke trovärdig. Kvinnosynen är under all kritik och att Eliza väljer Higgins i slutet är vedervärdigt. Och kom inte och säg att det är en satir över förlegade könsroller. Det finns inte en uns av satir i denna film. Fail eller Fail alltså (idén alternativt genomförande).


Det andra stora problemet jag har med filmen är alla dessa förbenade sånger. De är pompösa och trista. De skulle kanske kunna passa på en sommarrevy i Västergötland. De är hemska helt enkelt. Dessutom är dialogen teatralisk och helt orealistisk. Inte undra på att New Hollywood och den nya franska vågen tog fart under 60-talet om det var filmer som denna som var dominerande i inledningen av decenniet...

Så, mina onda aningar om filmen på grund av att den var en musikal blev tyvärr besannade denna gång. Grundhistorien är så intressant att det ändå var kul att ha sett filmen, men det är inte en film jag kommer se om någon dag snart...

Jag ger My fair lady ett "Eouwww" av fem möjliga.

Betyg: 1/5 

Denna dag tar sig Christian sig an en annan film. Jag följde Eliza's kamp om att bli från från sin socialklass, Christian följer Elsa som föddes fri.


12 kommentarer:

  1. Skön läsning så här på lördagmorgonen. Inte ofta man ser dig så upprörd på ett så aggresivt, och vad det verkar, äkta sätt. Liksom inte en sån sågning som man gör med en klackspark utan den här filmen verkar ha nått in under skinnet på dig.

    Hoppas du inte sagt upp bekantskapen med Frans bara. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, gav min text den vibben? Hoppas verkligen inte att bekantskapen med Frans är uppsagd, från någondera av oss. Han får tåla att jag jävlas lite med honom i mina texter. Man måste ju ha en villain ibland! :-D

      Radera
  2. Frustrationen satt i länge ser jag ;) Du kanske skulle ha satsat på Mary Poppins istället som ju faktiskt kom samma år. Kan det vara dessa två musikaler som förstört cockney-dialekten i Hollywood för alltid?

    SvaraRadera
    Svar
    1. NEJ. Ännu en musikal med cockney-dialekt! Surely you're joking?

      Radera
    2. Nope, Dick van Dyke visar de språkliga framfötterna. Men likt Filmitch kan jag intyga att Mary Poppins till skillnad från denna musikal är mycket, mycket bra

      Radera
    3. Kanske någon annan gång. Just nu är jag för trött i nerverna för att våga testa en musikal till. Men tack för omtanken.

      Radera
  3. Frans fick en ordentlig utskällning. Men det kanske han var värd i det här fallet? ;)

    Nej, detta var inte en film som lockade från början, inte ens med Audrey Hepburn. Jag har själv sett en del av hennes filmer i decennie-temat och de har alla varit klart trevligare än vad denna verkar vara.

    Det enda som låter lite lockande är det där med könsrollerna som du klagar på. Man blir ju lite nyfiken på vad det är du så uppenbarligen känner avsky inför... Men, jag kommer definitivt inte se filmen bara för det :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kanske ska tillägga att jag och Frans började se denna film när han var här på visit, men att vi i ett gemensamt beslut valde att avbryta visningen. Så jag har mig själv att skylla att jag såg hela filmen ändå efteråt.

      efter vi stoppat denna film tog vi en annan med Audrey Hepburn, och den kommer jag blogga om imorgon!

      Radera
  4. Håller med att detta inte är någon höjdare. Alldeles för lång och ganska trista låtar men vill minnas att åtminstone två låtar var helt ok. Gjorde däremot misstaget att se denna på scen när jag var i S-holm för nga år sedan bla med en otroligt pompös Jan Malsjö och en uppblåst (kroppsligen) Tommy Körberg - har varit på roligare begravningar. Men jag säger som Sofia se Mary Poppins istället eller varför inte The Sound of music? Fina filmer :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej tack gånger tre, det blir inte någon musikal mer på länge, varken på teatern eller på film... Thanks, but no thank, sir!

      Radera
  5. När har jag kallat den romantisk? Det låter helt osannolikt att jag skulle sagt det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte? Då får jag be så hemskt mycket om ursäkt. Måste varit språkförbistringen!

      Radera