Spirited Away (2001)

There must be some mistake! None of these pigs are my parents!

Hayao Miyazaki! Systerdottern Clara berättade häromsistens att de har köpt några fler Miyazaki-filmer till hemmet. Vad kul tyckte jag, Clara och hennes bröder Måns och Jonas får en bra uppfostran. Bra jobbat Lisa och Calle!

Nåväl, Clara pratade på om Det levande slottet, Spirited away och Min granner Totoro och jag insåg snart att jag måste ta tag i att se några av de mest kända filmerna från den japanske mästaren. Vid sidan av Studio Pixar är väl Studio Ghibli mandatory viewing inom animation som jag förstår det.

Sagt och gjort, jag såg Spirited away, en av de allra mest älskade Miyazaki-filmerna i helgen. Givetvis på japanska. Filmen handlar om flickan Chihiro som tillsammans med sina föräldrar på ett magiskt sätt "ramlar" in i andarnas värld. Chihiros föräldrar förvandlas snabbt till grymtande grisar efter ett ovanligt grisigt frossande av mat som inte var deras. Chihiro är lämnad att själv överleva i den farliga magiska världen och samtidigt försöka rädda sina föräldrar samt ta sig tillbaka till den vanliga verkligheten.

Det går inte att förneka att detta är helt fantastiskt fantasifullt. Vi möter en komplex värld, både vacker och hotfull. Jag fascineras av detaljrikedomen och världen med alla dess lustiga figurer. Men även om Chihiros äventyr är gulligt blir jag inte fullständigt tagen av historien. Hon är mycket principfast och god, och i denna värld segrar godheten. Det finns säkert en hel del symbolik och underliggande budskap som gick mig förbi. Jag antar att symboliken måste funnits eftersom filmen blivit så hyllad. Speciellt historierna om de två häxorna, tvillingarna som är varandras motsatser, samt Chihiros relation och historik med hennes kompis Haku pockade på mitt sinne. Vad fanns bakom fasaden i dessa historier?

Det tar ett tag att vänja sig vid den klassiska animationen från Miyazaki, den skiljer sig rejält från den datoranimerade varianten från till exempel Pixar. Jag kanske bara behöver tid att vänja mig?

Efter jag sett filmen pratade jag med Clara och fråga henne om vad som var bra med Spirited away. Jag misstänkte att Clara som är tolv år kanske förstått filmen bättre än jag. Filmen behandlar ju barnets rädslor inför framtiden, att behöva klara sig själv, att behöva lämna det välkända bakom sig... Clara gillade filmen men det är inte hennes favorit. Hon sa att hon gillade animationen, miljön och att historien var spännande. Jag tror att hon hade svårt att sätta fingret på vad som var så bra, och jag kände då igen mig i hennes sökande. Jag gillade också Spirited away men jag blev inte så begeistrad som jag förväntat mig. Upplevelsen var dock mer plus än minus så jag ska ta och se några fler filmer från Studio Ghibli.

Efter ett ordentligt bad på det lokala badhuset ger jag, efter den första titten, Spirited away tre vattenandar av fem möjliga.

Betyg: 3/5