Frank: How can you trust a man who wears both a belt and suspenders? The man can't even trust his own pants.
Den andra filmen som jag gav chansen igen var Sergio Leone's spagettiwesternepos Once upon a time in the West. Denna film figurerar ofta i diskussionerna om den bästa Leone-filmen, och ibland till och med bästa western-filmen alla kategorier.Jag såg den för en sådär 8-9 år sedan hemma hos en kompis tillsammans med hans fru. Det var jag som föreslagit filmen och hade med den på dvd. De hade en platt men ack så liten tv och inget surroundljud. Jag tyckte filmen var trist och kände ångest över att jag gjort ett dåligt filmval för situationen. Nu tänkte jag ge denna film en ny chans. Jag måste ju missat dess storhet på grund av de yttre omständigheterna.
 |
| Great shot |
Pekoral: verk, oftast konstnärligt, som är oavsiktligt komiskt på grund av bristande litterär förmåga hos författaren eller av att verkets stil inte passar innehållet. (Sen 1796 av latinska pecoralis "som till hör boskapen")
Vilken idiot jag är. Jag får ju skylla mig själv. När de första fyra scenerna var över, de borde tagit en 8-10 minuter men i filmen drogs de ut till en dryg timme var jag nära på att ge upp. Betyget var givet. Men man får inte ge upp. Man måste se hela filmen, det är sedan gammal. Fråga bara Jojje.
Lyckligtvis blir de avslutande timmarna något bättre men hela filmen är ganska absurd. Den är som en spoof på en Leone-film med scener där männen och kvinna stirrar på varandra i evigheter utan att säga ett ord. Musiken till anrättning är bisarr, helt oharmonisk (pun intended). De konstgjorda ljudeffekterna är det mest anmärkningsvärda, de är helt malplacerade. Harmonica spelar på sitt munspel istället för att prata, men det är inte ljud från ett munspel vi får höra. Av oklar anledning har Leone valt att lägga in ett annat ljud, som om det vore dubbat, istället för munspelet. Encryable.
Hela filmen är uppenbarligen stilistisk med sina teatraliska gester och onaturliga ljudeffekter. Dialogen låter dubbad och ljudmixen är under all kritik rent audiotekniskt. Jag kollade ändå på en Blu-ray så ljudet borde väl varit bättre mixat. Hade jag inte vetat att det var den store Leone som gjort filmen hade jag kunnat tro att den var gjord som något examensarbete på en kvällskurs i film.
Men det blev något bättre mot slutet. Stämningen satt sig kanske och varje scen tog inte 15 minuter längre. Det blev till och med lite spänning och antydan till action. Det var ju skönt i alla fall. Vad var bra? Charles Bronson hade en snygg jacka, den rutiga. Den var lite cool. Vad mer? En slinga i filmmusiken som återkom om och om igen påminde mig något otroligt om en slinga i musiken till tv-serien Dexter. Det gjorde att jag kunde drömma mig bort lite mitt under filmen.
Med ytterst liten marginal kämpar sig denna film upp från skambetyget, men det är med minsta möjliga marginal. Nu är jag klar med denna film, två gånger får vara nog.
Jag ger Once upon a time in the West två järnvägsstationer av fem möjliga.
Betyg: 2/5
Oj oj. Jag tyckte också att det var rena kämpainsatsen att se den här filmen (även om jag slutade på ett högre betyg än du) men den är verkligen speciell. Jag kan förstå dom som hyllar filmen, kommer man in i rätt feeling är den säkerligen magnifik, på samma sätt som The assassination of Jesse James by the coward Robert Ford (inte bara världens längsta film utan även världens längsta titel). Det gäller att vara sockerchockig, utvilad och köra Kajsa Bergqvist-slag-i-ansiktet innan man börjar titta. :)
SvaraRaderaAttans, jag glömde böja mig framåt och slå mig på låren om och om igen! Det måste det vara.
RaderaSkämt åsido, du har nog helt rätt. filmen kan säkert ses som ett mästerverk, mer som en installation eller en "dans" än en "vanlig" film. Jag har hört det beskrivas om filmen. Men jag fångades inte av det artificiella.
Encryable! ;)
SvaraRaderaOnce Upon a Time in the West ---> 5/5
LOL, touché!
RaderaJag har full respekt för er som älskar denna film. Inledningsscenen är magnifik så långt är jag med, men sedan hänger jag inte med. Musiken finner jag tyvärr inte lika förförisk som du. Och detsamma med skådespelarna. Men så är det ibland... Man kan inte alltid tycka lika.
Nej, så är det ju. Synd att du inte fann storheten med den, men så är det ibland. Finns mycket att diskutera vad gäller dina invändningar, men det kanske man kan ta vid ett senare tillfälle. Däremot är mycket av det du inte gillar en del av dessa filmers charm. Italiensk spaghettivästern har dubbade skådespelare, överdrivna ljudeffekter och maffiga uppgörelser. Inte för alla så klart ;)
RaderaJag kommer inte ihåg detta stilistiska grepp lika mycket från dollars-trilogin. Är det lika framträdande i dem?
RaderaJa, det finns där också. Man märker helt klart att det är Leone-filmer. Du kanske ska undvika att se om de filmerna nu när du konstaterat att denna inte funkade så bra för dig ;)
RaderaAj då, då ska jag kanske inte se om dem för jag kommer ihåg dem som ganska bra. Får se, nyfikenheten kanske får mig att kolla ändå för jag har inget minne av samma problem med dem...
RaderaAj då, vad synd att inte en av mina absoluta favoritfilmer någonsin inte alls föll dig i smaken. :) Vilken sågning. Både bildkvaliteten och framför alls ljudkvaliteten är faktiskt nåhra snäpp sämre i dollar-trilogin dessutom så se om dem på egen risk.
SvaraRaderaJag kommer kanske se om dollars-filmerna mest för att jag blir nyfiken nu. Jag kommer ju ihåg dem som stabila westernfilmer, om än inte i topp i genren.
RaderaSjälv är jag mkt förtjust i Leones stil men den är speciell och jag har full förståelse för att man inte gillar regissören. Just den här har jag bara sett en gång men minns den som bra omtitt på gång definitivt.
SvaraRaderaOch jag har å min sida också förståelse för att man kan sjunka in i en film som denna och bara "go with the flow", Synd bara att den inte gav mig den perfekta upplevelsen.
Radera