fredag 30 maj 2014

Djungelboken (1967)



Baloo: Var nöjd med allt som livet ger...

Den sista gemensamma filmen från sextiotalet blev Djungelboken, eller The Jungle book som den heter på engelska. Då jag ser barnfilmer där "alla talar svenska" brukar jag oftast föredra versionen av filmen som har originalspråk, speciellt om det är en engelskspråkig film. Det är oftast bättre voice talents i originalfilmerna jämför med svensk varianten. Åtminstone tror jag att det är så nu för tiden.


Men när jag började se The Jungle book funkade det inte alls. Fy fasen vilka trista röster och var tusan håller Beppe Wolgers hus ropade en liten yngre version av mig själv inne i huvudet. Inpräntat via alla dessa Kalle Ankas julaftnar kan jag bara se denna film med svenskt tal. Så jag fick helt sonika byta version och se om filmen. Jag hade hunnit se nästan halva innan jag kom på mitt ödesdigra misstag.


Just den lilla scenen när Baloo introduceras är och har alltid varit en av mina favoriter på julafton. Hur är då resten av filmen? Jag har faktiskt sett filmen men det var för länge, länge sedan. Nu visar det sig att den är tämligen svag. Filmen har mycket övrigt att önska då det gäller sammanhållen handling. Istället är den fragmentarisk med ett antal shownummer som ligger som uppradade sida vid sida. Disney-filmer från förr var kanske mindre komplexa än dagens alster, inte minst om man jämför med Pixar-filmerna, eller hur?


Efter denna titt kan jag konstatera att introduktionen av björnen Baloo är och förblir filmens höjdpunkt. Scenen från filmens första del med de marscherande elefanterna var riktigt tråkig. Likaså var scenen med apkungen inte speciellt vederkvickande även om sången är medryckande. Jag undrar jag vad pk-polisen säger om den scenen i dag. På sextiotalet var man kanske inte så känsliga för att låta svarta skådespelare göra den scenen. Tänk om de som sjöng skulle ha en torr brittisk dialekt istället. Hela scenen skulle ändra karaktär. Detta tänkte jag inte så mycket på i den svenska versionen men i originalversionen gick det inte att inte lägga märke till det.


Filmens bättre partier är de med ormen Kaa samt de med de fyra snälla gamarna. Favoritscenerna med Baloo är inte bara bättre med Beppe Wolgers som röstartist, den svenska versionen av Baloo-sången, "Var nöjd med allt som livet ger", är också överlägsen den amerikanska originalsången där de mest brölar ut "bare necessities" om och om igen. Den tämligen svaga lustifikation i texten inte räddar sången. Den svenska versionen är både fyndigare och bättre.


Det var kul att se hela filmen och inte bara den välkända scenen, men som tecknad barnfilm är den i stort ganska trist. Jag ger Djungelboken två Beppe Wolgers av fem möjliga.

Betyg: 2/5


Nu är frågan om Movies-Noir och Jojjenito är nöjda med vad livet ger? Imorgon kommer Fiffi också marschera in i djungeln, kompani höger om, tuut!

16 kommentarer:

  1. Även tex Robin Hood lider ju av samma problem, att det mest är ett gäng scener på varandra. Det som är lite kul med att se filmen på originalspråk är att man upptäcker hur noggrant de svenska rösterna är castade, gamen som har skotsk accent är den som talar norrländska tex. Och om King Louie tyckte pk-polisen inte, även när det begav sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De svenska rösterna är mycket bra castade i denna film, det är helt klart. Kan kanske ha att göra med att man är van med den svenska varianten.

      Radera
    2. Just det förresten, Louis Prima som gjorde Louies röst var inte svart utan av sciciliansk härkomst.

      Radera
    3. Ojdå, dumstruten på mig?

      Radera
    4. Det är sällan dumt att inte veta, däremot att inte vilja veta... (Oj, vad klok jag var här på lördagskvällen, då... ;)

      Radera
    5. Visa ord. Har du druckit rödvin? :)

      Nej, jag tänkte på pk-varningen som kanske var malplacé?

      Radera
    6. Mjae, beror på vad du vill med den ;) Vad jag vet fick Disney redan när filmen kom kommentarer på att Louie framställdes som allt för "svart" och de (kommentarerna) har ju knappast blivit färre med åren om vi säger så... Så visst har pk-polisen en hel del att säga.

      Radera
    7. Ok, tack, då var jag rätt ute ändå! :-)

      Radera
  2. Det du skriver på slutet, att den som tecknad barnfilm är ganska trist, det håller jag inte med om. Jag tror at många barn kan tycka att den är väldigt underhållande, kul, spännande och läskig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig ja! Det är ju jag som skriver bloggen, inte "barnen". Jag jämför med moderna tecknade filmer som är jättebra både för barnen och de vuxna typ Monsters Inc och sådana.

      Radera
  3. Jag vet att det är du som skriver bloggen. Jag tror bara inte Djungelboken är fullt så "gammaldags" i barns ögon som man kanske tror (jämfört med Pixar å sånt). Det är den ju inte i mina ögon heller fast det är å andra sidan inte jag som skriver din blogg - heller ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det verkar som att du tror att jag bedömde filmen ur barnens synvinkel, huruvida den kan vara bra för barn, men det gjorde jag inte. Inte alls. Jag har inte uttalat mig om jag tror att barn gillar den eller ej.

      Jag menar att denna barnfilm tilltalar inte mig (mer än på det nostalgiska planet eventuellt), medan moderna barnfilmer kan tilltala mig då de blandar in popkulturella referenser och "vuxna" skämt...

      Därav min kommentar att det är jag som skriver bloggen, dvs det är mitt perspektiv jag talar utifrån...

      Sen må du anklaga mig för att vara otydlig i min text.

      Radera
  4. Jag tycker inte du var otydlig, jag håller bara inte med dig om det trista :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah, bra, fast dåligt att göra dig besviken, men bra att reda ut förbistringen. Jag missuppfattade dig helt enkelt! Hur ska det nu gå med Robin Hood kan man ju undra. För säkerhets skull kommer jag se två Disney för 70-talet, den plus The Aristocats (som jag ser fram emot mycket)...

      Radera
    2. Åhå, två Disney-70-talare! Då ska jag försöka vara med på den ena. Den andra har jag redan skrivit om inne hos mig.

      Radera