We Were Soldiers från 2002 är en otroligt brutal krigsfilm. Jag har läst boken filmen bygger på och den är riktigt bra, We Were Soldiers Once... and Young. Filmen må vara ojämn och långdragen men andra halvan med slaget om Ia Drang mellan den 14:e och 18:e november 1965 är mycket realistisk. En svettig film detta. Scener som tar andan ur en och man sitter med hjärtat i halsgropen mest hela tiden. Detta är en av de krigsfilmer som fastnat i minnet och jag kommer ihåg vissa scener än idag.
En anledning att det finns en så detaljerad beskrivning av något som oftast försvinner i krigets dimmor är att journalisten Joe Galloway var med, embedded with, de amerikanska soldaterna och dokumenterade slaget samt skrev boken om det senare.
När jag så blev varse om The Hornet's Nest blev jag nyfiken. De två journalisterna Mike och Carlos Boettcher följde med amerikanska soldater in i lejonets kula, Barawala Kalay Valley, i Kunar provinsen i nordöstra Afghanistan våren 2011. Detta är inte en spelfilm likt We Were Soldiers utan en renodlad dokumentär. Med fadern Mikes berättarröst och "talking head" tas vi med under uppbyggnaden till och senare den nio dagar långa striden.
Filmens styrka ligger i det intensiva att se dokumentära bilder från fajterna inklusive ljuden av kulor som viner förbi huvudena på journalisterna och soldaterna. Det är också starkt med bilder på och intervjuer med flera av de sex amerikanska soldater som dödades under striderna.
Filmen behandlar också Mikes och Carlos relation. Mike har alltid varit den frånvarande pappan borta på jobb. Relationen var på uphällningen. Carlos valde att följa med på detta jobb mer eller mindre otränad för uppdraget. Båda klarade sig i vilket fall och deras relation fick en nystart som eftertexterna förkunnade.
Filmens svaghet är framför allt Mikes kommentarer och sammanfattningar som dels blir för tårdrypand, dels sätter för mycket fokus på honom själv och hans relation till sonen. När han har detta material hade det räckt och antagligen blivit bättre att låta videosekvenserna tala för sig själv. Jag blev lite trött på honom till slut, även om det inte drog ner jättemycket.
Den andra svagheten är att filmen visar med tydlighet hur kaotiskt en firefight i de afganska bergen blir. Svagheten ligger i att vi som åskådare aldrig förstår var soldaterna var, vare sig de amerikanska eller de afganska. På ett sätt spelar det till filmens fördel, just det där om "the fog or war". Men det hade inte skadat om Mike lagt ner mer tid att beskriva scenerna och arenorna samt ge en översikt lite då och då istället för att prata om sig själv.
Filmen avslutas med en lång sekvens av den ceremoni då de döda vännerna tas farväl av hemma på basen. Mike filmade detta utan att de inblandade visste om att kameran rullade. Den är lyckligtvis okommenterad och det blir starka bilder. Inte så mycket flaggviftande framför kameran utan ren och skär sorg. Mike måste dock ge sin kommentar på detta också, journalist som han är, vilket inte hade behövts men ändå...
Betyg: 3/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar