torsdag 15 maj 2014

Godzilla (2014)



Ichiro Serizawa: The arrogance of man is thinking nature is in our control... and not the other way around.

Även om jag ser en hel del tv-serier och film hemma blir det ju inte så jätteofta man kommer ut på bio och ännu mer sällan på premiärkvällen för nya storfilmer. Men nu var det dags igen då Godzilla hade premiär igår. En liten filmspanargrupp strålade samman från norr och söder mot Rigoletto och rad 9. Det skulle bli spekatkelfilm i 3D. Glasögonen var med och humör och förväntningar på topp.

Jag är långt från ett Godzilla-fan. Den enda film i genren jag sett var 90-talfilmen med Matthew Broderick. Den var helt ok som förströelse men inte speciellt minnesvärd. Nu hade jag större förhoppningar. När en film som Captain America: The winter soldier kunde överraska så positivt kunde man kanske hoppas på att även denna mastodontfilm skulle vara magnifique. Dessutom hoppades jag, och jag hoppas fortfarande, att Gravity och dess fantastiska 3D skulle sätta ribban för användningen av 3D mycket högre för Hollywood.


Nu visade det sig tyvärr att jag blev lika besviken på Godzilla som jag blev bedårad av Captain America 2, och att 3D var lika meningslöst i Godzilla som det var makalöst i Gravity.

Godzilla anno 2014 är inte speciellt bra, men den innehöll några underhållande moment. Den påminner mig av och till om filmer som Battle Los Angeles, Jurrasic Park, Aliens och Starship Troopers. Detta är en ganska ordinär katastrofactionfilm där man får följa en liten familj där mannen är hjälten som hur han än beter sig hamnar exakt i händelsernas centrum hela tiden. Frun är orolig, tittar med tefatsstora blanka ögon på förstörelsen runt omkring sig och så sonen, en extremt trist liten brunögd pojke som aldrig i helvetet kommer dö.


Detta är inte en typ av film där handling eller logik kommer i första rummet. Nej, det är en film som visar några big ass monsters som förstör diverse städer. Men oavsett filmgenre anser jag å det bestämdaste att alla filmer måste följa den logik som etableras i den värld de beskriver. Denna film är övermättad av dumma och ologiska handlingar av våra "hjältar". Det gör att storyn på det mänskliga planet blir under all kritik.

Tyvärr påminde Godzilla mig väldigt lite om Game of Thrones eller Cloverfield...


Man kunde ju hoppats att en serie som GoT skulle lära filmmakarna att en film blir mer spännande om det finns "stakes", om det finns viss risk att någon av hjältarna faktiskt kan stryka med. Detta var inte en sådan film. Inte en sekund under hela visningen kände jag anspänning, inte en enda fjäril i magen. Det var bara rörelse på duken, ibland snygga bilder, ibland inte ens det, men aldrig nerv.

Cloverfield? Jo, det är en monsterfilm som i all sin enkelhet lyckades skapa en spänning, stämning och framför allt en mystik runt monstret. Jag hade önskat att man helt skippat de eländigt skrivna mänskliga hjältarna i Godzilla och fokuserat på monstren och mystiken runt dem. Tänk om de vågat göra filmen helt utan hjältar, en film där människan spelade andrafiolen som de kryp vi är (ur Godzilla och hans kamraters perspektiv).


Men det fanns lite ögongodis också! Efter första halvan av filmen som var svintråkig började det hända kul saker. Jag tänker på det häftiga fallskärmshoppet som militärerna gjorde, kallas det halo jump? Varför Ford var med i den scenen var en av många frustrerande ologiska saker. Men mycket snygga bilder, speciellt scenen när solen bryter igenom molnen och killarna faller mot San Fransisco med röd rök från fotlederna. Slutet av scenen när Ford faller förbi Godzilla var djäkligt coolt.

Filmens häftigaste scen är dock när jaktflygplanen börjar fall ur skyn (pga en EMP blast). Först ser vår hjälte en fallskärm komma singlande ner genom mörkret och dammet, sen ser vi plan efter plan störta. Awesome scen.


Tredje scenen som jag höjde mina ögonbryn för, vilket också var den enda scen då ett litet skratt undflydde mina läppar, var när den stora ödlan gick förbi över kameran och det såg ut som att den hade en stor pung full med lysande bollar. Senare visade det sig att ödlan var den stora honan (drottning, a la Aliens) och att säcken med bollarna nog var hennes korg med ägg.

Vad mer? Tyvärr måste jag lyfta några fler negativa saker om filmen, sorry Fiffi. Ingen skådespelare stack ut positivt och allra sämst var Bryan Cranston (extremt dålig!), Aaron Taylor- Johnson (helt felcastad), Elizabeth Olsen (dålig regi?) och David Strahairn (felcastad, var inte Sam Elliot tillgänglig?). Vid sidan av dåligt skådespeleri var ljuddesignen i filmen under all kritik. I en film som denna, när hela San Fransisco blir demolerad borde ljudmattan vara imponerande, men icke. När monstren slog sönder hela skyskrapor hördes ljud som om två-tre glasrutor gick sönder. Jag hade hoppats och förväntat mig ett mycket mer mäktigt ljud. Ok, det finns några fler saker som var svaga men jag känner att jag "gnällt" tillräckligt mycket nu.


Allt som allt var det en jättetrevlig filmkväll med några sköna filmspanare och kul att få spaning på Vrångmannen i publiken. Men som film är Godzilla antagligen lättglömd.

Jag ger Godzilla två atombomber av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Fler revyer på filmen (uppdateras allt eftersom): Fiffi, Movies-Noir, Filmitch, Joel, Jojjenito, Vrångmannen.



28 kommentarer:

  1. Du behöver inte be det minsta om ursäkt för att du radar upp filmens (många) mediokra sidor, jag håller faktiskt med om dom flesta. Men ändå - ändå - tycker jag väldigt mycket om filmen. Monstren var enastående bra gjort, jag fick andnöd några gånger (hey Gravity!) och jag tycker inte 3D:n var helt meningslös, bara nästan. Men skådisarna borde skämmas. Allihop.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Andnöd? Det var värst. Det tyder på att du levde dig in i filmen bra mycket mer än jag. Jag hade gärna sett en film som mer byggde upp spänning runt mysteriet. Tyckte de misslyckades med det.

      Skådisarna/manus/regi, vad det än var, funkade inte alls.

      Radera
    2. Jag levde mig in i filmen väldigt mycket bitvis. Tror inte jag blivit så "rädd" för ett monster sen jag såg Alien. Det kom ju så nära med sina stora vassa tänder...

      Radera
    3. Encroyable!

      Och det kommer från filmtjejen som just kört ett Saw-maraton!?! LOL.

      Radera
  2. Jag skriver under på allt du tar upp. Vi hade väldigt liknande känslor/tankar om filmen. Tycker också Cloverfield var en lyckad film i genren och hoppades på något liknande efter att ha sett trailern.

    Hade också gärna sett det hela från Godzillas perspektiv där människan bara är kryp som stryker med. Det hade gett en helt annan upplevelse.

    Nej, det fanns mycket som hade kunnat göras bättre/annorlunda. Ljudet var t.ex. på tok för lågt för en sån här film (hoppas bara det inte vara Rigolettos fel).

    Nåja, jag var inte superbesviken för jag tyckte inte den var dålig. Den gav mig vara inte en wow-upplevelse som den borde ha kunnat bjuda på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, vi verkar haft ungefär samma upplevelse av filmen.

      Ljudet var både dåligt mixat men också på tok för lågt i biosalongen på ettan i Rigoloetto. Kasst av dem.

      Men som biokväll var det finemang. Kul att se den på premiären. man kan inte klaga på att man hade hört allt för många spoilers eller så. Jag hade inte ens sett trailers och än mindre läst om filmen, så jag var nästan helt ren inför titten. Det är ovanligt och kul när det sker.

      Radera
    2. Det är egentligen bäst så när man ser en film utan att ha sett eller hört för mycket. Jag såg trailern i april när jag var på bio. Visste inte vad det var först, men den fångade mitt intresse. Synd att filmen inte gjorde detsamma, men kvällen var ändå klart trevlig :)

      Radera
    3. Jag har kollat på den trailer Fiffi länkade till nu efteråt och den var mycket bättre än filmen!

      Radera
  3. Kul att du nämner Cloverfield som lyckas med allt som dagens film inte förmår - skapa spänning. Och dessa barn tre stycken hann man med innan eftertexterna & en hund :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dessa barn. Dessa barn! Och om de nu promt måste vara med borde ju de ju användas för att höja the stakes... Offra dem helt enkelt! :-)

      Radera
  4. Tvetydiga betyg längs hela frontlinjen märker jag.
    Kanske det något negativa dominerar just nu? Ska mitt kommande biobesök hjälpa upp Fiffis sida?
    Jag är ju en Pacific Rim- kille så chansen kanske finns! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska bli jättespännande att få läsa vad du tycker vad det lider. hoppas att du inte läst hela våra texter så att du påverkas...

      Radera
  5. Asch...lejonet är ju jag!
    Vet inte varför DET kom upp. Någon gammal signatur som Blogger ville ha mig att använda! Så går det när man ska försöka sig på nya sätt att skriva kommentarer....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, nu är jag med.

      My lion? Tyrion? Eller Jamie? Eller Tywin, kanske?

      Radera
    2. Då väljer jag Tyrion!

      Radera
    3. Jaha, jag som tänkte mig dig som ett Jamie-fan! :-)

      Radera
  6. Som du själv har sett håller jag också med om det mesta men tyckte att Godzillan gjorde en heroisk insats för att bära upp filmen till att ändå bli helt ok. Flygplansscenen är bra men helt fel tonsatt, blev alldeles för känslosam. Däremot tyckte jag att ljudet på min visning var maffigt så det räckte, så ingen kritik där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, vi var nog med i den litet mer kritiska skaran. Jasså, ljudet var maffigt? Trots att det lät som att enskilda glasrutor gick sönder när monstren demolerade hela höghus?

      Radera
    2. Tja, inget jag reagerade på då iaf :)

      Radera
    3. Bra. Då var det kanske låg volym på vår visning. Det var ju bara premiärdagen i stor salong, inte så viktigt att ställa in ljudet korrekt. Bra jobbat, SF.

      Radera
    4. Ljudet var inte speciellt maffigt på min visning heller. :-/
      Gick dagen efter premiären.

      Radera
    5. Aj då, Paddy. Fan vad trött man blir på SF. Kommer direkt att tänka på när jag såg The Dark Knight rises i en salong där ljudet var så lågt satt att ljudet av ens egen andning var högre än filmen...

      Radera
    6. Jag tycker det är ovanligt med lågt ljud; ibland får man ju ha med sig hörselkåpor för att inte få tinitus.
      Jag trodde det var filmen i sig, men kanske var det biografen.

      Radera
    7. Konstigt. Jag tycker det oftare är för lågt än för högt. Man är kanske mer sugen att skruva upp ljudet nere i Götet? :)

      Radera
    8. Biografpersonalen kanske har sämre hörsel här? :)

      Radera
    9. Jag anar en ond cirkel här... :)

      Radera
  7. En tanke angående ljudet. När jag såg filmen på IMAX igår var det ett sånt härligt, högt, mullrande, groffande, sprängande, stolarna-rör-på-sig-ljud och det gjorde jättestor skillnad på känslan för hela filmen, även för mig som gillade den första gången. Men detta ljud i kombination med knivskarp 3D höjde filmen ett snäpp till. Nu är jag riktigt betuttad :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow, awesome. Låter som en RIKTIG bioupplevelse! :-D

      Radera