Marvel's Agents Of S.H.I.E.L.D. - Season 5 (2017-2018)

Mitt tålamod med Marvel's Agents of SHIELD börjar nu definitivt ta slut. Serien har haft sina upp- och nedgångar, men den har alltid varit en mysig serie att följa, om än inte en av de bättre. Som vanligt är det kul att följa vad som händer med karaktärer man har följt under flera säsonger. Ibland växer serier till och med bara genom att spendera mycket tid med den, som tex Castle gjorde, men oftast brukar serier tappa före de blir nedlagda...

Nu under säsong 5 av Agents of SHIELD har det blivit för dåligt. Vi har helt klart passerat toppen och befinner oss på baksidan avd ess "karriär". Showen är en "mess" och "all over the place". När serien börjar bli ologisk med avseende på karaktärernas utveckling blir det ohållbart. Det är en sak med rutten handling, man kan utstå mycket så länge det är intressant och belönande att följa karaktärerna. Men i denna säsong är både Daisy och Melinda May helt usla och till och med Agent Coulson har en utveckling som känns dålig. Eftersom jag finner paret Mac och Yo-Yo som ganska trista är det bara Fitz och Simmonds som jag fortfarande känner för. Säsongens nykomling Deke var dock ganska festlig till slut. Lustigt hur lik skådisen Jeff Ward som spelar Deke är Bradley Cooper i vissa lägen.

Handlingen som sådan var knasig. Första halvan var helt ok och bitvis både intressant och spännande. Tyvärr blir det sällan jättebra när en serie tar sig an tidsloopar och det lider denna säsong också av. Andra halvan av säsongen var rent ut sagt dålig. Jag hade mindre och mindre intresse kvar för varje avsnitt som passerade och säsongens "big bads" Hale och Ruby var smärtsamt dåliga. Glenn Talbot var dock kul.

Enligt källan planeras tydligen en säsong 6 vilket jag idagsläget inte hyllar. Kan det inte få vara slut nu? Nåväl, jag är inte speciellt sugen men man vet aldrig hur tv-seriekorten faller när nästa säsong väl har visats klart.

Betyg: 2/5 (svag)

Marvel's Agents Of S.H.I.E.L.D. - Season 4 (2016-2017)

 

Efter vi kört klart Shinypodden säsong 1 där vi gick igenom Marvels Cinematic Universe ville jag inte släppa världen direkt och passande nog hade Marvel's Agents of S.H.I.E.L.D. säsong 4 just avslutats. Jag har sett de tre första säsongerna och även om det inte är den bästa serien man sett är den njutbar och den utspelas i ett universa som jag gillar. Favoriten i serien är helt klart Agent Coulson med Jemma och Fitz i andra ledet. Tyvärr har serien inte de starkaste karaktärerna vilket kanske är en viktig anledning till att jag ändå inte hyllar serien.



Säsong 4 är helt ok som underhållning för stunden. Dess största problem är att den är fragmenterad då den håller igång tre händelsetrådar efter varandra. I sista avsnittet för säsongen säger Coulson att det känns som att teamet är samlat för första gången på mycket länge och det är sant. Teamet som i mina ögon inte är den starkaste grupp jag följt i en serie blir ännu svagare när de splittras hela tiden och de flera av huvudpersonerna agerar ensamma under långa perioder.

Patrik nämnde att säsongens bästa grej var att de hade olika "Agenst of SHIELD"-loggor i inledningen av avsnitten. Jag håller med om det! Under säsongen får vi se tre olika loggor plus att näst sista avsnittet (ep 21) har en neutral logga, dvs totalt fyra olika. Det var lite kul. Jag håller nog den första tråden som mest intressant där Marvel-hjälten The Ghost Rider introduceras och har del i handlingen. Det var också lite kul.



Under andra tråden handlar det mycket om en AI som blir ond. Den var inte lika bra som första tråden. Jag gillade varken AIDA eller hon som spelade henne. John Hannah som brukar vara festlig var här bara tröttsam.

Den tredje tråden utspelas inne i "The Framework" och det kändes helt meningslöst. Inte kul alls med alla våra hjältar som spelade alternativa versioner av sig själva som var annorlunda på olika sätt. Och då vi har att göra med svaga karaktärer från början blir det ju inte mer solid när de dessutom ska förändras... Dessutom fick showen en ovana att köra med twistar in absurdum. Vi tittare skulle luras och luras och luras. Problemet när en show använder det tricket för mycket är att "the stakes" sänks när man till slut inte orkar förfäras över något hemskt längre eftersom det ändå bara visar sig vara en twist. Till sist fick vi träffa åter några karaktärer från förr, några som jag tycker lika gärna kunde fått vila stilla i sina gravar.



Jag tycker därmed detta var den svagaste av de fyra säsongerna hittills. Däremot var det skönt att hänga med Coulson i världen ett tag. Säsongen avslutas med en stor "cliff hanger" som verkar lite spännande så jag ser ändå fram emot säsong 5 som jag antar drar igång i höst igen.

Betyg: 2/5

Guardians of the Galaxy Vol. 2 (2017)

Såg Guardians of the Galaxy Vol.2 med några vänner nu i helgen. Vi såg filmen i en fullsatt salong mestadels fylld med barn runt tio år. Det var ett ståhej och tjatter mest hela tiden. En liten blond pojke spelade lufttrummor till de låtar han gillade mest och klappade takten till andra låtar. Inget av detta störde min filmupplevelse nämnvärt. Filmen är en sådan film som snarare ska ses i en fullsatt salong fylld av barn som lever sig in i filmen.

När den första Guardians kom ut för några år sedan välkomnade jag den för att Marvel äntligen skapade något nytt. Bara det faktum att de avvek från den vanliga var bra i sig. Jag, Carl och Jojje har för övrigt just startat resan med att analysera de första 14 filmerna i MCU i första säsongen av Shinypodden. I podden ska vi analysera vad de gör med sin serie lite mer i detalj.

Redan under denna filmvisning satt jag och funderade på det faktum att när nu Marvel testar nya saker i sitt filmuniversa vänder de sig alltså sig till en yngre publik. Det är ungefär samma publik som gillar the Mos Eisley Cantina i Star Wars. FOX som kör X-Men har uppenbarligen valt en annan väg. Under det senaste åren har de överraskade mig med två filmer som båda råkar vara barnförbjudna; Deadpool och Logan. Och nu har de släppt den fantastiska tv-serien Legion på den mindre och smalare tv-kanalen FX. I Legion tar de risker och utvecklar hur en superhjältehistoria kan berättas. Jag tror faktiskt inte att en enda av de tioåringar som skrattade läppen av sig till Star Lord, Drax, Rocket och Baby Groot skulle fatta Legion över huvud taget och det är inte för seriens våld utan för dess intellektuellt sett utmanande berättarteknik.

Jag kommer inte ihåg speciellt mycket från första Guardians-filmen men inför tvåan jag gick in med förväntningar om ett underhållande space-äventyr. Jag blev dock tyvärr oväntat uttråkad av denna film. Jag tror att det mycket väl kan bero på att jag såg den mitt i min titt av Legion, jag hade sett fem av de åtta avsnitten av serien. Mitt huvud var inställt på den så mycket vuxnare serien än denna "barnfilm". Nu har jag i och för sig inget emot filmer som tilltalar barnasinnet, men denna gång funkade det inte jättebra på mig.

Under middagen efter filmen var det flera av vännerna som hade spaningar på detaljer i James Gunns film som påminner om saker som Joss Whedon brukar köra. Det var fokus på den informella familjen, cirkulära kameraåkningar, att följa en karaktär i närbild medan en "episk battle" pågår i bakgrunden samt typen av skämt där någon säger något för att genast bli motbevisad eller där någon säger något pompöst för att snabbt tas ner på marken. Jag förstår jämförelserna och de är sanna, men jag saknade något i kärnan av filmen som jag kopplar till Joss när han är som bäst. Jag kände det som min "poddmake" Johan uttryckte sig över vissa svagare delar av säsong 7 av Buffy, att det känns som att någon annan försöker göra som Joss gör men inte lyckas fullt ut.

Eftersom detta är ett actionäventyr i rymden som är totalt over-the-top måste karaktärerna sitta som en smäck för att jag ska falla för filmen. Även humorn blir lidande om jag inte känner för eller med karaktärerna. Tyvärr känner jag inte speciellt mycket för The Guardians. Chris Pratt som spelar Star-Lord är en trevlig kille och helt ok skådis men han är ingen ny Captain Reynolds eller Han Solo. Han är inte ens en ny Tony Stark eller en ny Thor då det gäller karisman. Karaktärerna skulle rimligen etableras i den första filmen men eftersom jag inte kommer ihåg dem med värme, eller över huvud taget, blir det ett problem när folket bakom denna film mer eller mindre skiter i att etablera dem igen. Den karaktär som jag gillar mest i filmen blir absurt nog Baby Groot. Ett litet träd som kan prata. Supergulligt ju!

Baby Groot är till och med gulligare än Jar Jar Binks! Marvel satsar alltså på en konstig blandning av humor blandat med space opera, informella familjen blandat med barnfilm. Jag blir nu ännu mer nyfiken på den första filmen vilken jag kommer se om inom några veckor i samband med Shinypoddningen. Om den är bättre än vad jag kommer ihåg den som kan det ju hända att denna Vol 2 också växer efter en omtitt.

Men om detta är den riktning MCU kommer gå i vill inte jag vara med längre. Jag hoppas att de tar intryck av vad FOX gör med X-Men och adderar filmer i sitt "universa" som vänder sig till en vuxnare publik. Visst, det är väl som Carl säger att så länge de tjänar miljarders miljarder dollars på denna typ av latjo-lajbansfilmer kommer de fortsätta att produceras men jag hoppas att de ändå tar chansen.

Varför inte göra som FOX gjorde med Deadpool? Skriv ett bra manus, skit i barnpubliken (dvs tillåt R-rated) och gör en totalt annorlunda film. Budgeten behöver inte vara så stor, vilket bevisades med Deadpool. Som sedan gick och blev den största kassasuccén de haft med X-Men! Deadpool är den film i serien som dragit in mest pengar, se data på Box Office Mojo X-Men series. Lyckligtvis har inte Guardians 2 gått så himla bra på bio*... Den slåss med den undermåliga The Incredible Hulk om sistaplatsen, se data på Box Office Mojo MCU. Kan vi kanske börja hoppas på en ny inriktning från MCU headquarters?

Under andra halvan av filmen får vi överraskande nog några riktigt sorgliga sekvenser. Systrarna som vuxit upp under aset Thanos bjöd på några hjärtskärande scener. Jag tycker Zoe Saldana som vanligt var svintrist och hennes karaktär Gomorra är tråkig. Jag hejjar på Nebula. Hon har inte haft det lätt den stackaren. Sen var det ju en fin scen när "insert random famous old actor" => Sly Stallone dök upp på begravningen för den blå mannen med den konstiga saken på huvudet. Klumpen i halsen undveks dock med tanke på att samme blå man en kort stund tidigare massmördat en 30-40 av sina närmaste kompisar. Snabba ryck var det.

Filmen var i slutändan vagt underhållande, helt ok för stunden. "Over 9000"-skurken i Kurt Russells skepnad var trist och mycket av alla slagsmål i slutet var allt annat än upphetsande. Hur kul är det egentligen att se gänget slåss mot en... planet? Man pratar ofta om stakes och det var något denna film saknade.

Sen kan man konstatera, som vi gjorde vid middagen, att filmen inte brydde sig alls om människoliv. Det avrättades, till synes tämligen lättvindigt, en massa folk i filmen som om det vore roliga skämt. Självklart såg vi inget blod, åldersgränsen måste ju vara "PG-13" etc, men dess konstiga mix av massmord och skämt gör att filmen inte kan tas på allvar. Om det nu var någon som ens tänkte ta filmen på allvar ändå? Det gjorde inte jag i alla fall.

Jag ger Guardians of the Galaxy Vol. 2 två utbytta kroppsdelar av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Filmen har lockat mången filmbloggare till tangentbordet. Hoppa över och läs hyllningarna:
Fiffis Filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord
The Nerd Bird
Jojjenito - om film
Mackans Film
Flmr
Filmitch
Har du inte sett den? (Johan)


*) Filmen hade just premiär så siffrorna kommer säkert förbättras. Hur mycket vet jag inte.

Doctor Strange (2016)

Så var det dags för ännu en film ur Marvel Cinematic Universe, Doctor Strange. Jag läser inte serietidningarna så för mig var detta en helt ny bekantskap, denna Stephen Strange gestaltad av Benedict Cumberbatch. Marvelfilmerna är alltid underhållande och mycket välgjorda. Oavsett om de är mer allvarligt lagda eller mer fokuserade på det humoristiska gillar jag dem. Lägstanivån är väldigt hög. Med det sagt, att jag gillar filmerna som ren underhållning, så fanns det så många saker, speciellt runt manus, som jag fann mig kritiskt fundera på efter visningen att jag känner mig nödgad att ta upp dem här.

För det första känns det som att filmen bryter helt ny mark inom Marvel-universat. Nu finns det tydligen en ny typ av magi och spirituella aspekter som knappast fanns i Marvels filmer där mycket var mer teknikorienterat. Visst Thor och Loke var udda, men det motiveras med att de är halvgudar och från en annan planet/dimension. Även Guardians var lite annorlunda, men den filmen synkar med Avengers-filmerna ändå. Häxor och trollkarlar däremot är en helt ny sak. Jag vet inte jag om jag tycker att det var en nödvändig expansion...

Ok, men om vi ändå har magi och sånt då. Varför får vi då inte se de dem fajtas med magi mer? Istället blir de stora actionscenerna väldigt fysiska fajter. Danskjäveln har ett spjut som han trollar fram och Strange har några sköldar som han conjurar upp. Men varför inte gå hela vägen och göra något nytt och lite mer spännande än simpel fysisk fajt? Det finns vissa scener i Harry Potter-filmerna som skulle kunna inspirerat filmens skapare, tex när de goda slåss mot de onda i slutet av femte filmen. Ett annat exempel kan vara Jean Greys bad ass -scen i slutet av tredje X-Men filmen. Det finns andra exempel också, inte minst från slutet av säsong 6 i Buffy.

En av de största actionscenerna var dessutom en ren rip off från Inception. det var scenen i New York innanför speglarna där dansken konfigurerade om gatorna och skyskraporna i tre dimensioner. Den scenen var dock inte endast en efterapning. Den var dessutom dåligt koreograferad då det var svårt att hänga med var karaktärerna befann sig i förhållande till varandra. Scenen var inte spännande och blev mest tröttsam.

Filmen fokuserar på magin och pratar om huruvida man kan eller bör använda sig av den mörka sidan av magi för "the greater good". Tyvärr är det mestadels prat om detta. Regeln "show don't tell" verkar inte bitit på manusförfattarna. Filmen missade helt att tidigt i handlingen visa oss hur fel och dåligt det kan bli om man använder den mörka sidan. Detta gör att jag inte riktigt känner starka känslor när Mordo (eller the Operative som vi känner honom som) blir agiterad över att The Ancient One använde den mörka sidan. De misslyckas med att etablera "high stakes", de snackas en del om mörkret men det visas inte.

En annan av filmens viktigaste frågor som också missas är angående Stephen Stranges avsaknad av ödmjukhet och att han måste "surrender" för att kunna bli en magiker. Den potentiellt bra scenen när Strange släpper sin gard och låter magin komma till sig sker "off screen". Tilda Swinton tar med honom till Mount Everest bergssida via en gateway och han måste rädda sig själv. Men istället för att låta publiken se när en av de viktigaste sakerna i hela filmen sker så får vi se Swinton och Wong stå och vänta inne i huset. Jag fattar över huvud taget inte hur filmmakarna kunde tycka att det var en bra lösning på den scenen...

Denna del av filmen var också alldeles för lång. Scenen är en efterapning av de motsvarande scenerna i den första Batmanfilmen från Nolan. Det är lite kul att se huvudpersonen lära sig saker av en mästare men det behöver kanske inte vara så länge?

Filmer som leker med tidshopp... Det är otroligt vanskligt att skriva manus där det funkar. Här försöker man sig på det och det genomförs lite halvdant. Skulle vi fatta det så att Strange och det stora onda ansiktet återupprepade sin scen tusen miljoner gånger, eller blev ansiktet uttråkat med en gång, så uttråkad att han som tydligen var den värsta av värsta onda hemska fiender helt gav upp? Dålig scen helt enkelt.

Benedict Cumberbatch så? Jo, men han var helt ok. Långt ifrån speciell som han kan vara när han är på toppen. Denna film är mer allvarlig i sin grundton, precis som Captain America- och Hulken-filmerna är. De mer humoristiska filmerna i serien är Iron Man, Thor, Guardians och den där lite fåniga filmen Ant-Man. Humorn i Doctor Strange består av ganska stiffa one-liners som känns pålagda bara för att det ska vara humor med. Jag hade nog gillat det mer om de aktat sig från detta slappa och gjort hela filmen lika mörk och nedstämd som den i vissa partier var.

Som alla vet var det två extrascener efter eftertexterna börjat rulla. Den första var en scen mellan Strange och Thor och i den scenen insåg jag hur långt från max Cumberbatch varit i denna film då Chris Hemsworth spelade skjortan av honom med perfekt glimt i ögat och allmän "awesomeness". Men låt mig förtydliga, Cumberbatch var inte dålig, bara mycket svagare än vad jag väntat mig från honom.

Eftersom jag skyr trailers och nyhetsflöde om filmer var det en positiv överraskning för mig att se Rachel Mcadams i filmen,. Hon var dock med allt för lite. Mera Rachel åt folket. Mads M är jag innerligt trött på. Chiwetel Ejiofor (damn, vilket svårstavat namn) var helt ok. Han spelade sin Mordo exakt som The Operative; objektiv, resonerande, nästan likgiltig, och på fel sida om linjen. I den andra av två extrascener fick vi nämligen se honom gå över till den onda sidan då han stal magin från den basketspelande mannen Jonathan Pangborn. Tilda Swinton var bra, hon har en aura som passar för en människa med övernaturliga förmågor.

Nu ser jag fram emot att se om filmen hemmavid. Allaredan förvarnad om alla skavanker i manus kan jag nästa gång istället gotta ner mig i allt som ändå är bra. Jag gillade den egensinniga röda capen. "Go Cape" säger jag.

Skulle jag betygsatt manus enkom skulle det inte bli mer än en tvåa men om jag tar in hela paketet måste jag ändå ge denna film tre vårdslösa bilförare av fem.

Betyg: 3/5


Filmen sågs tillsamman med Jojjenito på IMAX i Mall of Scandinavia. Som vanligt påminns man att stolarna därinne är dåliga. Det är en galonliknande fuskläder (?) som gör att man blir svettig om ryggen och baksidan av låren. Oskönt och trist. 3D var det också och den fungerade utmärkt, bra skärpa och så, men som vanligt så behövs inte 3D'n för filmens skull. Vid sidan av Gravity har jag inte sett en enda film i 3D som verkligen höjt upplevelsen. Enda anledningen till att det sprutar ut 3D-filmer är såklart att de kan ta högre pris. Nu kostade en biobiljett på vanlig stol 210 kr, för plusstolar kostar det ännu mer. Det är helt horribelt att branschen skyller allt på nedladdning. Klart som fan att man går på bio mer sällan med denna prisnivå.

Läs Jojjenitos revy här.

Marvel's Agents Of S.H.I.E.L.D. - Season 3 (2015-2016)

När Marvel's Agents of S.H.I.E.L.D. startade såldes den in som Joss Whedons nya serie. Ni vet Joss som gjort Firefly, Buffy, Angel, Dollhouse och Dr. Horrible? Det var givet att jag skulle se serien. Att den dessutom utspelas i Marvel Cinematic Universe var en stor bonus. Tyvärr kom varken Säsong 1 eller Säsong 2 upp i den nivå som jag förväntade mig. Nu verkar det dessutom som att Joss inte längre ansvarar för serien. Han är endast med som Executive Producer. Det är oklart vad detta betyder då det kan vara så lite som att han bara lånat ut sitt namn till serien.

Det är alltså inte helt givet att jag kommer se vidare på denna serie efter säsong 3. Frågan hänger kvar även efter jag sett klart säsongen. S3 var dock den klart bästa hittills. Efter en något trevande inledande tredjedel, där det femte avsnittet "4722 hours" stod ut som lysande stjärna, blev säsongen bättre och bättre. The big bad "Hive" var riktigt bra, och den röda tråden med kampen mot Hydras gud i form av en parasit med myrsamhällets alla tricks var najs.

Självklart har säsongen en hel del logiska luckor och det är så frustrerande hur snäll serien är. De goda är supergoda och gör aldrig någon ont, inte ens mot de värsta av de värsta fienderna, och alla actionscener är lättsamma koreograferade danser. Men mytologin bakom "IT" som senare blir "Djävulen" som senare blir "Hive" var spännande och intressant. Det var inga problem att låta sig bli "swayed" av serien och beta av avsnitt efter avsnitt i en furiös "binge watching". De åtta sista avsnitten var spännande och komplexa. Nästan lite för komplexa skulle det visa sig. Antalet switchar och "dubbel crosses" när karaktärer bytte sida var så många att man som åskådare blev avtrubbad och inte riktigt brydde sig om vem som är äkta, falsk, god eller ond till slut.

Från och med det femtonde avsnittet "Spacetime" lekte de med visioner om framtida dödsfall och detta kunde de gärna valt att göra ännu mer. Jag tror att säsongen hade blivit starkare om de spelat mer på episka känslor och ökat på det karaktärsdrivna dramat ännu mer. Kanske dragit ner lite på alla switchar och överraskningar för oss åskådare. Det som saknades var nämligen en solid känsla för våra huvudkaraktärer vilket ledde till att den känslomässiga stöten i slutet av säsongen inte riktigt infann sig. Jag inser att serien har väldigt få karaktärer som jag verkligen gillar. Bobby, Hunter, Mack, Lincoln och Coulson är ok. May och Daisy är mest irriterande. Mina favvisar är givetvis Fitz och Jemma Simmons.

Däremot var det mycket bra att de började introducera fler och fler inhumans (enhanced people eller vad de nu kallas i Avengers). Jag hade gärna sett att serien vore ännu närmare storfilmerna när det gäller antalet karaktärer med speciella krafter. Också på plussidan var alla referenser till popkulturella företeelser inklusive filmer vi älskar. Där var ett antal roliga referenser till Star wars bland annat. Help me...

Säsong 3 var den bästa hittills. Däremot var den inte så bra att det är helt säkert att jag kommer se vidare. Det blir ett senare beslut.

Betyg: 3/5

Captain America: Civil War (2016)

Nej, jag bryter ihop direkt och inser att jag inte vill skriva denna revy spoilerfritt. Jag varnar därmed alla som inte sett filmen än att jag kommer tvingas till ett flertal spoilers nedan. Läses på egen risk.

SPOILERS BELOW. BEWARE!

Så, nu känns det bättre. Jag var extra noggrann att varna om spoilers eftersom jag hade hållit mig själv helt spoilerfri och denna gång betalade det sig flerfalt. Jag fick glädjen att bli överraskad över hur många karaktärer som var med i denna film. Den känns mer som en ny Avengers-film än "bara" en Captain America-film. Och jag älskade just detta och för mig blev det lite som på julafton. Karaktär efter karaktär dök upp och jag satt och kvittrade inombords över det. Hade jag varit spoilad om detta hade jag kanske inte gillat filmen alls lika mycket!

Men nu älskar jag denna film! Den var ju bad ass. BAD ASS. Fan vad bra det blev! Och jag som tappat feelingen runt Marvels filmer. Tillbaka med råge!

Vem vinner i en fajt mellan Iron Man och Captain America? Bad ass och mind boggling bara att fundera på. Vi får ju faktiskt svar på denna fråga. Åtminstone första ronden. Filmen innehåller en faslig mängd med snabbt klippta actionscener. Jag blir i vanliga fall bara trött i huvudet av dem men fajten mellan Iron Man och Captain America var riktigt spännande till skillnad hur jag normalt sett ser denna typ av scener. Anledningen till att jag gillade den så mycket var för att jag inte hade en aning om hur scenen skulle sluta. Vem skulle vinna? Haha, jag kunde aldrig tro att en film från Marvel's Cinematic Universe skulle kunna hålla mig i en sådan spänning.

Vem hejjar jag på mellan Iron Man och Captain America? Ja, men jag har alltid älskat Iron Man i Robert Downey Jr's skepnad. Däremot har jag, precis som Joss uppenbarligen, alltid sett Captain America som torr och trist. Men döm om min förvåning när jag fann mig hejja på den gode kaptenen i denna film. Givetvis är det för att filmen är skriven så, det fattar jag också. Men jag blir ändå imponerad av manus då jag byter mina sympatier från den sarkastiske företagsledaren till den plikttrogne soldaten, trots att Cap som karaktär inte ändrats nämnvärt. Folket bakom Marvels Cinematic Universe har en sådan bra koll på sina karaktärer och sin historia att de lyckats behålla både Iron Man och Cap's karaktärer och ändå skruvar till historien som de gjort i denna film.

Till skillnad från en film där de goda slåss mot de onda slåss ju nu de goda mot de goda. Och jag kan hålla med och sympatisera med båda gängens synvinklar. Men jag höll (såklart) på Cap och hans grupp av vigilanter. Den senaste filmen om läderlappen och stålmannen verkade så tråkig att jag inte ens sett den och såvitt jag hört var den filmen inte speciellt lyckad avseende manuset. Jag tycker man lyckats suveränt med denna film, Civil War.

Ok, så denna film var en grymt stor positiv överraskning. Jag hade inte fattat att det var en ny Avengers-film jag skulle få se! Detta var nästan lika bra som The Avengers och klart bättre än Age of Ultron, som var kul men hade en för grumlig fiende. Denna films bad guy var inte heller speciellt kul att se. Kommer inte ens ihåg vad han hette. Jag är trött på alla referenser till Slovakien eller vad det där landet i östra Europa nu kallas i denna filmserie. Tråkigt! Gå vidare!

Relationen mellan The Winter Soldier och Cap är däremot helt klart bra. Kör på bara. Men som sammanfattning älskade jag hela högen av Avengers. Lyckades de får det till att bli sex mot sex? Bad ass. Men hur kunde Black widow hamna på "fel" sida? Annars var ju de flesta av de coola på den ena sidan. Nästan. Om jag hade gissat hade Iron Man och Cap bytt plats. Iron Man är ju den som går mot strömmen och är individualistisk. Cap är den som kör "by the book". Ja, jag återvänder till hur kul det är att de lyckats utföra detta totala "mind fuck" på mig.

Men var filmen rolig då? Japp, såklart. Är det något bröderna Russo kan så är det det där som kallas underhållande och roligt. Jag älskade cameo av Jim Rash. La du märke till den? Som helhet flög de 150 minuterna fram och jag tittade inte på klockan en enda gång. Och det är större än vad du kanske inser, då mitt filmtittarliv nu för tiden nästan reducerats till att se filmer med ena ögat på klockan var och varannan minut...

Ant-Man passade bättre som krydda än huvudrätt. Spider-Man var en annan krydda som gick ner med lätthet och då har jag aldrig varit speciellt förtjust i någon av de tidigare serierna.

Filmens bästa scen? Måste ändå varit när Cap "högg" med skölden mot Tonys ansikte som skyddade sig med armarna. Cap lurade sin vän och högg honom i bröstet. Givet att jag har fått för mig att Robert Downey Jr inte vill spela in fler filmer som Iron Man trodde jag faktiskt att Tony skulle dö och om han gjort det hade filmen fått en femma utan tvekan.

Detta var den trettonde filmen i MCU. Jag orkar inte skriva ihop en distinkt 1-13 lista (!!). För det krävs nog en omtitt på alla filmerna, en Filmserier vid horisonten tror jag bestämt! Men jag kan gruppera dem i tre grupper i alla fall (tagit ur minnet och på ren magkänsla):

Svaga (4): The Incredible Hulk, Captain America: The First Avenger, Thor: The Dark world, Ant-Man

Stabila och underhållande (5): Iron Man 2, Thor, Iron Man 3, Guardians of the Galaxy, Avengers: Age of Ultron

Jättebra (4): Iron Man, Marvel's The Avengers, Captain America: The Winter Soldier, Captain America: Civil War

Damn, vad sugen jag blir på att se om första Captain American-filmen nu! Och nya säsongen av Marvel's Agents of S.H.I.E.L.D. (som kommer ses när den är klar).


Jag håller Captain America: Civil War som topp tre, nä topp två till och med från MCU. Japp, så får det bli.

Betyg: 4+/5

Jag såg filmen med min gode vän Johan och trots att han drogs med en svårartad förkylning och det efterföljande restaurangbesöket blev inställt hade vi en riktigt trevlig bioupplevelse. Johan har en säregen förmåga att se till att biobesöken med honom blir lyckade! Men vad tyckte han om denna Avengers-film? Blev han blown away eller söker han efter renheten?
Jojjenitos revy

Ant-Man (2015)

Det är klart man vill se alla filmer från Marvel Cinematic Universe och därmed var Ant-man ett givet val. Jag var inte jättepepp inför denna film, men den hade överraskat lite på bloggarna. Det verkade som att vissa gillade den mer än vad jag väntat mig. Men det som oroade mig mest var att den verkade vara en renodlad komedi.

Marvel-filmerna är ju inte alla helt lika i tonen. Några få är ganska torrt allvarliga och seriösa superhjältefilmer som till exempel den första om Captain America. De flesta Marvel-filmerna är lyckligtvis actionkomedier. En viktig sak att tänka på är dock att världen som beskrivs och dess karaktärer ändå tas på fullt allvar, mitt bland alla skämten. Exempel på dessa är Iron man- och The Avengers-filmerna. Sen har vi på senare tid fått filmer som är mer fokuserade på humor och galenskaper.

Först kom Guardians of the galaxy och nu då Ant-man. Av dessa två skämtfilmer som leker med publikens tålamod att acceptera töntiga och "orealistiska" koncept gillade jag Guardians klar mer. Visst är mycket i Marvels filmer orealistiskt om man jämför med vår verklighet. Det jag menar med "orealistiska" koncept  är inom Marvel universumets ramar och logiska lagar.

När inte ens skaparna bakom Ant-man tar sina karaktärer på allvar blir jag inte lika engagerad som jag kanske borde blivit. Paul Rudd var lite för klämkäck och obekymrad för att jag skulle ta hans karaktär på allvar. Och Evangeline Lilly var ännu sämre. Jag satt hela filmen och väntade på att hennes karaktär skulle ta av sig peruken i en stor reveal eftersom hon så uppenbart hade en peruk på sig. Men det hände aldrig, det var tydligen så de ville hon skulle se ut. Michael Douglas som brukar vara så stabil var ganska blek och den stora skurken (den skallige från House of cards S1) var inte det minsta karismatisk. När han försvann in i sin gula dräkt blev han helt ointressant.

Men ändå, det är något speciellt med denna värld som Marvel håller på att bygga på och det är svårt att inte bli åtminstone vagt underhållen. Den bästa scenen var typiskt nog den där den enda från The Avengers vi fick se i denna film dök upp. Och då var det till och med den minst intressante Avengern, Falcon. Att hans scen blev den bästa säger något om nivån på denna film jämfört med de övriga. Den andra scenen jag måste lyfta var givetvis när iPhonen började spela Plainsong från The Cure's album Disintegration. Mycket rolig scen. Suveränt album för övrigt också.

Jag ger Ant-man två små, små gubbar av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Marvel's Agents Of S.H.I.E.L.D. - Season 2 (2014-2015)

Den första säsonger av Marvel's Agents of S.H.I.E.L.D. var en stor besvikelse. Jag ville givetvis se serien då den var gjord av Joss. Nu visade det sig att han i princip bara lånat ut sitt namn till serien som "executive producer". Efter en svag inledning blev säsongen starkare mot slutet. En av de bästa sakerna med första säsongen var hur väl tv-serien och storfilmen Captain America: The winter soldier kopplades ihop. Händelser i serien och filmen kopplades ihop. Med anledning av detta och att seriens andra säsong rullade under våren när en av årets mest emotsedda filmer Avengers 2 hade premiär gjorde att jag var nyfiken på säsong två av serien. Skulle de koppla ihop S2 med A2?

Nu hade jag fullt upp med Decennier under våren så jag kom inte igång med S2 i tid. Jag hade faktiskt bara sett fyra avsnitt när jag jag såg Avengers 2. Tyvärr var jag därmed inte i fas mellan serie och film denna gång. Det fanns mycket riktig en tydlig koppling mellan dem båda men den var tajmad med den amerikanska premiären av filmen (A2 hade faktiskt premiär någon vecka före i Sverige). I vilket fall gillade jag filmen så mycket att jag vill titta in i dess värld mer och jag blev supersugen på att se tv-serien.

Inledningsvis var det inte en jättehit. Åter igen är den första halvan klart svagare än andra. Under denna säsong avhandlas två huvudtrådar. Den första tråden är om ett mystiskt föremål, "the obelisk". På pappret borde det vara spännande då Hydra i princip förstört hela SHIELD men det blev inte superbra ändå. Andra halvan handlar mer om en problematik om människor med superkrafter och den tråden leder till slut ihop med vad som händer i Avengers 2.

Jag fick lite vibbar av tv-serien Heroes ett tag där, men desto längre säsongen gick desto mer tonen av Marvel-universe blev det. Just det jag varit sugen på att återse efter filmen. Totalt sett var dock hela säsongen en besvikelse (igen). Denna serie har något bra som ligger under ytan men inte riktigt kommer fram. Serien är fortfarande "oförlöst" tycker jag.

En del av problemen  och kanske den största skillnaden mot en favoritserie som också har ett gäng huvudkaraktärer som flyger omkring i en buss med en stor fet ramp i häcken, Firefly, är att karaktärerna i Agents of SHILED är så mycket svagare. De karaktärerna som var lite spännande i säsong ett, de supersmarta forskarna Fitz-Simmonns har nu helt förändrats. Till det sämre. Fitz har blivit korkad (hur kul är en sådan utveckling på en skala?) och Jemma har blivit hatisk och galen (maniskt rädd för aliens). Den kemi de hade är som bortblåst till förmån för skumma plot-device val av showen.

På tal om Jemma så hamnade hon i "klistret" i sista avsnittet som en av de mest besynnerliga "cliff hangers" jag sett på länge. Säsong 3 då? Tja, kommer kanske ge den en chans men det känns inte som att jag kommer stå först i kö när den släpps ut i världen.

Betyg: 2/5

The Incredible Hulk (2008) (re-revy)

Hade jag inte sett hela The Incredible Hulk? Mycket osäker. Jo. Jag kom ihåg fragment av näst sista striden. Jag hade sett den på tv, absolut inte på bio i alla fall. Sugen på något lättsamt valde jag att se hela filmen i helgen som gick. Jag kom ihåg den som svag, min hjärna hade i alla falla tvättat sig från minnen från filmen mycket effektivt. Men med flera lyckade Marvel-filmer i bagaget ville jag se om denna ändå inte kunde vara något.

Men ack. Fy fan vad usel den är! Det är pinsamt. Hur kunde jag ge den en tvåa förra gången? Egentligen är det smått otroligt vilken variation på kvalité det är på filmerna från Marvel, från ettor (plural!) till femma, ja, The Avengers borde väl vara uppjackad till en femma vid det här laget... Nästan samma abnorma spridning som inom Bond-biblioteket!

Detta var den andra filmen från Marvel Studios ambitiösa och underbara Cinematic Universe-projekt. Phase 1 ledde upp till The Avengers och just nu pågår Phase 2 vilken kommer leda upp till Avengers: Age uf Ultron.

Tillbaka till hulken. Detta är ännu en comic book movie helt utan humor eller ens den mista glimten i ögat. Den patetiskt allvarliga tonen i filmen understöds av en fruktansvärd filmmusik.

Skådespeleriet är under all kritik där William Hurt som elak general och Liv Tyler som sångarens dotter når nya låga höjder i dåligt skådespeleri. Edward Norton kan vara mycket bra men i denna rollen var han mycket spinkig.

Handlingen och fajterna var yta utan ett uns av innehåll. Värdelöst. Filmen är ologisk, och då menar jag inte fantasyinehållet som man alltid får i en Marvel-film. Men inom filmens ramar funkade den inte heller. Hade generalen gått "rouge", eller hade han militärledningen bakom sig? Mycket oklart och extremt dåligt etablerat. Scenen på gräsplätten utanför universitetet var ofantligt dålig och helt orimlig. Handlingen i filmen är frustrerande "liten". Antingen är Hulken en stor grej (pun intended) och då borde hela militärapparaten vara involverad. Nu känns det som att generalen nästan är en vilding som kör detta i ett privat och personligt spår. Helt plötsligt smäller man upp en universitets-park. Hallå, skulle inte någon från övriga militären lägga märke till detta? Bara en av flera frustrerande saker med den dåliga handlingen.

Hela sub-ploten om the Abomination var usel, endast överträffad av the Newborn i Alien Ressurection i uselhet.

Jodå jag hade sett den och revyn hittar du här.

Nej nu blev jag extremt uttråkad över denna film. Ok, låt oss istället lista alla Marvel Cinematic Universe-filmer som jag ser på dem nu:

1. Marvel's The Avengers (2012)
2. Captain America: The Winter soldier (2014) *
3. Iron Man (2008)
4. Thor (2011)
5. Iron Man 2 (2010)
6. Iron Man 3 (2013) *
7. Thor: The Dark World (2013) *
8. Captain America: The First Avenger (2011)
9. The incredible Hulk (2008)

* = Phase Two

För filmen som re-revyas The Incredible Hulk ger jag den denna gång en dålig adaption av fem möjliga.

Betyg: 1/5

Iron Man 2 (2010)

What's the point of owning a race car if you can't drive it?

"Iron man 2" är en del av "Avengers"-världen, precis som förra veckans "The incredible Hulk". Jag gillar Robert Downey Jr skarpt och trots mycket negativa recensioner laddade jag videon med denna rulle. Plymen var med och tittade på filmen och vi stortrivdes till denna adrenalinkick. Tvåan är kanske inte lika bra som ettan, men den är helt ok.


Scarlett Johanssen fyllde ut sin läderdräkt med råge, hon skulle passa på Kinks and Queens. Man ser både lite Angelina Jolie's Tomb Raider och Catherine Zeta Jones Entrapment i henne här. Samuel L Jackson i rollen som Nick Fury var bara med lite lite. Vi får säkert se mer av honom i den kommande storfilmen. Filmens skurkar i form av Mickey Rourke och som alltid utmärkte Sam Rockwell var filmens behållning tillsammans med järnmannen.


"Iron Man 2" får två elpiskor av fem möjliga.

Betyg: 2/5