Visar inlägg med etikett Judy Greer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Judy Greer. Visa alla inlägg

onsdag 27 april 2016

Ant-Man (2015)



Det är klart man vill se alla filmer från Marvel Cinematic Universe och därmed var Ant-man ett givet val. Jag var inte jättepepp inför denna film, men den hade överraskat lite på bloggarna. Det verkade som att vissa gillade den mer än vad jag väntat mig. Men det som oroade mig mest var att den verkade vara en renodlad komedi.

Marvel-filmerna är ju inte alla helt lika i tonen. Några få är ganska torrt allvarliga och seriösa superhjältefilmer som till exempel den första om Captain America. De flesta Marvel-filmerna är lyckligtvis actionkomedier. En viktig sak att tänka på är dock att världen som beskrivs och dess karaktärer ändå tas på fullt allvar, mitt bland alla skämten. Exempel på dessa är Iron man- och The Avengers-filmerna. Sen har vi på senare tid fått filmer som är mer fokuserade på humor och galenskaper.

Först kom Guardians of the galaxy och nu då Ant-man. Av dessa två skämtfilmer som leker med publikens tålamod att acceptera töntiga och "orealistiska" koncept gillade jag Guardians klar mer. Visst är mycket i Marvels filmer orealistiskt om man jämför med vår verklighet. Det jag menar med "orealistiska" koncept  är inom Marvel universumets ramar och logiska lagar.

När inte ens skaparna bakom Ant-man tar sina karaktärer på allvar blir jag inte lika engagerad som jag kanske borde blivit. Paul Rudd var lite för klämkäck och obekymrad för att jag skulle ta hans karaktär på allvar. Och Evangeline Lilly var ännu sämre. Jag satt hela filmen och väntade på att hennes karaktär skulle ta av sig peruken i en stor reveal eftersom hon så uppenbart hade en peruk på sig. Men det hände aldrig, det var tydligen så de ville hon skulle se ut. Michael Douglas som brukar vara så stabil var ganska blek och den stora skurken (den skallige från House of cards S1) var inte det minsta karismatisk. När han försvann in i sin gula dräkt blev han helt ointressant.

Men ändå, det är något speciellt med denna värld som Marvel håller på att bygga på och det är svårt att inte bli åtminstone vagt underhållen. Den bästa scenen var typiskt nog den där den enda från The Avengers vi fick se i denna film dök upp. Och då var det till och med den minst intressante Avengern, Falcon. Att hans scen blev den bästa säger något om nivån på denna film jämfört med de övriga. Den andra scenen jag måste lyfta var givetvis när iPhonen började spela Plainsong från The Cure's album Disintegration. Mycket rolig scen. Suveränt album för övrigt också.

Jag ger Ant-man två små, små gubbar av fem möjliga.

Betyg: 2/5

måndag 7 mars 2016

Grandma (2015)


Jag hörde om Grandma på någon podcast och uppfattade den som en komedi. När jag nu satt mig ner med filmen visade det sig att det inte var hela sanningen. Detta är en av de där typiska dramakomedierna inom American Independent-genren. Filmen är skriven och regisserad av Paul Weitz som kanske är mest känd för sitt filmmanus till About a boy. Han har på den senare tiden varit med och skapat den angenäma tv-serien Mozart in the jungle.


Vad som fångade mig med Grandma var att huvudrollen spelas av Lily Tomlin. När jag hör hennes namn tänker jag direkt på Robert Altman's Short cuts där hon gör en strong insats som en av många huvudkaraktärer. Här i Grandma spelar hon Elle som hjälper sin dotterdotter i en stund av knipa. Elle är en riktigt arg kvinna med hjärtat på rätt ställe. Hon är som en arg gammal gubbstrutt men i kvinnlig form. Dotterdottern Sage spelas av den för mig okända nittonåringen Julia Garner. De har en bra personkemi sinsemellan.

Historien utspelas i Los Angeles under en enda dag. Elle och Sage åker från plats till plats, från person till person i Elles gamla amerikanare för att fixa fram pengarna. Filmen påminner mig en hel del om Tangerine, fast med en touch av American Independent. Färgerna är mer naturliga, det är inte lika varmt och vi får en mer intellektuell dialog. Vissa delar av historierna överlappar mer.


Grandma var en glad överraskning. Den är kort men naggande god och helt klart värd en titt. Om inte anat för Lily Tomlins skådespelarinsats. Den är jättebra.

Jag ger Grandma tre sönderklippta kreditkort av fem möjliga.

Betyg: 3/5

onsdag 17 juni 2015

Jurassic World (2015)



Jurassic World blev månadens filmspanarfilm. Portarna slogs upp till den magnifika parken som John Hammond jobbade så hårt med i Jurrasic Park (1993). Det var första träffen för mig på några månader och trevligt nog var det en stor grupp som slutit upp för att se denna äventyrsfilm, tillika en av sommarens förväntade blockbusters. Efter en trevlig visning på Saga intogs middag på Vapiano då ytterligare en spanare anslutit. Det krävdes ett långbord för att alla skulle få plats. Jag valde en pastarätt med scampi i tomatsås och den var fantastiskt god. Till pastan tog jag en liten sidosallad och den var också jättegod. Mycket nöjd med mina val denna gång. Under slutet av middagen gled samtalet in på Game of Thrones. Jag, Cecilia, Jennifer och Carl vände och vred på alla trådar som hängde löst inför säsongens sista avsnitt (som gick i söndags, revy kommer imorgon). Mycket trivsamt samtalsämne!

Nedan följer några tankar om filmen som innehåller vissa spoilers. Varning!

Hjälte
Vad kan man säga om Jurrasic World då? Det är en riktigt risig film. Ok, ok, ok, ok (med Joe Pesci-röst) den är "fine" som matinéfilm. En rackarbajsare som man kan ha en skön stund med om man inte har allt för högt ställda krav på karaktärer, spänning eller logik.

Ingen hade blivit gladare än jag om den hade lyckats med bedriften att återskapa magin som fanns i den första filmen. Jurassic World saknar dock det som gjorde originalfilmen så bra. Jag fann ingen av karaktärerna jättebra. Dalla Bryce Howard är helt ok och förvillande lik Jessica Chastain i vissa scener. Men tyvärr är det något off med henne. De behandlar inte hennes arc från att sätta företaget i centrum till att bli "god" speciellt bra. Och vad var det med hennes högklackade skor? Vad var det bra för? Filmen sätter fokus på hennes skoval men det rinner ut i sanden. Ingen pay off där inte. Hon framstår bara som korkad. Filmens manliga hjälte spelas av Chris Pratt som tydligen är superhet enligt internet. Jag tyckte att han gav ett vagt intryck och mest stod bredbent och såg tuff ut. Hans karaktär var extremt tunt målad.

Smart skoval? Så tokigt de tänker, "kvinnorna"...
Jurrasic World har ett antal konstiga saker för sig. Den försöker blända oss med en metahumor som jag fann inte fungerar. Ett exempel är att den kommenterar produktplacering men kör med densamma fullt ut själv ändå. Hur många olika modeller av Mercedes-Benz såg vi i denna film egentligen? Det blir inte roligt bara för att de blinkar åt det hållet om de inte fullföljer "skämtet". En annan misslyckad meta-grej är då Claire förklarar för de potentiella sponsorerna i filmens inledning att publiken vill ha större, farligare och mer tänder. Det är en blinkning till oss i publiken och en kommentar om filmen i sig. Filmbolaget ville ju på samma sätt göra Jurrasic World större, farligare och med mer tänder. Men även den metahumorn föll platt då de inte gick en annan väg utan föll i exakt den fällan hon pekade på. Denna film har en massa mer tänder men det är inte antal tänder som gjorde den första filmen bra. Till slut blir Jurassic World mer lik en Godzilla-lik monsterfilm. Två monster som slåss i en lång, lång cgi-fajt är inte speciellt spännande.

Manlig huvudperson = hjälte, kvinnlig dito = dum och bitchig ?
Trots att det gått 22 år sedan första filmen känns denna film inte bättre med avseende på "special effects". Den känns lite plastigare om något. De har använt modeller och byggt riktiga huvuden i några fall och det är bra, men både monorailbanan och den stora dino-fisken såg väldigt cgi-aktiga ut.

En äventyrsfilm som denna måste vara spännande, inte som en renodlad skräckis, men den måste vara  "thrilling" som de säger på engelska. Jag fann den aldrig speciellt "thrilling". Trots att filmen är överlastad av Spielbergska element får jag aldrig upp pulsen. Det är barn i nöd, onda män som tänker på pengar och tar fel beslut, hjältar som står bredbent och reder ut allt. Ingredienserna finns för en "riktig" Spielberg-film men kockarna bakom denna soppa får inte ihop varken helheten eller kryddningen. Var är nerven och hjärtat som Spielberg har i överflöd när han är som bäst? Tänk scenerna om natten i regnet i första filmen och försök hitta något liknande i denna. Ok, barnen åker omkring i en glaskula men den scenen var långt från lika spännande. Det fanns vissa problem med kameravinklar och klippning i scenens klimax. Blev barnen kluvna på mitten av den vassa eggen i den trasiga glasfarkosten? Nähä, tydligen inte.

Mannen är hjälte i denna world
När filmen inte är "thrilling" eller gav mig en "wow"-känsla över miljö eller dinosaurier blir alla ologiska skavanker med manus påtagliga. Jag kan ta de flesta dumheter så länge en film griper tag i mig. Denna gjorde inte det och då blir dess plot holes mer problematiska. Det är ingen idé att nit picka dessa här men jag vill lyfta några av de mest avgörande. Slagsmålsscenen mellan I-Rex och T-Rex var filmens största actionscen.  Efter filmen vandrade gruppen upp längst Kungsgatan med sikte på Vapiano. Flera i gruppen diskuterade på allvar vilken av de stora dinosaurierna som blev uppäten av dino-fisken. För mig var det helt klart att det var I-Rex som strök med, men de var så lika till utseende och den sista scenen var så rörig att det tydligen gjorde vissa i gruppen osäker. Varför sedan den stora T-rex som överlevde helt plötsligt inte var farlig för människorna längre kan man bara spekulera över. Andra saker som var röriga var alla gånger The Raptors bytte sida. Med människorna, mot dem, med dem. En sista sak (men det finns fler) var det lustiga i att I-Rex snabbt blev kompis med The Raptors för att den hade vissa raptor-gener i sig, men den blev inte på samma sätt kompis med T-Rex trots att de delade ännu mer gener från det djuret. Jaja, sånt får man ta.

Olycklig assistent. Kul skämt tyckte regissören.
Trots att filmen är producerad av Steven Spielberg tycker jag att filmen avviker från hans äldre filmer. Här tar man inte dödsfall på allvar. Flera människor dödas väldigt lättsamt, nästan som "comic relief". Det brukar man inte se i Spielbergs filmer. Jag tänker på en viss assistent och en viss tjock säkerhetsvakt.

I en annan scen påminner filmen otroligt mycket om Aliens. Det är när det första militärgänget avancerar in i djungeln, dör som flugor och man ser från kontrollrummet på deras biodata hur de dör (hjärtfrekvensen blir en rak linje). Den scenen var bra, men mest för att jag fick tänka på Pvt Hudson och Aliens lite grann.

Jurrasic World är en ok matiné-film. Jag tror ändå att nostalgikänslorna i att återbesöka världen (och musiken) räcker långt för många. Jag tror också att fans av den första filmen kanske ser denna film genom ett Jurassic Park-filter och därmed få en trevlig "ride". Men fansen bör dock inte analysera filmen allt för ingående. Det håller den inte för. Ologik och ruttna könsroller förstör lite väl mycket kan jag tycka.

Jag ger Jurassic World ett knappt godkänt betyg och den får två olyckliga assistenter av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Hjältinna till slut


Kolla nu in hyllningarna till denna film av mina fellow filmspanare: