Die Hard 2 (1990)

Uppföljaren till "Die Hard" kom två år senare 1990 och filmen fick det spirituella namnet "Die Hard 2". Ibland har filmen undertiteln "Die Hard 2: Die harder". Aha, nu förstår vi. Hårdare! Denna gång står finnen Renny Harlin för regin och därmed var det ännu mer fokus på actioninnehållet. Filmen är en mycket duglig uppföljare och den film som cementerade Bruce Willis som storstjärna och John McClane som en popkulturell ikon.

Men filmen lider också av en del saker som uppföljare ibland gör. Detta kan ses som "The Chamber of Secrets" till "The Philosopher's Stone" inom Harry Potter-serien. Vi får se allt en gång till. Ännu en gång är Holly i fara, än en gång är det jul, än en gång är John ensam mot både skurkar och korkade poliser. Det nya med denna film är dess "location" - Dulles Airport i Washington DC och det är snöstorm därute. John kämpar mot terrorister och det är än mer action, John blöder minst lika mycket och vi får samma one-liners som i första filmen. Jag tycker dock att allt är lite sämre. Lite, lite, men det påverkar totalintrycket ganska mycket. Story, manus, karaktärer - inte riktigt lika bra. Filmen är duglig och den tål att ses om en massa gånger men summan av tvåan är långt mindre än den av ettan.

1. The bad guys

Skurken i tvåan är blek. Colonel Stuart är verkligen inte en skurk man minns. Han spelas av William Sadler. Inte ett bra val.

John Amos i rollen som Major Grant är något bättre. Han har i alla fall en gigantisk haka som är fyrkantig.

2. The scam

Är det inte en extremt konstig kupp som de onda männen försöker genomföra? Allt detta bökande för att frita en fånge som transporteras in i USA? Scammen är så överdriven och komplex att den förtar lite av spänningen i filmen. Man går med på att acceptera en hel del orimligheter när man sätter sig ner för att se en popcornactionfilm, men trots det skakar jag bara på huvudet åt denna plan. Twisten med Major Grant och att han står på Stuarts sida kändes otroligt krystad. Det är slött och slarvigt manusarbete där helt enkelt.

3. The location

Dulles International Airport med omnejd. Detta är en ganska bra location. Snöovädret adderar också till munterheterna. Men lika bra som skyskrapan i första filmen är det förstås inte.

4. John's buddies

Johns gamle kompis Al finns med på ett hörn och till det kommer systemteknikern Leslie Barnes. Men i princip är detta en "one man show" och då menar jag John McClane.

5. Bugging John

Vi älskar att hata dem. De där karaktärerna som irriterar John och som gör allt för att förstöra för "the good guys". Thornburg är med i tvåan, precis som i ettan. Han sitter på flyget tillsammans med Holly och vi får några syrliga scener dem emellan. Nere på flygplatsen är det den lokala flygplatspolisen som stryker John mothårs och i fokus för Johns vrede och avsky står Captain Carmine Lorenzo spelad av Dennis Franz (från Spanarna på Hill Street).

6. Something good

Att filmskaparna faktiskt hade stake nog att låta ett flygplan störtas. Det gjorde nog att filmen fick lite mer "stakes".

7. Something bad

Återupprepning av alla, ALLA, koncepten från ettan. För mycket fokus på action.

Plus denna scen:

8. Trivia

"This is Bruce Willis's least favorite film of the "Die Hard" series." (Min kommentar: måste ha uttalats före den femte filmen spelades in)

"John McTiernan had planned to direct this film, but could not because of his commitment to directing "The Hunt for Red October" (1990)."

"The Russian title for "Die Hard" in all of the three movies is, "A Hard Nut to Crack"."

9. The quotes

John McClane: yipee-kay-aye mother fuckers.

John McClane: Oh man, I can't fucking believe this. Another basement, another elevator. How can the same shit happen to the same guy twice?



Betyg: 3/5