torsdag 8 maj 2014

The Apartment (1960)



C.C. Baxter: Ya know, I used to live like Robinson Crusoe; I mean, shipwrecked among 8 million people. And then one day I saw a footprint in the sand, and there you were.


Inspirerad av Christians störtflod av sextiotalsfilmer har jag adderat några titlar och de närmaste veckorna kommer jag inte bara blogga om sextiotalister fredagar till söndagar utan också på torsdagar! Och på torsdagarna kommer det dessutom bli sub-temat "omtittar". Jag kommer alltså ge vissa filmer en ny chans. Denna vecka är det The Apartment, Billy Wilders berömda romantiska komedi med en rejäl stänk satir på toppen.


Jag såg denna film för drygt tio år sedan men då under allt annat än idealiska förhållanden. Det var när jag tog en filmmanuskurs som vår lärare i utbildningssyfte visade The Apartment men bara en sådär 15 minuter per tillfälle, dvs per lektion. Vi tog oss igenom filmen, javisst, men det kändes lite upphackat om man säger så.

C.C. Baxter: Sometimes I have dinner with Ed Sullivan.
Denna gång såg jag filmen i en enda sittning. Ni känner säkert till filmens historia? C.C. Baxter är en kuvad anställd som lånar ut sin ungkarlslya till diverse chefer som använder lägenheten som tillhåll för utomäktenskapliga kärleksmöten. C.C. Baxter är en fjolla som inte står upp för sig själv då han tror att han kan vinna framgång snabbare i karriären genom sitt handlande. Givetvis ställs saken på sin ända när en hög chef ska låna lägenheten och med sig tar hisstjejen Fran Kubelik, hon som C.C. Baxter i hemlighet suktar och åtrår.


Detta är en romantisk komedi men den har en hel del filosofiskt djup. Vad kan man göra för att promota sin karriär? När ska man stå upp för sig själv? Baxter är osynlig för fröken Kubelik så länge han är mesig och låter cheferna köra med honom. Men vad skulle hända om han tog tag i sitt liv och sa nej? Dialogen är glimrande. Som en söt must som smeker gomen på dig. Detta är filmisk poesi.

Jack Lemmon är C.C. Baxter. Han spelar honom oväntat lågmält. Inget skrikande och flamsande som jag av någon anledning fått för mig. Han är bra i samma nivå som i Some like it hot. Fran Kubelik spelas av ingen mindre än Shirley MacLaine. Jag har nästa aldrig sett henne som ung på film, hon startade sin karriär långt före jag föddes. Här i The Apartment var hon redan 26 år. Hon är ljuvligt charmig, fantastiska ögon, och hon påminner mig lite om Giulietta Masina i sin kortklippta frisyr.


The Apartment har ett mycket bra slut. Det var lite dammigt i rummet när eftertexterna börjar rulla. Andra halvan då Lemmon och MacLaine spelar mot varandra är helt klart filmens starkaste del. Inledningen är inte lika bra då jag har lite svårt att ta in konceptet med den så otroligt veke Baxter. Hela set-uppen med hans utlånande av sin lägenhet känns krystad och teatralisk. Filmen har i sin inledning en smått skev känsla, som om allt ses via ett filter. Det ändras dock en bit in i filmen, kanske i takt med att Baxter börjar ta sig i kragen och får en ryggrad?


Filmen är inte en komedi som man gapflabbar åt men dess romantiska innehåll är fan ta mig suveränt, om än inte unikt. Som helhet är känslan i filmen skön och slutet gör att man blir galen. Baxters granne, den judiske doktorn piffar också upp filmen rejält, han är för festlig. Jag älskade The Apartment denna gång, det blev mycket bättre än när jag såg den upphackad i små bitar.

Jag ger The Apartment fyra "dinners for two" av fem möjliga.

Betyg: 4/5


20 kommentarer:

  1. Detta är en härlig klassiker som jag direkt blev sugen på att se om igen! :-)
    Fan vad bra Lemmon ändå var!

    SvaraRadera
    Svar
    1. En underskattad skatt i filmhistorien, det är vad han är. Jag måste också lyfta ett finger för Shirley. Har sett henne flera gånger om i Valentine's day (du vet filmen som slår Love actually alla dagar i veckan) och där är hon bra men ack så skrynklig.

      Radera
    2. Absolut!
      Då tipsar jag tillbaka om Shirleys filmdebut! I Hitchcock´s putslustiga "The trouble with Harry" :-)
      http://steffofilm.wordpress.com/2013/04/23/tema-hitch-the-trouble-with-harry-1955/

      Låter som det får bli en deathmatch mellan Love och Valentine!

      Radera
    3. Jag har faktiskt sett den en gång. Var inte stormförtjust i den. Det var något problematiskt med Harry tyckte jag. Borde kanske ge den chansen igen någon vacker kväll.

      Death match? Sign me up. Var sker den?

      Radera
  2. Vilken trevlig överraskning! Gillar den här mycket. Hoppades på en femma när jag såg om den, men en stark fyra är inte fy skam.

    Intressant nog har jag i min text skrivit att jag tyckte filmen var lite bättre under första halvan (då låg den på en femma). Så vi uppfattar humorn, dramatiken och kärleken i filmen lite annorlunda. Men jag gillar den mycket rakt igenom. Jack Lemmon och Shirley MacLaine är verkligen underbara.

    Så här skrev jag om The Apartment.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att vi hittat en film som båda hyllar. Jag fann humorn lite för skruvad i inledningen. Lite svårt att ta på allvar i dess komik. Men det är små gradskillnader, hela filmen är bra igenom.

      Radera
    2. Det stämmer som du säger att det komiska kanske inte kan tas på allvar, men huvudsaken (för egen del) är att jag finner det roligt :D Och det gick alltså hem fullt ut hos mig.

      En av 60-talets bästa filmer är det i mitt tycke.

      Radera
    3. Men inte allra bäst? Eller hur? Jag tror nog att minst en slår den... :-)

      Radera
    4. Nej, det är ingen femma (dock nästan) än så länge som vissa andra 60-talare är ;)

      Radera
    5. Japp, jag hörde ryktet om att du har en femma som ska ut inom sextiotalet. Spännande!

      Radera
  3. Härlig film, Jack Lemon ftw!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glädje, Sofia! :-)

      Jag antar att du här valt att använda dig av gamer ftw= for the win, och inte biker ftw = fuck the world? Även om båda passar med tanke på slutet av filmen! :-)

      Radera
    2. Haha, jag är långt ifrån tillräckligt bad ass för att får använda biker-versionen

      Radera
    3. LOL, man vet aldrig... I de lugnaste vatten...

      Radera
  4. The Apartment! En av de filmer jag älskar mest! Den är öm och bitter på samma gång, på det för Wilder typiska och unika sättet. Manuset är också snillrikt konstruerat (ta bara champagneflaskans färd genom hela filmen fram till slutscenen) och musiken jättefin.

    "Why do you girls always have to live in the Bronx?"
    "You mean you bring other girls up here?"
    "Certainly not, I'm a happily married man."

    Missa inte heller en annan av Wilders 60-talsfilmer, och med Lemmon därtill, The Fortune Cookie. Inte lika bra, mer cynisk humor än ömhet, men fin likafullt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah, du gillar den! Det kunde jag nästa gissat. Billy Wilder var bra helt klart.

      Hehe, filmen är full av underbart vassa citat.

      The fortune cookie? Tack för tipset. Bra att vet för framtiden, men för denna gång är det fullt i listan. Du får följa bloggen och se vilka filmer det blir istället! :-)

      Radera
    2. Ja, förhoppningsvis kommer du inte att sluta titta på film från 60-talet! Sen gjorde Wilder tre fina filmer på 70-talet också, Avanti!, The Private Life of Sherlock Holmes och Fedora (en slags uppföljare till Sunset Blvd), så det finns mycket att se framemot.

      Radera
    3. Ok, ska skriva upp dem på kandidatlistan. Någon av dem kan säkert bli aktuell, inte minst för en gemensam film med Christian och Jojje.

      Radera
  5. Du var inne och buade i kommentatorsfältet hos mig när jag skrev om den. Jag buar inte här ;) men för mig fastnade inte filmen. Hade svårt för Lemmons karaktär helt enkelt. Ok film men inte mer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, blev orolig, för en stund där trodde jag att jag buat filmen! Men nej, det var ju burop för din svala revy! LOL, nåväl, nu har jag sett om den som jag skrev om och jodå, jag gillar den fortfarande...

      Radera